Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
6 maj 2009 under Analys, Rapport | kommentera

NY RAPPORT/Fler företagare inom den kreativa sektorn

Tobias Tobias

Nu har rapporten med kartläggningen av den s.k. kreativa sektorn i sex regioner släppts, inom KRUT-projektet som vi skrev om häromveckan.

Jag nämnde lite kort när DN tog upp rapporten, men då hade inte de kommentarer skrivits som står nu. De ger en bild av den förvirring som råder kring begrepp och sammanhang – men säger mycket om att det som vissa av oss börjar uppfatta som självklart, knappast är det för en bredare publik. Till exempel:

”Hur många av dessa lever på kulturstöd från staten? Här finns mycket skattepengar att dra in. Pengarna som skapas av folk på fabriksgolv, i näringsliv och inom omsorgen borde få dela på dessa slantar…för de är vi som har jobbat ihop kosingen.”

”Kreativa sektorn större än byggsektorn? Vad är det för trams? Kräver inte byggande en väldig massa kreativitet för att få ett bra resultat? Här har vi tydligen en sektor ”den kreativa” som tror kunna ha monopol på kreativieteten.”

Kreativa sektorn är begreppet som används i det här projektet och det finns en del att säga om det (vilket jag bland annat gjorde här). Invändningen om att bara några skulle vara kreativa går inte argumentera mot. Däremot kan ju företeelser kallas något utan att exkludera annat. Jag jämför exempelvis med teknikföretag (vilka företag arbetar inte med teknik idag?).

Här är för övrigt några resultat från rapporten – som kan laddas ner här:

  • Den kreativa sektorn står för ungefär 10 procent av de sysselsatta i regionerna.
  • De flesta inom sektorn arbetar inom  de områden som i rapporten kallas media/digitalt (35 procent), turism/rekreation/sport (30 procent) och konst/design (21 procent).
  • Genomsnittslönen i sektorn är i nivå med genomsnittslönen i samhället i stort.
  • Det är fler företagare inom den kreativa sektorn än inom samhällets övriga sektorer.
  • De flesta arbetar på arbetsplatser med få anställda. Omkring 80 procent arbetar som egna företagare, i aktiebolag, föreningar eller kooperativ.
  • Omkring hälften av de som arbetar i sektorn är kreatörer.
  • Det är färre kvinnor och utrikesfödda som arbetar inom sektorn än i samhället i stort.
Kommentera
27 april 2009 under Noterat | kommentera

Tillväxt eller kris?

Tobias Tobias

Den som läser Stockholms morgontidningar idag kan lätt undra hur det hela går ihop. Tre artiklar varav alla rör eller utgår från kulturtjänstemäns och -politikers bord.

Den ena tidningen (SvD) skriver om kris på grund av minskad sponsring och minskade anslag. Den andra tidningen (DN) har två artiklar på temat kreativa näringarna/sektorn och pratar snarare utveckling och tillväxt; den ena artikeln lyfter fram socialdemokraternas utspel om vad Stockholm behöver, den andra refererar kartläggning av sex svenska regioner i KRUT-projektet (som vi skrev om nyligen).

Som vanligt beror skillnaderna på perspektiv, mätmetoder och definitioner.

Den förstnämnda artikeln utgår från bidragstagande förvaltningar. Studien – från DIK, fackförbundet som organiserar områdena dokumentation, information och kultur – är också enkätbaserad och framåtblickande.

De sistnämnda artiklarna ringar in ett större område, som till 80 procent består av enskilda firmor, aktiebolag och föreningar, det vill säga inte förvaltningar. KRUT-kartläggningen som refereras är dessutom bakåtblickande eftersom den utgår från registerdata. Då hade ingen kris hunnit slå till.

Alla artiklarna faller åndå in under kulturekonomi.

Kommentera
31 mars 2009 under Noterat | kommentera

Varför kultur är viktigt

Tobias Tobias

På konferensen Forum for Creative Europe i Prag i förra veckan var en av huvudtalarna Václav Havel, tidigare president, frihetskämpe och dramatiker.

Han började med att be om ursäkt. Sedan beskrev han sin syn på kultur. Jag skriver i dagarna en text om att mäta kulturens värden – och det är alltid bra att få påminnelser på det här, liksom att höra det så väl uttryckt. Nedan några formuleringar från talet. Havels historia om hur vad han tänker när han ser Prags katedral är också rolig. Se den här youtube-kanalen för fortsättningen.

”I believe culture naturally has its economic dimension, or economic effect. But there are two other effects of culture that I consider more important or at least equally important.

First, an indirect economic benfit. I mean a kind of cultivation of the world, cultivation of human relationships, formation of meaningful communities. This is something that culture has  the potential to deliver, but no accountant can calculate its value. Therefore it is impossible to measure its direct economic effect.

That’s not all though. I think the most important effect of culture is not economic at all. In order to be human, a human being needs a spirit, to live spiritually. A human being is the carrier of awareness, of curiosity, of a desire for knowledge. (…)

Creativity is also inherent to humans. And I believe that even a country which would not earmark a single penny would still have some culture, simply because humankind cannot be without it. Because it is part of human nature. (…)

To ask why people need culture is in fact identical to asking why a human being is a human being.”

Kommentera
22 februari 2009 under Noterat | kommentera

Periodare

Tobias Tobias

Med sex småbarnsfria dygn i förra veckan hamnade jag i en ny kategori demografiskt och direkt påverkade det min kultur- och fritidskonsumtion:

En teaterföreställning, en biofilm, två konserter, två konstmässor, en vernissage på ett museum, fem avsnitt tv-drama, två halva böcker (det var ju kulturutredning också), tre restauranger och sex barer. (Jag borde kanske ha sovit ikapp i stället, men jag funkar inte så.)

Det här möjliggjordes såklart av att jag var i Stockholm den veckan. Läs mer om hur kulturkonsumtionen varierar mellan grupper på Sten Månssons Kulturobservatoriet (t.ex. ”Kultursociologi.pdf”), bland annat statistiken som han tagit fram för SweCults ”KulturSverige 2009″.

Kommentera
11 november 2008 under Noterat | kommentera

Nya sätt att mäta kulturens värde

Tobias Tobias

Vad bidrar ett kulturhus med? För inte så länge sedan stannade mätningar vid att konstatera faktorer som ”antal hotellnätter”, vilket ger oerhört endimensionella resultat när så många aspekter finns att inkludera i en analys.

Handelshögskolan i Göteborg har försökt besvara frågan med utgångspunkt i Vara Konserthus och nu har jag äntligen fått tag i hela rapporten, som är en av höstens mest intressanta. John Armbrecht (huvudförfattare och doktorande) och Tommy Andersson (handledare och professor) försöker kvantifiera ”upplevelsen” hos besökarna och invånarna samt ”samhälleliga värden”.

Som alltid när det gäller mätningar finns saker att diskutera, men rapporten utgör en inspirationskälla för oss som försöker formulera och konkretisera indirekta effekter och inte bara stanna vid de företagsekonomiska kalkylerna. Jag ser rapporten som en viktig startpunkt för en fortsatt diskussion kring mätningar av det här slaget.

Inspirationen till mätmetoderna kommer från miljöekonomins sätt att översätta naturvärde till kronor, inte minst med tanke på optionsvärdet eller existensvärdet – att något har ett värde bara för att vi (och våra barn) ska kunna ha tillgång till något.

Slutsatser? Författarna menar att värdet av den ökade livskvaliteten i Vara är högre än det årliga nettobidraget konserthuset får av kommunen för verksamheten, som år 2007 var 3,9 miljoner kronor. De flesta besökare anser att Vara Konserthus bidrar till högre livskvalitet både för Vara kommun och för den enskilde besökaren.

-> Här är rapporten (pdf, 1,1 Mb): “Varas Värde Varar”

-> DN:s artikel i oktober: ”Forskare klurar ut kulturens värde i Vara”

Kommentera
16 oktober 2008 under Noterat | kommentera

En annan sida av definitioner

Tobias Tobias

I vintras kom ITPS rapport ”Kreativ tillväxt”. I senaste numret (#6/2008) av deras återkommande publikation Tillväxtpolitisk utblick fokuseras på svårigheterna att definiera och mäta begrepp som kreativa näringar och upplevelseindustrin.

Redan i huvudrapporten resonerade Anne Kolmodin och de andra författarna kring mätsvårigheterna. En intressant iakttagelse var att olika definitioner som ofta står bredvid varandra endast delvis överlappar varandra. När ITPS jämförde den svenska definitionen av upplevelseindustrin med EU-kommissionens definition av den kulturella ekonomin såg de stora skillnader:

”Av upplevelseindustrins 434 000 sysselsatta och 509 000 sysselsatta i ’cultural economy’ är det drygt 222 000 sysselsatta som är gemensamma. Att likställa dessa definitioner i en vardagsdiskussion blir därmed tveksamt.”

Kreativa näringar och upplevelseindustrin är båda begrepp som pekar på en utveckling som innebär ökning av kulturkonsumtion och ”kulturalisering” av samhället, men de utgör som koncept konstruerade fält dit vissa släpps in och andra inte, beroende på olika definitioner och utgångspunkter.

Vilka intressenter hörs och syns? Vilka som får vara med kan också få pengar för olika satsningar. Det är en annan sida av avgränsningar och definitioner – som inte handlar om statistik, men minst lika viktig.

Kommentera
5 oktober 2008 under Noterat | kommentera

Mer om kulturen i finanskrisen

Tobias Tobias

Apropå SvD-artikeln idag och Emmas tidigare inlägg.

Figuren nedan borde jag uppdatera, men den säger en del ändå. Privat konsumtion 1980-1998, kultur, rekreation och sport. Relativ förändring fasta priser, efter ändamål och tid. Kvartalsvis. 1980K1=1,0. Den breda linjen är glidande medelvärde årsvis. Den tunna linjen visar konsumtionen kvartalsvis.

Sammanfattningsvis: några inbromsningar, ibland en kortvarig nedgång, men långa perioder av rejäl gas. Så ser de svenska hushållens kulturkonsumtion ut under de senaste decennierna.

kulturkonjunktur.jpg
Kommentera
3 september 2008 under Noterat | kommentera

Kvantitet och kvalitet

Emma Emma

Frukosten blev lång. Både SvD och DN hade flera kulturekonomiska reportage. Särskilt SvD:s reportage om teatersubventioner tog lite tid att titta och tänka igenom.

Som alltid väcker den här typen av statistik många tankar. Å ena sidan behövs den, förstås, men å andra sidan kan den lätt bli missvisande utan förklaringar och analys av varje enskilt fall och dess unika förutsättningar.

På den tiden jag satt i Kulturrådets styrelse, tyckte jag alltid att det var lite obehagligt att vi publicerade statistik utan tillstymmelse till analys. Som ”hårda fakta”, som SvD:s Tobias Brandel uttrycker det.

Man måste också ställa sig frågan om det egentligen finns någon relation mellan kvantitet och kvalitet, när det gäller något så komplext som kulturproduktion eller, för den delen, kulturekonomi.

”Ändå är det som om det i den enkla lilla siffran skulle finnas större exakthet än i det kvalificerade – och kvalificerande – omdömet”, för att låna Sven-Eric Liedmans ord ur ”Den omätbara kvaliteten”.

Jag tycker att det är bra att det publiceras statistik, men jag hoppas innerligt att siffrorna tas med en nypa salt; som fingervisningar om de stora dragen och inget annat. Och att ingen glömmer att här jämförs en del äpplen med päron med kiwifrukter med… ja, det är helt enkelt en salig blandning av olika typer av verksamhet med skilda ekonomiska förutsättningar.

Trots det väcker statistiken frågor av typen: vad händer med en del av verksamheten utanför storstadsregionerna om Kulturutredningens första förslag om att ge mer makt åt regionerna (vilka de nu är…) blir verklighet. Kommer den att finnas kvar?

Och hur kommer man att tänka i framtiden; är det bara jag som tycker att man i den kulturpolitiska debatten alltmer släpper idén om att göra kulturen tillgänglig för alla, oavsett var man bor, och istället satsar på att göra den tillgänglig för så många som möjligt?

Men också: Är det rimligt att det skiljer så mycket åt i subventioner mellan olika verksamheter och vad styr egentligen subventioneringsgraden? Finns det också osynliga maktstrukturer bakom, som det inte går att fånga med den här typen av kvantitativ analys, men som kanske kan fångas med en uppföljande kvalitativ?

PS SvD:s reportage följs för övrigt upp i tv-programmet SvD Kultur som säsongsstartar i kväll och som i mitt tycke är det bästa aktualitetsprogrammet för svensk kultur och kulturdebatt.

Kommentera
25 augusti 2008 under Noterat | kommentera

Bildning och kulturpolitik

Tobias Tobias

Jag ifrågasatte häromdagen om det verkligen är så att bildningsnivån har sjunkit i samhället.

Strax därefter läser jag igenom ett underlag från Kulturrådets stjärnstatistiker Sten Månsson inför publikationen och konferensen KulturSverige 2009.

”(…) kan konstateras att det grova utgifts- och finansieringsmönstret i den offentliga kulturpolitiken ligger fast. Sålunda avser fortfarande idag ca 7 miljarder, motsvarande fyrtio procent av samhällets kulturpolitiska åtaganden, stöd och bidrag till folkbiblioteken och till folkbildningen.”

Jag tycker det är en tankeväckande slutsats. Trots att kulturpolitik nu diskuteras så lyfts sällan den här statiska andelen upp, framför allt inte folkbildningens andel av kulturbudgeten.

Samtidigt funderar jag – om bildningsnivån verkligen sjunkit är det onekligen det offentliga som bör stå till svars för sina satsningar på bildningen, inte någon annan. Har man misslyckats eller behövs bildningspengarna behövs mer än någonsin? Har man jobbat på rätt sätt? Kommer man jobba på rätt sätt framöver?

Kommentera
23 juni 2008 under Noterat | kommentera

"Framgång mäts inte enbart i försäljningssiffror"

Tobias Tobias

”Att det går att ljuga med statistik vet vi alla men att vår nationalscen skulle vara skurkaktigare än andra teatrar betvivlar jag.” Det skriver idag i DN Elisabeth Lindfors som var marknadschef på Stockholms stadsteater 1982-2004.

Det är en intressant artikel, som fortsätter diskussionen i DN om Dramatens beläggning och fribiljetter. Vi har tidigare diskuterat den även här på bloggen (både kring kulturstatistik, 1 och 2, samt kring bilden av chefen, 3).

Elisabeth Lindfors belyser kontrasten mellan publik framgång och konstnärligt utmanande med några historiska anedkdoter (”När Upsala stadsteater introducerade Samuel Beckett i Sverige med ”I väntan på Godot” hade man 25 procents beläggning.”)

Hon ger också sin syn på vilka mått som är mest intressanta:

”Om man ändå vill (i konstnärliga sammanhang mäta framgång enbart i försäljningssiffror), och förutsätter att teatrarna både är stolta över egna föreställningar och vill förnya pub­liken, är en metod att titta på det totala antalet människor som ser en produktion jämfört med snittintäkt (till exempel om den har setts av 6 000 personer med en snittintäkt på 100 kr eller av 3 000 personer med en snittintäkt på 200 kr).

En djupare analys än den Dagens Nyheter kunnat prestera vore att man tittar på biljettförsäljning i förhållande till kvalitet; pjäsval, angelägenhetsgrad och skådespeleri. Det är svårt och kräver både noggrann analys och eftertanke…”

Hon avslutar med några ord som vi får ta med oss in i sommaren och fundera över:

”Analysen om vart teatern är på väg i en tid där det mesta räknas i kronor och ören saknas emellertid fortfarande.”

 

Kommentera