Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
21 augusti 2013 under Noterat | kommentera

Malik om skapande – och när det är klart

Tobias Tobias

Ikväll ska jag besöka Media Evolutions utsålda The Conference i Malmö och lyssna på bland andra den svenska, Oscarbelönade dokumentärfilmaren Malik Bendjelloul.

Jag lyssnade på hans Sommar-program häromveckan. Efter en trevande inledning lyckades han fint knyta ihop sin berättelse och det är två saker jag tar med mig.

Han återkom till att det är skapandet i sig som är det lustfyllda, inte att njuta av frukterna av det. Egentligen sa han inte detta rakt ut om sig själv, men det var tydligt att han i efterhand snarare såg tillbaka med glädje på den mödosamma processen fram till resultatet, än njöt av den oerhörda Hollywoodframgång som han lyckades skörda.

Han hänvisade till exempel till en intervju han gjort med Bill Drummond, som för övrigt stod på samma konferensscen som Malik ska prata på ikväll för två år sedan. Bill Drummond var från början känd för sina KLF-hits, men senare för att han och sin artistkollega brände 1 miljon pund 1994. Orsak: han ville inte längre bära oket av framgång. (Okej, bakgrunden är något mer komplex, men detta var vad Malik tog fasta på.)

Vad som också fäste utifrån Maliks berättelse var frågan om när ett verk är klart. Enligt honom själv var Searching for Sugar Man inte alls klart då de första kopiorna började skickas ut. Han hade ju bara gjort sina 3D-animationer med en enkel iPhone-app för några tior.

Men till slut stod det klart att filmbolag och filmfestivaler tyckte att filmen var tillräckligt klar, och Malik slutade med sina invändningar — när alla andra var så nöjda.

Kanske är det ett av ett bokförlags, filmbolags eller musikbolags viktigaste uppgifter att säga stopp och sätta ramar. Oftast pratar man om motsatsen, att det viktiga är att förädla och utveckla. Men detta är ett annat perspektiv.

Detta ska inte blandas ihop med att enbart sträva efter good enough. Målsättningen måste alltid sättas högre, men på väg mot sin vision måste ibland en gräns dras. Skaparen själv riskerar att bli väldigt närsynt inne i processen. Samtidigt är det denna närsynthet — och ibland, besatthet — som ser till att arbetet fortsätter, med okuvlig omtanke kring alla detaljer. Om ni inte sett dokumentären The Promise om Bruce Springsteen så ger den en fantastisk inblick i detta. Läs vad jag skrev om den då den visades på SVT.

Men ändå. Någon behöver säga stopp till slut, och om inte upphovsmannen kan själv så blir det ”utgivaren”.

Det kan i många fall också handla om att sätta ramar från början. När jag själv pratar med potentiella författare så brukar jag framhålla att inte börja med att skriva ”Bibeln”. Att skriva en bok är alltid en utmaning och att börja med ett mer fokuserat verk är i de flesta fall att föredra. Låt i stället livsverket komma senare, efter ett par andra böcker.

***

På The Conference ser jag också fram emot seminariet Libraries in a Digital Age. Vi får se om jag återkommer i ämnet. Det har gått ett tag sedan jag gick loss kring eböcker här på bloggen.

 

Kommentera