Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
19 april 2011 under Analys, Noterat, Rapport | kommentera

Svenska scener i sociala medier: Dramaten bäst

Tobias Tobias

Idag släpper Volante en ny rapport – Svenska scener i sociala medier. Rapporten beskriver hur synliga och aktiva scenkonstverksamheter, bland annat Dramaten, Norrdans och Malmö symfoniorkester, är i sociala medier. Undersökningen har mätt närvaro på Facebook, Twitter och via YouTube, blogg, community, nyhetsbrev och videopresentation. Denna har sedan jämförts med en studie från 2009.

När vi gjorde den första undersökningen år 2009 hade den övervägande majoriteten av organisationerna, förutom en hemsida, knappt någon närvaro alls på internet. Det såg statistiskt ut som att så var fallet eftersom nästan hälften använde Facebook och/eller ett nyhetsbrev. Men Facebook-grupperna var ofta öde, utan verksamhet och nyhetsbreven uppdaterades sällan.

Situationen har förändrats till det bättre, men det är fortfarande främst de större aktörerna – Uppsala stadsteater, Malmö opera, Göteborgs symfoniker och Dramaten – som lägger tid och kraft på de sociala medierna. Och Dramaten är de som gör det mest och bäst.

Facebook används nu av 70 procent av organisationerna, en ökning med 42 procent sedan 2009. Andra noterbara ökningar syns i användningen av Twitter men det är fortfarande bara 14 procent av alla organisationer som twittrar. Samma siffra 2009 var 9 procent. Man kan inte heller se någon större ökning av bloggandet sedan 2009. Då hade 15 procent av medlemmarna en blogg, samma siffra idag är 17 procent.

Resultaten kommer att användas under det seminarium som Volante arrangerar 23 maj. Temat för seminariet är Digitalt deltagande – hur media, spelbeteende och öppenhet kan driva din verksamhet. Dagen leds av Joakim Jardenberg, Pernilla Petrelius Karlberg, Max Valentin och Martin Thörnkvist. Läs mer om seminariet här.

Läs hela rapporten Svenska scener i sociala medier här. Se även min tidigare krönika från för två år sedan för Svensk Scenkonst.

Kommentera
13 april 2011 under Samtal | kommentera

SAMTAL/Joakim Jardenberg: "Internet innebär helt nya förutsättningar för kulturen"

Tobias Tobias

Om någon är spindel i nätet och guru inom sociala medier i Sverige är det Joakim Jardenberg. Han sprider vidare, han hejar på, han diskuterar — och blir diskuterad. Dessutom brukar han vara först. Bland annat startade han upp aftonbladet.se redan 1994, sedan länge en framgångssaga när det gäller affärsmodeller på nätet.

Jag är särskilt nyfiken på hans syn hur kultursektorn kan använda sig av– eller hotas av? — medieutvecklingen. Den 23 maj deltar han i vår utbildningsdag om digitalt deltagande. Det känns som ett unikt tillfälle då han ihop med tre andra experter kommer kunna anpassa diskussionen för kultursektorn (läs mer på Volante Academy).

Vad kan internets möjligheter tillföra kulturen?
Helt nya förutsättningar. I det korta perspektivet handlar det om en ny distributionskanal så klart. Att sända via nätet, i alla dess former, är relativt billigt och förhållandevis enkelt. Det betyder att det kan göras med små resurser, och att kulturen – i synnerhet den som redan är gemensam finansierad eller ofinansierad – når ut till så många fler än tidigare. Enklare tillgång för befintliga målgrupper, men också möjlighet att hitta nya, i synnerhet om man addera de sociala kanalernas spridningseffekter.

Distribution har alltid varit en trång sektor. Inte nu längre. Men det är inte slut där. Både interaktion och produktion har också fått helt nya förutsättningar. Det är egentligen bara ambitionen som sätter gränserna för vad som kan göras.

Du har bland annat hjälpt Helsingborgs symfoniorkester med livesändningar. Vad har ni uppnått?
Avsikten för de inledande försöken har varit enkel och på många sätt given i en digital värld: Sprida kulturen (självförklarande och en förhoppningsvis naturlig drivkraft för alla som sysslar med kulturella uttryck). Fylla salen (givetvis är digitalt på distans aldrig samma sak som analogt på plats). Bygga varumärket (både internt och externt visar det här på vilja att utvecklas, ta plats, vara aktiv.)

Sedan är det fortfarande väldigt mycket en experimentverkstad. Man testar och provar, och lär sig mer och mer för varje gång. Men det står redan klart att de tre målen är riktiga och att livesändningar på nätet är ett utmärkt sätt, bland många, att nå dem. Och så är det ju kul också.

Vad kan andra lära sig av de här exemplet?
Redan Aristoteles sa ju: ”What we have to learn to do, we learn by doing”. Jag brukar prata i termer som spaden i marken, babysteps och det urskånska ”klydda inte”. Att göra idag är inte så svårt, tekniken är tillgänglig, friktionen är låg. Inom kort ska vi paketera våra erfarenheter på ett sätt som gör att vem som helst kan komma igång med bara ett par knapptryckningar. Sedan kan man nog också lära sig att när man börjar en resa mot ett mer modernt och digitalt tänkande så händer mycket annat spännande också. Men det får vi återkomma till.

Vilka kulturformer tror du har mest att vinna på medieutvecklingen?
Jag vill helst inte göra en sådan indelning. Jag tror att alla har stora fördelar att plocka på att kunna vara sina egna medier. Det handlar om attityd, de egna förutsättningarna och – som sagt – att sätta spaden i marken.

Kommentera
4 mars 2011 under Noterat | kommentera

NYHET! I vår startar vi utbildningar i kulturekonomi

Tobias Tobias

Tobias Nielsén och Emma Stenström

Jag har länge sett behovet av både fördjupande samtal och introducerande utbildningar i ämnen som rör kulturekonomi. Äntligen sätter vi igång. Idag kan jag stolt presentera Volante Academy och vi sätter igång redan i april och maj med tillfällen.

Klokt och roligt är ledorden. Målet är att skapa en samlingsplats för viktiga frågor som rör samhällsutvecklingen. Dagarna riktar sig främst mot kulturstrateger och kulturdirektörer, politiker, projektledare, företagsfrämjare, turistutvecklare samt chefer, marknadsförare och verksamhetsutvecklare inom kulturen.

Vilken roll kan småkommuner spela när allt fler väljer att bo i städer? Hur kan din plats bli rätt plats? Vad föredrar morgondagens konsument? När, hur och varför ska du använda digitala kanaler för att utveckla din verksamhet? Vad har vi lärt oss av drygt tio års diskussioner om kreativ ekonomi och klass? Fungerar mötesplatser?

Jag och Emma Stenström startar (27 april) med en introduktion till kulturekonomi och kulturella och kreativa näringar och avslutar (26 maj) med en fördjupning på samma tema – för de som har hållit på med området i flera år – i samarbete med Generator. Kanske tycker du att en politiker bör förstå kulturföretagande lite bättre och komma till introduktionen? Vi följer ungefär samma upplägg på vår turné i höstas (här apropå starten i Gävle och här från Karlstad, inklusive filmklipp och medföljande rapport).

Det senare seminariet blir förhoppningsvis ett tillfälle som rejält kan föra den svenska diskussionen vidare. Stina Algotson från Tillväxtverket har även lovat att gästa och berätta om handlingsprogrammet.

Dessutom försöker Evelina Wahlqvist och Dominic Power (3 maj) svara på hur din plats kan bli rätt plats – det vill säga ekonomisk geografi, varför vissa platser lyckas bättre än andra – och hur stadsplanering tar hänsyn till olika sektorers behov.

Jag och Sven Nilsson leder en dag (11 maj) om framtid, utmaningar och trender utifrån boken ”Framtiden är nu”.

Nätgurun Joakim Jardenberg inleder en utbildning om sociala medier (23 maj) och digitalt deltagande. Dagen fokuserar även bland annat på crowdfunding med hjälp av Max Valentin.

Utbildningarna och seminarierna genomförs vid Mariatorget i centrala Stockholm, men planer finns för att arrangera på fler platser. Hör gärna av dig om du har tankar och idéer. Läs mer här.

Kommentera
8 september 2010 under Inblick | kommentera

Livekonserter över nätet

Tobias Tobias

Endast en mindre del av scenkonstens totala intäkter kommer från biljettförsäljning, för symfoniorkestrar är siffran exempelvis cirka 15 procent i Sverige. I första hand är det i stället offentliga medel som står för de största delen av intäkterna. För konserthus och teatrar finns det därför en poäng i att inte fokusera marknadsföringen mot biljettförsäljning.

I stället bör insatserna i huvudsak inriktas på att skapa en lojalitet och förståelse hos allmänheten för nyttan av att bidra med skattemedel till dessa verksamheter. Utan förståelse och gillande, inget stöd från väljare och därmed inte heller från politiker. Från ett kulturpolitiskt perspektiv handlar det förstås också om att tillgängliggöra kulturen. För orkestrarna skulle jag säga att det dessutom finns poänger i att upplysa och avdramatisera. Det är så många som har förutfattade meningar både både hindrar att öppna sinnena och till och med besöka ett konserthus.

I en krönika ifjol för Svensk Scenkonst resonerade jag utifrån de här argumenten och menar att sociala medier kan ha den förmågan. Det finns framför allt tre anledningar till detta. För det första att investering i bland annat tid och pengar gör att folk vill följa upp resultatet. För det andra  tycker folk generellt om att kunna påverka. För det tredje kan sociala medier bidra till att skapa relationer mellan människor och ett sammanhang.

Därför är det väldigt intressant att Helsingborgs konserthus, tillsammans med Joakim Jardenberg, går i bräschen och studerar hur de kan sända konserter direkt över nätet. Syftet med satsningen är att öka tillgängligheten för konsertupplevelser i glesbygden, öka intresset och fylla salen och stärka konserthusets varumärke.

Men jag har förstått att det finns några bromsklossar för att förverkliga detta i större skala och sända från fler institutioner, nämligen att avtalen måste lösas vad gäller upphovsrätt. Här har många aktörer en röst — musiker, dirigenter, körer, skådespelare, regissörer — men vi får hoppas att de inte bromsar för att de tror att de ska tjäna pengar. För så kommer inte ske förutom i några unika fall. Det här blir värdefullt material av flera skäl, men inte på så sätt att man kan ta betalt av samma personer som redan subventionerat verksamheterna genom skattesedeln. Utländska besökare? Kanske i något enskilt fall, men då ska man komma ihåg att konkurrensen är enorm. Börja surfa på Youtube på olika klipp och du blir aldrig klar (se till exempel Classical Youtube som uppdateras dagligen).

Mitt förslag är att man inte har några anspråk vad gäller ersättning såvida inte institutionen tar betalt för att låta publiken titta på föreställningarna över nätet, och om ett sådant projekt börjar generera intäkter, delar på intäkterna (utifrån de rörliga kostnaderna). I alla fall till att börja med. Jag hörde att Wienerfilharmonikerna bestämt sig för att testa under en tvåårsperiod utifrån en sådan modell. Se det som en förebild.

Kommentera
16 juni 2010 under Analys, Inblick | kommentera

Festivalsommarens trängsel (liten undersökning)

Tobias Tobias

Festivalsommaren närmar sig. Jag var i Hultsfred i förra veckan – körde tvådagars seminarium för en norsk grupp på besök ihop med Putte Svensson – och såg hur festivalområdet börjar växa fram.

Vi pratade lite om konkurrensen i år. Jag tror aldrig jag har sett en större trängsel om uppmärksamhet. Vi konstaterade att det är många som lever högt just nu — och då blir fallet också desto större. Hultsfred själva har ju onekligen erfarenhet av både bättre och sämre år, vilket jag försöker skildra i mitt kapitel i ”Kulturens kraft”.

Enligt DN har Sverige flest festivaler per capita. Vid en titt på sommarens utbud på Festivalinfo har jag ingen anledning att betvivla påstående, även om jag hörde att Norge har ”tusen festivaler”. Men vi tar oss också faktiskt ut. Av de tretton största festivalerna ökade elva besökarantalet förra året. Kanske för att behovet av ett kollektivt lyssnande ökar i en postdigital värld?

Men hur ska arrangörerna nå ut och locka besökare? Betydelsen av sociala nätverk och olika former av digital interaktion med publiken var något som diskuterades i våras på Digital Music Forum East och som Kulturekonomi rapporterat om.

QNB gjorde vi därför ett test över hur 22 större festivaler använder sig av sociala medier. Nästan alla finns på Facebook men bara Hultsfred har en Iphoneapp. Låtlistor via Spotify är i vissa fall mycket populära med flera tusen användare; se till exempel Sweden Rock.*

Efter en liten spaning verkar det för övrigt gå att utkristallisera två övergripande trender. För det första att ökningen beror på ett stort antal mindre och nischade festivaler. Bland de större festivalerna verkar det dock bara vara hårdrock som har en riktigt nisch. Konkurrensen om hårdrockspubliken har heller aldrig varit större än i år då fem stora hårdrocksfestivaler äger rum i sommar, av dessa är två helt nystartade; Getaway Rock Festival i Gävle och Stockholm Rock Out.

Den andra trenden är ”lyxigare” festivaler. Folk vill ha möjlighet att kunna ta in på hotell, äta trerätters men samtidigt uppleva musiken tillsammans med andra. Stadsfestivalerna har här en fördel jämfört med campingsfestivalerna.

– Det handlar om att träffas på riktigt. Man vill uppleva känslan av att ha en samlingspunkt, festivaler är som gigantiska internetforum fast på riktigt. Man vill ha kul och musiken är inte lika viktig för alla. Det ska vara bekvämt, så den som vill kan komma i sina finaste kläder. Det gjorde ju ingen i början av 90-talet, då var det lera som gällde och besökarna var mera hardcore musikälskare, säger Ronny Mattsson på Peace & Love.

*Föjande festivaler ingick i undersökningen: Arvikafestivalen, Emmabodafestivalen, Getaway Rock Festival, Hultsfredsfestivalen, Malmöfestivalen, Metaltown, Nordic Rock, Peace & Love, Pier Pressure, Piteå dansar och ler, Popaganda, Putte i Parken, Rock Weekend, Sonisphere, Stockholm Jazzfestival, Stockholm Rock Out, Storsjöyran, Sweden Rock Festival, Trästocksfestivalen, Uppsala reggar festival, Way out west och West Coast Riot.

Festivalsommaren närmar sig. Jag var i Hultsfred i förra veckan – körde tvådagars seminarium för en norsk grupp på besök ihop med Putte Svensson – och såg hur festivalområdet börjar växa fram.

Vi pratade lite om konkurrensen i år. Jag tror aldrig jag har sett en större trängsel om uppmärksamhet. Vi konstaterade att det är många som lever högt just nu och då blir fallet också desto större. Hultsfred själva har ju onekligen erfarenhet av både bättre och sämre år, vilket jag försöker skildra i mitt kapitel i ”Kulturens kraft”.

Enligt DN har Sverige flest festivaler per capita. Vid en titt på sommarens utbud på Festivalinfo har jag ingen anledning att betvivla påstående, även om jag hörde att Norge har ”tusen festivaler”. Men vi tar oss också ut. Av de tretton största festivalerna ökade elva besökarantalet förra året. Kanske för att behovet av ett kollektivt lyssnande ökar i en postdigital värld?

Men hur ska arrangörerna nå ut och locka besökare? Betydelsen av sociala nätverk och olika former av digital interaktion med publiken var något som diskuterades i våras på Digital Music Forum East och som Kulturekonomi rapporterat om.

Vi gjorde därför ett test över hur 22 större festivaler använder sig av sociala medier.*

http://kulturekonomi.se/uploads/diagram-festivaler.jpg

Efter en liten spaning verkar det för övrigt gå att utkristallisera två övergripande trender. För det första att ökningen beror på ett stort antal mindre och nischade festivaler. Bland de större festivalerna verkar det dock bara vara hårdrock som har en riktigt nisch. Konkurrensen om hårdrockspubliken har heller aldrig varit större än i år då fem stora hårdrocksfestivaler äger rum i sommar, av dessa är två helt nystartade; Getaway Rock Festival i Gävle och Stockholm Rock Out.

Den andra trenden är ”lyxigare” festivaler. Folk vill ha möjlighet att kunna ta in på hotell, äta trerätters men samtidigt uppleva musiken tillsammans med andra. Stadsfestivalerna har här en fördel jämfört med campingsfestivalerna.

– Det handlar om att träffas på riktigt. Man vill uppleva känslan av att ha en samlingspunkt, festivaler är som gigantiska internetforum fast på riktigt. Man vill ha kul och musiken är inte lika viktig för alla. Det ska vara bekvämt, så den som vill kan komma i sina finaste kläder. Det gjorde ju ingen i början av 90-talet, då var det lera som gällde och besökarna var mera hardcore musikälskare, säger Ronny Mattsson på Peace & Love.

*Föjande festivaler ingick i undersökningen: Arvikafestivalen, Emmabodafestivalen, Getaway Rock Festival, Hultsfredsfestivalen, Malmöfestivalen, Metaltown, Nordic Rock, Peace & Love, Pier Pressure, Piteå dansar och ler, Popaganda, Putte i Parken, Rock Weekend, Sonisphere, Stockholm Jazzfestival, Stockholm Rock Out, Storsjöyran, Sweden Rock Festival, Trästocksfestivalen, Uppsala reggar festival, Way out west och West Coast Riot.

Kommentera
10 juli 2009 under Analys | kommentera

Sociala medier skapar lojal publik

Tobias Tobias

Jag fick äran att skriva den här månadens krönika till Svensk Scenkonsts nyhetsbrev och webbplats. Bakgrunden är en nyfikenhet på hur kulturens aktörer använder sig av sociala medier och vi har hunnit börja med en genomgång, både i Sverige och utomlands. Efter sommaren ska det även planeras seminarier kring detta.

Utgångspunkten för krönikan – som publiceras också nedan – är att biljettförsäljning inte är det viktigaste uppdraget för scenkonstinstitutionernas marknadsförare, liksom inte heller för övriga aktörer för den delen av kultursektorn som vilar på offentligt stöd. I stället ska man fokusera på att skapa förståelse och lojalitet hos publiken – och då ger de sociala medierna unika möjligheter.

***

Har ni en Facebookgrupp för den senaste föreställningen? Har ni skaffat ett Twitterkonto* för institutionen?

Alla marknadsförare inom kultursektorn bör åtminstone ha funderat på detta. Tyvärr finns det siffror som pekar på att det inte är så. 4 av 10 av svenska scenkonstinstitutioner arbetar inte alls med någon ny digital kommunikationsform förutom egen webbplats, inte ens nyhetsbrev. Det visar preliminära siffror av en studie som vi påbörjat. Tydligt är att de flesta endast tänker envägskommunikation.

Jag säger inte att allting som är nytt är bra, eller att det nödvändigtvis är rätt i varje fall att använda dessa nya sätt att kommunicera – men det viktigt att fundera över vilken roll dessa verktyg kan fylla. Sociala medier – bloggar, forum, mikrobloggar såsom Twitter, mötesplatser såsom Facebook, användargenererade sajter såsom YouTube med videoklipp – har inneburit enorma möjligheter för att skapa uppmärksamhet och bjuda in. Inte minst för kultursektorn, som redan har intressant innehåll att utgå från, och som vi vet har en potential att engagera.

Vi kan börja med varför dessa hjälpmedel kan vara viktiga. Nyckelorden är förståelse hos och lojalitet i en publik – och det hör ihop med vilken publik som en kulturverksamhet bör rikta sig mot. Det är en stor missuppfattning att marknadsföringens viktigaste uppgift är att sälja biljetter, i alla fall om vi bortser från privatteatrar och andra verksamheter som inte vilar på subventioner. Typiskt sett består biljettintäkterna enbart av en liten bråkdel av den totala finansieringen, till exempel 15 procent i symfoniorkestrarna.**

Den viktigaste uppgiften är därför att arbeta för att verksamheten får fortsatt stöd av övriga samhället, via politiker som väljer att skattefinansiera vissa syften och verksamheter. Utan förståelse hos en bredare massa för varför teater, dans, konstmusik eller opera behövs – eller kan ha en roll framåt, för en själv eller sina barn – faller ett sådant stöd. Dessutom behövs lojalitet hos en mindre grupp som går återkommande på föreställningar och som berättar för andra om det fantastiska som sker på scenen.

Sociala medier kan vara goda hjälpmedel. Det är till exempel möjligt att bjuda på smakprov kostnadsfritt – via till exempel videoklipp – liksom att följa med i förberedelserna inför en föreställning. Insatsen som YouTube gör med projektet ”Symphony Orchestra”, ihop med bland annat Carnegie Hall, är en strålande lektion. Eller bara såsom Malmö Opera gjorde med den uppmärksammade bloggen Black Ascot i vintras. Jag ringer upp marknadschefen Thomas Wikell och han berättar att de ville flytta ut scenen till nätet, visa att de historier som berättas i operaform är fängslande och mänskliga.

Utmaningen är förstås att nå ut. Att lyckas kräver fantasirikedom och kunskap om redskapens möjligheter, men behöver inte kosta så mycket i pengar. Vi kan också vända på resonemanget och konstatera att det åtminstone är lättare och billigare att nå ut än tidigare.

Sociala medier är inte minst fantastiska för att bygga lojalitet. Själva utgångspunkten är att kommunikationen inte är enkelriktad, utan inlägg kommenteras och innehåll i övrigt samskapas på olika forum. Detta innebär en investering i tid för varje person – vilket ökar benägenheten för fortsatt lojalitet och att berätta för andra om intresset.

Konsumentmarknadsföringen ger tre förklaringar: För det första leder investeringar – i form av tid, ansträngning, kunskap, pengar – till fortsatt intresse. Man vill ha något för sin insats och följer upp hur det går. För det andra är det mycket motiverande att kunna påverka resultatet. För det tredje tillfredsställs det fundamentala behovet av att ha relationer till andra människor, att känna tillhörighet utifrån en gemensam utgångspunkt.

Men det finns också möjliga fallgropar. Allting är inte rätt för alla. Nedan följer några ord på vägen:

  • Att använda sociala medier bör inte vara en strategi i sig själv, utan för att uppnå andra mål. Ett sådant kan vara att fördjupa relationen med befintlig kärnpublik. En annan att bredda intresset för kulturformen man sysslar med.
  • Engagemang är ömsesidigt. En lojal grupp kräver något i utbyte. Enkla saker handlar om att lyssna och svara, liksom att bjuda in för synpunkter på program. Kanske ska de som engagerar sig få tillträde till särskilda evenemang eller rabatter? Uppmuntran leder till ännu större lojalitet och engagemang. Detta måste dock ske på riktigt. Fuskande i de här relationerna genomskådas, som i alla förhållanden.
  • Närvaro på internet är inte detsamma som ha en webbplats. Idag finns mängder av andra – och ofta kostnadsfria möjligheter – för att sprida information, lägga upp musik och videoklipp, skapa kalendarier och bjuda in deltagare till grupper. Förutom att egenproducerade alternativ ofta är dyra så är de alternativa verktygen ofta bättre. Inte desto mindre kan en egen sajt fungera som ett nav för all denna information.
  • Jämför gärna vad du kan göra med de pengar som idag läggs på trycksaker. Fundera också en gång extra på vad de här trycksakerna leder till. Bygger ni lojalitet eller förståelse? Säljer ni fler biljetter?
  • Ha kontinuitet. Det är viktigt att se till att relationerna får en fortsättning. Gör detta genom att ge en glimt om vad som kommer och locka gärna vidare till något nytt.
  • Hur fortsätter vi härifrån? Vill du ha fler exempel? Vilken institution i Sverige är egentligen bäst på detta? Anmäl dig på analysbrevet från Kulturekonomi.se så får du veta mer i augusti.

* Själv finns jag på @tobias_nielsen

** Enligt utredningen ”En del av världen” som jag gjorde för Svensk Scenkonst och Kungliga Musikaliska Akademien för några år sedan.

Kommentera