Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
21 oktober 2013 under Noterat | kommentera

Pengar, siffror och kvalitet

Joakim

I förra veckan gick jag på SKL:s stora kulturkonferens, som i år hade temat ”Vi pratar pengar”. I slutändan är det här kulturdiskussionen nästan alltid hamnar så det är kul att de valde att lyfta fram pengarna i förgrunden, kanske särskilt inför ett valår. Här nedan följer två nedslag från dagen jag var med.

Myndigheten för Kulturanalys presenterade bland annat några preliminära resultat från deras kommande omvärldsanalys med fokus på näringslivets roll i kulturen. De konstaterar att det både finns hinder på strukturell nivå (avdragsrätt, avsaknad av nätverk) och kulturell nivå (värderingsskillnader, bristande kunskap, konstnärlig integritet etc.) som gör att näringslivet inte engagerar sig i kultur i någon större utsträckning (1 procent av kulturens finansiering kommer från sponsring).

För att fördjupa sig i de kulturella hindren har Kulturanalys intervjuat olika personer från kulturvärlden och näringslivet. Av de slutsatser de presenterade från dessa röster framgick bland annat att det är de starka varumärkena och stora kulturinstitutionerna som kommer gynnas i en sådan utveckling.

Frågan är dock hur väl det stämmer med hur det verkligen ser ut? Nyligen intervjuade vi norska professor Anne-Britt Gran som forskat mycket kring sponsring i Norge. I intervjun nämner hon att bland de viktigaste resultaten i hennes forskning är att slå hål på en del myter kring sponsring, som att det enbart är ett storstadsfenomen eller att det bara är de stora institutionerna som är vinnarna.

Anne-Britt Gran säger, ”Bedriftene sponser ikke kun de store og kjente institusjonene og festivalene, det er flere bedrifter som sponser amatørvirksomhet enn profesjonelle organisasjoner. Og bedriftene sponser ikke kulturlivet primært for å drive markedsføring, men for å styrke kulturlivet og stedetder bedriften er lokalisert”

Givetvis kan det se annorlunda ut i Sverige än i Norge. Men det är viktigt för kulturinstitutionerna att förstå att drivkrafterna bakom företagens sponsring kan vara mer än olika former av marknadsföring, då det får konsekvenser för hur man kan mötas. Det vill säga att kulturverksamheterna har annat att erbjuda än olika former av exponering.

En trend som Kulturanalys tycker sig se är också att samhällsansvar är högre upp på agendan hos företagen och eventuellt finns det en plats för kulturen och näringslivet att mötas under den parollen i större utsträckning. Det blir hursomhelst intressant att läsa den kommande rapporten och vi kommer säkert ha skäl att återkomma till den.

Tidigare under dagen hade Lars Strannegård, professor vid Handelshögskolan, hållit ett bejublat föredrag där han snyggt undvek att prata pengar. Istället talade han om kvalitetsbegreppet och vad vi menar med att vi ska få ”god kvalitet” tillbaka från våra satsade skattepengar. Presentationen var lik den han höll vid Jönköpings kulturting vi tidigare skrivit om. Kortfattat kritiserade Strannegård det allt vanligare sättet att bedöma kvalitet utifrån siffror.

Två saker att stanna upp vid. För det första, det var inte bara en kritik av kvantifieringen Strannegård uttryckte. Han sa också att det här är en utveckling vi kommer fortsätta se men att siffror aldrig kan stå för sig själv utan behöver kompletteras med kvalitativa diskussioner.

Tobias har tidigare skrivit om ”jakten på siffran” som han känner sig lite kluven inför. Kluvenheten kommer av att så stor vikt läggs vid siffran i en utredning som kan behandla en så mycket större diskussion. Vilket leder in på den andra punkten. För ska man vara lite krass så är det ju samma personer som jublade, det vill säga kulturtjänstemän och politiker (som utgjorde de största grupperna på konferensen), som i hög utsträckning också varit drivande i utvecklingen mot en ökad kvantifiering.

Det är en stor utmaning för dessa att bli bättre på den kvalitativa diskussionen. Det gäller dels i vanan att uttrycka sig kring kulturell kvalitet. Och dels (vilket jag inte tror ska underskattas som skäl till att siffran har så stark ställning idag) att överkomma rädslan över att stämplas som elitist i vissa läger, något jag tror kommer vara oundvikligt om man på allvar ger sig in i kvaltitetsdiskussionen.

En slutsats är att vi alla som sysslar med olika former av utvärderingar och bedömningar inom kulturområdet har ett stort ansvar här. Det gäller både för hur vi tar fram siffror och inte minst för hur vi för dem vidare.

Joakim Sternö är redaktör för Kulturekonomis analysbrev

Kommentera
3 oktober 2012 under Noterat | kommentera

Boksläpp: Under konstruktion

red red

Idag under ett seminarium i Stockholm presenterade redaktörerna Calle Nathanson och Tobias Harding SweCult och SKL:s forskningsantologi ”Under konstruktion – Effekter av kultursamverkansmodellen 2010‑2012”. Som undertiteln anger handlar antologin om de lärdomar det redan nu går att dra från arbetet med samverkansmodellen (se även inlägg Kulturekonomi skrivit om modellen).

”Under konstruktion” anspelar på att det fortfarande är många förändringar som är på gång där framtiden i stor utsträckning är öppen. Syftet med boken är därför att fungera som ett slags följeforskning, eller lärande utvärdering, medan modellens strukturer nu håller på att sättas. Det vill säga att vara ett verktyg att använda i det fortsatta arbetet med att utveckla modellen snarare än att fastställa modellens resultat.

Boken är indelad i tre huvudsakliga delar – ”Roller, processer och dialoger”, ”Effekter och konsekvenser” och ”Finansiering”. Och materialet som forskarna i huvudsak har studerat är de regionala kulturplaner som funnits klara och vissa nedslag där djupintervjuer har genomförts.

Innan samverkansmodellen började genomföras riktades kritik framför allt mot att regionerna inte skulle klara att hantera konstpolitiken, det vill säga politiken som berör det professionella kulturlivet. En slutsats i boken är att dessa farhågor inte har besannats utan att konstpolitiken har stärkts. Regionerna har blivit små ”minikulturråd” som Calle Nathanson uttryckte det på seminariet. Den bredare kulturpolitiken som behandlar demokrati‑ och deltagandefrågor har, liksom tidigare, i stor utsträckning lämnas över till civilsamhället och kommunerna. Delvis beror detta också på att exempelvis bibliotek sköts av kommuner som är en väldigt viktig institution för kulturdeltagandet.

En annan slutsats är dock att civilsamhället bättre kunnat delta i dialogerna om kulturpolitiken men att det ekonomiska stödet inte ökat till dessa. En orsak till detta är samverkansmodellen följer departementsindelningen där exempelvis studieförbunden faller under utbildningsdepartementet och inte inom kulturbudgetarna.

För hela kulturfinansieringen konstateras i boken att modellen inneburit en viss ökning av kulturanslagen, men inte något guldregn. Framför allt gäller det på regional nivå där kulturbudgeten ökat med fem procent. På statlig nivå är det ytterst mariginellt, 0,49 procent och i kommunerna ser det väldigt olika ut.

Det har inte gått att se om regionerna har profilerat sig inom vissa områden, utan i stort är det likt som det var innan. Fortfarande är det också så att regionernas arbete i stor utsträckning är styrd av statens nationella kulturpolitiska mål. I boken riktar Peter Almerud kritik mot detta, att reformen inte inneburit ett verkligt regionalt bestämmande.

En kritik som framkommer i boken också av bland annat Per Möller är att när kulturen sätts in i ett större sammanhang är det framför allt perspektivet på ekonomisk tillväxt som lyfts fram och inte exempelvis kulturens betydelse för social hållbarhet. Hela sammanhanget måste lyftas fram mer menar Möller.

Förutom redaktörerna medverkar ytterligare nio forskare. Beställ boken i tryckt format från SKL eller ladda ned pdf‑versionen direkt.

Redaktörerna Tobias Harding och Calle Nathanson presenterar bokens innehåll.

Kommentera
13 september 2012 under Samtal | kommentera

SAMTAL/Louise Andersson: Kulturarv är en het fråga

red red

Louise Andersson ersatte Calle Nathanson som kulturansvarig på Sveriges kommuner och landsting, SKL, i mitten av juni. Om några veckor är hon med och anordnar SKLs stora kulturkonferens som i år har temat ”Kulturarv för framtiden”.

Vad är din bakgrund? Vad har du gjort innan du började på SKL?
Jag har under de senaste fem åren arbetat på Riksutställningar och blev rekryterad dit i samband med att de omorganiserade och flyttade till Gotland. Där arbetade jag med frågor som rör kompetensutveckling och med omvärldsbevakning och trendspaning inom den kulturpolitiska utvecklingen. Innan Riksutställningar har jag jobbat på både kommunal och regional nivå, bland annat på Dunkers kulturhus i Helsingborg och som regional konstkonsulent i Halland.

Vilka är de stora utmaningarna era medlemmar står inför när det gäller kulturfrågor anser du?
Kultursamverkansmodellen är en fortsatt mycket viktig fråga och hur den ska utvecklas framåt. Vi kommer snart att släppa en antologi tillsammans med Swecult som behandlar effekter av samverkansmodellen.*

En annan viktig utmaning rör biblioteken och deras möjligheter att göra e-böcker tillgängliga för befolkningen. Och det är i stor utsträckning en ekonomisk fråga. I dagsläget har det blivit väldigt dyrt för många bibliotek att hantera e‑böcker. Vi måste hitta vägar framåt för hur en utlåningsmodell kan se ut som inte ger alltför stora ekonomiska konsekvenser för biblioteken och kommunerna.

Årets kulturkonferens som SKL arrangerar har temat ”kulturarv för framtiden”, kan vi bestämma idag vad som ska bli ett kulturarv i framtiden? Bör vi det?
Jag tänker så här att kulturarv är förvaltningsuppdrag för många institutioner och kommuner, regioner och landsting ger både uppdrag och medel åt dem. Vill man diskutera den fortsatta verksamheten då behöver vi tänka på vad det är som ska bevaras, utvecklas och vilka berättelser vi vill göra möjliga att berätta i framtiden. Sen när det handlar om att bestämma vad som är ett kulturarv så är det många maktrelaterade frågor som berör kulturarvet. Vilka perspektiv är det som beaktas? Vilka konflikter finns det mellan vad som anses oviktigt och viktigt? Frågor som vi måste diskutera.

Det digitala kulturarvet nämns inte uttryckligen i konferensprogrammet. Är det en fråga som bättre hanteras på nationell nivå?
Dels handlar digitalt kulturarv om det som produceras digital från början och jag kan tänka mig att det är frågor som kommer att komma upp men det är inte något som kommer finnas med som en egen programpunkt i år. Och dels kan man se på digitalt kulturarv som en del av digitaliseringen, det vill säga att göra andra kulturarv tillgängliga digitalt och det är en fråga som vi kommer att diskutera. Det som är spännande med den här konferensen är att många är angelägna om att kulturarv blir belyst ur flerfaldiga perspektiv. Kulturarv är en het fråga.

*Läs Tobias Hardings sammanfattning av konferensserien ”Effekter av samverkansmodellen” som arrangerades under vintern 2011/2012.

Kommentera
15 november 2011 under Noterat | kommentera

Konsthallsboom och större bibliotek

Tobias Tobias

image

Jajamän, svenska kommuner följer bibliotekslagen och har åtminstone ett bibliotek. Vad som kanske är förvånande däremot är att byggts 80 nya bibliotek i Sverige sedan år 2000, apropå den gängse bilden att många bibliotek läggs ner. Men det verkar vara så att trenden går mot ”större och integrerade bibliotek”, för att citera den rapport som presenterades hos Sveriges Kommuner & Landsting igår.

Det var Calle Nathanson som berättade om den första undersökningen av ”kulturanläggningar”. En annan intressant siffra var att 48 procent av kommunerna säger sig ha en konsthall, och att två av tio konsthallar uppförts sedan år 2000. Det omnämns i rapporten som ”konsthallsboom”.

Vi har tidigare diskuterat mycket här på bloggen på tidigare om investeringar i hus kontra verksamhet. Den här rapporten bidrar till kunskap till den diskussionen.

Kommentera
11 maj 2011 under Gäst | kommentera

GÄSTKRÖNIKA/Calle Nathanson: Fonder och privata initiativ

red red

Calle Nathanson är kulturexpert på Sveriges kommuner och landsting och i denna gästkrönika diskuterar han offentliga kulturfonder och privata initiativ till kultursatsningar.

Det finns alltid för lite pengar. Det gäller inte bara den egna privata ekonomin utan i allra högsta grad inom kultursfären. Även om vi har en stark offentlig kulturfinansiering i Sverige som delas mellan stat, regioner och kommuner så räcker den inte till. Och ser man till kulturbudgetens utveckling de senaste 40 åren kan vi konstatera att den får allt svårare att möta de ökade löne- och prisuppräkningarna. Så därför tittar många på alternativa finansieringskällor.

Förhoppningen finns att det ska bli fler privata finansiärer, företag som med nymornat intresse för kultur ska öppna plånboken och gå in och ”ta sitt ansvar”. Gärna ett Ikea eller Volvo som använder sina vinster från svenskarnas lojala och trogna handlande.

Man kan säga att det är två modeller av privat medfinansiering som det offentliga tittar på: den ena går ut på att privata medel ska vara med och finansiera nya byggnader till exempel en ny opera medan det andra går ut på att skapa fonder för kulturstöd där offentliga medel blandas med privata. Frågan är hur de privata aktörernas intresse ser ut?

På såväl statlig som regional och kommunal nivå har offentliga fonder – Kulturbryggan, Fonden Innovativ Kultur med fler – startats med förhoppning om att skattebetalarnas medel ska matchas med näringslivets. Det är för tidigt att avgöra om initiativen lyckas eller inte men man kan fundera över hur privata finansiärer är intresserade att vara medspelare med det offentliga.

När det gäller nya hus för kultur har vi under de senaste åren sett flera privata initiativ. Främst inom bildkonsten och i Stockholm genom Magasin 3, Bonniers Konsthall och nu senast Sven-Harrys Konstmuseum, men även på andra håll som till exempel Jim Dines Walking to Borås.

I Berlin finns fotografihuset C/O Berlin vilket är ett privat initiativ och som bland annat varit inspirationskällan för Fotografiska i Stockholm. På en studieresa till Berlin och Hamburg träffar jag politiker och tjänstemän och ställer frågan om privat finansiering. Svaren blir tidvis suckar och en bekräftelse på att det är samma resonemang som förs där, samma förhoppningar och samma funderingar om det verkligen finns ett intresse att dela ansvaret.

Det finns helt klart en trend med ökat privat intresse att göra satsningar inom kulturfältet och det är välkommet om man vill ha ett rikt och levande kulturliv. Men trenden är att enskilda aktörer startar egna verksamheter. Och det går att förstå om ett företag eller en enskild person vill göra sin kultursatsning i eget namn. Varför skulle man ge pengarna till någon annan aktör som får ”spela bort dem” efter eget behag?

Det återstår att se hur det går med de offentliga fonderna i Sverige och möjligheterna att ragga privata pengar. Men man ska komma ihåg att fonderna också tjänar ett annat syfte: nämligen att stödja nyskapande kulturprojekt som ett komplement till det ordinarie offentliga kulturstödet. Och vill vi ha mer experimenterade och utmanande konstupplevelser så är det rätt väg att gå.

Kommentera
24 september 2010 under Samtal | kommentera

SAMTAL/Calle Nathanson: "kultur är en oundviklig faktor för att nå framgång"

Tobias Tobias

Calle Nathanson är handläggare på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) där han arbetar med kulturfrågor. Just nu är han ansvarig för att bistå regionerna med hjälp att utforma kulturplaner enligt den nya samverkansmodellen. I dagsläget ser han inte att valutgången innebär några förändringar för arbetet med modellen.

Hur långt har arbetet med samverkansmodellen kommit?
– Arbetet för de fem försökslänen – Region Skåne, Region Halland, Region Gotland, Västra Götalandsregionen och Norrbottens läns landsting – är sedan i våras i full gång och de regionala kulturplanerna ska vara inne hos Kulturrådet senast 3 november. Region Skåne har till exempel skrivit ett förslag som nu är ute på remiss.

Vad har varit svårare än förväntat?
– Eftersom arbetet sker med hög hastighet, Kulturrådets riktlinjer för kulturplanerna presenterades 22 juni, samtidigt som det saknas formella beslut om samverkansmodellen i riksdagen krävs ett stort mått av ödmjukhet från samtliga parter. Modellen bygger både på dialog mellan stat och region och på dialog mellan regioner, kommuner, kulturliv och civilsamhälle och det tar tid att skapa ett förtroendefullt samtal. Samtidigt som de offentliga aktörerna bygger upp nya system för arbetet håller både konstnärernas och civilsamhällets representanter på att formulera deras möjligheter att medverka i den regionala processen.

Kommer modellen innebära några förändringar i praktiken?
– Kulturplanarbetet innebär i bästa falla att ett nytt partnerskap mellan dessa fyra aktörer bildas och det är i sådant fall ett helt nytt sätt att närma sig varandra inom kulturområdet. Samma process och samverkan inom det regionala utvecklingsarbetet finns redan i framtagandet med de regionala utvecklingsprogrammen men är alltså ny på detta område. Och den är ny för samtliga även om den på sikt kanske kräver mer av kulturlivet och civilsamhället vad gäller regional organisation. Om man sen tar frågan vidare och undrar vilket resultat för konst, kultur och kulturmiljö detta kommer att få så återstår det att se, sammantaget menar jag dock att förutsättningarna för att stärka kulturområdet i sin helhet ökar.

Hur ser du på fortsättningen för samverkansmodellen?
-Vi vet genom olika nätverk och kontakter med våra medlemmar att i stort sett samtliga landsting/regioner har stort intresse av att komma med i modellen så snart som möjligt. Vi uppskattar att 10-12 län vill ingå från 2012 vilket innebär att de redan startat arbetet med kulturplanerna.

Några representanter för Timbro skrev häromveckan på DN Debatt om att landstingen borde sluta satsa på kultur. Har inte landstingen en roll i kulturpolitiken?
– Det är inte första gången som Timbro hävdar att landstingen och kommunerna inte ska satsa på kultur, fritid och regional utveckling och att det ligger utanför det så kallade uppdraget om välfärdens kärna. De har många gånger gjort en slarvig research och kommit med felaktiga siffror för hur stora kostnaderna egentligen är. För landstingens räkning handlar kulturkostnaderna om cirka 1,2 procent av de totala kostnaderna och för kommunernas räkning cirka 2,5 procent. Men konst, kultur och kulturmiljö som fundament för ett demokratiskt samhälle är större än dessa procentsiffror. Vi menar att kultur är en oundviklig faktor för att nå framgång med ett hållbart samhälle och att det offentliga har en avgörande roll att spela för att möjlig- och tillgängliggöra kultur.

SKL fokuserar under sin Kulturkonferens i år just på regionala aspekter. Vilken är den viktigaste frågan att diskutera just nu?
– Just nu handlar det i stor utsträckning om att hitta metoder för att skapa en gemensam regional kulturstrategi. En annan viktig fråga gäller dialogen mellan stat och region om behovet av att se det nya statliga anslaget för regional kulturverksamhet ur ett helhetsperspektiv i syfte att understödja en regional mångfald.

Kommentera
17 mars 2009 under Analys, Bok | kommentera

Samverkan och byggboom för kulturen

Tobias Tobias

I veckan presenterar Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) skriften ”Nya rum i samverkan – mellan det offentliga, näringslivet och det civila samhället”. Den bygger på några exempel på samverkansprojekt samt innehåller analyser från etablerade forskare inom området. Jag och Malin Gawell på ESBRI har bidragit med analyserande texter.

Nedan låter jag Calle Nathanson på SKL – han är bokens redaktör – berätta om bakgrunden till skriften. 5 maj genomförs också ett lunchseminarium på SKL som tar avstamp i boken. Prenumeranterna på premiumversionen av analysbrevet kommer få skriften skickad till sig.

>> Klicka här (eller bläddra ner) för att läsa mitt kapitel ”Först vinner eller resten hinner! Om drivkrafter, långsiktighet och samverkan”. Det inleds med en analys av argumenten bakom satsningarna och ställer sedan några viktiga frågor: Finns det utrymme för alla hus? Hur ser långsiktigheten ut?

>> Klicka här för att beställa eller ladda ner skriften

Vad ligger bakom boken?

– Vi ser på lokal och regional nivå en stor aktivitet och mobilisering kring kultur, kreativa näringar och evenemang. Ett tecken på det är byggboomen under 2000-talets första decennium av kulturhus, konserthus, konsthallar och evenemangsarenor. Dessa satsningar bygger på samverkan mellan olika parter, offentligt-privat-ideellt, och utmaningarna handlar om hur samarbetena blir framgångsrika på lång sikt och kommer medborgarna till del.

Vad är syftet?

– Det finns behov för modeller om samverkan mellan det offentliga och civilsamhället för att utveckla kommande samarbeten. Av tradition har vi i Sverige en stark bidragsgivning till kultur- och föreningsliv, men vi behöver utveckla det kvantitativa systemet till att bli mer kvalitativt. Det handlar om att det offentliga i högre grad skapar överenskommelser och partnerskap med det civila samhället.

Kommentera
17 mars 2009 under Essä | kommentera

Först vinner eller resten hinner!

Tobias Tobias

FÖRST VINNER ELLER RESTEN HINNER!

Om drivkrafter, långsiktighet och samverkan

Av Tobias Nielsén

Byggboom råder i Sverige inom kultur och fritid. Ett stort antal arenor liksom kultur-, konsert- och kongresshus har byggts i Sverige under den senaste tioårsperioden. Dessutom planeras ytterligare.

Många byggnader byggs med hjälp av samverkan mellan offentligt och privat eller ideellt. Allt för konstens skull? Aldrig enbart för konstens skull. Den här texten börjar med att analysera argumenten bakom satsningarna och ställer sedan några viktiga frågor: Finns det utrymme för alla hus? Hur ser långsiktigheten ut?

Detta är ett kapitel ur skriften ”Nya rum i samverkan”, utgiven av Sveriges kommuner och landsting i mars 2009. Klicka här för att beställa eller ladda ner boken och läsa mer.

kalmarkonsthall1

Byggnader kan verka så självklara när de väl står på plats. I dag står Kalmar konstmuseum stolt och upprätt i Stadsparken, med utsikt mot Öland och bredvid slottet som under lång tid var en Sveriges viktigaste försvarsanläggningar.

Men just byggnader är sällan självklara när de planeras. (mer…)

Kommentera