Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
28 februari 2011 under Noterat | kommentera

Hus eller verksamhet?

Tobias Tobias

Jag skrev häromdagen om jakten på siffran. Bakgrunden till funderingarna var utredningen som jag och Ilinca Benson blev klara med för Volante om Malmös nya konserthus. Vårt uppdrag har varit att analysera Malmö symfoniorkesters förutsättningar i det nya konsert- och kongresshuset (KKH). Uppdraget kom från kulturförvaltningen i Malmö stad i samarbete med Malmö symfoniorkester. Rapporten ”Nytt konserthus i Malmö” kan du ladda ner här.

Även om rapporten fokuserar på Malmö så finns några generella jämförelser av symfoniorkestrar och en allmän diskussion om hus för kultur. Vi gör bland annat en uppdelning av olika typer av kulturhus, som jag kommer återkomma till. Över huvud taget har vårt arbete mycket handlat om en studie i hus kontra verksamhet, och i så fall vilken typ av verksamhet — generellt kulturhus, dedikerat för symfonisk musik eller med satsning på uthyrning? Det speciella med Malmös nya hus är att en kongress- och hotellanläggning, som ska drivas av en extern operatör, ska rymmas i samma gigantiska hus.

Sveriges radio, Sydsvenskan, SVT och några till rapporterade när rapporten blev offentlig i veckan. De tog upp några av de siffrorna som vi räknade fram, men framför allt ett mer generellt ”utredarna kritiska till samordningsvinster” o.d. Siffrorna kommer nog vara mer viktiga runt de politiska borden.

Så här skriver vi bland annat:

Genom anläggningen följer Malmö en global trend att investera i hus för kultur i olika former. Höga förväntningar ställs på anläggningen: det ska vara ett levande hus, en mötesplats i staden, anläggningen som helhet ska marknadsföras gemensamt och verksamheterna (konsert, kongress och hotell) ska samordnas. Vidare ställs förväntningar specifikt på att det nya huset ska skapa möjligheter för Malmö symfoniorkester att utöka sina intjänade intäkter.

De förväntade intäktsökningar som ställs Malmö symfoniorkester saknar i hög utsträckning kostnadskopplingar. De implicita resultatförbättringarna är därför orealistiska. Samordningsmöjligheterna mellan de olika verksamheterna konsert och kongress/hotell är begränsade. Detta beror på stora olikheter avseende verksamhetslogik, servicebehov och målgrupper.

-

PS. För att läsa mer på dessa teman: 2005 släppte vi rapporten ”En del av världen” på uppdrag av Kungliga Musikaliska Akademien och Svensk Scenkonst. Om hus för kultur har jag skrivit en del på bloggen; se även  i SKL:s rapport ”Nya rum i samverkan” för två år sedan (läs texten här).

Kommentera
8 september 2010 under Inblick | kommentera

Livekonserter över nätet

Tobias Tobias

Endast en mindre del av scenkonstens totala intäkter kommer från biljettförsäljning, för symfoniorkestrar är siffran exempelvis cirka 15 procent i Sverige. I första hand är det i stället offentliga medel som står för de största delen av intäkterna. För konserthus och teatrar finns det därför en poäng i att inte fokusera marknadsföringen mot biljettförsäljning.

I stället bör insatserna i huvudsak inriktas på att skapa en lojalitet och förståelse hos allmänheten för nyttan av att bidra med skattemedel till dessa verksamheter. Utan förståelse och gillande, inget stöd från väljare och därmed inte heller från politiker. Från ett kulturpolitiskt perspektiv handlar det förstås också om att tillgängliggöra kulturen. För orkestrarna skulle jag säga att det dessutom finns poänger i att upplysa och avdramatisera. Det är så många som har förutfattade meningar både både hindrar att öppna sinnena och till och med besöka ett konserthus.

I en krönika ifjol för Svensk Scenkonst resonerade jag utifrån de här argumenten och menar att sociala medier kan ha den förmågan. Det finns framför allt tre anledningar till detta. För det första att investering i bland annat tid och pengar gör att folk vill följa upp resultatet. För det andra  tycker folk generellt om att kunna påverka. För det tredje kan sociala medier bidra till att skapa relationer mellan människor och ett sammanhang.

Därför är det väldigt intressant att Helsingborgs konserthus, tillsammans med Joakim Jardenberg, går i bräschen och studerar hur de kan sända konserter direkt över nätet. Syftet med satsningen är att öka tillgängligheten för konsertupplevelser i glesbygden, öka intresset och fylla salen och stärka konserthusets varumärke.

Men jag har förstått att det finns några bromsklossar för att förverkliga detta i större skala och sända från fler institutioner, nämligen att avtalen måste lösas vad gäller upphovsrätt. Här har många aktörer en röst — musiker, dirigenter, körer, skådespelare, regissörer — men vi får hoppas att de inte bromsar för att de tror att de ska tjäna pengar. För så kommer inte ske förutom i några unika fall. Det här blir värdefullt material av flera skäl, men inte på så sätt att man kan ta betalt av samma personer som redan subventionerat verksamheterna genom skattesedeln. Utländska besökare? Kanske i något enskilt fall, men då ska man komma ihåg att konkurrensen är enorm. Börja surfa på Youtube på olika klipp och du blir aldrig klar (se till exempel Classical Youtube som uppdateras dagligen).

Mitt förslag är att man inte har några anspråk vad gäller ersättning såvida inte institutionen tar betalt för att låta publiken titta på föreställningarna över nätet, och om ett sådant projekt börjar generera intäkter, delar på intäkterna (utifrån de rörliga kostnaderna). I alla fall till att börja med. Jag hörde att Wienerfilharmonikerna bestämt sig för att testa under en tvåårsperiod utifrån en sådan modell. Se det som en förebild.

Kommentera