Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
1 februari 2012 under Noterat | kommentera

Poesi som vinnare

Tobias Tobias

En vacker sida av ”snuttefieringen”. Så lyder rubriken när Svenska Dagbladet beskriver mitt företag Volantes lansering av dikt.se.

För snart nio år sedan registrerade jag domännamnet dikt.se. Det var samma dag som det blev möjligt att äga domän som inte var knutna till ens bolag. Jag tror jag köpte fem stycken. Ett annat av dem var ”kastalien”, som i Herman Hesses ”Glaspärlespelet”.

Att poesi skulle bli vinnare i dagens medie- och underhållningssamhälle är en tanke jag burit med mig länge, då utbudet sväller hela tiden, då kultur- och nöjesformer tävlar sida vid sida. Jag hade det till och med som tema — ”culture light” – på en av slutkurserna på Handels för drygt tio år sedan. Trenden har bara förstärkts, inte minst med iPad där boken ställs mot strömmad tv som ställs mot film som ställs mot miljoner sajter. Wired har benämnt det som snack culture” (och även tesen om förväntningssamhället och ”Nextopia” kan kopplas till detta).

Tranströmer har varit på topplistorna i höst och det är ett gott tecken, men jag trodde nog att poesi skulle växa sig starkare jämfört med romanen oavsett ett nobelpris.

Nu hoppas jag att vi kan hjälpa till. Dikt.se är en tjänst som ska till att börja med ska erbjuda utskick av dikter, en gång i veckan, via epost, Facebook och Twitter. Vi börjar i en betaversion, för att testa oss framåt och förhoppningsvis knyta till oss samarbeten.

Intäktsmodell? Nej, det finns ingen. Det är ett rent altruistiskt kulturprojekt.

Hoppas ni gillar.

- Sajten dikt.se där nu anmäler dig på mejlinglistan
- Facebook-sidan
- Följa på Twitter

Kommentera
7 oktober 2011 under Analys | 5 kommentarer

Kreativa klassen en lögn?

Tobias Tobias

Det verkar pågå ett skifte kring diskussionen om de kreativa näringarna och hela ”den nya/kreativa ekonomin”. På flera håll hörs en mer skeptisk (eller kanske mer nyanserad) ton än den ofta utopiska utgångspunkten som präglat mycket av diskussionen under 1990- och 2000-talen, exempelvis av Daniel Pink, Chris Anderson och inte minst Richard Florida för att nämna några.

Jag kan förstås inkludera mig själv i den listan också.

Men under många år har jag förväntat mig en motreaktion, och nu tror jag att den är på väg. Utlösande faktor är ekonomiska krisen. Pådrivande är också att det blivit allt tydligare att internet inte gynnar de professionella kreatörerna i första hand.

Onlinetidningen Salon inleder en artikelserie om ”kulturen i kris” där de i en artikel av Scott Timberg proklamerar att ”Kreativa klassen är en lögn”. Timberg gör en genomgång över de kraftiga neddragningar som skett i USA de senaste åren inom de kreativa näringarna på flera nivåer. Där förlorarna varit de som utgör den ”kreativa kärnan” av kreatörer, journalister, förläggare, skivbutiker etc. och vinnarna de som basar över dataservrar i form av exempelvis sociala nätverk-sajter, hedgefonder och butiker som Apple Store.

Lägg till Tyler Cowens lilla bok från i vintras om upplevelseekonomins baksida (Emma bloggar här) och den nya boken ”Free Ride” av Robert Levine. Den senare argumenterar för att ”digitala parasiter förstör the culture business”. Levine drar sina teser lite väl långt, men jag håller med om att det är nya aktörer och teknikbaserade företag som är de stora vinnarna på strukturomvandlingen av kultur- och medieindustrin.

Jag har varit inne på liknande tankegångar och höll bland annat ett föredrag på Volante Academy i våras på rubriken ”Richard Florida är död”. Föredraget handlade om hur idéerna om den ”kreativa klassen” tolkats som att det är skapandeledet av kulturella och kreativa näringar (”kreatörerna”) som står för den ekonomiska utvecklingen. När det egentligen är teknik- och distributionsföretag som lockar investeringarna; Apple, Google, Amazon, Spotify med flera. Alla har de ju som affärsidé att inte producera innehåll själva (med Amazon som litet undantag med tanke på deras nya, egna förlagsverksamhet).

Igår lyssnade jag även till ett föredrag i Norge där ny forskning punkterade sambanden mellan kultur och innovation, attraktivitet och turism. Jag ska återkomma till de resultaten — jag måste kika närmare. Men det verkar inom akademin börja finnas en vilja till motreaktion mot att underblåsa fokus på kulturens instrumentella nyttor (se till exempel kultur för hälsa-konferensen i dagarna).

Parallellt med detta vill också italienske professorn Pier Luigi Sacco — och svenskfavoriten, han dyker upp på Generatorkonferensen och har jobbat mycket med svenska regioner — förflytta fokus från KKN som en separat sektor till att visa på betydelsen av kulturellt deltagande för hela samhället. Detta kallar han kultur 3.0, men påminner om gammal traditionell svensk folkrörelsekultur.

Har jag ändrat mig? Nej, egentligen inte. Att strukturella förändringar sker är uppenbart och vissa behov hos till exempel kulturföretag är lika tydliga som innan.

Men mitt driv har ofta handlat om att nyansera diskussionen, och ibland slår pendeln för långt.

***

För att sammanfatta:

  • Kulturpolitiken har sitt eget existensberättigande. Slå vakt om den.
  • Om vi ska diskutera ekonomisk tillväxt ska vi inte fastna i kreatörsledet.

-

Kommentera
25 november 2010 under Noterat | 3 kommentarer

Inte en modell, utan flera

Tobias Tobias

Tillbaka från konferensen Generator i Piteå. Kallt, mörkt, vinterfint — och kul att se många kära ansikten igen. Nedan inledningsföredraget från Scott Walker, grundaren av The Orchard som är en slags mellanhand för att sprida musik digitalt.

Se särskilt ungefär en halvtimme in, då han talar om att monetize the audience, not the content. Med det menar han att till exempel intäkter från en artist inte bara härstammar från en skiva, utan tv-program, liveframträdanden m.m.

Han tar upp några lösningar: sikta mot de 3 procent hängivna fansen som är beredda att lägga mycket pengar, men för att lyckas med det måste man skapa mer saker. Alltså create more stuff to fewer people.

Hans slutsats pekar mot strukturen efter massmediasamhället: There isn’t a single audience, there isn’t a single busines model. I stället måste vi jobba med flera modeller och mot flera publiker samtidigt.

Piteplay – Scott Cohen

Kommentera
11 november 2010 under Samtal | 3 kommentarer

SAMTAL/Sven Nilsson: "Den skamliga rovdriften på de skapande konstnärerna måste upphöra"

red red

Sven Nilsson har analyserat kulturpolitiken och -sektorn sedan 1970-talet, både som akademiker och praktiker. Sedan 1997 driver han konsultbolaget Polyvalent.

Han har skrivit ett flertal böcker inom kulturområdet och är nu aktuell som redaktör, tillsammans med Tobias Nielsén, för boken ”Framtiden är nu”, som är en antologi om de viktigaste utmaningarna framåt för kulturen och samhället.

Boken släpps om två veckor — men firas in nästa onsdag i Stockholm, 17 november, från kl 18 på Kåken/Restaurang 1900, Regeringsgatan 66, men en paneldiskussion som leds av Johanna Koljonen. (Facebook-event här.)

Du har följt den svenska kultursektorn, inklusive kulturpolitiken, på nära håll i fyra decennier. Är det mycket som har hänt eller ser det mesta ut nu som då?

Det har hänt väldigt mycket men för att peka på några saker: En ny mediesituation. 1970 fick Sverige en andra tevekanal. Det är långt mellan då och nu. Då fanns också ett starkt motstånd mot reklamfinansiering, medan reklamen idag finansierar det mesta.

1970 fanns också en välunderbyggd föreställning om ett kulturellt utanförskap och en barriär mellan folkflertalet och det kvalificerade kulturlivet. Idag är det svårt att tala om ett sådant utanförskap. Kulturbegreppet har expanderat, det vill säga att fler områden idag erkänns som kreativa uttrycksformer med kvalitativ verkshöjd, till exempel mode serier och design i vid mening. Institutionerna har blivit många fler men kulturlivet utanför dem är även mycket rikare idag med fler yrkesverksamma inom allt vidare kreativa domäner. Men fortfarande är det småpengar som går till denna del av kulturlivet.

Ni har valt år 2040 som utgångspunkt i analyserna. Varför 30 år?

Vi ville att skribenterna skulle blicka längre fram än man gör i existerande planering men inte så långt fram att det blir mer av science fiction. Vi påminde författarna om vad som hänt sedan 1980, då det kalla kriget fortfarande pågick och medie- och it-revolutionen ännu inte börjat.

Vad kommer ni fram till i boken?

Bokens artiklar beskriver mycket av det jag nämnt, medie- och it-revolutionen, mångfalden av aktörer och uttryck och så vidare. Men det är stor skillnad mellan områden som domineras av kommersiella villkor och sådana som finansieras via skattemedel. Förändringstrycket är enormt mycket större i de kommersiella delarna där bokbranschen dock är ett märkligt mellanting.

En annan sak är att vi samtidigt har globalisering och internationalisering å ena sidan och å den andra en växande betydelse för platsen, staden, den lokala miljön i mycket konkret mening. Det leder till ett slags nomadiskt förhållningssätt. Människor, framför allt kreativa människor, söker sig till olika platser och miljöer för att få impulser, utveckla relationer eller för att få arbetsro, isolera sig.

Är författarna i boken överens?

Alla är inte överens men det finns inte heller några tydliga kollisioner. Det har att göra med mångfalden och komplexiteten. Allt existerar samtidigt, sida vid sida men med helt olika existensvillkor ekonomiskt. Ingen drar den motsättningen till sin spets, alltså en situation där det skattefinansierade kulturlivet ifrågasätts på allvar.

Vilken är den enskilt största utmaningen för kulturen de närmsta åren?

Vi kan redan se hur kulturen lämnar politiken bakom sig. Med den så kallade koffertmodellen konsolideras de institutionella delarna av kulturlivet. Men den konstnärliga och kulturella utvecklingen sker främst inom andra delar av kulturen, både i den kommersiella och i det riskfyllda innovationsarbetet i det fria kulturlivet. Denna divergerande rörelse är illavarslande. Sedan menar jag att den skamliga rovdriften på de skapande konstnärerna måste upphöra. Deras betydelse måste erkännas och ligga till grund för en framtida kulturpolitik. Men där är vi alltså inte.

Just nu kan boken ”Framtiden är nu” beställas ihop med ”Noll Noll” — som i stället för att blicka framåt summerar nollnolltalets kultur och samhälle — för 249 kronor inklusive frakt. Läs mer och beställ här.

Kommentera
27 oktober 2010 under Bok, Noterat | kommentera

Pusselbiten som kulturutredningen saknade

Tobias Tobias

Min medredaktör, kulturanalytikerveteranen Sven Nilsson, har talat om boken som pusselbiten som vi tyckte att kulturutredningen saknade, nämligen utmaningarna framåt, inte bara bakgrundsbeskrivningen.

Boken är antologin Framtiden är nu där vi samlat drygt 30 forskare och andra experter och blir Swecults andra årsbok. Läs mer på Volantes sajt om författarna och deras ämnen.

Boken släpps 25 november med release i Stockholm 17 november och kanske något mer i Malmö. 31 januari äger sedan Swecults stora konferens rum i Stockholm. Boka in den dagen! Jag återkommer med mer information – och boken kan redan nu förbeställas (skickas då två veckor innan den kommer ut i handeln).

Undertiteln är Kultursverige 2040. Vad vi vet, vad vi tror, vad vi vill. Det var ungefär vad vi ville att författarna skulle ta itu med. De identifierar därmed utmaningarna framåt inom drygt trettio områden som rör kulturen, medierna, nätet och samhället med år 2040 som imaginär horisont. Från urbanisering till upphovsrätt och utbildning. Från kunskap till kreativa miljöer. Gör internet oss dummare? Hur ska staden utvecklas? Hur ska landsbygden överleva? Måste teatrar och tidningar förändra sig? Behövs bibliotek? Varför är platsen viktig när allt kan digitaliseras? Vilka är hjältarna i framtidens kulturliv?

Vad vi kommer fram till? Några saker, bland annat platsens betydelse samt kulturpolitikens marginalisering och trögrörlighet samtidigt som våldsamma förändringar slår mot vissa sektorer.

Boken är också en fortsättning inom ramen för ett av mina stora, kontinuerliga projekt som jag sysslat med sedan förra hösten, nämligen en samtids- och framtidsanalys. Förra året gjorde jag och Anders Rydell Noll Noll: decenniet som förändrade världen, en bok som från ett populärkulturellt håll summerade nollnolltalet. Det var en tillbakablick och nya boken en framåtblick. Tillsammans utgör de en träffsäker samtidsanalys.

Temat framtid är över huvud taget vanligt i höst och vinter i många sammanhang. Det verkar som att det är dags att se framåt. Valet är avgjort — kulturminister och näringsministern sitter kvar — så nationella satsningar ligger kvar. Efter en tid av reflektion över vad som egentligen hände under nollnolltalet — finanskris, klimathot, terrorspel — så verkar vi vara redo för visioner igen och en ny kulturpolitisk struktur är på ingång. På många håll knådas det just nu på nya kulturplaner för att matcha samverkansmodellen. Många organisationer är tvungna eller tar tillfället i akt att se över sin situation.

Kommentera
29 juni 2010 under Noterat | kommentera

Hmm… ska det bli en bokhylla?

Tobias Tobias

När jag flyttade till senaste lägenheten för drygt fyra år sedan packade jag ner alla hundratals cd-skivor och litade på en dator som underhållningscentrum. Då var det mp3:or på en hårddisk som gällde. Med Spotify har lösningen fungerat ännu bättre.

Det är uppenbart att alla nättjänster som erbjuder filmer, tv och musik här och nu medför att prylarna försvinner från våra hem. Jag har skrivit tidigare om hur det påverkar kulturkonsumtion som samlande liksom hur vi inreder.

Nu har vi flyttat till villa och plötsligt finns det utrymme för alla böcker som varit nedpackade i många år. Det är en gammal dröm som plötsligt kan gå i uppfyllelse. Men nu tvekar jag. Jag har mätt och nästan 33 hyllmeter blir det om bokhyllan blir som planerat.

Hur många hyllmeter har ni där hemma?

Frågan är om behovet egentligen finns där, med läsplattor och en växande insikt att jag hinner inte läsa alla nya böcker jag vill — hur ska jag då kunna ha tid att bläddra i gamla? Ska bokhyllan bara få finnas där som stämningsskapare och identitetsmarkör?

Kommentera
4 maj 2010 under Analys | kommentera

Närsynthet

Tobias Tobias

Inget varar för evigt — eller? I alla fall inte på samma sätt som tidigare. Så var det för VHS-kassetten. Så var det först med lp-skivan och sedan med cd-skivan.

Jag hittar (via Media Evolution) en underhållande dialog mellan de olika formaten som gått i graven. Den här gången har det tryckta formatet kallats in, men vill inte erkänna sin nya situation. Texten leder tankarna till den klassiska Harvard-artikeln ”Marketing Myopia”. Förändring är i alla fall ett evigt tema.

På torsdag är jag med och arrangerar konferensen ”Den digitala tryckvågen” för Sveriges förlagsbransch, på Kungliga biblioteket. Programmet har nu tagit form och ser riktigt bra ut.

Idag publicerar Svensk Bokhandel en intervju med mig kring detta: ”Hallå där Tobias Nielsén

Kommentera
28 april 2010 under Analys, Noterat | kommentera

E-matlagning har också varit det nya heta

Tobias Tobias

Jag hittar en bok i huset som snart blir mitt nya hem. I 80 år har en och samma familj bott där tidigare.

Jag funderar på titeln och utgivaren och tänker på konferensen som vi arrangerar nästa vecka på torsdag om bokbranschens utmaningar.

Visst är det en fantastisk titel! E-matlagning! Ord uppstår för att något behöver förklaras. När de inte längre behövs försvinner de.

Ingen talar idag om elektrisk matlagning eller ugnens fördelar. Det finns inte längre behov av en Föreningen för elektricitetens rationella användning, som gav ut boken (se längst ner på bokomslaget). Denna förening startades 1927 av Edy Valander, professor och senare vd för Ingenjörsvetenskapsakademien, och gav även ut tidskriften ERA. Han arbetade då på Vattenfallsstyrelsen.

Ibland när jag håller föredrag talar jag mycket om kreativitet — och kreativa miljöer, kreativa näringar, kreativa företag.

Troligtvis kommer ordet inte alls behövas i det sammanhanget om, säg, 20 år. Då kommer det att vara självklart för alla platser och organisationer att man funderar hur människans idékraft och kunskap kan komma till rätta och utvecklas. Kanske går det snabbare. Kanske borde jag redan sluta. Ingen talar ju längre om k-samhället idag.

Prefixen fungerar på så sätt som bryggor i vårt språk. Innan något blivit självklart finns där ett förklaringsord, -bokstav eller -sats som ringar in att något är nytt och annorlunda.

På samma sätt är det med den lilla bokstaven e som i e-böcker. (För övrigt lite märkligt val av prefixbokstav, är det inte? Elektroniska böcker — vem skulle säga det om man inte förkortar? D som i digital borde ha varit naturligare.)

Men vi kommer förstås inte prata om elektroniska böcker för evigt och Föreningen för läsplattornas vidunderliga användning lär väl också upplösa sin twitterbubbla #ebok inom kort. Snart snart snart kommer texter i elektroniskt format kännas så naturliga att det, återigen, är innehållet som är det viktiga och inte formen.

En sidonotering är för övrigt att man inte kommer hitta en bok om e-nåt om 80 år. Det materialet kommer kommer inte tryckas och ligga och skräpa i ett gammalt hus som någon tar över.

***

Läs mer:

-

Kommentera
5 april 2010 under Bok, Noterat | kommentera

Acceptera

Tobias Tobias

Det är något speciellt med gamla böcker. Jag håller i en från 1931, men den kom att forma hur hus byggdes och samhället planerades många år därefter.

Boken är ”Acceptera” av bland andra Gunnar Asplund. Vad äldre böcker kan göra är att sätta nuet i ett perspektiv — dels vad som vad har förändrats, dels vad som består.

Exempel på det senare är inledningen och frågeställningen: ”Individen eller massan”. Jag skrev själv häromveckan att man måste prioritera i politiken. Men de första raderna i boken ger svar på tal:

Det personliga eller det allmängiltiga?
Kvalitet eller kvantitet ?
— en olöslig frågeställning (…)
Problemet heter i vår dagar:
kvantitet
och kvalitet, massa och individ.
Det är nödvändigt att söka lösa det även i byggnadskonsten och konstindustrin.

Jag håller inte med om allt i boken, men jag älskar dess uppmaning mot slutet. Hela våren och sommaren kommer handla mycket om framtidens kultur och samhälle och det känns som att ett samlingsnamn för dessa projekt får bli ”Acceptera”. För lyssna:

Hur lätt att vara kvick över tidens avarter och på detta sätt undfly de svårigheter som avspeglar sig i dem.
Hur svårt att hålla fast vid fordran på enheten av andlig och materiell kultur. Men hur nödvändigt.
Ur denna nödvändighet framväxer detta moraliska imperativ:

ACCEPTERA
den föreliggande verkligheten — endast därigenom har vi utsikt att behärska den, att rå på den för att förändra den…
Vi kan inte smyga oss ut ur vår egen tid bakåt.
Vi kan inte heller hoppa förbi något som är besvärligt och oklart in i en utopisk framtid.
Vi kan inte annat än att se verkligheten i ögonen och acceptera den för att behärska den.

Kommentera
19 mars 2010 under Utblick | 1 kommentar

Framtiden

Tobias Tobias

Oerhört snyggt och smart. Se hela eller inget alls.

Helt fångad av formen om jag ska vara ärlig — så inte riktigt analyserat budskapet mer än att det är intressant att första delen verkligen kan ses som en samling av de klyschor som radas upp numera, men sedan möter motstånd.

Kommentera