Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
21 mars 2013 under Noterat | 3 kommentarer

Kulturskolan bakom USA-ettor

Tobias Tobias

Vem hade kunnat tro att killen längst upp till höger med glasögon sex år senare skulle bli en av världens hetaste låtskrivare med sin första USA-etta? Idag har han varit med och skrivit fler låtar (sex) som toppat USA-listan än både Benny Andersson och Per Gessle.

Det är Johan ”Shellback” Schuster, idag 28 år, på bilden. För några veckor sedan tog han emot Regeringens musikexportpris av handelsministern Ewa Björling. Ur motiveringen: ”Tillsammans med kollegan Max Martin var Shellback trefaldigt nominerad inför 2013 stora Grammy-gala i USA och av den amerikanska musikbranschbibeln Billboard har Shellback rankats som den just nu hetaste musikproducenten i världen.'”

Jag använde Shellback som exempel när jag höll föredrag på en konferens i Malmö om Kulturskolans framtid för några dagar sedan. Kopplingen var naturlig eftersom superproducenten skrevs in på Kommunala Musikskolan i Karlshamn för snart två decennier sedan.

Det roliga var att hans trumlärare — Peter Svensson, eller trum-Peter — satt i publiken. Peter var Shellbacks lärare från årskurs 4 till och med årskurs 3 på det estetiska programmet på gymnasiet. Jag hade pratat med Peter innan när jag gjorde research och hade fått en bakgrund.

Det är en historia om vikten av kulturell infrastruktur och att talanger kommer från hela landet, även om de dras till Stockholm och, i det här fallet, till slut Hollywood. Historien visar också på vikten av dedikation och träning, men också på betydelsen att få tillträde till lärare som kan vägleda samt lokaler.

Det är också ett bevis för hur estetiska gymnasieprogram, studieförbund (läs Jan Gradvall) och musik-/kulturskolan har en stor betydelse — och, utöver att tillföra mycket för människors och samhällets utveckling på olika plan, också bli en oerhört lönsam affär.

Handelsministern igen: ”Intresset för svensk musik och den betydelse som svenska musikframgångar har på den internationella arenan går inte att underskatta. Det är därför särskilt glädjande att idag få dela ut Regeringens musikexportpris till musikskapare som bidrar till att öka både kännedomen och nyfikenheten på Sverige i utlandet.”

Hear, hear.

Johan ”Shellback” Schuster mottagare av Regeringens musikexportpris 2013.


Min väl använda figur: bredd leder till elit. Men oerhört relevant i exemplet Shellback.

Jag jämförde med idrottens organisation. En fråga borde vara hur fler kultur-Zlatan kan få tillträde och kunna utvecklas. Potentialen är gissningsvis enorm.

Kommentera
2 juni 2012 under Noterat | kommentera

Främjarkalender med fokus på kreativa näringar

red red

Handelsminister Ewa Björling har under 2012 tillsatt en “främjarkalender” med fokus på kreativa näringar, närmare bestämt musik, mat, film, mode och litteratur. Syftet är dels att förbättra möjligheterna för export inom respektive område med ett uttalat mål på en fördubbling till 2015. Dels är det en varumärkesstrategi där hon vill sprida bilden av det “moderna” Sverige som öppet och kreativt. Anledningen till att just dessa fem områden valts ut beror på att de bedömts ha den största exportpotentialen just nu.

Under maj månad har film varit i fokus och huvudinsatsen riktades mot filmfestivalen i Cannes. Handelsministern deltog i bland annat olika möten med branschföreträdare, seminarier om kreativa näringar och rundabordssamtal om filmexport.

Anna Serner, vd för Svenska Filminstitutet, skriver om handelsministerns besök på filmfestivalen under rubriken “Viktigast i Cannes”. Hon lyfter bland annat fram att Björling verkade mycket intresserad och betydelsen av att ha en handelsminister som förstår filmdistributionens förutsättningar och kan vidarebefordra en positiv berättelse om filmens möjligheter.

Kommentera
22 december 2011 under Noterat | 3 kommentarer

Det blir inte större än så här (Fairytale of New York)

Tobias Tobias

Det var länge sedan jag kände:
Jag var där.
Men i lördags hände det, på Swedish House Mafias ”efterspelning” i New York — och det var först efteråt som jag förstod hur stort det var, för det här är ju inte min typ av musik egentligen.

Kvällen efter klev jag ut från en taxi  i East Village och växlade några ord med de som tog över bilen, och de frågade över min accent. Jag sa ”Sweden” och de direkt kontrade med att de sett Swedish House Mafia på Madison Square Garden dagen före. Sedan började jag läsa på mer kring vad de just hade gjort, vad som hade hänt och  konstaterade att alla stora tidningar rapporterat.

Jag håller just nu på en sammanställning kring statistik för musikbranschen i Sverige och effekterna av en sådan här spelning är svårmätta. Men onekligen väldigt stora, även bortom biljettintäkterna (och gagerna) förstås.

Det finns tre spektakulära delar i detta. För det första att de faktiskt kallar sig ”Swedish” — apropå Sverigebilden och handelsministerns intresse för den svenska musikbranschen. För det andra att ingen annan svensk artist spelat på fucking Madison Square Garden tidigare. För det tredje att detta sker under radarn på de flesta svenskar, som kan hylla Robyn och andra svenskar, som ändå inte är i närheten av de här framgångarna. Är svenskarna mindre intresserade av modern dansmusik än övriga världen?

Spelningen på Madison Square Garden utannonserades först av bandet själva i en mycket påkostad trailer på YouTube, som enligt tidningen Rolling Stone var ”over-the-top”. Nyheten om MSG-spelningen kom tillsammans med nyheterna om den kommande spelningen på jättearenan Milton Keynes Bowl i Storbritannien, med plats för 65000 åskådare, och ett nytt album.

Över 20 000 personer var på Madison Square Garden för Swedish House Mafias spelning. Men långt fler än så ville gå. Biljetterna sålde slut på 10 minuter enligt uppgifter från tidningar – vissa säger 9 och andra 20. Men att det gick fort är ingen tvekan om.

Från början var tanken att SHM skulle släppa ett antal förhandsbiljetter till sina mest hängivna fans, men trycket på bokningssajten blev så stort att den till slut kraschade. Bandet agerade genom att skriva till sina 2 miljoner (!) fans på Facebook:

Bandet uppmanade även sina fans till att inte köpa biljetter på andrahandsmarknaden, detta hjälpte dock inte och snart fanns biljetter – äkta eller falska – ute på auktionssajter för nästan 1000 dollar styck.

Några videoklipp och bilder som jag tog med mobilkameran:

På väg bakom scenen. Jag hade tur att få VIP-biljett.

Kommentera
10 maj 2011 under Noterat | kommentera

Kungen har rätt om Stieg Larsson

Tobias Tobias

Kungaparets uttalande om Stieg Larsson Milleniumtrilogi fick stor uppmärksamhet. Framför allt verkade han bekymrad över hur böckerna skildrade hans land: ”Sverige (har) inte tidigare har associerats med en sådan kriminell värld som Larsson skriver om. Jag är inte glad eftersom Larssons böcker är hemska snarare än glädjefulla.”

Han har förstås rätt i sin egen upplevelse av boken — och det är en viktig lärdom apropå kulturens roll som verktyg för profilering och marknadsföring. Bara för att en film skildrar en plats är det inte säkert att platsen uppfattas på ett tilltalande sätt (jämför knarkfokuset i skotska Edinburgh i Trainspotting).

Däremot tror jag inte att kungen behöver vara så orolig. Jag tror snarare att Sverige mår bra av att verka lite spännande. För ett år sedan träffade jag (här artikeln i Time Out) några indiska journalister som var här för att skriva om ”den svenska deckarvågen” och de var oerhört fascinerande av de nya beskrivningarna. Åtminstone skrev de hem om Sverige.

Kommentera
1 juni 2010 under Utblick | kommentera

Litteraturens effekter?

red red

Lasse Winkler, Svensk Bokhandels chefredaktör, kommenterar det monumentala USA-släppet av sista boken i Millennium-trilogin med en tro på litteraturens möjligheter att öka kännedomen om ett land.

”Så intrycket och effekterna av Stieg Larssons framgångar är enorma både vad gäller intresset för svensk litteratur och för landet. Spelar det någon roll? I allra högsta grad, försåvitt man tycker att mellanmänskliga relationer är viktiga.”

Svenska ambassaden i Indien tror också på denna kraft. Regelbundna läsare av Kulturekonomi minns säkert att Tobias träffade två indiska journalister tidigare i våras efter en uppringning av nämnda ambassad. Ett led i en mindre marknadsföringskampanj av svenska deckare, men framför allt en kampanj för att marknadsföra Sverige med förhoppning om bland annat turistekonomiska effekter. Klicka på bilden för att se resultatet från en av journalisterna, i indiska Time Out.

Tobias uttalar sig: ”This new trend digs into the other side of Swedish life — the darkness, the melancholy… It’s not what you want to promote. But perhaps it can add complexity to the image of Sweden and make it more exciting.”

Någon månad efter träffarna i Stockholm med de indiska journalisterna anordnade svenska ambassaden också seminarier i New Delhi, Bangalore och Mumbai. Huvudpersonen och inledningstalaren för satsningen, Håkan Nesser, uteblev dock på grund av askmolnet men seminarierna resulterade ändå i en hel del artiklar i indisk dagspress.

Och kommer indierna snart att vallfärda till Sverige? Tjaa, det fanns en antydan om att bilden av ”det mörka Sverige” är lockande hos i alla fall den ena av journalisterna och det har ju rapporterats om succé för stadsvandringar i Mikael Blomkvists och Lisbeth Salanders fotspår. (Den där succén bör nog nyanseras för övrigt. Varken från ett turistekonomiskt eller kulturellt perspektiv kan stadsvandringar ses som betydelsefulla.)

Den indiska medelklassen saknar dock en stark tradition av att läsa skönlitteratur. Enligt en undersökning av tidningen Tehelka läser endast 18 procent av de svarande för nöjes skull. Försäljningssiffrorna av böcker i Indien är generellt också blygsamma och cirka 14 000 sålda böcker av de enskilda delarna i Millennium-trilogin anses vara en succé, enligt SvD 4/5 (ej på nätet). Hur många indier Nesser, Larsson och Läckberg lockar till Sverige återstår att se.

Kommentera
1 juni 2009 under Noterat, Utblick | kommentera

Kulturen stor del av Sverigebilden

red red

”Efter fyra års slit med Sverigebilden har vi åkt ned från första till tionde plats.”

Så inledde Olle Wästberg, generaldirektör för Svenska institutet, presentationen av den årliga undersökningen Sverigebilden – en studie om hur ”varumärket” Sverige ser ut runt om i världen. Frånsett den lätt självironiska inledningsrepliken var det överlag glada miner. Bilden av Sverige är positiv, särskilt bland våra grannar i Europa. Mindre positiv blir bilden ju längre bort vi kommer – men då främt på grund av okunskap, löd analysen. Enligt undersökningen uppfattas Sverige som ett väl fungerande samhälle, öppet och jämställt utan korruption: Sverige står för miljövänlighet, solidaritet med fattiga länder och har ett innovativt företagande.

Sämst är vi på… kultur:

– Att vi inte hamnar så högt när det handlar om kultur och turism beror på att vi inte har något Eiffeltorn eller Louvren. Inget som man förknippar med Sverige, säger Olle Wästberg i ett försök att föklara den låga placeringen på det kulturella området.

I stället är det med design som vi gjort större avtryck inom kulturområdet, mycket tack vara IKEA.

Samtidigt är det ganska motsägelsefullt. För går man igenom rapporten ser man att det är just den svenska kulturen som fått utrymme i utländska medier. I Tyskland står kulturområdet för fyra femtedelar av genomslaget, främst inom musik och litteratur. I Brasilien är det popmusik och digitala affärslösningar för musikbranschen som fått utrymme, i Frankrike Stieg Larssons Milleniumtrilogi, i Japan återigen musik, i Kina design och i Ryssland mode. I Storbritannien har även miljövänlig arkitektur lyfts fram vid sidan av svenska popexporter och ”Wallander”, som under året visats i en brittisk TV-version.

Såklart tog också Ingmar Bergmans bortgång förra året tog mycket plats i internationella medier.

Så kanske beror det på vilka frågor som ställs. Sverige har kanske inget Eiffeltorn, men ett levande kulturliv som ger internationellt avtryck.

Samtidigt är inte all publicitet bra publicitet. Inte ens när det gäller kultur. Olle Wästberg nämnde exemplet Lettland där Sverigebilden är minst sagt naggad i kanten, efter Pål Hollenders ”Bye Bye Beauty”, Moodysons ”Lilja 4-ever” och kanske framförallt de svenska bankernas affärer i finanskrisens spår.

Kommentera