Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
3 september 2013 under Noterat | kommentera

Kevin Spacey om framtidens modell för tv och film

Tobias Tobias

Kevin Spacey är förstås en fantastisk skådespelare. Han är också en lysande talare — jag har hört honom själv hålla igång i en dryg timme under en konferens i London — och här beskriver han varför Nexflix-modellen för tv-serien ”House of cards” var rätt val.

Till att börja med: Har ni inte sett ”House of cards” så gör det. Bästa tv-serien som jag sett senaste året.

Det som brukar framhållas med den tv-serien är att det är onlinedistributören Netflix som tagit fram den utifrån den data som de har om sina prenumeranter och tittare, och som med ensamrätt sänder den. Alltså, tv-serien sänds inte via en tv-kanal, utan strömmas via en nättjänst (som du kan koppla enkelt till tv:n, men det är en annan sak).

Det speciella har också varit att tv-serien inte sänts eller släppts med ett avsnitt i taget, utan tillgängliggjordes med alla avsnitt samtidigt. Just så som de flesta trots allt börjat konsumera tv-serier, antingen med hjälp av dvd-boxar (jag minns första säsongen av ”24”) eller piratnedladdning. Som Kevin Spacey pekar på utifrån framgången med denna modell: ”Publiken vill ha kontrollen.”

Kevin Spacey spelar huvudrollen i ”House of cards”. Vad han gjorde på filmfestivalen i Edinburgh var att ge ett annat perspektiv på Netflix-distributionen, nämligen konstnären eller skaparens. Han berättar hur han, regissören David Fincher och manusförfattaren Beau Willimon först gick till de stora tv-kanalerna.

Två intressanta detaljer: Det var alltså inte Netflix som ”tog fram”, utan snarare tackade ja. Men från ett större perspektiv är det intressant hur han lyfter fram betydelsen som Netflix innebar för den konstnärliga friheten. I USA är nämligen modellen att först göra en pilot och sedan se hur den går. Av 113 piloter  förra året, så sändes 35 på tv och 13 fick fortsätta.

Spacey, Fincher och Willimon ville inte göra en pilot och trycka in för mycket i den. De ville få berätta sin historia långsamt och med alla lager som ryms i den.

I sin presentationen — nedan är bara en sammanfattning — går Spacey också till angrepp på vad som är en film. Som om tv-serien i tolv avsnitt vore mindre värd.

 

Kommentera
10 augusti 2009 under Noterat | kommentera

Leverage – en tv-serie i tiden

Emma Emma

I somras började vi kolla på ”Leverage” och tog sedan en box med oss hem. Timothy Hutton spelar den f d försäkringstjänstemannen, som med hjälp av ett antal gamla brottslingar bestämmer sig för att sätta dit företagsvärlden och ge pengarna tillbaka till dem som blivit lurade.

Det är den lilla människans hämnd på storföretagen och på alla giriga direktörer, det är väldigt roligt – och det känns SÅ RÄTT I TIDEN!

Kommentera
15 juni 2009 under Analys, Noterat | kommentera

Jack Bauer och Barack Obama

Tobias Tobias

Minns ni ”24” och Jack Bauer? Jag har ett speciellt förhållande till den tv-serien, efter en febrig popkulturell upplevelse ihop med första säsongen för ett gäng år sedan.

Det var en mörk hösthelg på Öland och första gången jag såg en tv-serie på det sättet som en dvd-box möjliggör: man behöver inte vänta en vecka på nästa avsnitt. Det blev nio avsnitt första dagen och fem andra och cliffhanger fick en definition.

Ståtlig och förtroendeingivande president var David Palmer. Dessutom var han svart – och inför fjolårets amerikanska presidentval var det flera kommentatorer som pekade på att popkulturen gått i täten för att visa att en svart president inte är en omöjlighet.

Jag tror inte man ska underskatta den typen av kollektiva erfarenheter som ett massmedium kan skapa. Och jag gillar att det sitter manusförfattare där ute som vid sidan av huvudhandlingarna försöker utmana och lägga in subtila referenser och inslag.

I helgen såg jag två avsnitt av ”24” – från säsong 7(!) – och upplevelsen kan väl knappast längre beskrivs som febrig (inte för att försvara mig utan bara konstatera: det är märkligt vad man ägnar sig åt när man inte känner att man orkar något annat). Men det intressanta i sammanhanget är att presidenten är en kvinna – dessutom, åtminstone i de avsnitt jag såg, sympatisk och en god ledare.

Det är fel att säga att ”masskulturen” går i täten – men det är den som får störst genomslag och är därför en viktig del för att påverka våra mentala bilder.

Kommentera