Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
3 december 2014 under Analys, Noterat | 1 kommentar

David och Goliat – kulturens och kreativitetens roll

Tobias Tobias

Jag höll ett föredrag på Mälardalsrådets konferens på temat ”Kreativitetens värde” i förra veckan. Nedan är min sammanfattning av mitt budskap, som jag ombads skriva till Mälardalsrådets webbplats. Där kommer även videoklipp att ligga.

Tips: se även rapporter och annat från Mälardalsrådets arbete i övrigt med en ”öppen och kreativ region”.

11_141125_MDR_MD_1492

 

Låt oss tänka förbi myterna om kreativitetens värden. Det blir felaktigt att betrakta dessa värden som något från sidan, som något oväntat och bara förekommer ibland.

Kreativitetens värden är i stället centrala och blir allt viktigare. Jag ska ge några förklaringar.

Allting blir bättre med en historia – och låt mig gå tillbaka till den om David som besegrar Goliat. Denna myt brukar beskrivas som att David gör det omöjliga, tack vare fantasi, inspiration och mod.

”David och Goliat” är också titeln på en fantastisk bok av Malcolm Gladwell, en bok som mitt förlag Volante gav ut på svenska i början av 2014. Författaren Gladwell pekar på att det i själva verket inte var särskilt oväntat att David vann. Snarare var det helt rimligt om man känner till förutsättningarna. Slungkastare såsom David var helt enkelt en typ av krigare som alltid hade goda möjligheter att besegra en fotsoldat med tung rustning, det vill säga av Goliats typ.

På motsvarande sätt handlar kreativitetens värden inte om något som vi ska vara förvånade över eller ses som en anomali. Kreativitetens värden finns här hela tiden, och blir allt viktigare.

Jag kan börja med att nämna det självklara, apropå själva berättelsen om David och Goliat. Vi bär med oss språket och historier hela tiden, och sådana möjligheter skapar en grogrund för vår identitet och vårt sätt att kommunicera.

En annan aspekt handlar om att vi ska undvika motpoler – det blir kontraproduktivt att måla upp David-mot-Goliat-situationer. På så sätt tror jag inte heller på begrepp som ”kulturledd utveckling” (på engelska culture-led development eller regeneration).

Samverkan blir i stället nyckelord, till exempel för stadsutveckling. All möjlig kreativitet behövs för att hantera våra utmaningar framåt – inte minst hur våra städer ska kunna växa på ett hållbart sätt.

Det innebär också att kulturella och kreativa sektorn behöver öppna upp sig och fundera utanför sina egna branschspår. Inte sällan krävs förnyelse ändå, av andra skäl – många kulturnäringar, och personer som jobbar i dem, möter hårdare och förändrade villkor på sina egna marknader; såsom bokförlag, filmbolag, journalister.

Konkret tycker jag att det kanadensiska projektet One Millionth Tower är ett bra exempel på samverkan. Här samarbetar olika kompetenser, bland annat arkitekter och animatörer, med lokalbefolkningen för att utveckla miljonprogramsområden.

Kreativitetens värden handlar dessutom om vilka jobb som finns kvar. Vi lever i tider av ökad automatisering och jobless growth, tillväxt utan ökad sysselsättning. Vilka jobb kommer egentligen bli kvar? Enligt ny forskning så kommer ungefär hälften av nuvarande yrken försvinna inom tio–tjugo år, men av de kreativa yrkena så är siffran snarare åtta av tio.

Slutsatsen är alltså att kreativitetens värden inte handlar om tillägg, utan om något som finns med oss hela tiden – och som kommer bli ännu viktigare framåt beroende på samhällsutmaningar, inte minst en förändrad arbetsmarknad.

Kommentera
25 oktober 2014 under Noterat | 1 kommentar

Creative Cities and Crossovers

Tobias Tobias

I gave a talk at the 6th Asia-Europe Culture Ministers Meeting in Rotterdam last week – and returned home with a few conclusions. The headline of the three-day conference was Creative Industries.

The first conclusion was how we talked about creative cities as important for creating a sustainable future. Every available and useful tool is needed to tackle current and future challenges. New innovations are needed, and hence creative skills are critical.

This illustrates however a shift, compared to previous policy discussions which emphasize attractiveness or the cultural and creative sector (and the creative industries). The background report was titled Crossovers and when writing about “creative cities”, Charles Landry – perhaps the person most associated with the term – emphasizes sustainability.

I would not say that this is new. In a blog post almost three years ago, looking back at the previous year, I dubbed 2011 ”the year of ‘the change'”.

***

Back to Rotterdam. I was one of the speakers at the workshop, which happened to be labeled “Creative Cities”. I was invited by the Department of Culture of Sweden (for reasons you have to talk to them about ;-). However, my talk circled around why it is important to apply a holistic perspective designing policies for a ‘creative city’. At the least, this involves a combination of cultural policy and business and innovation policy.

What is important here  is that innovation or economic policy must not colonize cultural policy. This would imply an imbalance that would not acknowledge the central role of art and culture, and would thus reduce their significance for the economy.

***

There are of course various perspectives at a conference like this. Representatives from the Asian countries stressed the cultural heritage and I talked more about creative industries such as the music industry, mentioning Spotify and Max Martin.

After this session I headed to a more informal workshop with the European Creative Business Network, invited by Leo van Loon (at the picture below). The perspective here was more action-oriented and start up-focused, although crossover was a key word also here.

 

IMG_7533-3.JPG
IMG_7537-3.JPG

 

IMG_7542-2.JPG

 

 

Kommentera
26 mars 2013 under Noterat | kommentera

Kultur och attraktiva städer (Kulturting, Jönköping, del 2)

Tobias Tobias

Om vi på Kulturtinget i Jönköpings län började med att prata om ”Kreativa Europa” så fortsatte vi med Sverige och mer konkret kopplingen till samhällsplanering och attraktionskraft.

Först pratar jag. Sedan pratar Rudolf Antoni, utredare och biträdande näringspolitisk chef för Fastighetsägarna.

Jag följde upp Johanna van Antwerpens europeiska perspektiv med att försöka ge en bakgrund till varför och hur vi pratar om kulturella och kreativa näringar. Det blev också en slags blinkning till mitt tidigare föredrag om Kulturskolans betydelse.

I sitt föredrag utgick Antoni bland annat från den rapport han skrivit för Fastighetsägarna, “Kulturen och staden”. I rapporten har ett kulturindex tagits fram över invånarnas kulturvanor i de 34 största svenska städerna. Sedan ställs kulturindexet mot andra variabler som befolkningsökning, andel högutbildade, bostadsrättspris, handelsindex, arbetslöshet, folkmängd och inkomst för att se hur sambandet ser ut dem emellan. Sambandet mellan ett högt kulturindex visar sig vara vara särskilt starkt mellan en hög inflyttning och hög utbildning och ett högt handelsindex.

 

Kommentera
26 mars 2012 under Noterat | 2 kommentarer

Så nära varandra?

Tobias Tobias

image

Plötsligt går man på en gata som man inte varit på sedan länge och nya affärer har öppnat. I det här fallet Grandpa och Awesome Rags som ligger bredvid varandra på Kungsholmen i Stockholm.

Bredvid?
Konkurrerar de inte då?

Det är förstås tvärtom. På samma sätt som bilhandlare brukar flockas till varandra så drar såväl butiker som producerande företag nytta av närhet.

Isolerade företag är sällan innovativa. När idéer utvecklas till produkter på en marknad handlar det snarare om ”evolution” än ”revolution”. Den individuella kreativiteten behöver alltså kompletteras med en kollektiv kreativitet. I en skapelseprocess är därför möten och kommunikation mellan individer och kompetensområden strategiskt viktiga.

Det finns mycket teori som visar att den geografiska koncentrationen av framgångsrika verksamheter och förnyelse är särskilt viktig i kunskapsintensiva sektorer. Fenomenet kallas agglomeration och exemplen visar att det inte är begränsat till någon specifik typ av verksamhet.

Vilka är då fördelarna som förklarar varför företag är lokaliserade i närheten av varandra?

1) Produktionen kan förbilligas genom möjligheten att dela kostnader för vissa resurser. Detta gäller inte minst infrastruktur och utbildning.

2) Transport- och transaktionskostnader kan sänkas eftersom samspelet mellan företag som gör mycket affärer med varandra kan sänkas. Personliga möten kan också underlättas.

3) En lokal marknad med specialiserad kompetens uppstår. Detta underlättar för både företag och arbetstagare, till exempel blir det lättare att byta jobb om övergången kan ske utan bostadsbyte. Miljön blir också mer attraktiv för specialister. En anledning är att det blir mindre chansartat att flytta till en plats som på lång sikt erbjuder flera företag som alternativ. Den andra anledningen har med nästa punkt att göra.

4) En miljö bildas som stimulerar kunskapsutbyte och innovation. Argumentet är att en miljö där många är verksamma inom samma område medför processer som oftare leder till innovationer. Information och kunskap flödar snabbare och goda exempel i omgivningen inspirerar. ”Tyst kunskap” – det vill säga erfarenhetsbaserad – aggregeras och kan överföras. Det finns också större sannolikhet för att det ”tredje rummet” uppstår vilket ökar sannolikheten för kreativa processer.

Resonemanget om geografisk koncentration kan även överföras till individnivå. Finns, till exempel, en stadsmiljö som underlättar informella möten för kunskapsutbyte? Sociologen Ray Oldenburg kallar denna typ av miljö för ”den tredje platsen”, efter hemmet (den första) och arbetet (den andra).

Den tredje platsen kan vara kaféer, restauranger och andra platser öppna för allmänheten – bara inte alltför långt från den första eller andra platsen. Även mötesplatser för mer eller mindre slumpmässiga möten betonas.

Oldenburg pekar på att med modernistisk stadsplanering ökade avstånden mellan platserna så att möjligheterna för socialt liv utanför hemmet och arbetsplatsen till stor del har försvunnit.

Kommentera
28 januari 2012 under Noterat | kommentera

Kultur och stadsutveckling

red red

2010lab.tv har samlat några artiklar med europeiska exempel kring kultur, stadsliv och stadsutveckling med utgångspunkten i frågan vad den kreativa klassen betyder egentligen. Ett kul exempel från London handlar om det “journalisthangar” som nu byggs inför OS i sommar och vad som ska hända med den enorma lokalen efter spelen är över. En stor del av utrymmet kommer tas över av en mängd företag inom de kulturella och kreativa näringarna då lokalerna har bra teknisk infrastruktur och är flexibla, ligger nära stadsdelen Hackney Wick där många konstnärer bor och att lokalerna är billiga.

Ett annat exempel från franska staden Nantes handlar om den satsning att skapa ett kreativt kvarter, Hangares à bananes, som inleddes 2007. Den entusiasm som fanns i början har nu avtagit och i kvarterat finns numer i huvudsak bara barer och nattklubbar kvar. Verksamheter som bara är öppna på kvällar och helger och som framför allt lever på att sälja alkohol. I oktober drar en ny satsning igång för att vända trenden. Läs om fler exempel från bland annat Istanbul och London.

Kommentera
9 november 2011 under Samtal | kommentera

SAMTAL/Kai Piippo: ”Ljus är viktigt för attraktion och välbefinnande”

red red

Kai Piippo är ljusdesigner och grundare av företaget Ljusarkitektur som bland annat arbetar med att ljussätta offentliga miljöer. Piippo är en av talarna på Generator-konferensen där han kommer prata om hur ljus kan väcka intresse för en stad och bidra med positiva sociala aspekter.

Hur kan ljus användas för att skapa intresse för en stad eller region?
I vår mörka del av världen är ljus en viktig faktor för att skapa attraktion, välbefinnande och en profilering av en stad eller region. För det första genom en medveten ljusdesign kan ljus användas i de offentliga rummen på ett sätt som tar tillvara alla hållbarhetsaspekter, i synnerhet de sociala. Då krävs det en medvetenhet och att ha en tanke med med all den belysning man har i sin kommun eller stad för att kunna satsa på rätt sätt. Idag är det inte så utan man ljussätter ofta utifrån bilismen istället för människan. För det andra kan ljus skapa intresse genom ljusevenemang där ”Lights in Alingsås” är ett exempel.

Vilken kunskap finns det idag om ljus som en möjlighet för design?
Man behöver en samlad idé eller vision om vad man vill efter att solen gått ner. För att uttrycka sig lite hårt planerar man idag för sommarmånaderna och sedan när klockan blir fem i oktober så går folk hem, och stadskärnorna dör. Man behöver fråga sig hur man kan lyfta fram det som är vackert och framför allt finns det en koppling till att skapa en trygg miljö. Vi är i början av det man kan göra, att jobba med ljus är en lång process där en anläggning byggs och sedan sitter uppe i 20 år, men det är inte av eller på längre utan man kan styra ljuset på ett annat sätt.

Finns det några städer som arbetar aktivit med en ljusstrategi?
Glädjande nog är det fler och fler städer i Sverige som arbetar aktivt med detta. Frankrike är ett föregångsland där mer än 100 städer arbetar med att utföra en ljusplan. Och i Luzern, i Schweiz, har de en lag på att en ljusdesigner ska vara involverad i detaljplanearbeten. Men det är egentligen först nu som den nya tekniken med styrsystem gör det möjligt att skapa flera olika scenarior och stämningar. Det handlar också om energibesparing där exempelvis Oslo har sparat 60 procent av energin med sitt nya styrsystem.

Upplever du att du arbetar i ett slags mellanrum mellan konst och företagande?
Ljus kan tangera vid det konstnärliga men samtidigt handlar det om något basalt, att ljussätta för att se. I och med att man kan göra mer idag måste man få till fler samarbeten mellan företag, politiken och kulturen och så vidare så att alla strävar åt samma håll. Nästan alla har en åsikt om ljus så det gäller att nå ett kompetenslyft inom området. Därför är det väldigt viktigt att starta dessa samarbeten innan man sätter igång med att ta fram en ljusplan.

Kommentera
7 september 2011 under Noterat | kommentera

Vilken stad är bäst?

red red

Rapporter som bedömer och rankar världens städer duggar tätt.

Senast är det Economist Intelligence Unit som släppt årets upplaga av ”Global livability report” där 140 av världens städer har rankats efter kriterierna stabilitet, hälsovård, kultur och miljö, utbildning och infrastruktur. För första gången sedan 2002 är inte Vancouver i topp utan först på tredje plats efter Melbourne och Wien.

Enligt  tidskriften Monocle är det istället Helsingfors som bör placeras högst upp på listan över städer med bäst livskvalitet. Hos EUI kommer dock Helsingfors på en sjundeplats.

Samtidigt skriver Wired magazine om Europas heta marknader för “start-ups” utanför London.

Den fjärde upplagan av PWC:s undersökning om och ranking av städer tar ett bredare perspektiv än EUI:s rapport och bedömer såväl ekonomiska som sociala faktorer. Stockholm placerar sig i topp i kategorierna “intellektuellt kapital och innovation” och “livability” där faktorer som livskvalitet ingår.  För faktorn “Cultural Vibrancy”, sammanslagning av antalet museer och stadens ”zeitgeist”,  placerar sig dock Stockholm lågt.

Sammantaget placerar sig New York visserligen i topp men det är inte bara “alpha-städerna” (New York, London, Paris och Tokyo) som rankas högt utan städer som Toronto, San Francisco och Stockholm följer på plats två till fyra.  Undersökningen har även kompletterats med intervjuer med åtta tänkare kring städer, bland annat Rem Koolhaas. Möjlighet finns att gratis ladda ned en fullständig rapport eller skräddarsy en version efter dina intressen.

Kommentera
6 juli 2011 under Rapport, Samtal | 4 kommentarer

SAMTAL/Rudolf Antoni: “Viktigast för en stad är kultur”

Tobias Tobias

I Almedalen presenterade Rudolf Antoni en rapport om kulturens betydelse för städers attraktivitet, en delrapport i en större studie om städers attraktivitet som tas fram i ett samarbete mellan Fastighetsägarna och Handelns utredningsinstitut. Antoni är utredare och biträdande näringspolitisk chef på Fastighetsägarna. Han har tidigare ansvarat för SOM-institutets kultur- och livsstilsanalys.

Varför har kultur betydelse för var vi väljer att bo?
Kulturen är betydelsefull för staden på många sätt. Den kan exempelvis fungera som marknadsförare. Se bara på den uppmärksamhet som Pinocchioskulpturen skapade för Borås. Oavsett om man gillar konceptet så är det betydligt svårare att säga att Borås är en tråkig stad efter att den gubben dök upp. Kulturen sprider ryktet och säger oss någonting om stadens karaktär och om vilka som bor där. En kreativ ung människa som idag ska välja stad att flytta till vill ha en spännande plats med intressanta människor och högt i tak för oliktänkande och olika livsstilar. Kulturen öppnar dörren för dessa människor. Det är precis det de vill se i en stad.

Vad är då viktigast för detta – deltagarkultur eller åskådarkultur?
Kultur föder mer kultur. Högt eller lågt och deltagande eller bara mottagande är underordnat. Men viktigast för staden är förstås den kultur som får ut människor på gatorna. Det är människorna som vitaliserar staden och gör den intressant för andra. Vi får inte heller glömma att den kulturella publiken också är bra kunder för handeln och restaurangnäringen och kan bidra starkt till att fylla gatorna med människor i blandade åldrar även kvällstid. En stad med ett intressant kulturutbud, en levande handel och välmående restauranger är en stad de flesta kan tänka sig att flytta till.

Kan man säga om kulturens roll är relativt viktigare i landsbygd eller i storstäderna?
Ingen stad kan överleva utan ett minimum av kulturutbud. Faktum är att många mindre städer i landet har svårt att överleva i konkurrens med regionhuvudorterna. Ofta försöker man skapa ett tillräckligt handelsutbud för att få befolkningen att stanna trots att externa köpcentrum och närhet till större städer i princip gör det omöjligt. Jag tycker istället att man borde satsa på andra kvaliteter som bra skola, bostäder och omsorg. Detta kombinerat med en satsning på den lokala kulturen kan skapa en attraktiv boendemiljö och istället vara ett alternativ till stadslivet.

Vilken stad i Sverige är mest ”kulturell”?
Lund är den stad som placerar sig högst upp på den ranking som vi gjort över invånarnas kulturvanor. Kartläggningen visar också att det är stora skillnader mellan städerna, i exempelvis Stockholm är det mer än dubbelt så vanligt att invånarna går på bio regelbundet än i Borås.

Hur har ni mätt detta?
Mitt fokus är alltid på människan. Det spelar förstås ingen roll om din stad har ett fantastiskt utbud om ingen nyttjar det. Därför har jag utgått från SOM-institutets stora mätningar av människors vanor och attityder och där studerat kulturvanor i Sveriges drygt 30 största städer.

***
Läs mer om delrapporten som Rudolf Antoni presenterade i Almedalen.

-

Kommentera
22 mars 2011 under Analys, Noterat | kommentera

Från svensk landsbygd till fastighetsklippare

red red

Ibland är två dagar som en vecka. Ibland är två platser verkligen som två olika världar. Ändå talade jag om ungefär samma sak på båda platserna: kulturens roll för en plats.

Jag lämnade Sunne en snöig eftermiddag och tre flygresor senare var jag framme i Cannes och fastighetsmässan Mipim. I Sunne på Selma Spa var det avslutningskonferens för EU-projektet Genius Loci, som jag varit knuten till i en expertgrupp. Ett projekt som verkligen andats engagemang. På scen talade jag bland annat med Leif Stinnerbom och Inger Hallström Stinnerbom från Västanå teater. Däremellan höll Björn Starrin låda; han som är känd från Ulf Malmros-filmerna ”Bröllopsfotografen” och ”Smala Sussie”. Vi har spelat bandy mot varandra. Idag är han ett klockrent exempel på de mångsysslare som befolkar kreativa sektorn.

Från landsbygdsutveckling till storstadsmuskler och finansfolk. I Cannes talade jag på Stockholm stads frukost, i en stor matsal på ståtliga Hôtel Majestic. Temat handlade om betydelsen av kultur, upplevelser och kreativitet för en plats. Och laguppställningen var stark från Stockholms sida.

Finansborgarrådet Sten Nordin välkomnades av moderatorn Ellinor Persson och introducerades som en man som förstår värdet av kultur. På scen var sedan även stadsbyggnads- och idrottsborgarrådet Regina Kevius och nära scenen satt kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt.

Jag har sällan suttit vid ett så mixat bord: Live Nation-chefen Staffan Holm, chefekonomen Annika Winsth på Nordea och Stockholms näringslivsdirektör Olle Zetterberg.

De planerade arenorna i huvudstaden upptog en del av de två timmarna som frukosten pågick. Både jag och Staffan Holm framhöll betydelsen av också mindre arenor. Från hans och svenska Live Nations perspektiv handlar det om att kunna etablera relationer med artister redan tidigt.

Det viktiga i livebranschen, menade han, är att planera så varje artist matchas mot rätt lokal eller utrymme. Alla förlorar på om en konsert inte säljer slut (eller närapå): Arrangören får svårigheter att finansiera evenemanget och sin verksamhet. Artisten tycker att spelningen blir mindre lustfylld och förlorar i varumärkesvärde, samt rent ekonomiskt om gaget är knutet till intäkterna. Publiken förlorar också i sin upplevelse; chansen ökar att man frågar sig om man är på fel plats och längtar bort.

Fastighetskonsulten Tyréns vd Ulrika Francke pratade om vikten av intense cultural life, men alla höll inte med. En kollega till henne konstaterade att hans kunder hade ett sexmånaders perspektiv. Att låta kulturen ta plats och på så sätt skapa attraktivitet kräver ett längre perspektiv, som i så fall blir politikernas ansvar.

Andra intressanta seminarier tog också plats. Jag lyssnade bland annat på ekonomen Nouriel Roubini. På mässgolvet var det som en minivärld där olika länder, städer och regioner tävlade om investerares uppmärksamhet. Öresundsregionen höll ihop. Stockholm satsade rejält med en annons också vid entrén (se bild nedan).

Jag älskade att vandra omkring där. Mitt intresse för fastighetsutveckling växer hela tiden, efter att ha insett hur nära det ligger stadsplaneringen som i sin tur ju handlar om samhällsplanering: hur vi ser på och skapar möjligheter för människor.

Det finns tillfällen framöver att återkomma till trender därifrån.

Kommentera
6 juni 2009 under Noterat | kommentera

Hornsgatan är Stockholms Hollywood Boulevard

Emma Emma

Nu är det äntligen dags. Efter många, långa månader av väntan ska vi äntligen flytta. Visserligen bara tre och ett halvt kvarter, men ändå. Lagom tills medelåldern verkligen inträder, ska jag få ett alldeles eget rum! Jippie!

De senaste fem åren har jag bott i vardagsrummet. Det har varit helt OK, men med en tonåring i huset börjar det kännas lite trångt.

Nu ska vi flytta från en 2:a till en 3:a. Från 142 till 258 kubikmeter. Från modernt till sekelskifte.

Låter bra, eller hur?

Fast också från kastanjerna på Swedenborgsgatan, en av Stockholms mest hyllade gator. Eller som DI skrev häromveckan:image_006

Den här delen av Swedenborgsgatan, nära Mariatorget, är Söders och kanske Stockholms absolut skönaste kvarter. Det är parisiskt och New Yorks The Village på en och samma gång. Coolt med attityd.

Därifrån ska vi alltså flytta. Och inte vart som helst, utan till Hornsgatan, en av Stockholms mest hatade gator.

images1Fast jag gillar Hornsgatan. Jag älskar blandningen: Stadsmissionen, Folkoperan, billiga budgetbutiker, McDonalds, coola caféer och restauranger, Tribunalen, etno- och secondhand-shopping, Röda Korset, gallerier, kebaber och pizzerior; högt och lågt; lätt kaotiskt och allting ryms. Det är precis så jag vill att det ska vara ”hemma på min gata i sta’n”.

(Av samma anledning gillar jag stökiga städer som LA mycket mer än mer prydliga städer som San Francisco. Föredrar Jo’burg framför Kapstaden. Tycker att Melbourne är skittråkigt jämfört med Sydney. Gillar Södra Station mer än Nytorget. Jag har svårt för det tillrättalagda, för det som ofta kallas ”kulturellt”, men där kulturen mest blir en fasad och ett sätt att särskilja sig. ”Coolt med attityd” är inte alls min melodi.)

Jag har alltid föredragit det stökiga, bökiga, brokiga och imperfekta. Det som skaver. Och det ur-urbana. Det är nog därför jag gillar Hornsgatan. Hornsgatan är Stockholms svar på Hollywood Boulevard: stökig, sleezy, smutsig, glammig, folklig och kulturell, allt på en gång. Och alldeles underbart full av kontraster.

Därför har jag ibland lite svårt för inredning. DESIGN. Det blir lätt så likriktat och uttänkt. Sådant får man inte säga när man jobbar på Konstfack, men så är det.

I nästan ett decennium levde jag med tonåringens far, tillika minimalistisk formgivare och arkitekt. Inget ont om honom, men det där decenniet fyllde jag hela mitt livs kvot av design. När vi separerade, bestämde jag mig för att aldrig mer bry mig om hur det såg ut hemma. Jag kallade det för ”design-vodoo”. Varenda gång jag la en guldkudde i soffan mådde jag lite bättre. Han skulle aldrig ha tillåtit några guldkuddar, eller något annat som inte passade in.

Fast nu känns ”design-vodoo” inte längre aktuellt. Vi har för länge sedan slutit fred. Nu vill jag också sluta fred med min designångest, och hitta hem. Bokstavligt talat.

Hornsgatan känns som en bra början!

Kommentera