Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
2 april 2014 under Noterat | kommentera

Värt en omväg? Om kulturturism och kulturella fyrtorn

Tobias Tobias

Det finns tre vanliga misstag när det gäller kulturturism.

Ett misstag är att underskatta den. Vilket innebär att de som arbetar med kultur på en plats sällan får draghjälp eller erkännande för hur mycket man bidrar med i form av turistekonomiska effekter, attraktivitet och imagevärden.

Detta hänger ihop med det andra misstaget, men från andra hållet. Från kulturhåll undervärderar man helhetsupplevelsen för besökaren. Att det finns mer att uppleva utöver kulturen och konsten. Men det är få verksamheter som i sig själv utgör en anledning för en resa. Louisiana hade inte varit så populärt utan sin miljö.

Volante Research har vi mätt detta i en utredning för nordvästra Skåne. Något oväntat högt värderas just ”natur” som komplement till kulturupplevelsen.

Jag rekommenderar verkligen en läsning (klicka här) om du är intresserad av hur kultur, attraktivitet och besöksnäring hänger ihop. Vi har utvecklat en metod för att fånga in vilka verksamheter och evenemang som särskilt lockat, utifrån inspiration från restaurangernas Guide Michelin. ”Två stjärnor” ges till exempel för något som är värt en längre omväg.

Kan man mäta allting i siffror? Nej, men att försöka skapar tydlighet i vad som utvärderas och kräver stringens i analysen.

Det tredje misstaget apropå kulturturism?

Se bilden nedan. Höganäs utgör en sällsam mix av industri- och kulturarv. Men det kulturella kapitalet riskerar att urholkas om intrycket präglas av outletbutiker – och ett handelscentrum kan förläggas var som helst. Det unika måste vårdas för en unicitet.

Höganäs kultur outlet

 

Kommentera
20 augusti 2013 under Samtal | kommentera

Samarbeten är talande för den kulturella och kreativa sektorn

red red

Fotograf: Martin Hegardt

I veckan är det premiär för Landskrona fotofestival. Delvis involverade i festivalprogrammet är projektet Kela, Kreativt entreprenörskap i Landskrona. Sanna Lilie är projektledare för Kela och tidigare har hon bland annat arbetat som idéutvecklare med särskilt fokus på idéer inom den kulturella och kreativa samt samhällsförändrande sektorn, drivit eget som jämställdhetskonsult och grundat branschorganisationen Genusföretagarna. Hon är även en av författarna till boken Brinntid – en bok om utbrändhet och jämställdhet.

Vad gör Kela?
Kela är ett utvecklingsprojekt i Landskrona som sedan starten i januari 2012 bygger nätverk, arrangerar kompetensutveckling och skapar mötesplatser för blivande  och redan verksamma inom den kulturella och kreativa sektorn i Landskrona. Projektet är till stor del utformat av stadens kreatörer som när Kela drog igång kontaktades och engagerades för att ge input kring vad som saknas och vad som kan bli bättre.

Kela arbetar också med att föra in kultur som en del av stadens övergripande stadsomvandling till exempel genom att vara en resurs för stadsplanerarna och de som arbetar med stadens översiktsplan. Med andra ord är Kela ett mångsidigt projekt som arbetar i flera läger, vilket jag tror är en av projektets framgångsfaktorer. För att genomföra ett lyckat utvecklingsprojekt av den här sorten krävs det att både ha en nära kontakt med de som projektet vill stärka, kreatörerna, och med politiker och tjänstepersoner. Enbart tillsammans kan strukturer och system förändras.

Hur står sig den kulturella och kreativa sektorn i Landskrona?
När Kela drog igång gjorde vi en kartläggning över hur sektorn då såg ut i Landskrona. Vi hittade många fler än vi hade förväntat oss. Och nya verksamheter startar titt som tätt. Men visst är närheten till Malmö något vi måste förhålla oss till. Å andra sidan, när vi i juni öppnade dörrarna till Kelakollektivet, en co-working space för verksamma inom den kulturella och kreativa sektorn i Landskrona så ramlade det även in ansökningar om platserna från Malmö och Helsingborg. De flesta som ansökte, oavsett varifrån de kommer, attraherades av Kelakollektivet eftersom det är en plats som alla får vara med och forma. Kollektivet börjar utvecklas till en manifestation av en vision som Kela arbetar utifrån. Att det blir roligare tillsammans, att kollaborativt arbeta för att göra något bra, både för sig själv och för andra. Det tycker jag även är talande för sektorn i sin helhet.

Ni är också involverade i samarbeten kring insatser för den kulturella och kreativa sektorn i hela Skåne. Vad behöver Skåne förbättra/stärka?
Landskrona är en av de kommuner som fått ett särskilt utvecklingsansvar från regionen kring att ta fram kommunala strategier för att stärka verksamma inom den kulturella och kreativa sektorn. Alla vi som arbetar med de här frågorna i de olika kommunerna i Skåne behöver bli bättre på att tipsa och inspirera varandra om vad vi gör som fungerar. Vi behöver också be våra politiker att berätta för varandra hur de i sina led ser möjligheterna med kultur och kreativitet som en viktig del av städers tillväxtpotential. Och när jag säger tillväxt så menar jag att vi måste se det ur ett bredare perspektiv än enbart vad som genererar direkta skatteintäkter. Till syvende och sist handlar det om kunskapsöverföring, vilket ju kan kännas självklart i en kunskapsekonomi. Det får inte bli att vi bara pratar med de redan frälsta, uttrycket preaching to the choir säger mycket.

I veckan är det premiär för Landskrona fotofestival. Vad händer och hur är ni involverade?
Ja, det ska bli så fantastiskt roligt! Programmet är så otroligt bra, det händer saker hela tiden, allt ifrån artist talks till utställningar, till bokreleaser och fotobussar och såklart en hel del fest. Kela medarrangerar två punkter. Dels har en av fotograferna som sitter i Kelakollektivet, Marie Rosenqvist, en utställning i kollektivet hela helgen. Och under lördagen har vi bjudit hit Nördcafé Skåne som producerat ett riktigt nördigt samtal om ljusskimmer och skuggspel.

Landskrona planerar också för en profilering mot foto. Hur ser du på det?
Landskrona var fram tills för trettio år sedan en blomstrande och välmående industristad. Som alla industristäder måste även Landskrona nu omformulera sig och sin plats i en mer kreativ kunskapsekonomi. När vi tittar på den kulturella och kreativa sektorn i staden så är fotonäringarna en av de större, bland annat det och att det inte finns ett fotografiskt centrum i södra Sverige gjorde att vi valde att satsa på detta. Personligen ser jag fram emot att se om och hur fotosatsningen skulle kunna utvecklas tillsammans med fler aktörer, med allt från enskilda fotografer till forskning och regionens övriga aktörer. För som sagt, allt blir roligare när det görs tillsammans.

Kommentera
26 juni 2013 under Noterat | 2 kommentarer

Wanås: betydelsen av platsen

Tobias Tobias

Jag har i samband med en utredning funderat på vilka kulturverksamheter som är reseanledningar. Det går att göra en uppdelning i vilka besöksmål som är en anledning i sig, eller då summan av olika verksamheter innebär en reseanledning.

En annan typ av uppdelning är enligt Guide Michelins mall för restauranger. Är museet, konsthallen eller teatern värt en egen resa, en avstickare eller ”intressant”?

En kulturverksamhet som är ett besöksmål är Wanås i nordöstra Skåne. Jag var där för första gången häromveckan och det här blir årets första sommarkort.

Besöket var en fascinerande upplevelse. Sällan har jag varit med om att konsten samspelar så med platsen. Inte heller att den är så lekfull och tillgänglig, som en oerhörd och prestigelös igångsättare för ett intresse för samtidskonst.

Jag hade med mig min 4-årige son Hugo och han sprang omkring i Charlotte Gyllenhammars upp-och-ner-vända rum, vi satt och svängde i tiometersgungorna och sprang allmänt runt och skrattade och hänfördes.

Och just den barn- och familjevänliga aspekten – vilket hänger ihop med de låga trösklarna och lekfullheten – framstod som mer viktig reseanledning än vad jag tidigare har reflekterat över.

På motsvarande klarnar det hur viktigt det är med en unik känsla, och litet kan förstärka en sådan som en plats i samklang med konsten som förmedlas. Det gäller förstås även kulturhus.

Kommentera
7 maj 2013 under Samtal | kommentera

SAMTAL/Carin Daal: Vad jag lärt mig

Tobias Tobias

 

Första gången jag träffade Carin Daal jobbade hon på KK-stiftelsen (Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling). Fler var inblandade, men Carin var den tydligaste drivkraften under många år i arbetet för att lyfta fram upplevelseindustrin.

Långt före de flesta andra, vilket innebar att det fanns lite att lära av. Allting som genomfördes gjordes för första gången — statistikinsamling, mötesplatser, kompetensutveckling av olika slag — utan den flora av lärdomar och exempel som finns idag.

Det känns som att historien har givit henne rätt, att det var något viktigt som hon och KK-stiftelsen var inne på. Men var alla satsningar lika lyckade?

Idag har hon utvidgat ansvarsområde som chef för entreprenörskapsenheten vid Näringsliv Skåne — och det är intressant hur denna näringslivsenhet vid Region Skåne samverkar med kulturenheten.

Det blev ett långt samtal om lärdomar och framtid, men värt att läsa.

KK-stiftelsens satsning på upplevelseindustrin gjorde avtryck. Hur ser du på satsningen i efterhand?
Jag tycker att det var en modig satsning som gjordes i rätt tid – precis när teknikutvecklingen inom IT-området tagit fart. Drivkraften bakom satsningen var till stor del behovet av att fylla den nya tekniken med innehåll samt att förstå vad denna nya teknik kunde få för betydelse för nya konsumtions- och livsstilsmönster. Satsningen handlade om att synliggöra nya branscher och dess kompetenser som viktiga innehållsleverantörer, där det inte skulle räcka med att satsa på teknikutveckling om Sverige ska kunna konkurrera globalt.

Satsningen bestod av ett antal delar; kunskapsutveckling, komptensutveckling av branscherna via satsningen på mötesplatser och utveckling av utbildningar för näringslivet. Kunskapsutvecklingen, där bland annat statistikframtagning, studier av olika slag för att få mer kunskap om branscherna har varit en del, tror jag har varit jätteviktig för hur vi arbetar nationellt, regionalt och kommunalt med satsningar på detta område idag.

Mötesplatssatsningarna, som handlade om att stimulera det branschöverskridande mötet mellan olika områden inom upplevelseindustrin, har varit framgångsrika på olika sätt. Man kan dock konstatera att det krävs långsiktiga finansiella åtaganden från det offentliga om denna typ av satsningar ska fylla den strukturförändrande roll som vi önskade. Där har inte alla mötesplatssatsningarna lyckats.

Den tredje satsningen, som kopplar till utbildningar riktade mot näringslivet, så är jag övertygad om att det krävs att näringslivet kontinuerligt kompetensutvecklar sig, men att formerna för detta måste utvecklas. Inom ramen för KK-stiftelsens satsning var det utbildningar på magisternivå som vi arbetade med och mina erfarenheter är att små- och medelstora företag generellt inte ser att de har tid med denna form av utbildningar. Här finns fortsatt mycket att göra.

Har du dragit några generella lärdomar som du vill dela med dig av?
Främst att entreprenörerna inom dessa branscher/områden mycket sällan drivs av att tjäna pengar utan drivs utifrån lusten att skapa och i många fall även av att förändra samhället. Många gånger ser man sig som en ofrivillig företagare. Att bli sedd och eventuellt få stöd med delar av sitt företagande kan dock göra mycket för att utveckla synen på att vara och se sig som företagare.

En annan viktig lärdom handlar om potentialen i att lära branscherna emellan. Här finns en jättepotential som jag ser det. Inom ramen för KK-stiftelsens satsning testade vi bland annat detta – att sätta samman grupper från olika branscher där man tittade på affärsmodeller och produktionskedjan och jämförde och lärde av varandra.

Slutligen är min lärdom att entreprenörskap i stort kräver samma typ av stöd, och att nätverk är en av de viktigaste nycklarna till framgång. Här saknas det ofta välfungerande nätverk för entreprenörer inom kulturella och kreativa näringar. Man har inte rätt kontakter för att hitta kapital, komma in på rätt marknader etcetera. Detta behöver utvecklas!

Då sa vi upplevelseindustrin. Nu säger kulturella och kreativa näringar, alternativt sektorn. Spelar det någon roll att vi har bytt namn på vad vi pratar om? Eller är det kanske olika saker?
Både ja och nej. Det spelar roll på ett sätt. Det vi ville åstadkomma med begreppet upplevelseindustrin var att sätta fokus på konsumentledet och att det finns en ny industri, med branscher som inte tidigare synliggjorts som viktiga vad gäller att bidra till BNP exempelvis. Med begreppet kulturella och kreativa näringar så läggs fokus på producentledet på ett annat sätt och drivkraften till värdeskapandet syns inte lika tydligt.

Jag tror dock att de som är verksamma inom näringen till stora delar känner sig mer hemma i det senare begreppet och det är nog viktigast.

Det var mycket fokus på mötesplatser och du skrev även bok med Stina Algotson på temat. Är mötesplatser något som du tagit vidare i din nya roll på Region Skåne.
Inte i dagsläget. Den satsning som vi på Näringsliv Skåne bedriver tillsammans med Kultur Skåne är i sin linda. Vi har tagit fram en gemensam strategi politikområdena emellan och nästa steg är att klubba en gemensam handlingsplan. Efterfrågan på olika former av mötesplatser har dock framkommit inom ett antal områden, så vem vet. Ett resultat av KK-stiftelsens satsning är Media Evolution här i Malmö, en mötesplats för medieindustrin i södra Sverige – och det finns önskemål om att utveckla liknande miljöer i Skåne.

Hur kan man från offentlig sektor stärka entreprenörskap?
Vi arbetar utifrån en tillväxtmodell som är ganska enkel:

  • Få fler att vilja bli entreprenörer i Skåne genom satsningar på entreprenörskap inom utbildningssystemet samt genom attitydförändrande insatser.
  • Stärka befintliga entreprenörer i Skåne genom att utveckla stödstrukturen runt entreprenörerna (rådgivning, kapitaltillgång med mer), utveckla inkubatorer och stärka nätverk.
  • Attrahera entreprenörer till Skåne genom att utveckla attraktiva miljöer (inkubatorer, mötesplatser med mer) samt bygga internationella nätverk för entreprenörer

Vilka insatser gör ni för att klara dessa utmaningar?
I dagsläget arbetar vi framför allt med de två första punkterna enligt modellen som jag beskrev tidigare.

En viktig uppgift är att stimulera till entreprenörskap inom samhällets olika sektorer såsom privat, offentlig, idéburen- och akademisk sektor. Detta gör vi genom att initiera, finansiera och koordinera aktörer och projekt för att utveckla kunskap, arbetsmodeller med mer inom de olika sektorerna. Satsningen på kulturella och kreativa näringar är ett exempel på ett särskilt område som vi fokuserar på, entreprenörskap inom vården är ett annat.

I arbetet med att stärka utvecklingen av ett mer entreprenöriellt förhållningssätt har vi gjort ett antal satsningar mot grundskolan under åren för att kompetensutveckla skolpersonal inom entreprenöriellt lärande. Vi har just nu också riktade satsningar mot högskolan för att få in entreprenörskap som en del i utbildningen. Dessutom gör vi en hel del satsningar för att synliggöra skånska entreprenörer samt generellt öka kunskaperna om entreprenörskapets betydelse för tillväxt.

Slutligen vill vi medverka till bättre förutsättningar för företagsutveckling i olika faser genom att utveckla det stödsystem som ska främja entreprenörskap, nyföretagande och utveckling av företag och innovationer. Här handlar ofta insatserna om att finansiera olika aktörer och deras arbete med att hjälpa entreprenörerna i olika skeden i deras företagsutveckling.

Vad som är intressant med Skåne är att det verkar som att näringslivsenheten arbetar med kulturenheten. Eller är det kanske bara som det verkar…? Vad innebär det samarbetet mer konkret?
Nej, det är inte bara som det verkar utan det är väldigt mycket på riktigt och känns väldigt positivt. Detta var något vi försökte få till på nationell nivå tidigare. Nu händer det på regional nivå! Här ser jag en stor möjlighet vad gäller att skapa förutsättningar för tillväxt inom de kulturella och kreativa näringarna. Genom att få två olika system att mötas kan nya mönster och förutsättningar skapas vad gäller arbetssätt, nätverk, modeller för affärsutveckling med mer.

Du är från Göteborg, bodde länge i Stockholm och är nu bosatt i Malmö. Upplever du stora skillnader mellan storstadsregionerna i hur man ser på innovation och entreprenörskap?
Ja. De är tre olika städer med ganska olika förutsättningar.

Stockholm är mycket större, här finns den svenska finanssektorn och de flesta huvudkontoren på plats. Min uppfattning är att det offentliga, och näringslivet, ofta haft uppfattningen att saker och ting händer av sig självt här. Konkurrensen om uppmärksamhet är stor i Stockholm vilket gör det svårt att få utrymme att synas och höras och därmed minskar kraften att lyckas samlas och enas på en plats eller inom ett område. Ett exempel är inom designområdet där jag under snart tio år följt diskussionen om ett designmuseum eller utvecklingscentrum för design. Men där man inte lyckats enas och därmed inte lyckats skapa tillräcklig kraft i frågan som jag ser det.

Göteborg och Malmö liknar varandra mer. Här har det funnits ett antal starka personer, ofta män, som pekat med hela handen för att skapa förnyelse efter ganska svåra omstruktureringar inom stadens näringsliv. I båda städerna finns en undergroundkultur att bygga på. I Malmö, som ju är mindre, med en ganska liten stadskärna blir satsningarna väldigt tydliga och nätverken lättare att hantera. Det offentligas roll blir viktigare exempelvis i rollen som riskkapitalist.

Slutligen, du har själv varit entreprenör och drivit eget företag, vad är din viktigaste lärdom från den tiden som du tar med dig i arbetet idag?
Jag var med och startade ett möbelföretag ihop med två killar där affärsidén var att göra möbler av gammalt norrländskt ladvirke och förmedla historiken kring varje lada med varje möbel. Hade vi vetat vad vi vet idag, att möbler ska produceras i Småland och att där finns fantastisk kunskap och bra nätverk, så hade vi sparat massor av arbete och pengar. Med andra ord rätt kunskap och nätverk är avgörande i starten av ett företag. Kan jag vara med och bidra till det känns det väldigt värdefullt oavsett bransch.

Kommentera
20 september 2012 under Noterat | kommentera

Kreatörskaravanen på Österlen

Tobias Tobias

Igår genomförde vi den sjätte Kreatörskaravanen, den här gången i Simrishamn och Ystad på Österlen i Skåne. Vackert och väldigt intressant. (Läs mer om Kreatörskaravanen då vi bland annat varit i Sundsvall, Östersund och Stockholm.)

image

Samtal med konstnärerna Elna Jolom och Malin Schønbeck från Östra Skånes konstnärsgille, som driver Konstrundan på Österlen och konsthallen i Tjörnedala.

image

Besök i Ystad på ”Utvecklingscenter för film & upplevelser”. Vi hade ett skypesamtal med Daniel Ahlqvist på Yellow Bird som producerat många filmer i Ystad, bland annat Wallander-filmer, och samtal på plats med Ulrika Olsson som gör turism av mordgåtor med sitt företag Mysterier i farten.

image

Gärsnäs möbler i… Gärsnäs. Spännande att höra om balansen mellan formgivarnas idéer och tillverkningen.

image

Och detta vackra öppna landskap förstås.

Kommentera
28 februari 2011 under Noterat | kommentera

Hus eller verksamhet?

Tobias Tobias

Jag skrev häromdagen om jakten på siffran. Bakgrunden till funderingarna var utredningen som jag och Ilinca Benson blev klara med för Volante om Malmös nya konserthus. Vårt uppdrag har varit att analysera Malmö symfoniorkesters förutsättningar i det nya konsert- och kongresshuset (KKH). Uppdraget kom från kulturförvaltningen i Malmö stad i samarbete med Malmö symfoniorkester. Rapporten ”Nytt konserthus i Malmö” kan du ladda ner här.

Även om rapporten fokuserar på Malmö så finns några generella jämförelser av symfoniorkestrar och en allmän diskussion om hus för kultur. Vi gör bland annat en uppdelning av olika typer av kulturhus, som jag kommer återkomma till. Över huvud taget har vårt arbete mycket handlat om en studie i hus kontra verksamhet, och i så fall vilken typ av verksamhet — generellt kulturhus, dedikerat för symfonisk musik eller med satsning på uthyrning? Det speciella med Malmös nya hus är att en kongress- och hotellanläggning, som ska drivas av en extern operatör, ska rymmas i samma gigantiska hus.

Sveriges radio, Sydsvenskan, SVT och några till rapporterade när rapporten blev offentlig i veckan. De tog upp några av de siffrorna som vi räknade fram, men framför allt ett mer generellt ”utredarna kritiska till samordningsvinster” o.d. Siffrorna kommer nog vara mer viktiga runt de politiska borden.

Så här skriver vi bland annat:

Genom anläggningen följer Malmö en global trend att investera i hus för kultur i olika former. Höga förväntningar ställs på anläggningen: det ska vara ett levande hus, en mötesplats i staden, anläggningen som helhet ska marknadsföras gemensamt och verksamheterna (konsert, kongress och hotell) ska samordnas. Vidare ställs förväntningar specifikt på att det nya huset ska skapa möjligheter för Malmö symfoniorkester att utöka sina intjänade intäkter.

De förväntade intäktsökningar som ställs Malmö symfoniorkester saknar i hög utsträckning kostnadskopplingar. De implicita resultatförbättringarna är därför orealistiska. Samordningsmöjligheterna mellan de olika verksamheterna konsert och kongress/hotell är begränsade. Detta beror på stora olikheter avseende verksamhetslogik, servicebehov och målgrupper.

-

PS. För att läsa mer på dessa teman: 2005 släppte vi rapporten ”En del av världen” på uppdrag av Kungliga Musikaliska Akademien och Svensk Scenkonst. Om hus för kultur har jag skrivit en del på bloggen; se även  i SKL:s rapport ”Nya rum i samverkan” för två år sedan (läs texten här).

Kommentera