Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
31 mars 2010 under Samtal | kommentera

SAMTAL / Per Strömbäck: om Netopia och nätets framtid

red red

Per StrömbäckDebatter där internet varit i fokus har stundtals varit polariserade och olika röster har ofta talat förbi varandra. Ett initiativ för att nyansera debatten är Netopia som beskriver sig som ett webb- och idéforum som vill diskutera nätets framtid. Bakom initiativet står Per Strömbäck som har en lång karriär bakom sig inom dataspelsbranschen och är även redaktör för boken ”Gratis?”.

Vad vill Netopia?

Min egen ambition med Netopia är att fördjupa mina insikter om framtidens samhället på nätet. Jag har en stark känsla av att innehållsbranschernas kamp är en försmak av kommande, mycket större, strider om makten över nätet. I takt med att allt större delar av samhälle, affärsliv och privatliv digitaliseras ökar behovet av att diskutera demokrati, inflytande, rättigheter och hur vi vill att samhället ska fungera. Ju förr desto bättre. Så jag vill förstå detta bättre och förhoppningsvis kan det bidra till att andra blir klokare också. Det är det ena.

Sen retar jag mig på att samhället (dvs staten, dess myndigheter, rättsapparaten etc) ofta framställs som ett hot mot den enskildes integritet i den här debatten. I andra sammanhang är det ju samhällets roll att skydda den enskildes rättigheter och så borde det också kunna fungera på nätet. De verkliga integritetshoten kommer snarare från stora infrastrukturaktörer som kartlägger våra vanor i kommersiella syften. Här kan samhället utgöra en viktig motpol. Jag vill gärna diskutera de här frågorna med politikens traditionella analysverktyg – demokrati, mänskliga rättigheter, Höger/vänster-perspektiv – snarare än det för-eller-emot-internet-perspektiv som dominerat hittills. Netopia är en bra arena för det samtalet. Så ambitionen är skyhög, men samtidigt ödmjuk eftersom den bygger på en fråga snarare än ett färdigt svar.

I ditt förord till ”Gratis?” skriver du om en vilja att nyansera debatten bortom murar och ett högt tonläge. Hur är diskussionsklimatet nu tycker du?

Jag tycker att samtalstonen har förändrats till det bättre. Boken ”Gratis?” kom till mitt under Ipred-debatt och Pirate Bay-rättegång, då var det ganska spänt i alla läger. Nu finns det mer utrymme för olika åsikter. Men jag saknar fortfarande ordentlig politisk debatt och det är synd, eftersom internets framtid är en av våra stora samtidsfrågor. Sen är det en utmaning för alla som deltar i samtalet att inte hamna i gamla hjulspår, jag märker på mig själv att det är lätt att inta bekväma invanda positioner. Men där finns inte svaren. Nätets styrkor att alla datapaket prioriteras lika, den decentraliserade strukturen, global tillgänglighet osv har tjänat oss väl i två decennier, men nu börjar svagheterna i systemet bli tydliga, som att det inte går att ta betalt för innehåll, lätt att övervaka enskilda, tendens till monopol i nischer och annat. Än så länge kan man hävda att den gamla världens regler kan tillämpas och att det är fysiska personer som agerar på nätet. Men på sikt funderar jag på hur mycket av de fenomen som vi ser i online-världar som World of Warcraft kommer att överföras på samhället i övrigt, t ex virtuella ekonomier och samhällsfunktioner utanför det reguljära myndighetssystemet. Jag önskar att hela det politiska spektrat utvecklade idéer om de här frågorna, snarare än ”samma regler ska gälla på nätet som i övriga världen” eller ”det går inte att kontrollera internet”. Så diskussionsklimatet utvecklas åt rätt håll, men de stora idéerna saknas. Jag vill att Netopia ska ge utrymme för en diskussion som är teknikpositiv utan att vara teknikdeterministisk.

Vem betalar för Netopia?

Netopias sympatisörer är organisationer som ställt sig bakom Netopias manifest. Dessa är för närvarande Dataspelsbranschen, Film&TV-Producenterna, Filmfolket, Svenska Förläggareföreningen, Svenska Musikförläggareföreningen, Sveriges Videodistributörers Förening, IFPI i Sverige och SOLV (Scandinavian online video). Finansieringen kommer från dessa i olika omfattning, några bidrar dock med sitt uttalade stöd snarare än pengar. Det är öppet för fler organisationer att ansluta sig, så jag hoppas att Netopia kan presentera nya  sympatisörer framöver.

Du är nyss hemkommen från en spelkonferens i USA. Vad är det senaste?

Jag var på Game Developers Conference i San Francisco tidigare i mars tillsammans med 16 000 andra dataspelsmänniskor, varav ett par hundra svenskar. Digitalt innehåll är hett och här har ju dataspelsmarknaden kommit väldigt långt. Mikrobetalningar, virtuella varor, reklam i spel är stora ämnen. Men hetast av allt är Facebook-spel, där vill alla vara med (på mer
eller mindre ansträngda sätt).

Hur väl står sig de svenska spelföretagen 2010?

Bra. DICE Modern Combat 2 säljer stort (etta i Sverige denna vecka), nya Just Cause av Avalanche lanseras om några veckor och har fått strålande recensioner. Men roligast av allt är kanske att det var svenska vinnare för tredje året i rad på Independent Games Festival i förra veckan.

Kommentera
17 mars 2010 under Samtal | 1 kommentar

SAMTAL / Varför heter ni Kulturskaparna?

red red

I förra veckan lanserades det stora nätverket Kulturskaparna som består av 25 organisationer inom ett brett definierat konstområde. Bakom nätverket står bland annat Teaterförbundet, Stim, KRO, Journalistförbundet, Sveriges Ariktekter med fler.

I samband med lanseringen publicerade nätverket en rapport om svenskarnas inställning till att betala för kultur på nätet och en debattartikel på SvD Brännpunkt. Men både nätverkets hållning och undersökningen bakom debattartikeln har mött kritik.

Karin Willén, ordförande i Konstnärernas riksorganisation, är en av talespersonerna för nätverket Kulturskaparna.

Är ni nöjda med genomslaget efter lanseringen av nätverket och debattartikeln i SvD?

Både ja och nej. Genomslaget har varit stort, inte minst i sociala medier. Men missförstånd och ibland rena feltolkningar har funnits i mottagandet. Det har fått oss att uppmärksamma vad vi behöver vara tydligare med i fortsättningen. Men det är kart att vi är nöjda med att nätverket fått uppmärksamhet och att flera aktörer redan närmat sig oss för dialog. Vi söker konstruktiv dialog och strävar efter långsiktighet i vårt arbete.

Vad vill Kulturskaparna?

Vi vill föra in ett kulturskaparperspektiv på upphovsrättsfrågan. Det måste till exempel även i framtiden vara möjligt att vara yrkesverksam som kulturskapare. Vi anser att det gynnar mångfalden och kvaliteten i kulturutbudet. Därför har vi, 25 kulturskaparorganisationer, samlats för att diskutera lösningar för att kultur ska vara lätt tillgänglig på internet på ett sätt som gör att upphovsmannen får betalt. Det vill vi göra sinsemellan och med andra aktörer, som internetanvändare, bredbandsoperatörer, politiker och så vidare.

Varför valde ni namnet Kulturskaparna?

Ja, det kan man undra med tanke på vilken reaktion det mött! Man har på flera hall feltolkat uttrycket och tror att vi skulle vilja göra skillnad på Kulturskapare och kulturskapare. Kulturen är förstås långt större än Kulturskaparna – vi vill inte begränsa den till de områden våra organisationer företräder. Vi säger inte heller att det finns ”bättre” eller ”sämre” kulturskapare, eller att kulturen som uttryck är något bara vissa kan syssla med. Vi vill inte begränsa kulturen på det sättet.

Det vi vill göra är att lyfta fram möjligheten att som kulturskapare vara yrkesverksam – oavsett om man är medlem i någon av organisationerna i nätverket Kulturskaparna eller ej. Upphovsrätten, rätten att själv bestämma om, hur och när ens verk ska möta en publik gäller alla. Detsamma gäller förstås rätten att kunna få ersättning för sitt skapande.

Ni har mötts av en hel del kritik. Är det viktigt med tydliga gränser mellan kreatör och konsument?

Inte i sig. Många gånger kan man vara både och, inte minst på internet. Däremot är det viktigt att få möjligheten att vara yrkesverksam även på kulturområdet.

***

Läs rapporten och fler röster i debatten:

Kommentera
29 oktober 2009 under Samtal | kommentera

Intervju/Rasmus Fleischer: Om det postdigitala musiklivet

red red

webrasmusfleischer1Våra datorer och iPods svämmar över av musik – köpt, fildelad eller strömmande. Våra fickor kan rymma mer musik än vad musiksaffärens hyllor rymde för bara för tio år sedan. I sin bok det ”Det postdigitala manifestet”, diskuterar skribenten, bloggaren och samtidshistorikern Rasmus Fleischer hur vi lyssnar på musik i överflödets efterdyningar. För att navigera måste någon välja, vilket reser frågor om makt och ansvar. Och någonstans där, menar Rasmus Fleischer, mitt i överflödet, slutar musiken att vara en produkt och blir en form av samvaro och gemenskap.

Undertiteln på din bok är ”hur musik äger rum” – har musikens sociala dimensioner fått en ökad betydelse i det postdigitala?
– Egentligen inte, för musik har alltid handlar om gemenskaper. Idag flyter nog allt ihop på ett annat sätt. Inspelningen är ingen slutprodukt. På många sätt är vi tillbaka i ”refrängen”, för musik har ju alltid ägt rum på en plats och en tid och i en gemenskap – hur mycket den än har behandlats ekonomiskt som en produkt som säljs till en individ.

Vad blir de ”kulturekonomiska” konsekvenserna av det postdigitala lyssnandet?
– Framför allt, tror jag, att frågan om staden och tillgången till dess fysiska rum hamnar i centrum. Utan att ha några siffror på saken vågar jag säga att de som i första hand lyckats profitera på den växande ekonomin kring levande musik och klubbkultur inte är musikutövare av något slag, utan snarare fastighetsägare, krögare och bryggerier. Rent kulturekonomiskt är det en klart viktigare fråga än allt det som diskuteras kring upphovsrätt.

Din bok har själv fildelats, hur ser du på det?
– Det glädjer mig! Särskilt glad blir jag av att läsa om hur ett gäng människor som läser boken tillsammans gör marginalanteckningar i den och har för avsikt att sedan scanna in boken med marginalanteckningarna och sprida ännu en variant. Jag är inte det minsta skraj för att de digitala versionerna ska konkurrera ut pappersboken, för en bra pappersbok har så många egna kvaliteter som inte kan rymmas i en fil – vilket jag för övrigt också skriver om i manifestet, § 41…

* Du kan följa Rasmus Fleischer på bloggen Copyriot.se, där han diskuterar filosofi, estetik och samtida kulturteori.

Kommentera
2 juli 2009 under Analys | 3 kommentarer

Mysteriet med upphovsrätt och kulturpolitik

Tobias Tobias

I går skrev jag om att kulturen inte blir någon valfråga, i alla fall inte inom ramen för kulturpolitik.

Trots det finns en fråga som skulle kunna lyfta kulturpolitiken ur mörkret. Det handlar om upphovsrätten utifrån skaparnas villkor.

Just nu börjar en mer öppen och gränsöverskridande diskussion märkas, till exempel i Almedalen med centerpartiets tankesmedja Fores upphovsrättsseminarium idag (se här) och smygsläppet av ”Gratis?” imorgon (läs och se här).

Kulturpoliken skulle kunna leda detta försök till diskussion mellan olika intressen och som ställer sig frågan hur det kan vara och involvera flera perspektiv. Bara ett sådant nyanserat engagemang skulle åtminstone fånga många röster.

Frågan handlar givetvis inte bara om fildelning av kulturella verk, liksom inte heller kan ses som ett område, utan sträcker sig över många: yttrandefrihet, integritet, företagande, forskning och innovationer, samt konst och kultur. Men kulturpolitiken säger ju inte sällan att den går genom olika fält – så vilket möjlighet i detta fall!

Men jag saknar en debattvilja från kulturpolitiker, ett erkännande om att lagstiftningen för nätet släpar efter och att frågan är komplex. Att det inte bara handlar om att ”slå vakt”. Att inte bara låta jurister gå i täten och säga hur det är. I de tyngsta upphovsrättsdiskussionerna under politikerveckan i Almedalen är inga kulturpolitiker representerade.

Både Lena Adelsohn Liljeroth och Leif Pagrotsky – kulturminstern respektive socialdemokraternas kulturpolitiska talesperson – sa i tisdags att deras engagemang måste börja med att företrädare för sektorn själva ställer sig upp.

Jag tycker det är rimligt att förvänta sig av kultursektorn och underhållningsindustrin – liksom vad man kan förvänta sig av varje människa i en demokrati – att de vågar ställa sig upp och förmedla sina åsikter. Men det är misstag att tro att dessa motsvarar ett enda gemensamt intresse.

Kulturpolitiken måste för det första skilja på underhållningsindustri och enskilda kreatörer. Det är bara att minnas manusstrejken i Hollywood.

Och för det andra på rätt till ekonomisk ersättning och ideell rätt. Det är ju ett faktum att många kreatörer inte har fått särskilt mycket ersättning tidigare, utan har behövt komplettera sin skapande verksamhet men andra – så för många innebär inte en digital attack på upphovsrätten särskilt mycket sett till royaltyersättning.

Däremot måste en konsekvensanalys ta i åtanke hur branschkartor ritas om. Den stora effekten kommer snarare blir att producenterna och utgivarna är mindre riskvilliga och får mindre resurser, vilket begränsar utgivning, marknadsföring och stora produktioner. Detta ska dock vägas mot lägre produktions- och distributionskostnader tack vare tekniken, liksom att många faktiskt kan tänka sig att jobba gratis för att få skapa.

Om jag ska spåra någon trend i upphovsrättsdiskussionen – utöver flera försök för att komma ifrån skyttegravskrig – kommer vi se mindre fokus på ekonomiska sidan i upphovsrätten och mer på den ideella; att fler kommer börja värna för de ursrpungliga kreatörerna allt mer. Det är en grupp som har förbisetts länge och som buntats ihop med deras uppdrags- och arbetsgivarorganisationer.

Men inte heller denna diskussion bjuder på enkla lösningar. Till och med den ofta så säkra Rasmus Fleischer, en av grundarna av Piratbyrån, bloggare på Copyriot och doktorand i samtidshistoria, sa vid ett seminarium i tisdags – på en fråga från moderatorn Ulrika Knutsson hur ”denna akilleshäl för piraterna ska lösas”:

”Det är svårt att säga… Jag vet faktiskt inte. Det är knepigt.”

Panelen ropade efter en kulturpolitik som borde börja fundera över avvägningar och olika ersättningsmodeller.

Men ingen kulturpolitiker var på plats.

Kommentera
10 juni 2009 under Noterat | kommentera

Gratis?

Tobias Tobias

Nästa bok som jag förlägger har fått ett namn: ”Gratis? Om kvalitet, pengar och skapandets villkor”.

Funkar titeln? Blir ni sugna på att läsa och köpa boken? Den släpps i handeln i augusti.

Jag gillar frågetecknet i titeln – och jag antar att en del av er förstår passningen (ibland blir man nöjd med sina idéer, även om de ibland är svåra att skilja från ”dåliga darlings”). En annan undertitel som jag klurat på är ”Internet bortom skyttegravarna”, då den speglar målsättningen med boken. Men det blir nog den mjukare och mer nyanserade titeln, för sån är jag.

Vi har satt upp en sajt där det än så länge bara finns en kort presentation, men i nästa vecka börjar vi lägga upp videoklipp med författarna och ett gäng texter, bl.a. smakprov.

Återkommer mer kring detta. Jag ska berätta varför jag vill jobba med den här boken och hur det ska gå till. Det har inte varit självklart.

Kommentera
3 mars 2009 under Noterat | kommentera

Jakten fortsätter

Tobias Tobias

Läser att flera ”fangenererade” sajter har stängts ner. I Israel av en antipiratbyrå, i Frankrike av Warner Bros.

Det är sajter där undertexter lagts upp av fans, som alltså själva suttit och knåpat ihop översättningar. Wired skildrade några sådana i en liten artikel i höstas. Bland annat hur en spanjor och en argentinare tampades om – utan att få betalning – att få ut texter på spanska till senaste avsnittet av Gossip Girl så bra och snart som möjligt. När någon hörde av sig var det nästan bara för att korrigera fel.

Jag kan inte annat än att förvånas över jakten på ”pirater” när den går så långt att de mest inbitna fansen angrips.

Kommentera
25 februari 2009 under Noterat | kommentera

Ja till ipred – blir det värt besväret?

Tobias Tobias

Med stor majoritet sa riksdagen idag ja till ipredlagen. En liten samling kulturskapare var på plats på åhörarläktaren, bland andra Horace Engdahl och Ernst Brunner.

Lagen innebär att rättighetsinnehavare av t ex musik, film och böcker får möjligheten att utkräva personuppgifter från internetoperatörer vid misstanke om någon fildelar upphovsrättsskyddat material. Uppgifterna kan sedan kan tas till domstol.

Jag förstår den politiska markeringen, men jag är mycket tveksam till om lagen innebär några förändringar i praktiken. Jag tror inte heller att någon rättighetsinnehavare kommer tjäna på att använda sig av lagen.

Riksdagsdebatten handlade mycket om värnande om upphovsrätt kontra rättssäkerhet. När vi är inne på argument om ”samhällets bästa” så skulle jag vilja lägga till en aspekt, nämligen vad det kostar att vi – politiker, privatpersoner, jurister, poliser – lägger så mycket tid på fildelning och upphovsrätt just nu. Kommer vinsterna av den här ”kampen” överstiga alternativkostnaden av att lagt resurser på något annat?

Kommentera
23 februari 2009 under Samtal | kommentera

INTERVJU: "Debatten om upphovsrätt är mansdominerad”

Tobias Tobias

En vecka med Pirate Bay-rättegången. Vilka som släpps in i diskussionen är intressant att fundera över. Hur många kvinnor, exempelvis, har du hört i diskussionen? Säkert några, inte minst målsägarnas advokat Monique Wadsted och på bloggar, och det finns fler vilket påpekades i kommentarstråden i Emmas inlägg häromdagen.

En som funderat kring upphovsrätt från ett genus- och historiskt perspektiv är Eva Hemmungs Wirtén, professor vid Uppsala universitet. Det här är vår intervju från analysbrevet KE#0209.

Eva Hemmungs Wirtén FOTO: Rebecca Wirtén

Eva Hemmungs Wirtén. FOTO: Rebecca Wirtén

Är upphovsrätten en manlig fråga?
- Det är alldeles uppenbart att debatten är mansdominerad. På seminariet i Malmö som jag just kommer ifrån, var det 25 inbjudna och bara tre var kvinnor. Jag tror att frågan är manligt kodad, en banal förklaring skulle ju kunna vara att det är ett teknikfixerat område.

Är det något vi missar?
- Det är klart att det är det, även om det är svårt att säga vad. Men det är absolut en fråga att gå vidare med och man kan jämföra med hur könsaspekten spelat roll i upphovsrättsfrågor även historiskt. Något som också är intressant och motsägelsefullt med debatten är att de allra flesta arbetar för en större öppenhet och demokratisering, men samtidigt är debatten i sig är ganska sluten och elitistiskt. Man måste behärska ett visst sätt att prata och viss tekniskt kunnande. Annars bjuds man inte in att delta.

Är det något annat vi missar när vi pratar upphovsrätt?
- Att det är ett område som rör mer än fildelning och nedladdning av musik och film. Det är problem som innefattar globala klyftor mellan nord och syd och påverkar ägande och kontroll av kulturella produktioner över hela jorden.

Kommentera
5 februari 2009 under Noterat | kommentera

Hur ska vi då ta betalt?

Tobias Tobias

Chris Anderson, på plats i Malmö, visade sig vara en stark förespråkare för såväl fri konkurrens som friare upphovsrätt.

När företrädare för stora kultur- och medieföretag (Bonnierkoncernen, Natur&Kultur, SVT)  beklagade sig över sakernas tillstånd – svårigheten att ta betalt på nya plattformar och vikande intresse för gamla – så bjöd författaren och chefredaktören för Wired på krassa svar.

  • Varför skulle det vara bättre, apropå underhållningsindustrins problem med illegal fildelning och nätets låga inträdeströsklar, att få tjänar mycket än att många fler släpps in även om de tjänar mindre?
  • Om gamla aktörer vill ha mer betalt för sin upphovsrätt för att innehållet sprids till fler plattformar (som SVT-företrädaren) tog upp, varför inte vända sig till nya talanger? ”Jag är säker på att det finns sådana som både är bättre och billigare.”
  • Man kan inte räkna med att alla – till och med inte ens 10 procent – av de som följer en blogg eller tar del av en webbplats, vill hänga på om vissa delar blir betaltjänster. Johanna Ögren från Bokhora beklagade sig över att bara 50 personer av 15.000-20.000 läsare vill hänga med utanför nätet och betala för det.
  • ”Artister är inte (i musikbranschen) för att tjäna pengar.” Och till artisten Marit Bergman som låter fans prenumera på nya låtar för 85 kr/år: ”Du är en lycklig minoritet som kan försörja dig på musik.” Marit avslöjade för övrigt siffror, för första gången tror jag. Det är ca tusen personer som prenumerar på hennes mejltjänst med nya låtar, det vill säga 85.000 kronor på ett år. Att jämföra med att hon brukar sälja 30.000 ex av ett nytt album.
  • You cannot stop piracy. You shouldn’t.”

Föredraget? Var det värt en halv miljon kronor?

Först apropå gratis och föreläsningsarvodet. Chris Anderson säger inte allt ska vara gratis, utan pekar på att utvecklingen på internet innebär att det blir svårt att använda något annat än noll som utgångspris mot konsument. Vad gäller boken ”Free” så ska vara e-boken vara gratis, utan copyright, men den fysiska boken kommer kosta, liksom föredrag. Det som inte kan dupliceras till noll (eller närapå noll) i marginalkostnad.

Jag – som läst Chris Andersons artikel och bok ”Free” – lärde mig dock inget nytt och lokalen var sådan att jag mest kikade på skärmen ovanför (hade alltså kunnat se på en inspelning likaväl; exakt den ovan). Men som alltid, en konferens är snarare en anledning för att samlas – och intressant att ta med hem var villrådigheten som alla 13 personer i ”panelen” avslöjade, även de som brukar framhållas som framgångsexempel och trendspanare.

När gratis dominerar som affärsmodell (vilken redan gör i många fall; se facebook, youtube, alla webbtidningar); hur ska man ta betalt?

Det kan vara enkelt att peka på att för användarna kommer alla (grund)tjänster vara gratis på nätet. Det är en annan sak att lyckas med de ibland snirkliga och likviditetskrävande modeller som krävs för att ändå få in intäkterna.

Kommentera
2 februari 2009 under Noterat | kommentera

Den (post)digitala ekonomin

Tobias Tobias

Mycket fokus på upphovsrätt, pirater och gratis som affärsmodell i dagarna.

I helgen läste jag ”Piraterna” av Anders Rydell och Sam Sundberg. En mycket god orientering i olika turer kring både upphovsrätten och piratrörelsen. Inklusive historiska beskrivningar. Räkna med recensioner av den i veckan, liksom av ”6 miljoner sätt att jag en älg på” av Tony Ernst. Varför böckerna kommer just nu beror såklart på att PirateBay-rättegången börjar om två veckor (samma dag som kulturutredningen släpps).

I fredags fick jag också ta del av Chris Andersons nya bok, ”Free – the future of a radical price”. Mer om den snart. Jag har nämligen gjort en liten intervju med författaren inför onsdagens föredrag på Media Evolution i Malmö.

Just nu sitter jag och förbereder inför morgondagens seminarium på Malmö högskola (K3), inbjuden av Jonas Löwgren, professor i interaktionsdesign. Redan idag samlas en forskargrupp från olika högskolor och universitet för att fundera över en ”forskningsagenda inom digitala ekonomier”. Imorgon är vi några inbjudna gäster som ska bjuda på inspel och delta i diskussioner.

En fråga är förstås själva begreppet ”digital ekonomi”. Vad är inte digitalt idag? Intressant är att Piratbyrån verkar fundera över begrepp och nu diskuterar postdigital som ”centralt begrepp i sammanhanget”, apropå att ”‘nätpolitiken’ är inne i en slags ombyggnadsfas”.

Många män i det här inlägget och på forskardagarna, vilket är typiskt för de här diskussionerna generellt. Men inte bara som tur var:

Inbjudna forskare: Lars Bengtsson, BTH; Pelle Ehn, MAH; Eva Hemmungs Wirtén, UU; Per-Anders Hillgren, MAH; Daniel Johansson, KTH; Inger Lindstedt, MAH; Jan Ljungberg, GU; Björn Lundell, HiS; Bo Reimer, MAH; Pernilla Seversson, MAH; Richard Topgaard, MAH; Roger Wallis, KTH; Patrik Wikström, HJ; Pär Ågerfalk, UU.

Inbjudna gäster: Rasmus Fleischer, copyriot.se; Hampus Jakobsson, TAT; Joakim Jardenberg, Mindpark; Sebastian Lindroth Ahl, Musiclink; Niklas Lundblad, Google; Anders Mildner, Media Mötesplats Malmö; Tobias Nielsén, QNB; Håkan Selg, NITA; Martin Thörnkvist, The Swedish Model.

Kommentera