Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
17 september 2009 under Noterat | kommentera

Äntligen? Handlingsprogrammet för kreativa näringar

Tobias Tobias

Apropå att alla satsar – se nedan om Thailandidag torsdag kl 12.00 presenterar näringsminister Maud Olofsson och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth satsningen på ”kulturella och kreativa näringar” (sic!).

>> Se presskonferensen i direktsändning
>> Jag kommer också livetwittra här: @tobias_nielsen

Vad jag har förstått handlar programmet mest om riktlinjer till myndighetet och inte så mycket pengar. Vilket egentligen är vad som behövs främst.

Det var nästan ett år sedan – här är min kommentar från då – som regeringen berättade att 13 miljoner kronor satts av för de här branscherna. Men ska vi ha särskilda branschstöd egentligen? Och var är i så fall speciellt i det här fallet? Jag kommer diskutera mer kring det framöver, men min inställning är i princip samma då: vi har en gigantisk offentlig apparat, som dock främst hjälpt andra än just de här sektorerna. Tillgången har visserligen funnits, men har av kompetens- och attitydskäl inte nått fram.

Därför är pengar per se inte det viktigaste, utan att se till att företagen och individerna i kultur- och kreativa näringarna når fram till samma utlysningar och stödsystem som finns för övriga branscher.

För övrigt ska det bli intressant att se vad det är som dröjt så länge. Alla förväntade sig att den här handlingsplanen skulle komma i början av året.

Notera också att trots att Tillväxtanalys föreslagit begreppet ”kulturnäringar” så väljer de i pressmeddelandet att skriva ”kulturella och kreativa näringar”.

Kommentera
11 september 2009 under Analys, Noterat | kommentera

Alla satsar (det är inte bara vi som kommit på något)

Tobias Tobias

Satsningar på kultur och kreativitet i världen utgår från att hitta unika konkurrensfördelar när kunskap och innovationskraft, i stället för råvaror, framför allt driver ekonomierna.

Men hur unikt blir något när alla försöker göra likadant? Surfar runt för att studera Thailands nya initiativ ”Creative Thailand” och hittar den här videon. Förutom översättningen till thailändska skulle det här likaväl kunnat ha varit en video för Bristol, Västernorrland eller Göteborg.

how do we compete in the 21st century
with factories closed dow
workforce unemploye
what is real contribution to our competetive advantag
when technology flattens the worl
market space becomes unlimited
people need more and more variety
and money is no longer the prime limitation
but… are we ready?

Jag säger inte att satsningarna har fel utgångspunkt. Bara att det inte räcker att stanna här. Att ställa den övergripande frågan är inte längre nog. Alla är redan framme vid den.

Kommentera
31 juli 2009 under Noterat | kommentera

Konstnärshemmens högkonjunktur

Emma Emma

Samtidigt som det går dåligt för många kulturella verksamheter, går det bättre än någonsin för konstnärshemmen. I alla fall utomlands, enligt en artikel i The Art Newspaper.

En orsak är att det ofta är relativt billigt att besöka konstnärshem. Men kanske finns det också annat som lockar. En önskan om att få en inblick i det kreativa skapandet? En längtan efter något som känns genuint, på riktigt? Eller en allmän lust att kika in i kändisars privatliv?

Jag har ofta tyckt att vi svenskar är lite halvdåliga på det här med konstnärshem. Strindberg är förstås ett undantag. Liksom Astrid Lindgrens Näs. Samt Karin och Carl Larsson. Och ett antal till.

Men generellt? Eller är det bara jag som har missat dem?

När vi åkte runt med tåg i USA förra och förrförra året annonserade man till exempel i högtalarna när tåget åkte förbi någon plats där någon känd skådespelare, författare eller konstnär hade bott. Det kanske vore något för SJ att ta efter.

Och nu i sommar gick jag en fantastisk tur i Hemingways hus i Key West. Trots att Hemingway aldrig har varit någon favorit, var jag efteråt helt såld. Ja, berättelsen om honom och hans hem, gjorde honom faktiskt till en mycket intressantare författare i mina ögon, och jag var genast tvungen att köpa och läsa om ”The Old Man and the Sea”.

Mest av allt berodde det dock på guiden som var duktig både som hemingwaykännare och, inte minst, som historieberättare.

Riktigt lika inspirerande var det inte på Southfork Ranch. Huset var i verkligheten pyttelitet, och guiden gäspade (!)  stort under sin dragning. Ja, alltihop var så urbota USELT att det faktiskt blev bra, och dessutom kändes det helt ÄKTA som en spegling av Dallas.

Southfork Ranch, som ett slags fiktivt konstnärshem, ska ju inte vara bra, för att vara bra. Det passar liksom med en guide som beter sig som om hon, likt Sue-Ellen, tagit en tur till barskåpet innan visningen. Ja, till och med det fejkade, som till exempel allén som i verkligheten var jättekort, kändes äkta, just för att det var fejkat.

PS Själv befinner jag mig annars i händelsernas centrum, på Östergarnslandet (i likhet med Johan Croneman i dagens DN tror jag dock att medieintresset för Gotland delvis beror på att halva medieklassen befinner sig här). Här brukade vi faktiskt redan som tonåringar spana in Max Hanssons hem, Östergarnslandets eget Southfork Ranch, och nu också riksbekant.

Kommentera
27 juli 2009 under Noterat | kommentera

Nya kulturekonomiska krafter

Emma Emma

Precis som Tobias kände jag mig redan i våras rätt trött på kulturpolitik, och innan semestern var jag dessutom rejält trött på det kulturekonomiska forskningsfältet och inte minst på att vara yrkesakademiker. Jag tyckte – och tycker – att utvecklingen är rätt skrämmande, och börjar mer och mer tro att forskning bör bedrivas utanför universitetssystemet, eftersom systemet inte längre premierar kunskapsutveckling, utan enbart strategiskt agerande.

Men nog om det. Det är en fråga som snarare hör hemma på Riksbankens Jubileumsfonds blogg, där jag ska fortsätta gästblogga i augusti.

Nu till det viktiga. Semestern. Som vanligt fick jag en massa inspiration och tankar under semestern.

Lite av misstag blev vi, tonåringen och jag, strandade i Atlanta, Georgia, direkt efter konferensen i Dallas. Vi bestämde oss för att hyra en bil och se var vi hamnade.

Som alltid ledde det minst planerade till det mest förutsägbara. Vi hamnade i Florida. Och gjorde precis allt det där som man kan förväntas göra på en tonårssemester: vi firade 4th of July på South Beach; vi snorklade och slappade på Key West; vi vandrade bland alligatorer och miljarder myggor i Everglades; vi kollade, efter en evighetslång väntan, rymdfärjan Endeavours uppskjutning från Kennedy Space Center; vi besökte Universal Studios, SeaWorld och Disneyworld i Orlando och åkte en miljon åkturer samt avslutade till sist med ett besök på Coca-Cola i Atlanta, innan vi i natt flög hem.

(Om du inte vet det, flyger Delta nuförtiden direkt mellan Stockholm och Atlanta, till ungefär halva priset av SAS.)

Nej, det var inte som våra älskade tågsemestrar i USA, Asien och Afrika, som vi har åkt på de senaste åren. Det var verkligen mer ”mainstream”, nästan lite charterfeeling, om än med egen bil. Men vi hade väldigt, väldigt kul!

Fast när jag berättade för mina forskarkollegor att vi skulle till Florida, snörpte de alla på munnen. Intellektuella åker nämligen inte till Florida. Intellektuella åker till Kalifornien eller New York – dit skulle precis ALLA efter konferensen. Och intellektuella går absolut inte på temaparker.

Men vi hade som sagt var skitkul. Från början till slut. Och jag hävdar att det finns en poäng med att göra sådana här resor tillsammans med sin tonåring; att inget gör en semester bättre än att man har kul och gör saker tillsammans.

Samtidigt som det förstås är väldigt generationstypiskt. Blotta tanken på att mina egna föräldrar skulle ha åkt på en sådan här semester med mig när jag var tonåring är fullkomligt skrattretande. Det är verkligen en curlinggrej, tror jag.

Samtidigt som det också är bekvämt. Någon annan fixar underhållningen, och man behöver som föräldrar inte själv komma upp med idéer, utan allt är arrangerat. Vi är kanske inte bara curlingföräldrar, vi är själva beredda att betala för att också bli curlade.

Personligen tycker jag att fenomenet temaparker i sig är värt en resa. De väcker hur många intressanta tankar som helst, och jag närmar mig dem gärna som forskare. Jag har fått material till minst ett par artiklar enbart från den här sommarens besök.

Dessutom gillar jag åkturer, särskilt om de kombinerar kroppsliga upplevelser med berättelser. Det är faktiskt svårt att avgöra vem som är mest entusiastisk, tonåringen eller jag, inför en berg- och dalbana. Som Manta, till exempel, SeaWorlds senaste, som verkligen är en innovation.

Eller min gamla favorit, Rock ´n´ Roller Coaster, på Disneyworld (och nej, ingen lyckas fånga den särskilt väl på video, men man kan ana av skriken och skratten hur det KÄNNS, den estetiska upplevelsen, i den gamla bemärkelsen av estetik, som upplevelser via alla sinnen).

Om inte det är kultur, vet jag inte vad som är det. Och ekonomi. Om än inte så bra ekonomi i dessa dagar, eftersom inte minst Disneys temaparker har ekonomiska problem. Kanske är temaparker gårdagens fenomen, gårdagens upplevelseindustri.

Ungefär som rymdindustrin. Ärligt talat blev jag rätt trött på hela rymdgrejen, som mest känns som något medelålders män intresserar sig för – och sedan hittar tusen anledningar att motivera.

Delvis kan det handla om att vi väntade och väntade och väntade och när färjan till sist gick upp, på sjätte försöket, var man så trött på alltihop att man bara ville bli av med den. Det var verkligen lite som filmen ”Groundhog Day” eller ”Måndag hela veckan”, som den hette på svenska. Dag efter dag var det tankningar, astronauter som åkte iväg i sin van och vinkade, påklädningar, nedräkningar – och sedan, till sist, efter timmars väntan, ett NO GO. Och så började alltihop om nästa dag.

När färjan till sist kom iväg, var jag mest imponerad över att den verkligen – bokstavligt talat – åkte rakt upp. Tonåringen tyckte att det var logiskt, och det hade han väl rätt i. Allt det där alla andra pratade om som så fantastiskt: ljudet, vibrationerna och elden var dock minst lika imponerande på Disney.

Och det är just här, i graderna av verklighet, som det hela blir riktigt intressant. Det ska det bli en artikel om, som jag kanske får anledning att återkomma till.

Likaså finns det förstås massvis mer att berätta om och många fler iakttagelser, men det får förhoppningsvis bli en annan dag, eller i en annan form.

Kommentera
16 juli 2009 under Analys, Rapport | kommentera

Funderingar kring mätmetoder

Tobias Tobias

Många har tänkt kring hur kulturnäringarna – eller upplevelseindustrin eller kreativa näringarna – ska kartläggas. Både i Sverige och utomlands.

Jag är förstås en av dem och hos Regionförbundet Östsam kunde jag sitta i timmar och diskutera hur de hade tänkt. De har jobbat en hel del med olika kartläggningar, först med fokus på Norrköping, sedan hela Östergötland och därefter både i olika EU-projekt och i det svenska samverkansprojektet KRUT (vår intervju om projektet; Östsams beskrivning; om deras senaste rapport).

Resultatet av samtalen blev en bilaga till Tillväxtanalys (f.d. ITPS) rapport som jag skriver om nedan. Det är en viktig rapport, men tyvärr kommer den tio år senare än önskvärt. Det här goda kunskapsunderlaget skulle ha funnits redan före alla kartläggningar som genomförts i Sverige – före alla resurser som investerats för att så många funderat kring definitioner.

Östsam belyser den situationen, att mycket hade blivit enklare och billigare för samhället i stort om regeringen (eller någon myndighet, t.ex. Kulturrådet såsom statistikansvarig myndighet) tidigare sett till att en nationell vägledning hade funnits. Vi pratar miljontals kronor i besparingar.

Beskrivningen av Östsams arbete kan också ses från ett bredare perspektiv, såsom betydelsen av exakthet kontra resurseffektivitet, samt vilka problem och kostnader det kan innebära att utveckla en egen definition.

Här är rapporten: ”Kulturnäring i svensk statistik – förslag till avgränsning för framtida kartläggningar” (pdf, 0,3 Mb)

Kommentera
14 juli 2009 under Noterat, Rapport | 2 kommentarer

Det ska heta "kulturnäringar"

red red

Bara kort och sakligt – jag har inte hunnit läsa noga:

Så var det bestämt. Till slut. I Sverige ska vi säga kulturnäringar, det vill säga inte kreativa näringar, kulturindustri, kreativa sektorn eller upplevelseindustrin.

Det är i alla fall förslaget till regeringen från myndigheten Tillväxtanalys, som har fått i uppgift att föreslå en definition på näringsverksamheter med prefixen ”kreativa”, ”upplevelse” eller ”kultur” baserat på den statistik som finns tillgänglig idag. Med utgångspunkt i studier från Unesco och Eurostat väljer Anne Kolmodin och Lars Bager-Sjögren m.fl. begreppet ”kulturnäringar”. De menar att kulturnäringar bör användas som namn istället för kreativa näringar, då kulturnäringar kan identifieras i befintlig statistik och enkelt kan anpassas till en eventuell harmonisering för internationella jämförelser.

I sin delrapport (Dnr 2009/054) som lämnades in häromveckan skriver de att definitionen kan användas i flera syften:
1) En uppskattning av kulturnäringarna i ekonomin vilket inte är detsamma som kulturräkenskaper som är ett alternativt sätt att uppskatta kulturen i nationalräkenskaperna.
2) Regional fördelning av kulturnäringarna i ekonomin.
3) Kulturnäringarna i ekonomin fördelad på kulturnäringar och kultursysselsatta utanför kulturnäringarna.

Bakgrunden är förstås uppmärksamheten för dessa branscher, ofta kopplad till siffror om sysselsättning och tillväxt som uttryck för framtidshopp och planering. Kultur- eller kreativa näringar har en framträdande plats i regionala tillväxt- och utvecklingsprogram.

Tillväxtanalys föreslår en definition som kan användas med svensk befintlig registerbaserad statistik, men diskuterar också bristerna i s.k. SNI-koder. Myndigheten Tillväxtanalys ska lämna in kompletterande underlag, med statistik utifrån vald definition, senast 30 oktober 2009.

Kommentera
6 maj 2009 under Analys, Rapport | kommentera

NY RAPPORT/Fler företagare inom den kreativa sektorn

Tobias Tobias

Nu har rapporten med kartläggningen av den s.k. kreativa sektorn i sex regioner släppts, inom KRUT-projektet som vi skrev om häromveckan.

Jag nämnde lite kort när DN tog upp rapporten, men då hade inte de kommentarer skrivits som står nu. De ger en bild av den förvirring som råder kring begrepp och sammanhang – men säger mycket om att det som vissa av oss börjar uppfatta som självklart, knappast är det för en bredare publik. Till exempel:

”Hur många av dessa lever på kulturstöd från staten? Här finns mycket skattepengar att dra in. Pengarna som skapas av folk på fabriksgolv, i näringsliv och inom omsorgen borde få dela på dessa slantar…för de är vi som har jobbat ihop kosingen.”

”Kreativa sektorn större än byggsektorn? Vad är det för trams? Kräver inte byggande en väldig massa kreativitet för att få ett bra resultat? Här har vi tydligen en sektor ”den kreativa” som tror kunna ha monopol på kreativieteten.”

Kreativa sektorn är begreppet som används i det här projektet och det finns en del att säga om det (vilket jag bland annat gjorde här). Invändningen om att bara några skulle vara kreativa går inte argumentera mot. Däremot kan ju företeelser kallas något utan att exkludera annat. Jag jämför exempelvis med teknikföretag (vilka företag arbetar inte med teknik idag?).

Här är för övrigt några resultat från rapporten – som kan laddas ner här:

  • Den kreativa sektorn står för ungefär 10 procent av de sysselsatta i regionerna.
  • De flesta inom sektorn arbetar inom  de områden som i rapporten kallas media/digitalt (35 procent), turism/rekreation/sport (30 procent) och konst/design (21 procent).
  • Genomsnittslönen i sektorn är i nivå med genomsnittslönen i samhället i stort.
  • Det är fler företagare inom den kreativa sektorn än inom samhällets övriga sektorer.
  • De flesta arbetar på arbetsplatser med få anställda. Omkring 80 procent arbetar som egna företagare, i aktiebolag, föreningar eller kooperativ.
  • Omkring hälften av de som arbetar i sektorn är kreatörer.
  • Det är färre kvinnor och utrikesfödda som arbetar inom sektorn än i samhället i stort.
Kommentera
28 april 2009 under Samtal | kommentera

EU-konferens: "Spotify hade inte funnits utan Pirate Bay"

Tobias Tobias

Anders SjöstedtI Sverige är det tyst kring EU-året om kreativitet och innovation, men i förra veckan var det konferensvecka i Bryssel med fokus på kultur och kreativa näringar.

Imorgon skriver Lotta Lekvall, Nätverkstan, här på bloggen om den ena konferensen. Idag intervjuar vi Anders Sjöstedt, vd för organisationen Upplevelseindustrin (också känd som Nätverket för upplevelseindustrins åtta mötesplatser). Han medverkade på ”The European Cultural and Creative Industries Summit 2009″ i en diskussion om nya affärsmodeller på digitala marknader.

Hur var konferensen?
– Hur den var? Hm ja, det beror nog på vem man är. ECCI-konferensen har initierats av Essen/Ruhr som är en av tre europeiska kulturhuvudstäder 2010. Det överordnade syftet med konferensen är ett ökat fokus på creative industries från EUs sida. Den har alltså i första hand ett politiskt fokus. Arbetar man med policy-utveckling, är den såklart intressant – framför allt för att mötet över huvud taget sker, mer än vad det handlar om. ”Branschen” på en konferens som denna är inte kreativa näringar, utan orgabisationer som stöttar utvecklingen av dessa. Det är bra så. De här aktörerna behöver träffas för att se nya utvecklingsmodeller man själv inte har tänkt på och hitta sätt att samarbeta och rikta EU-medel till de här branscherna, mer än vad som sker idag.

Inriktningen var ”the digital shift”. Hur såg deltagarna på de (digitala) upphovsrättsfrågor som varit uppe för diskussion i här som Pirate bay-rättegången, telekom-paketet (tillägg138) etc?
– Pirate Bay är något alla känner till och talar om. Upphovsrätt är lika populärt. Alla frågar efter en gyllene medelväg som både öppnar för affärsinnovation och säkrar ersättning till upphovsmännen, men få har konkreta förslag. Spotify nämndes i flera diskussioner som början på något nytt – lagligt och ”gratis”.

Var det något särskilt som du tar med dig tillbaka, är det någon särskild fråga som du tycker är viktig för upplevelseindustrins utveckling framöver?
– Pirate Bay är ett av de mest omtalade och välkända svenska ”företagen” i världen idag. Spotify hade inte funnits utan dem. Vi kanske borde se på hur Sverige utnyttjar detta aktivt, både inom näringsutveckling och nationell branding – inte bara diskutera om de ansvariga ska i fängelse eller inte.

Kommentera
23 april 2009 under Analys | 1 kommentar

Missad möjlighet: EU-året

Tobias Tobias

Fortfarande inget program. Och det är i höst som det smäller.

Eller – det hade kunnat smälla.

2009 är det kreativitetens och innovationernas år i Europa. Såsom ordförandeland från och med juli har Sverige möjlighet att lyfta fram detta. Frågan är både intressant och uppmärksammad, inte minst eftersom i en tid då världen stor inför stora utmaningar och är beredd att omfamna dem.

Hundratals konferenser, projekt och utställningar kommer att äga rum runtom i Europa. Men på EU:s webbplats om året nämns inga svenska arrangemang. Jag tycker det är synd.

Jämför hur Tjeckien arrangerade ”Forum for Creative Europe”, där vår kulturminister talade (och kommenterade i vår intervju här), liksom Vaclav Havel. Jag säger inte att den konferensen var vad som behövdes – jag tycker faktiskt att programmet verkade rätt tråkigt och förutsägbart – men möjligheten… möjligheten finns där. I en värld där uppmärksamhet är en brist måste man vårda varje möjlighet till tajming för att nå ut. Det är det som gör att hösten 2009 blir bättre än, säg, 2010 för de här frågorna.

Visst, vissa aktiviteter ska genomföras i Sverige. Men illa är att något officiellt, svenskt kalendarium inte är klart. En svensk webbplats om året ska släppas har vi fått höra, men ligger ännu inte uppe trots att fyra månader snart har gått och att det snart är drygt två månader innan Sveriges ordförandeskap börjar. Internationella programkontoret skyller på att de fick sitt uppdrag först i slutet av januari. Felet verkar ligga hos Utbildningsdepartementet, som ansvarar.

Sedan förra(!) veckan finns ändå en strategi med tre prioriterade områden – för den som gräver, vilket vi gjorde inför senaste analysbrevet (premiumprenumeranterna fick en 5-sidig sammanställning om EU-året). Och om man har tur i sitt googlande kan man hitta två saker under Kulturdepartementet:
– Den nya kreativa generationen, 29-31 juli, Göteborg
– Sportdirektörsmöte, 1-2 oktober, Solna

Göteborgskonferensen verkar intressant och sportdirektörsmöte… har ingen aning om vad det innebär.

Mig ligger det närmast att se hur vi missar möjligheten att på ett europeiskt plan – och i Sverige – lyfta fram och diskutera kulturpolitiken i förändring, med ny proposition, Pirate Bay-rättegång m.m. Även den generella policydiskussionen om de s.k. kreativa näringarna behöver förnyas. I Sverige har vi länge saknat ett politiskt ledarskap på nationell nivå när det gäller de kreativa näringarna och upplevelseindustrin. Det har inneburit att många regioner och kommuner har trevat med egna försök – och till slut har kommit igång med egna samarbeten (se t.ex. om KRUT nedan) – men detta har inneburit ett gigantiskt resursslöseri eftersom alla, själva, har behövt börja från början, utan vägledning och gemensam kunskap från nationellt håll. En konferens i höst, kryddad med intressanta utländska exempel, hade kunnat vara ett viktigt stöd för alla de tjänstemän som drivit de här frågorna på sina olika håll, ofta ensamma. Det hade inte varit en konferens utan mening, utan hade kunnat fylla en viktig funktion i Sverige.

Vi får se vad som kommer genomföras i höst trots allt. Jag har själv tagit initiativ till två aktiviteter, då jag noterade avsaknaden av svenska inbjudningar när datum för konferenser i höst började meddelas.

Kommentera
3 april 2009 under Analys | kommentera

Kulturen tar plats i industri- och hamnkvarter

Tobias Tobias

Kungliga Operan i Stockholm måste renoveras och nu pekar allt mer på att en av Ferdinand Bobergs gasklockor i Värtahamnen kommer att få vikariera som Operascen under tiden. Att gamla industrilokaler byggs om för att användas för kultur är inget ovanligt (och ger onekligen begrepp som upplevelseindustri en mer konkret förankring).

Listan kan göras lång – så den stadsplanerare som tror det här är något unikt misstar sig. Det hindrar inte att det kan fungera bra och att det finns mycket som talar för att behålla gamla byggnader i en stad, inte minst vad som faktiskt gör en stad till en stad: en blandning av gammalt och nytt.

Tidigare på bloggen har vi bland annat tipsat om boken ”Industrial Cool”. När Liverpool var kulturhuvudstad renoverades gamla industri- och hamnkvarter upp till kulturkvarter och i  Amsterdam har ett helt kultur- och evenemangsområde – Westergasfabriek – växt fram i ett industriområde med en gasklocka som nav. I Malmö har Västra hamnen rustats upp. I Trondheims gamla hamn byggs ett nytt  bostads- och kulturkvarter upp. I Stockholm stads ytterkant finns Färgfabriken i ett industriområde.

Gasklockan i Stockholm har tidigare använts vid enstaka kulturarrangemang och ska ha en unik akustik med en väldigt lång efterklang. Lyckas man lösa frågor om finansiering och brandsäkerhet flyttar Operan till gasklockan i september 2010. Projektet beräknas kosta 105 miljoner kronor och ska efter ombyggnad rymma 900 sittplatser, en fullt fungerande operascen och plats för en personalstyrka på 200 personer. Grupper som Cirkus Cirkör och Cullbergbaletten ska ha visat intresse för lokalen på mer lång sikt när Operan åter flyttat in till Gustav Adolfs torg.

Kommentera