Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
3 april 2009 under Analys | kommentera

Kulturen tar plats i industri- och hamnkvarter

Tobias Tobias

Kungliga Operan i Stockholm måste renoveras och nu pekar allt mer på att en av Ferdinand Bobergs gasklockor i Värtahamnen kommer att få vikariera som Operascen under tiden. Att gamla industrilokaler byggs om för att användas för kultur är inget ovanligt (och ger onekligen begrepp som upplevelseindustri en mer konkret förankring).

Listan kan göras lång – så den stadsplanerare som tror det här är något unikt misstar sig. Det hindrar inte att det kan fungera bra och att det finns mycket som talar för att behålla gamla byggnader i en stad, inte minst vad som faktiskt gör en stad till en stad: en blandning av gammalt och nytt.

Tidigare på bloggen har vi bland annat tipsat om boken ”Industrial Cool”. När Liverpool var kulturhuvudstad renoverades gamla industri- och hamnkvarter upp till kulturkvarter och i  Amsterdam har ett helt kultur- och evenemangsområde – Westergasfabriek – växt fram i ett industriområde med en gasklocka som nav. I Malmö har Västra hamnen rustats upp. I Trondheims gamla hamn byggs ett nytt  bostads- och kulturkvarter upp. I Stockholm stads ytterkant finns Färgfabriken i ett industriområde.

Gasklockan i Stockholm har tidigare använts vid enstaka kulturarrangemang och ska ha en unik akustik med en väldigt lång efterklang. Lyckas man lösa frågor om finansiering och brandsäkerhet flyttar Operan till gasklockan i september 2010. Projektet beräknas kosta 105 miljoner kronor och ska efter ombyggnad rymma 900 sittplatser, en fullt fungerande operascen och plats för en personalstyrka på 200 personer. Grupper som Cirkus Cirkör och Cullbergbaletten ska ha visat intresse för lokalen på mer lång sikt när Operan åter flyttat in till Gustav Adolfs torg.

Kommentera
10 oktober 2008 under Noterat, Samtal | kommentera

Hur kulturhus ska lyckas

Tobias Tobias

Jag talade i veckan med kulturhuschefen i Stockholm, Eric Sjöström, och han sa många kloka saker om hur man ska lyckas med ett kulturhus.

Han konstaterade betydelsen av de ekonomiska aspekterna framåt, inte bara vid byggnationen. Husen måste byggas för att kalkylerna ska fungera i framtiden. I Stockholm står han med för små teaterlokaler, vilket innebär att inte ens de rörliga kostnaderna kan täckas av biljettintäkterna om biljettpriserna ska hållas på en nivå som reflekterar det politiska uppdraget.

Eric pratade också om vikten att skapa den där mötesplatsen, dit folk går för olika saker. ”Om man ska bygga i Falun – se då till att Faluns bästa restaurang finns i huset.” Då handlar det också om läge för huset. I Stockholm är det unikt, mitt i centrum såsom en förlängning av Sergels Torg, där folk ändå rör sig naturligt. I Luleå, som jag berättade om igår, är läget likaså centralt.

I en mindre ort menade han också att det är viktigt att bredda kulturbegreppet och till exempel involvera Studieförbunden. Även vuxna har behov av att vara med och skapa kultur själv.

Framför allt betonade han förankring, att alla möjliga aktörer måste byggas in. ”För någon gång kommer en tid när det gäller att ha förtroendekapital, när kulturen ställs mot dagis och sjukvård.

Det tror jag själv är bland det viktigaste för den offentliga finansierade kulturen. Den politiska risken är det största hotet mot den typen av verksamheter på sikt. Man måste jobba hårt för att folk – och i förlängningen politiker – ser att kulturen tillför något. Det var bland annat därför som jag döpte utredningen av symfoniorkestrarna för tre år sedan till ”En del av världen”:

”… att vara en del av världen handlar om att ta plats och hitta en naturlig roll i samhället, inte vara ett landet Narnia dit enbart några når. Att vara en del av världen handlar alltså om att inte vara en värld för sig.”

Ett hus som fungerar som en naturlig mötesplats är en bra bit på vägen. Men husets verksamheter måste också nå fram. För Kulturhuset i Stockholm – som har nästan 3 miljoner besökare årligen – handlar det nu mer om att öka kvaliteten i besöken. ”Angelägenhetsgraden” är ett mått som kompletterar ”antal besökare” när Eric Sjöström planerar. Han säger: ”Vi vill inte vara ett fritidsrum eller ett uppehållsrum.”

Kommentera
9 oktober 2008 under Noterat | kommentera

Kulturens hus i Luleå

Tobias Tobias

I måndags var jag med och diskuterade om det byggs för mycket kulturhus och konserthallar i Sverige. Det skedde på SKL:s konferens i Uppsala, i den stadens nya konsert- och kongresshus.

Det byggs inte för mycket, tyckte de församlade kulturpolitikerna och -tjänstemännen. Däremot fel och med många löften som inte blir infriade.

Att investera i byggnader kontra verksamheter är en annan diskussion och i tisdags var jag i Luleå och gästade näringslivsbolagets kulturbranschråd, vilket har funnits sedan 1999. En imponerande ålder med tanke på hur många år det dröjt tills man på nationella planet insåg att många kulturarbetare också är företagare. Och en intressant grupp med människor med en tydlig vilja framåt (som Norrbottens-Kuriren och NSD rapporterade om).

Vi höll till på Norrbottensteatern, men på andra sidan vattnet ligger Kulturens hus som invigdes i fjol. Det ligger centralt i Luleås norra hamn. En symbol som syns tydligt och ett hus som välkomnar med många offentliga utrymmen, allt från solterass till ett bibliotek i flera våningar.

kulturhuset_lulea.jpgI Luleå behövdes ett nytt stadsbibliotek – och då passade man på att bygga för andra ändamål samtidigt: konsertsalar, konsthall, mötesplats, konferensmöjligheter. Varje månad passerar nu ett helt Luleå genom dörrarna, mellan 60.000 och 85.000 i månaden.

Och det blir tydligt att byggnad eller verksamhet inte behöver stå som två motsatser, utan att byggnaden kan innebära att verksamheter lyfter sig. Inte bara för att lokalerna är bättre utformade, utan för att byggnaden som sådan kan ta plats i en stad som mötesplats och symbol.

Men notera igen – det behöver inte alltid vara så. Många fallgropar finns.

Hur ska man lyckas? I går talade jag med Eric Sjöström, chefen för Kulturhuset i Stockholm – ett annat hus med många besökare, till och med tvåa på besökstoppen i Sverige över huvud taget (efter Liseberg).

Kommentera
18 december 2007 under Noterat | kommentera

Glasgow del 1. Gammalt och nytt

Tobias Tobias

Tänker på mitt besök i Glasgow i slutet av november när jag går förbi julskyltningarna och adventsljusen i centrala Stockholm.

Glasgow handlar mycket om mod att kombinera gammalt och nytt, om nya språng men utifrån sitt arv och sina förutsättningar. Nya hus som får ta plats, bredvid gamla eller i nya områden. Nya installationer på oväntade platser.

Den skotska stan utstrålar energi på ett medryckande sätt och det är lätt att förstå den enorma ökningen av besökare och byggande. 1983 fanns fyra hotell i stan. 2007 finns 144 hotell och med en mycket beläggningsgrad. Under perioden 1989-2007 fördubblades intäkterna från turism.

Med kultur som verktyg, säger de själva.

(mer…)

Kommentera