Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
6 oktober 2009 under Analys | kommentera

Därför bör Hultsfreds kommun köpa Rock City

Tobias Tobias

Hultsfred kippar efter andan just nu. Rockparty har gått ut med datum för 2010, men först om några veckor vet vi om det blir någon festival nästa år.

Efter några års biljettförsäljning under förväntan samt finanskris kan ekonomin räddas genom att kommunen köper fastigheten och utvecklingsmiljön Rock City för 24 miljoner kronor. Men det finns villkor: alla fordringsägare måste godta uppskjuten betalning. Annars går den ideella föreningen i konkurs.

Hultsfreds kommuns åtagande har väckt stor debatt i Hultsfred och ställts mot satsningar på skola. Kommunen försvarar sig med att köpet ligger i linje med fokus (kommunens som musikkommun) och att det är andra pengar – nämligen näringslivsbolagets – och att det är en investering som betalas av på tid inom givna budgetramar.

Jag har just lämnat ett bidrag till antologin ”Kulturens kraft” som släpps nästa år. Min text handlar just om Rockparty och Hultsfred och jag pekar på att det som ofta lyfts fram som framgångshistoria snarare är full av misslyckanden. Det märkvärdiga är att föreningen och festivalen fortsatt ändå.

Men hur kan det komma sig att Sveriges mest legendariska festival ständigt tvingas slåss för att överleva? Svaret som Aftonbladet pekade ut i en artikel för några veckor var att sidoverksamheterna äter upp pengarna. Undertexten kan tolkas som att Rockparty borde sluta göra annat än festivalen – och bli en vinstdrivande organisation. Idag står det ju inskrivet i stadgarna att föreningen verka för Hultsfred, musik och ungdomar.

Men oavsett svar – bilden är egentligen mer komplicerad – så uppstår en ny fråga: hade det varit bättre att hålla organisationen liten, med små fasta kostnader och bara inrikta sig på festivalen och kanske några enstaka andra arrangemang? Frågan är inte ny utan har funnits sedan föreningens start, till exempel då bilhallen köptes och byggdes om till Rock City. Frågan har även dominerat i höst i arbetet med att rädda ekonomin.

Det är möjligt att ett mindre format varit bättre för Rockpartys ekonomi — åtminstone i en strikt, företagsekonomiskt hållen analys där resultat alltid jämförs med risken.

Men frågan är om det hade varit bra för Hultsfred som ort? Är det inte så att andra verksamheter, invånare och kommunen i stort drar nytta av de effekter som Rockparty och Rock City genererar?

Utöver den turistekonomiska effekten på nästan 80 miljoner kronor per år, så uppstår inflöden på statsbidrag för studenter som skriver sig i kommunen, liksom det som vi kan beskriva i ord som image och varumärke, mångfald och livskvalitet. En kalkyl måste utgå från summan av de olika nämnda effekterna. Det går inte att isolera varje sak för sig, utan skatteintäkter måste läggas till övriga effekter.

Vad är då värdet av allt detta? Att vända på frågan ger en del svar. Ryck bort trettio år och fundera vad det hade kostat att skapa det som nu finns? Vad är en litens ort prislapp för en upplevelse- och besöksindustri med verksamhet året runt, ett kreativt minikluster med ständig tillströmning av ungdomar och en samhällsengagerad förening som vill arbeta för kommunens bästa?

Det har förts diskussioner om kommunens ansvar för sidoverksamheterna och Rock City-huset. Det är ju uppenbart att kommunen inte var med i allt från början, även om en hel del på senare år har planerats i samråd. Är det rätt att ändå komma efteråt?

Det finns givetvis ingen anledning att hålla verksamheter under armarna för sakens skull. Men om ett system har byggts upp som genererar jobb, skatteintäkter och turistinkomster blir frågan en annan, då handlar det om nulägets vinster och kostnader, liksom vad det hade kostat att få till stånd samma effekter från grunden. Jämför med att många städer försöker starta upp evenemang och utbildningar. På så sätt är det billigare att förvalta ett arv. Ingen har heller sagt att det är enkelt och utan problem att arrangera stora evenemang och skapa goda villkor för kreativitet på mindre orter.

I Hultsfred har inget varit enkelt. Men – som ett motto i huset lyder – går det inte så går det ändå.

Kommentera
17 mars 2009 under Essä | kommentera

Först vinner eller resten hinner!

Tobias Tobias

FÖRST VINNER ELLER RESTEN HINNER!

Om drivkrafter, långsiktighet och samverkan

Av Tobias Nielsén

Byggboom råder i Sverige inom kultur och fritid. Ett stort antal arenor liksom kultur-, konsert- och kongresshus har byggts i Sverige under den senaste tioårsperioden. Dessutom planeras ytterligare.

Många byggnader byggs med hjälp av samverkan mellan offentligt och privat eller ideellt. Allt för konstens skull? Aldrig enbart för konstens skull. Den här texten börjar med att analysera argumenten bakom satsningarna och ställer sedan några viktiga frågor: Finns det utrymme för alla hus? Hur ser långsiktigheten ut?

Detta är ett kapitel ur skriften ”Nya rum i samverkan”, utgiven av Sveriges kommuner och landsting i mars 2009. Klicka här för att beställa eller ladda ner boken och läsa mer.

kalmarkonsthall1

Byggnader kan verka så självklara när de väl står på plats. I dag står Kalmar konstmuseum stolt och upprätt i Stadsparken, med utsikt mot Öland och bredvid slottet som under lång tid var en Sveriges viktigaste försvarsanläggningar.

Men just byggnader är sällan självklara när de planeras. (mer…)

Kommentera
15 februari 2009 under Analys, Inblick | kommentera

Pengar har alltid ett pris

Tobias Tobias

”Vi gillade presentationen och läste manuset. Vi såg en tydlig koppling till våra andra investeringar och bra möjligheter till produktplacering.”

Det säger Frank Bonn i Dagens Industri. Han är vd på riskkapitalbolaget Nouvago Capital som medfinansierar filmatiseringen av Jens Lapidus ”Snabba Cash”.

Apropå diskussionen om fler samarbeten med näringslivet: pengar kommer sällan utan motkrav. Jag säger inte att det är fel, tvärtom ofta, bara att man är medveten om konsekvenser av olika vägar.

Kommentera
27 januari 2009 under Noterat | kommentera

Gemensam galakväll i Arvidsjaur

Tobias Tobias

Läser i Piteå-Tidningen om att på lördag arrangeras kultur- och näringslivsgalan i Arvidsjaur, med utdelning av priser till personer och företag i kommunen. Särskilt gillar jag citatet från Mikael Reinholdsson på kommunens utvecklingsenhet:

Nu samlas alla dessa prisutdelningar, plus några till, Årets Arvidsjaursbo bland annat, till ett och samma tillfälle. Kultur- och näringslivsgalan.
– Kultur och näringsliv hör ihop. Utan kultur har vi inget näringsliv, utan näringsliv ingen kultur. Båda behövs och en sådan här gemensam gala blir en bra samlingspunkt för politiker, företagare, kulturarbetare och alla andra Arvidsjaursbor. Alla kan träffas på ett ställe, samtidigt, säger Mikael Reinholdsson, kommunens utvecklingsenhet.

Kommentera
12 december 2008 under Noterat | kommentera

Rockparty fick nej – Kalmar FF fick okej

Tobias Tobias

Ett beslut kom igår som visar kulturens underläge – mot stora industriföretag (apropå det tidigare inlägget), mot idrotten och hur kulturverksamheter har svårt att navigera om de inte redan omfamnas av den rådande kulturpolitiken.

Rockparty i Hultsfred, föreningen som arrangerar rockfestivalen, fick igår avslag i Länsrätten i Kalmar län. Frågan gällde Hultsfreds kommuns borgenslån på 3 10 miljoner kronor till den ideella föreningen.

Kommunens stöd var att betrakta som enskilt stöd till en enskild näringsidkare, tyckte Länsrätten, vilket inte är tillåtet. Samma länsrätt tog dock beslutet tidigare i år att Kalmar kommun får gå borgen för ett lån på 100 miljoner kronor för att bygga Kalmar FF:s nya fotbollsarena. Ägaren i det fallet är Handelsfastigheter AB, ett dotterbolag till arenamarkägarna Sveafastigheter AB.

Det är också ett märkligt beslut i dessa tider då offentlig-privat samverkan lyfts fram som en väg att gå, till exempel av Sveriges kommuner och landsting.

Om man ska gå in på formaliteter så förstår jag inte formuleringen om ”enskild näringsidkare” när man man så uppenbart pratar om en ideell förening. Jämför igen med Kalmar FF-fallet.

Om vi se på ekonomiska effekter i ett större sammanhang så får förstås Hultsfreds kommun mycket tillbaka på vad Rockparty bidrar med – inte minst i form av turistintäkter under festivaldagarna. Jag sammanställde två undersökningar för snart fem år sedan och det kändes knappast som en hårdvinkel att döpa rapporten till ”En vinstaffär” (ladda ner här).

Om vi tar kulturperspektivet så känns beslutet onekligen orättvist mot bakgrund av att Hultsfredsfestivalen inte får något offentligt bidrag alls för sin musikverksamhet.

Men återigen har vi ett exempel på en verksamhet som faller mellan stolarna, mellan kultur och näring.

PS. Jämför med hur Kammarrätten i Göteborg tog ett större helhetsperspektiv i en liknande fråga förra sommaren: sammanfattat här på bloggen.

Kommentera
22 maj 2008 under Analys, Noterat | kommentera

Är det svenska näringslivet verkligen kulturfientligt?

Emma Emma

Det slog mig att vi kanske odlar en myt om det svenska näringslivet som kulturfientligt, eller åtminstone kulturovilligt, som inte är sann. Många hävdar med emfas att det är mycket bättre i andra länder; att exempelvis franska företagsledare minsann månar mycket mer om kulturen.

Men är det verkligen sant?

Mina franska kollegor vittnar om att det låter precis likadant där; att folk klagar på att franska företagsledare är ointresserade av kultur. Till skillnad från exempelvis amerikanska…. Och så vidare.

Gräset verkar alltid vara grönare någon annanstans.

En del av de utländska gästerna som var här förra veckan var snarare imponerade av de svenska företagen som gav så pass mycket till kultur – trots att skattelättnaderna inte var givna. Det, om något, vittnade om ett verkligt stort kulturintresse.

Ser man till siffrorna, ligger Sverige inte heller så dåligt till, som det ibland görs gällande. Tvärtom. Jag skulle tro att vi ligger i paritet med många länder om man ser till privat finansiering per capita.

Dessutom har vi en rad saker som andra bara häpnar över. Våra konstföreningar, till exempel, som inte sällan innehåller stöd också från företagens sida. Och mycket annat.

Kanske är det dags att sluta klaga.

Kommentera
15 maj 2008 under Inblick, Noterat | kommentera

Rauschenberg som "kulturekonom"

Emma Emma

Att Robert Rauschenberg är död har väl knappast undgått någon. Däremot har det inte lyfts fram att han också var en väsentlig figur för hela tänket kring kultur- och näringslivsfrågor, som en av grundarna av E.A.T., ”Experiments in Art & Technology”.

Såhär beskrev jag hans engagemang i en artikel om hur Monogram, ”Geten”, kom till Moderna Museet:

”Rauschenberg hade själv utarbetade idéer om varför han över huvud taget bedrev samarbete med industrin och hur det skulle gå till. Han hade tillsammans med ingenjören Billy Klüver, dennes ingenjörskollega Fred Waldhauer samt sin egen konstnärskollega Robert Whitman grundat Experiments in Art and Technology, E.A.T. år 1966. Organisationen kom att bli en verklig föregångare inom fältet ”arts and business”.

E.A.T:s grundidé var att förena konstnärer och ingenjörer i olika samarbetsprojekt, finansierade av industrin. Syftet var att skapa en mer human och fantasifull teknologi samtidigt som konstnärerna skulle få tillgång till ny teknik. Däremot handlade det inte om att tjäna kommersiella syften, utan om att experimentera sig fram utan att på förhand ställa upp ett resultat.

Robert Rauschenberg blev först vice vd och sedan styrelseordförande. Billy Klüver var verkställande direktör. Han var ingenjör från Kungliga Tekniska Högskolan, med ett brinnande konstintresse och ett stort konstnärsumgänge. Efter att ha doktorerat i USA, blev han forskningsledare vid Bell Laboratories i New Jersey, USA, samt Moderna Museets kontaktperson. Att förena konsten och teknologin var hans stora mission, men det visade sig inte alltid vara lätt.

I en artikel från år 1999 skriver Klüver apropå sin ursprungliga tanke:

”Tror jag fortfarande efter nästan 40 år att det är så? Nej, konst vill för evigt vara olik ingenjörskonst, men jag har lärt mig att konst kan vidga ingenjörernas attityder så att de blir mer flexibla. (…) Robert Rauschenberg upptäckte att arbete med teknologi var ytterligare ett sätt att tillfredsställa hans enorma livsaptit. Vad kunde väl ha hänt om jag hade haft tillräckligt med resurser för att förverkliga hans idéer.”

Rauschenberg själv trodde likaså på samarbetet, förutsatt att man verkligen lärde känna varandra på djupet och inte sökte egenvinning. Villkoret var att bägge parter engagerade sig i en gemensam och förutsättningslös process, en process som var mycket viktigare än resultatet.

I början gick det dock trögt. Konstnärerna kom med, men inte ingenjörerna och industrin, som inte såg nyttan med projektet. Projektet fick viss offentlig finansiering, och så småningom blev fler och fler intresserade. Inför Expo i Osaka 1970 finansierade exempelvis Pepsi en paviljong – ett projekt som dock höll på att sluta i katastrof och nästan försatte E.A.T. i konkurs.

E.A.T. ansåg inte själva att de höll på med estetik, utan med konstsociologi och organisationsexperiment. Inspirerade av renässansen trodde man på det jämlika utbytet. Ingenjören och konstnären skulle ha samma status och de personliga relationerna antogs kunna överbrygga skillnaderna mellan de bägge världarna. Precis som de hade gjort i E.A.T.:s egen ledning – och i nätverken som såg till att Monogram kom till Moderna Museet i Stockholm.”

Kommentera
5 mars 2008 under Noterat | kommentera

Dansande poliser

Emma Emma

Att konstnärlig kompetens kan användas till mycket är ett vedertaget faktum. Ett projekt som bidragit till att göra det tydligt är AIRIS, som Svenska Dagbladet rapporterade om häromdagen. Själv följer jag ett liknande, det så kallade SKiSS-projektet, där drygt ett femtiotal konstnärer (hittills) har varit ute på olika arbetsplatser. Ur forskningssynvinkel är det ett fantastiskt projekt, som väcker miljoner av frågor.

Bland de mer udda är dock det projekt jag stötte på häromdagen. Ett rumänskt projekt där tjugo manliga trafikpoliser tar balettlektioner för att bättre och mer graciöst kunna dirigera trafiken.

Vad sägs om det? Kanske vore det något för vår poliskår som, enligt dagens tidning, presterar dåligt. Eller kanske inte.

Kommentera
5 januari 2008 under Noterat | kommentera

Hotell – de nya kulturinstitutionerna?

Emma Emma

Nyss hemkommen från en fika på hotell Rival, mitt standardhak, kan jag inte släppa kopplingen mellan hotell och kultur. Hur viktiga är inte hotellen som aktörer i kulturlivet – som scener, som mötesplatser, som sponsorer? (mer…)

Kommentera
28 november 2007 under Noterat | kommentera

Det skulle vara en mobilfilm

Emma Emma

I går var det prisutdelning i Föreningen Kultur & Näringslivs årliga tävling för bästa samarbete mellan kulturen och näringslivet, Swedish Arts & Business Awards. Tyvärr var vi inte där, men enligt säkra källor vann Nokia och Stockholms Filmfestival (som vi bloggade om häromveckan) årets stora pris.

Övriga pristagare var Malmö Stadsbibliotek och Sparbanksstiftelsen Skåne, Brew House samt Indiska och Östasiatiska museet. Vi gratulerar.

För en belysning av samarbetsfrågan kan annars Svensk Scenkonsts månadskrönika rekommenderas, skriven av Catharina G Bonde. Hon lyfter från den amerikanska horisonten fram precis samma saker som jag brukar göra, som till exempel att sponsringen är marginell, men att framför allt privata donationer till kulturen ökar rejält.

Och i Sverige vill hon, liksom jag, starta en diskussion om varför kulturella ändamål inte räknas till så kallade kvalificerade ändamål i stiftelsesammanhang. Varför kan man starta en stiftelse med ändamål att ge medel till forskning och utbildning, barns uppfostran, nordiskt samarbete eller militära ändamål och bli inkomstskattebefriad, men inte till kulturen???

Antagligen är det dessutom en mycket viktigare fråga än till exempel avdragsrätten för sponsring. För att inte tala om att jag som forskare personligen kan intyga att det är mycket lättare att bevara integriteten om man får medel från en stiftelse än om man är sponsrad!

Kommentera