Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
25 november 2011 under Noterat | 1 kommentar

Ynglingagatan på Moderna & konstvärldens strukturer

Emma Emma

Tog en snabb sväng förbi Moderna Museet och öppningen av Moment – Ynglingagatan 1. Det är en utställning som väcker många frågor, som får mig att gå igång:

Hur såg konstscenen ut tidigt 1990-tal – och hur ser den ut i dag? Vilka faktorer påverkar? Har scenen blivit mer kommersiell i dag? Kan man tänka sig ett ideellt galleri, likt Ynglingagatan, där man fick betala för att vara med – eller har allt blivit antingen institutionaliserat eller kommersiellt? Vad är skillnaden mellan de många konstnärsdrivna inititativ som finns i dag och den typ av idealism som Ynglingagatan stod för? Vad händer när man flyttar in det alternativa i institutionerna? Vad ser man; vad legitimerar man? Och så vidare… man kan fortsätta i all oändlighet.

Hängde med min kloka, coola kollega Jenny, och hamnade i en massa spännande diskussioner om alternativ konstekonomi, och vad som händer i den kreativa ekonomins tidevarv. Riskerar det alternativa att kramas ihjäl, av antingen institutionerna eller kapitalet? Eller tar det en annan form? Och vad händer nu, när vi går mot en rejäl kris?

(Förresten tycker jag att det talas relativt lite om världens tillstånd i kulturkretsar jämfört med i ekonomkretsar. Stämmer det? Frågar ni mig och framför allt mina handelskollegor, står vi inför en riktigt allvarlig kris, som kommer att påverka oss alla.)

Förutom att det är kul att återse gamla verk från Ynglingagatan 1, är det en utställning som väcker många frågor; inte minst om konstvärldens strukturer. Värd att se, och tänka på, med andra ord. Och jag ska absolut gå på seminariet 20 december för att lära mig mer om 1990-talet.

Kommentera
22 maj 2010 under Noterat | kommentera

Vårutställning med kulturekonomiska glasögon

Emma Emma

Har hittills enbart hunnit besöka Konstfacks vårutställning under vernissagedagen – vilket betyder att jag inte har sett mer än en bråkdel skymta förbi.

Men ska du dit, tycker jag att du absolut ska ta en titt på följande studenters verk, som alla gestaltar centrala kulturekonomiska frågeställningar:

Margot Sucksdorff Barolo (master, Keramik & Glas) – om produktion
Charles Stern (master, Keramik & Glas) – om kreativitet
John Huntington (master, Konst) – om kommersiell retorik
Ruben Wätte (kandidat, Konst) – om alternativ platsmarknadsföring
Roxy Farhat (kandidat, Konst) – om ”den kreativa klassen” och dess likriktning

Det finns säkert många, många fler, så fyll gärna på listan!

Och glöm inte att titta förbi resten av konstkandidaterna. Jag är inte säker på att de allihop skriver under, men presentationen av deras arbeten är ändå intressant:

Genom att engagera människor med olika bakgrunder och förutsättningar, och i många fall låta dem vara en förutsättning för verket, lyckas arbetena bli ett slags sociala samlingsplatser där frågor kan ställas och utbyten kan uppstå ur oväntade situationer.
Många har valt att fokusera på ett arbetssätt som inte befinner sig i ett direkt förhållande till en konstvärld, utan undersöker och kommunicerar i sin specifika form med andra typer av publiker och genrer.
I vitt skilda media – från videoinstallationer och performance till måleri och teckning -finns framförallt ett gemensamt intresse för att gräva där man står, att skapa och berätta om det som gjort en till den man är.

Och Jessica Kempe i Dagens Nyheter fortsätter på ännu ett intressant spår:

I dag påminner Konstfacks förberedande forskarutbildning om ett alternativt universitet. Vad kan den konstnärliga forskningen säga som inte den vetenskapliga berättar? Konstforskningen undersöker förståelseprocesser, visualiserar hur föreställningsbilder formas och format, och utgår från det fria förhållningssättet. Men utan den akademiska granskningen. Här finns ingen prövning av grumliga teorier och krav på underliggande hypoteser. Konstforskning förblir just konst.

Precis så här, som de ovanstående, upplever jag mycket av konstskapandet i dag – och precis det här försöker jag skriva om i relation till projektet SKISS, där drygt sextio konstnärer har varit ute på olika arbetsplatser: det kollaborativa, konst som en ”social samlingsplats”, det interdisciplinära, hybriditeten, de andra arenorna och ”konstforskning”, som ett komplement till vetenskaplig forskning.

Ett första utkast ska vara klart till sommaren, och sedan blir det stor konferens med en massa inbjudna talare på temat ”konstnärer och konstnärlig kompetens på arbetsplatser” 18-19 november i Stockholm.

Kommentera