Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
18 augusti 2009 under Noterat | kommentera

Sommar, sommar och höst

Tobias Tobias

Jag hade med mig 15 böcker på semestern. Jag hann läsa 40 sidor, i två olika böcker. Jag såg inte heller någon teaterföreställning, någon film och inte ett enda tv-serieavsnitt. Dessutom besökte jag bara en festival och ingen annan konsert (vilket är en aning genant eftersom DN Kultur, P3 och DN Ekonomi ringde och pratade liveekonomi med mig, men vi höll oss till siffror, liksom SvD när de refererade till uppgifter här från bloggen).

Sådan blev småbarnssommaren på en öde ort: dels var det dags att ta det lugnare efter ett intensivt år, dels var situationen så att den ena (8-månaders) somnade sent – han fick aldrig klart för sig att sommarljus kväll också var kväll – och aldrig samtidigt som den andra (2-åringen). Annan tid fanns – men gick åt till dryck, mat, sömn, tennis och löpning.

Dessutom återupptäckte jag ett medium: podcasts, det vill säga inspelningar från radio, konferenser eller särskilda gjorda för mediet.

Framför allt har jag – precis som Emma – lyssnat på ”Sommar” i P1, faktiskt för första gången på många år. Härligast är kanske de där överraskningarna, när man inte har några stora förväntningar från början. Nour El-Rafai var ett sådant program. Lysande planerat och med hjärtat vidöppet. What comes from the heart, goes to the heart, som den fantastiska Alan Alda säger i min favoritbiografi på senare år.

De flesta program har sina poänger. Roger Wallis – bekant här från bloggen i våras och förstås The Pirate Bay-rättegången – bjöd på en intressant bakgrund om hur han hamnat där han hamnat, både idé- och levnadsmässigt. Som uppväxt i Vetlanda var hans vurm för samhället Näsby, strax utanför, också överraskande.

Tennisspelaren Jonas Björkman konstaterade att talang inte är allt, utan träning och tålamod betyder desto mer. Jag hade bra koll på hans bakgrund redan tidigare – jag har spelat på sidobanor bredvid honom under ungdomsturneringar och jag överdriver inte när jag säger att jag i tidiga tonåren inte ansågs som mindre lovande än han i tennis, eller rätt sagt, lika ”halvbra” och inte särskilt lovande. Men han fortsatte, medan jag tänkte att jag ändå inte kommer bli världsetta och hellre lägger energin på annat.  Björkman blev världsetta – i dubbel – och som bäst världsfyra i singel. Wow.

Björkman som fenomen går förstås att omsätta i kulturens värld också – liksom i alla sammanhang. Malcolm Gradwell diskuterar i ”Outliers” också betydelsen av träning och förklarar framgångarna för The Beatles, Steve Jobs och Bill Gates med ”tusentimmarsregeln”. Jag gillar idén att framgång är öppen för många, inte begränsad till den som är född med den av ekonomiska eller arvsmässiga skäl.

Jag gick också tillbaka till året och lyssnade bland andra på kulturcheferna Eva Swartz och Marie-Louise Ekman.

Bland alla program är det modeskaparen Johan Lindebergs program som biter sig fast – och som väl är mest relevant från en kulturekonomisk synvinkel. Det är fånigt, kändisdroppande och pretentiöst – men också oerhört fascinerande, inspirerande och öppenhjärtligt. Lindeberg berättar hur han lämnar sitt gamla liv på jakt efter en miljö där han kan förverkliga sig själv, och fortsätter så vidare.

Lindebergs program säger en hel del om både entreprenörskap och konstnärskap. Angående det förstnämnda så är det främst andra drivkrafter än pengar som avgör att man startar företag. (Läs också sociologen Karl Palmås blogginlägg; han benämner programmet som en ”ypperlig beskrivning av övergången till det som vissa vill kalla ’senkapitalism’ (Zizek mfl.), och den ’nya anda’ (Boltanski & Chiapello) som råder inom ramen för denna”.)

Pengar spelar förstås också en underordnad roll när den skapande konstnären tar sats. Johan Lindebergs lycka över vissa skapelser såsom en viss kollektion eller modevisning finns i en annan sfär.

***

Nu kickar hösten igång. Härligt att vara igång igen. Nästa analysbrev kommer i nästa vecka.

PS. Apropå att jag spelade lite tennis i sommar. Det kommer bli underlag för en annan observation – det var nämligen gratis att spela där jag var, vilket märktes på flera sätt. Och gratis kommer bli höstens fokus, både sett till min egen verksamhet och den kulturekonomiska (tänk: upphovsrätt och ersättningsmodeller) och kulturpolitiska (tänk: S vill göra gratis museer till valfråga) debatten.

Kommentera
24 mars 2009 under Analys | kommentera

Framtidens musikbransch är framtidens kulturlandskap

Tobias Tobias

Det blir mycket musikbransch här på bloggen ibland. I veckan har vi haft samtal med Roger Wallis, professor emeritus på KTH, och Lars Rixon, konsertbolaget United Stage.

> Lars Rixon: ”Livesektorn är ingen guldgruva”
> Roger Wallis: ”Vad jag bara ville säga”

Men få områden är så intressanta från ett kulturekonomiskt perspektiv just nu.

Hur strukturer sätts i rubbning i musikbranschen föregår hur film- och bokbranschen kommer påverkas av digitaliseringen. På så sätt är det märkligt att de sistnämnda inte har reagerat snabbare och bättre. Medan musikbranschen till slut tvingades ge upp kopieringsskydd, håller bokbranschen i Sverige för fullt upp med märkliga lösningar som böcker på USB-minne. En typisk ”plastcykel”.

Diskussionen är också intressant om vi funderar över framtida kulturkonsumtion. Huruvida liveupplevelsen ökar eller inte när allt mer ”lagrad kultur” – tänk böcker, inspelad musik, filmer, tv, spel – finns tillgänglig.

Ytterligare ett perspektiv är balansen mellan professionellt skapad och användargenererad kultur. Det har blivit billigare och enklare att spela in och sprida musik. Det innebär att mängden amatörproducerad musik är större än någonsin. Inget fel i det. De flesta av oss har ett behov av att skapa.

Men frågan är hur det påverkar vårt behov av konstnärlig höjd på området? Ökar det – då fler blir intresserade och får större insikt i skapandet? Eller minskar det, om vi får vårt kulturbehov tillgodosett av eget skapande?

Kommentera
24 mars 2009 under Samtal | kommentera

Roger Wallis: "Vad jag bara ville säga"

Tobias Tobias

Det var inte meningen att skapa tuppfäktning här på bloggen. ”Det Roger Wallis gjorde under rättegången var ett grovt felsteg”, sa Lars Rixon på United Stage i ett samtal som jag hade med honom.

Men Rixons poäng handlade främst om de faror som ligger i att betrakta livebranschen som en outtömlig guldgruva. I stället, menade han, finns stora svårigheter och utmaningar – och skivbolagen är naiva om de tror att de enkelt kan roffa åt sig en del av den här kakan.

Varför Roger Wallis, professor emeritus på KTH, hamnade i skottgluggen berodde på hans framträdande i Pirate Bay-rättegången häromveckan. Han har kommit att bli en symbol. För vissa är han en hjälte som står upp mot Hollywood, vilket lett till att han och hans fru fått blommor för 54.000 kronor från hela världen efter rättegången. För andra – är min tolkning – verkar han vara en person som använder sin auktoritet till att vifta bort de problem som musikbranschen står inför.

Jag ringde upp Roger Wallis för att få hans bild. För den som läsa mer kan också kika på de sammanställda resultaten från forskningsprojektet Music Lessons: musiclessons-dl8b.

– Det som jag utgått från är några enkla beräkningar utifrån uppgifter från STIM. Vad som händer nu efter finanskrisen är det ingen som vet. Jag har studerat en sektor som vuxit ständigt från 2003 till 2007. Det som jag var mest intresserad av var är hur det går för för artister och upphovsmän, inte för bolagen.

Ja, ni talar om något olika saker. Du pratar om varifrån artisterna får sina pengar och han är inne på livebolagens perspektiv?

– Vad jag bara ville säga är att av varje hundralapp i biljettintäkter så är den relativa andelen som artisten och upphovsmän får större jämfört med skivförsäljningen. Artisterna och upphovsmännen får ungefär hälften av vad en biljett kostar. Jämför med en skiva på 200 kronor då de får 5-10 kronor. Det är inte konstigt att en massa kända artister ger mer konserter nu. De går dit pengarna finns.

– Vad gäller den andra hälften av biljettpriset, det som livebolagen kan arbeta med, kan jag tänka mig att kraven har ökat. Och bolagen kan inte höja biljettpriserna hur mycket som helst.

När tror du att musikbranschen har landat i nya strukturer, då det igen blir mer fokus på musik än teknik och juridik?

– Jag är mycket förvånad att det har tagit så lång tid. Man såg det första misstaget då Napster stängdes. Tänk om man i stället gjort det lagligt och kunna ha centrala register; perfekt för att veta vad som delas! Det värsta med Pirate Bay-rättegången är att i stället för att göra den här typen av tjänster lagliga så öppnar det upp för ännu mer anonyma tjänster. Det är såklart det bästa man göra för de som är kriminella.

– Det här illustrerar en annan sak i forskningen. Ibland kan man få fram vissa svar, men i efterskott upptäcker man att frågorna var fel och då blir svaren irrelevanta. Länge såg vi alla möjliga resultat när det gäller relationer mellan minskad skivförsäljning och fildelning. Men man ställde inte frågor som handlade om vad man annars gör med sina pengar, till exempel går på konserter.

(mer…)

Kommentera
20 mars 2009 under Samtal | kommentera

Livebranchen ingen guldgruva

Tobias Tobias

Blödande skivindustri, trevande digital distribution, blomstrande livesektor. Så brukar bilden av musikbranschen tecknas.

Att livesektorn står för musikbranschens fantastiska intäktskälla var också bilden som Roger Wallis, adjungerad professor på KTH, gav i sitt uppmärksammade framträdande under Pirate Bay-rättegången (tydligen gjorde han sitt vittnesmål till ett framträdande och vände sig framför allt till åhörarna).

Jag har gjort några intervjuer den senaste tiden för att stämma av läget i musikbranschen. Artisten Daniel Saucedo – som med sin grupp EMD var med i Melodifestivalens final förra helgen – ger en bild av det är på mängden av liveframträdanden som han tjänar sina pengar (eller försörjer sig). Han har kuskat runt Sverige till otaliga småstäder och uppträtt i olika format.

Men det är en sak att det relativa förhållandet mellan intäkter från skivor och konserter förändras. En annan sak om livesektorn som helhet går bra, eller att det är enkelt att få lönsamhet i att arrangera konserter. Lars Rixon – delägare, manager och projektledare på det största svenska oberoende livebolaget United Stage –  reagerar starkt på den bild Roger Wallis för fram. Nedan några frågor och svar från intervjun med honom:

Hur mår livebranschen idag?

– Det byggs upp en myt som gör många av oss på turnésidan fly förbannade, nämligen att gräset plötslig är grönare här. Det Roger Wallis gjorde under rättegången var ett grovt felsteg. Han påstod att det artister förlorar på minskad skivförsäljning tar de igen på livesidan, eller åtminstone totalt. Han har ingen grund i det påståendet. Jag är bombsäker. Förutom att utgå från vad jag själv ser så kan du idag gå in i böckerna från det minsta tvåmansföretag till världsledande Live Nation så ser du siffror från konsertverkligheten som talar sitt tydliga språk. Och det har skett en försämring. Det är svårare att tjäna samma pengar idag.

– Sakta men säkert börjar också skivindustrin, liksom för all del media, etablera bilden av liveindustrin som ett Klondyke som en sanning. Och det, kan jag tycka, är inget annat än en stor affärsmässig naivitet, förvånande stor. Alla kan inte springa på samma boll. Om alla i branschen bara tror på livesidan – då går det åt skogen. På ett eller annat sätt. Är det något vi med mångårig erfarenhet av livemusik som levebröd vet, så är det att de avgörande faktorerna alltid är volym och omsättning. Du måste göra många och säljande konserter för att nå break even och tjäna pengar. Jag är inte så säker på att de som driver detta med entusiasm på skivbolagen idag riktigt förstår detta. Och att det dessutom skulle ta många år att få tillbaka den investering som skulle krävas för att kunna konkurrera bland oss.

Hur ser du på framtiden för livearrangörer?

– Det är jättetufft och konjunkturen börjar märkas. Skulle Hr Wallis med flera känna till verkligheten – då skulle de förmodligen sova lite sämre. Vi ser exempel varje vecka, i synnerhet på klubbsidan, där artister inte lever upp till förväntad biljettförsäljning. Konserter dimensionerade för 600 personer lockar 185… Vi kan se att den stora artisten, nationellt och internationellt växer sig större och starkare. Men det stora mellanskiktet har det allt svårare.

(mer…)

Kommentera