Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
10 juni 2014 under Analys | kommentera

Alla behöver få möjligheterna

Tobias Tobias

Malcolm Gladwell for Time Magazine by Bill Wadman, October 2008

Vad gör en människa framgångsrik? Det räcker inte med den individuella begåvningen, menar Malcolm Gladwell i sin bästsäljande bok ”Outliers: 10 000-timmarsregeln och andra framgångsfaktorer”.

Budskapet är kanske inte kontroversiellt för en svensk som växt upp med uppfattningen att förutsättningar påverkar hur det går i livet.

Men boken innehåller en rad kulturpolitiska och kulturekonomiska poänger som tål att upprepas.

Denna text bygger på en analys som jag skrev till Kulturekonomis analysbrev för fem år sedan. Nu har Volante just återutgivit boken på svenska med originaltiteln ”Outliers”. Den har visat sig fortsätta att vara aktuell; läs till exempel Anders Mildners artikel i Sydsvenskan om ”myten om geniet” och kreativitet. En förklaring till bokens framgång är annars att den är underhållande i sig.

Om sammanhanget är det viktiga – hur kan det påverkas?
De mest begåvade faller inte automatiskt ner från skyn. Om vi tar Bill Gates som exempel så hade han turen att tidigt få obegränsad tillgång till en tidig generation av datorn 1968.

Om en miljon tonåringar fått samma möjlighet, hur många fler Microsoft skulle vi då haft i dag?

För att skapa en bättre värld skulle vi behöva ersätta lapptäcket av tursamma omständigheter och slumpartade fördelar som i dag avgör ifall någon ska nå framgång eller inte – gynnsamma födelsedata och lyckosamma historiska skeden – med ett samhälle som ger alla lika möjligheter.

Varför är sammanhanget så viktigt?
Det är inte den mest talangfulla eller intelligenta som lyckas bäst. Poängen i ”Outliers” är att vad som spelar mest roll för individers framgång är faktorer runt omkring – talang, intelligens och ambition är visserligen viktiga, men inte avgörande.

Hur kan framgång då förklaras?outliers_3000px-600x947 Boken betonar fyra faktorer: träning, tidpunkt, socialt arv och kulturellt arv. Varför Beatles blev så bra berodde på all träning på nattklubbarna i Hamburg, där de spelade åtta timmar per dag, sju dagar i veckan. Gladwell lyfter fram tiotusentimmarsregeln: det är så mycket tid som krävs för att bemästra något.[1]

Som en följd av betydelsen av socialt arv så menar Gladwell att klasskillnader skulle minska om sommarloven kortades. Det är utanför skoltid som gapen i kunskap och kompetens uppstår mellan olika grupper.

Vilka slutsatser kan dras?
Om vi ser på villkor för utveckling för både individer och samhället finns två slutsatser att dra: Framgång uppstår för det första ur ett sammanhang. De som lyckas särskilt väl är de som får möjligheterna – och fångar dem genom ambition och träning. För träning lönar sig.

Sammanhanget kan för det andra påverkas genom att skapa lyckliga omständigheter – för alla – apropå Bill Gates och hans datortid.

Från ett svenskt synsätt känns detta tämligen givet, men bredd-skapar-elit-modellen tål ändå att upprepas i flera sammanhang, inte minst från ett kulturekonomiskt perspektiv. På många sätt förklarar ”Outliers” varför kulturpolitiska satsningar behövs. Alla har inte det sociala eller kulturella arvet med sig. Inte heller får alla möjligheter automatiskt att träna.

Vi kan också i efterhand se hur vissa satsningar varit lyckade. Ett exempel är 90-talets datorsubventioner och tidig utbyggnad av bredband. Bland annat så berättade Daniel Ek, Spotifys vd och grundare, i sitt Sommar-program om betydelsen av bredband i sin bakgrund.


[1] Den svensk-amerikanske professorn K Anders Ericsson är forskaren som Gladwell refererar till, men Eriksson betonar att det också spelar roll vilken träning man ägnar sig åt.

Kommentera
6 december 2013 under Noterat | 2 kommentarer

Det är hög tid

Tobias Tobias

20131206-075116.jpg

 

De senaste dagarna har flera dragit en lans för kulturpolitiken i något oväntade sammanhang. Det är precis vad kultursektorn och kulturpolitiken behöver. I stället för att förvilla sig i antingen passiv förvaltning eller inbördeskrig (läs: debatten om Stockholms friteatrar), som ingen utom de närmast berörda knappt noterar tyvärr, så kan man läsa i Dagens Industri.

I det ena fallet apropå Pisa-undersökningen och bildning, i det andra utifrån mer ett direkt ekonomiskt perspektiv.

Idag skriver journalisten Jan Gradvall apropå kreativa näringar och Sydkorea, och avslutar med en sylvass formulering om hur synen på kulturpolitik behöver uppdateras:

”I det sydkoreanska samhället finns väldigt lite tid för det som är grunden i kreativa näringar: kultur och fritt skapande utan krav på avkastning. Precis det som den nämnda svenska kommunalpolitikern nedvärderande kallade för lattjolajbanpengar.

Kultur är inte ens en hobby. I den nya innovationsdrivna ekonomin har det jag skriver om på dessa sidor i Di Weekend — musik, tv, film, böcker — blivit grundförutsättningen för nytänkande. 

I stället för att betrakta stöd till kultur som allmosor, en kvarleva från industrialismen, är det hög tid att vi börjar kalla kultur för vad det faktiskt är.

Investeringar i hjärnan. Medel för tillväxt.”

Tidigare i veckan kommenterade PM Nilsson på DI:s ledarplats Pisa-undersökningen: ”Skolkraschen är större än skolan.” Han landar i ett försök att reda ut varför, egentligen, Sverige halkar efter och konstaterar att den diskussionen inte riktigt förs: ”… det finns en svår debatt där Sverige är oförberedd och där vi knappt har ord.”

Hans eget svar utgår från andra resultat i Pisaundersökningen, nämligen sämre kondition och sämre styrka, samt sämre läsförståelse.

”Detta är ett slags kulturfråga om att andlig och kroppslig bildning i bred bemärkelse har nedprioriterats till förmån för en urstark underhållningskultur med jättelika arenabyggen som tempel i snart sagt varje stad. Att ändra detta kräver en mycket bredare och svårare diskussion om attityder där fler än skolpolitiker måste delta.”

Vad kulturpolitiken behöver för att bli något mer än en perifer fråga är just sådana här röster, i sådana här mediesammanhang.

Det är förstås trist att de måsta ta stöd i något som hade kunnat vara bättre, men förhoppningsvis är vi en ny typ av debatt på spåren.

 

Kommentera
28 mars 2012 under Noterat | kommentera

Korsbefruktning konst & ekonomi

Emma Emma

Det händer mycket på forsknings- & utbildningsfronten just nu.

I dag var det seminarium på Dans- & Cirkushögskolan och slutredovisning av vårt nycirkusprojekt. Här samtalar till exempel Tilde Björfors med teatervetaren Camilla Damkjaer . Samtidigt var det premiär för den hemsida som sammanfattar (delar av) den forskning vi har bedrivit. (Mer kommer.)

Förra veckan avslutade jag också min kurs ”Business of Culture & Cultural Entrepreneurship” på Konstfack, bland annat genom en ”Dragon’s Den”, där vi bjöd in ett antal riskkapitalister och andra för att ge feedback på studenternas affärsidéer. Det var väldigt kul, och så snart jag får tid ska jag dela med mig av fler tankar om vad som fungerade bra och mindre bra i kursen. Jag tycker nämligen att det är viktigt att vi delar erfarenheter om hur det är att undervisa i den här typen av gränsöverskridande ämnen.

Ett litet smakprov kan du hitta på Innovationsbloggen, där jag gästbloggar den här veckan.

Vad mer? I helgen drar vi till London för att göra ytterligare en fallstudie, den här gången Zaha Hadid, ett av världens främsta arkitektkontor.

Annars är jag dränkt av jobb. På mitt köksbord ligger 300 tentor, som måste rättas innan lördag + ett antal projekt från både Handels och Konstfack, som väntar på feedback. När jag inte brottas med en mängd administrativa ärenden, som rör någon av de drygt 1000 studenter och 50 kurser som jag ansvarar för. Suck.

Det är tur att det finns ljusglimtar i form av spännande forskningsprojekt och kul undervisning!

PS Här är förresten en av artiststudenterna från första året, som sedan återkommit som föreläsare – i försäljning – på kursen. Det räcker med att se hans presentation för att förstå att det inte är givet vem som lär vem vad i ett sådant här möte mellan artister och ekonomer:

53_qvMQfvOE

Kommentera
21 december 2011 under Noterat | 1 kommentar

Humaniora + Ekonomi

Emma Emma

Min goda vän Bengt Kristensson Uggla skriver i dag en underbar understreckare om behovet av humaniora i ekonomutbildningar. Han staplar klokhet efter klokhet, på sitt sedvanliga pedagogiska vis, och har en poäng i att det också krävs att humanisterna bjuder till; inte enbart ekonomerna.

Böckerna som Bengt refererar till, ”Rethink Undergraduate Business Education” och ”Academically Adrift”, har jag själv skrivit om i ett par andra sammanhang, i Svenska Dagbladet i somras och i en krönika i Dagens Industri i våras. Bägge böckerna är mycket läsvärda.

Särskilt Carnegierapporten är förstås intressant ur ett historiskt perspektiv. Det var Carnegie Foundation som på 1950-talet slog fast att ämnet ekonomi inte var tillräckligt ”vetenskapligt”, vilket ledde till den ”matematiska vändning”, som vi har sett under senare år – och som anses ligga bakom en del av problemen. Om det och mycket annat, kan man för övrigt läsa i en annan intressant bok, ”The Roots, Rituals and Rhetorics of Change”.

På flera håll i världen integreras nu humaniora, eller liberal arts, i utbildningen av ekonomer och på min egen skola, Handelshögskolan i Stockholm, har vi ju precis bestämt att vi ska införa ett s k ”contextual track” i vår kandidatutbildning, där vi bland annat vill integrera historia, filosofi och annan humaniora. Mer om det senare; vi kommer under våren att arbeta fram ett förslag till kursplan.

Kommentera
17 december 2011 under Noterat | 1 kommentar

Humaniora på Handels

Emma Emma

Veckan inleddes med celebert lunchsällskap: ett par nobelpristagare, en finansminster, en rektor och ett antal andra eminenta gäster. Traditionen bjuder att nobelpristagarna i ekonomi alltid kommer till Handels och håller en föreläsning efter festligheterna. I år blev det ovanligt kul, eftersom Anders Borg kastade sig in i debatten och ifrågasatte om deras teorier fortfarande är användbara, vilket under lunchen föranledde att en av pristagarna konstaterade att de aldrig tidigare stött på en finansminister som verkligen kunde sin nationalekonomiska teori. Heder åt alla, med andra ord – och en ovanligt stimulerande och aktuell debatt.

Själv är jag ju annars lite mer förtjust i Tomas Tranströmer, som jag ägnade ett helt kapitel i min doktorsavhandling åt. Och ja, jag ställer mig ofta frågan om jag verkligen har hamnat rätt, eller helt fel.

Direkt efter lunchen i måndags kändes det dock rätt. Jag la fram vårt förslag om att integrera humaniora i grundutbildningen på Handels – och, tro det eller ej, det gick igenom!

I sådana stunder känns det ju ändå som om jag är på rätt plats, just för att jag går igång mer på poesi än på nationalekonomiska modeller; mer på metaforer än på vektorer.

Kommentera
26 november 2011 under Noterat | 1 kommentar

Giriga kompisar?

Emma Emma

Jag blir så himla ledsen när jag ser att det är gamla klasskompisar som ligger bakom den senaste tidens vårdskandaler. Det får mig att tappa tron på människan.

Ägare till Carema är ju bland annat riskkapitalbolaget Triton, som fixat ränteavdrag, gjort profit på både de äldre och alla skattebetalares bekostnad, och delat ut miljarder – till sig själva. Och vd för Triton är Jan Åkesson, min gamla klasskompis, tillika granne och gymkompis, och för övrigt bror till Finansinspektionens fd vd Ingrid Bonde. Fy tusan, vad jag blir besviken!

Jag känner ju Jan. Vi småsnackar alltid när vi ses på gymmet vid Mariatorget. Han är en trevlig person, som jag alltid gillat. Hur kan han ställa sig – eller till och med ligga – bakom sådant här? Jag förstår bara inte.

Det kan ju inte handla om att han plötsligt har blivit en ond människa. Eller blivit korkad. Det måste vara andra drivkrafter som är i spel – och jag vet inte ens om det nödvändigtvis är girighet. Jag har aldrig uppfattat Jan som någon som har ett överdrivet behov av pengar; han bor här på Söder, tränar på ett litet ideellt gym, och så vidare. Så vad är det? Vad får en människa att ställa sig – eller ligga – bakom sådana här vansinnigheter?

Samtidigt som det också får mig att rannsaka mig själv. Vilken roll har jag i det hela? Jag arbetar ju trots allt på en skola, som utbildat inte enbart Jan, utan flera av de profitörer som ligger bakom den senaste tidens skandaler. Är det OK? Är man inte på sätt och vis medskyldig då? Eller är det – just därför – extra viktigt att vara där och plocka in andra perspektiv; uppmuntra andra drivkrafter – och framför allt moral?

Kommentera
19 november 2011 under Noterat | kommentera

Samarbeten & humanistiska värden

Emma Emma

Det har varit en hektisk vecka, som skulle kunna sammanfattas i: ”vikten av samarbeten och humanistiska värden”.

Måndagen gick som vanligt till administration, med Boomtown Rats gamla låt klingande i huvudet. Jag blir aldrig en lydig byråkrat.

Tisdagen blev roligare, med två föreläsningar på raken om innovation. En del blev förstås irriterade på mig, som vanligt, men några fastnade för teorierna och exemplen på samarbeten och innovation på ett djupare plan, och har hört av sig efteråt. Det är sådant som är roligt!

Teoretiskt lutade jag mig bland annat mot Roberto Vergantis tankar om design-driven innovation, mot Lee Flemings idéer om interdisciplinär innovation, samt Otto Scharmers Theory U.

Speciellt Otto Scharmer är jag rätt influerad av just nu, men jag märker hur svårt det är att prata om hans teorier i en svensk kontext. I Danmark är han ju jättestor, men här verkar vi ha svårt att ta till oss hans tankegångar. Det är som om vi vägrar att tro att människan kan och behöver utvecklas, och att vi också måste lägga vikt vid det, om vi ska skapa ett innovativt samhälle.

Jag hade tänkt att skriva om Teori U i veckans krönika i Dagens Industri, men fick i slutändan inte riktigt till formuleringarna. Kanske är tiden inte heller mogen för det.

Krönikan kom istället att handla om bristen på humanistiska tankegångar i Innovationsplan Sverige, vilket förstås är ett näraliggande ämne. Dock är jag lite besviken på mig själv. Jag vet att det finns något stort där, men jag finner inte riktigt orden. Fast så ser ju ofta processen ut. Det gäller bara att ha tålamod; förr eller senare faller tankarna och orden på plats.

Här är i alla fall min senaste krönika i originalversion, innan redigerarna på DI varit framme och fixat. Och här är min förra, om ni har missat den. Bägge handlar egentligen om humanistiska värden, med rätt mycket utbildningsfokus. Det är det som upptar min tid just nu.

Onsdagen och torsdagen ägnade jag också mest åt Högskoleverket, som hade sin stora utvärdering av Handelshögskolan. Om det finns inte så mycket att säga, mer än att man kan lägga märke till att de starkt betonade vikten av etiska aspekter i utbildningen. Till min stora glädje!

På torsdagen gjorde jag också, tillsammans med Cirkör, en kort presentation av vårt samarbete mellan Handels, Cirkör och Dans- & Cirkushögskolan på Slottet inför kungafamiljen, halva regeringen, FN och en massa andra prominenta personer.

Sådant är ju alltid lite jobbigt, och bäddar för skamattacker efteråt. För att göra det hela ännu värre, hade jag dessutom lyckats lägga in en provtagning på Karolinska på morgonen, som resulterade i att jag svimmade. Från avsvimmad till kunglig talare, hmm….

Men samarbetet mellan Handels, Cirkör och DOCH är ju i alla fall fantastiskt, och ska bli ännu bättre i vår, då vi kör för tredje gången. Och snart, snart ska ni få läsa en liten rapport om det!

Kommentera
1 juli 2011 under Analys, Noterat | 6 kommentarer

Fem svar till Svenskt Näringsliv

Tobias Tobias

Svenskt näringsliv släppte igår en rapport som igår ledde till stora reaktioner. Orsaken till reaktionerna var att rapporten, med namnet ”Konsten att strula till ett liv”, föreslår sänkt studiestöd till humaniorastudenter som enligt rapporten etablerar sig på senare på arbetsmarknaden än studenter inom teknik och tillverkning.

Jag ska erkänna att jag inte läst rapporten — skäms att jag ändå uttalar mig i DN idag — men jag tillåter mig ändå ha några synpunkter utifrån den diskussion som förts igår och idag. Fyra spontana reaktioner, och så lägger jag till en femte via Emma.

1) En betydande del av näringslivet kan faktiskt härledas till kulturföretagande, inte minst sett till sysselsättning där siffran ligger kring fem procent. Det är bland annat exakt det här som jag har försökt beskriva i olika sammanhang de senaste tio åren.

2) Ett samhälle där inte humaniora betonas låter både skrämmande och dödstrist. Är syftet att skapa raka led med välkammade individer på väg utan omvägar mot sina vinstmaximerande jobb? Och hur spännande blir Sverige eller svenskar utan förmåga att diskutera eller visa upp kultur? Hur blir ett samhälle där vi inte bär med oss grundläggande värderingar? Och vem ska göra kalkylerna för vad som är lönsamt eller inte?

3) Även om inte kurserna leder till jobb så är det tydligt att även kulturellt deltagande är viktigt. Se till exempel Pier Luigi Saccos inspel om Kultur 3.0 där han menar att diskussionen om det ekonomiska och sociala bidraget från kultur inte får stanna vid vad några sektorer levererar, utan om deltagande. Detta apropå hobbykurser. Sedan kan man förstås diskutera hur långt ett samhälle ska gå i sina subventioner, men det är fel att direkt nedvärdera den här typen av aktiviteter.

4) Och från ett ekonomiskt perspektiv går det inte att bortse hur kreativitet och innovation allt mer lyfts fram för att skapa välstånd. Häromåret kom till exempel en IBM-studie där ”kreativitet” lyfts fram som den viktigaste egenskapen för chefer idag. Frågan hänger ihop med hur svenska varumärken ska kunna nå den kinesiska medelklassen, kontra att svenska företag får nöja sig med att vara lägre betalda underleverantörer till utländska designers. Hur kopplar detta till kultur eller humaniora? Jag kan börja prata om innovationsimpulser och mångfald; det finns även studier kring detta. Det är förstås alltid svårt att peka på förhållandet mellan orsak och verkan, men Steve Jobs gör faktiskt det i sitt tal vid Stanford 2005, ett oerhört inspirerande tal över huvud taget. Här talar han om nyttan han har haft av att läsa kalligrafi, trots att det skedde planlöst.

5) Bloggkollegan Emma Stenström lägger till ett femte perspektiv — utbildningsperspektivet — i SvD och skriver att Svenskt Näringslivs förslag är ”så dumt att man knappt tror att det är sant”. Och fortsätter ” På andra håll i världen går tankegångarna åt precis motsatt håll. I USA kom till exempel nyligen en stor studie som visar att det är nödvändigt att integrera humaniora, det vill säga ”liberal arts”, i den grundläggande utbildningen av ekonomer för att kunna skapa ett konkurrenskraftigt näringsliv för framtiden.”

Andra röster i debatten är bland annat teaterförbundets ordförande som säger till Ekot att ” Jag blir oerhört häpen när jag hör ett sådant här förslag. Det vore väldigt märkligt om man från Svenskt näringsliv inbillar sig att den här typen av yrken inte behövs i ett modernt humanistiskt demokratiskt samhälle.”

Per Svensson skriver läsvärt i Sydsvenskan: ”Tack tack tack för ett lyckat skämt!”

Fackförbundet DIK skickade ut ett pressmeddelande igår där de startar ett upprop om att humanister bidrar till samhällsnyttan. Karin Linder, förbundsordförande, säger att ” Vi vet att tillväxt kräver kultur. Men så länge som Svenskt Näringsliv vägrar att se det skapar vi, snarare än undanröjer vi, hinder för att låta de kreativa näringarna blomstra”.

Evelina Wahlqvist skriver tycker att problemet är felformulerat: ”Insatserna bör istället sättas in i en senare fas och bemöta frågan: Hur skapar vi en arbetsmarknad och ett näringsliv där många olika kompetenser kan verka och också mötas?”

Sanna Rayman på SVD:s ledarsida har ett delvis annorlunda perspektiv — och det är nyttigt. Hon skriver: ”Ja, förslaget är dåligt och yxigt, men det här är knappast någon demokratifråga. Och att vi har ett problem med överutbildning i vissa konstnärsyrken är en realitet väl värd att diskuteras.”Absolut en viktig poäng, men som mer hänger ihop med information än begränsade studiemedel.

***

Uppdatering; Röster i debatten.

-

Kommentera
28 april 2011 under Noterat | kommentera

Cirkus & Handels

Emma Emma

Den kurs som Handelshögskolan och Dans-och Cirkushögskolan startade förra året, har fått en fortsättning och vidareutveckling i år.

Cirkusartisterna och handelsstudenterna går en gemensam kurs i ”entreprenörskap och kommunikation”. Efter ett par dagars inledande teoripass, med föreläsare från bägge håll, var det i går dags för fysisk utbildning i Subtopia. Jag kunde tyvärr inte vara med, men bilderna av fotoforskaren Lasse Lychnell säger allt. Missa dem inte!

Och fortsättning följer. Slutredovisning sker fredag 13 maj – och jag ser mycket fram emot det. Jag är så oerhört glad över att mina handelskollegor med bravur engagerar sig i och driver kursen. Att cirkus skulle komma på schemat på Handels, trodde jag aldrig, men det är ett exempel på hur bra det kan bli med samarbete över disciplinerna.

Kommentera
19 juni 2010 under Noterat | kommentera

Tankeställare

Emma Emma

Brittiska kultursociologen Angela McRobbie är ju en stor favorit, och nu på lördagsmorgonen går hennes ord rakt in:

what appears to be at stake in the new field of mental labour is the role and meaning of intellectual labour, currently being seen as outmoded in contrast to the creative energies of the new cultural producer. In such a context this process of championing new forms of creative education (e. g. the live project, the links with industry, internships, the role of creative partnerships) also occludes the place of theory, and the space of critical pedagogy

Precis så är det!

Kommentera