Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
3 oktober 2012 under Noterat | kommentera

Boksläpp: Under konstruktion

red red

Idag under ett seminarium i Stockholm presenterade redaktörerna Calle Nathanson och Tobias Harding SweCult och SKL:s forskningsantologi ”Under konstruktion – Effekter av kultursamverkansmodellen 2010‑2012”. Som undertiteln anger handlar antologin om de lärdomar det redan nu går att dra från arbetet med samverkansmodellen (se även inlägg Kulturekonomi skrivit om modellen).

”Under konstruktion” anspelar på att det fortfarande är många förändringar som är på gång där framtiden i stor utsträckning är öppen. Syftet med boken är därför att fungera som ett slags följeforskning, eller lärande utvärdering, medan modellens strukturer nu håller på att sättas. Det vill säga att vara ett verktyg att använda i det fortsatta arbetet med att utveckla modellen snarare än att fastställa modellens resultat.

Boken är indelad i tre huvudsakliga delar – ”Roller, processer och dialoger”, ”Effekter och konsekvenser” och ”Finansiering”. Och materialet som forskarna i huvudsak har studerat är de regionala kulturplaner som funnits klara och vissa nedslag där djupintervjuer har genomförts.

Innan samverkansmodellen började genomföras riktades kritik framför allt mot att regionerna inte skulle klara att hantera konstpolitiken, det vill säga politiken som berör det professionella kulturlivet. En slutsats i boken är att dessa farhågor inte har besannats utan att konstpolitiken har stärkts. Regionerna har blivit små ”minikulturråd” som Calle Nathanson uttryckte det på seminariet. Den bredare kulturpolitiken som behandlar demokrati‑ och deltagandefrågor har, liksom tidigare, i stor utsträckning lämnas över till civilsamhället och kommunerna. Delvis beror detta också på att exempelvis bibliotek sköts av kommuner som är en väldigt viktig institution för kulturdeltagandet.

En annan slutsats är dock att civilsamhället bättre kunnat delta i dialogerna om kulturpolitiken men att det ekonomiska stödet inte ökat till dessa. En orsak till detta är samverkansmodellen följer departementsindelningen där exempelvis studieförbunden faller under utbildningsdepartementet och inte inom kulturbudgetarna.

För hela kulturfinansieringen konstateras i boken att modellen inneburit en viss ökning av kulturanslagen, men inte något guldregn. Framför allt gäller det på regional nivå där kulturbudgeten ökat med fem procent. På statlig nivå är det ytterst mariginellt, 0,49 procent och i kommunerna ser det väldigt olika ut.

Det har inte gått att se om regionerna har profilerat sig inom vissa områden, utan i stort är det likt som det var innan. Fortfarande är det också så att regionernas arbete i stor utsträckning är styrd av statens nationella kulturpolitiska mål. I boken riktar Peter Almerud kritik mot detta, att reformen inte inneburit ett verkligt regionalt bestämmande.

En kritik som framkommer i boken också av bland annat Per Möller är att när kulturen sätts in i ett större sammanhang är det framför allt perspektivet på ekonomisk tillväxt som lyfts fram och inte exempelvis kulturens betydelse för social hållbarhet. Hela sammanhanget måste lyftas fram mer menar Möller.

Förutom redaktörerna medverkar ytterligare nio forskare. Beställ boken i tryckt format från SKL eller ladda ned pdf‑versionen direkt.

Redaktörerna Tobias Harding och Calle Nathanson presenterar bokens innehåll.

Kommentera
24 januari 2011 under Analys, Noterat | kommentera

Syftet med samverkansmodellen?

Tobias Tobias

Jag sitter på ett kafé på en av de likadana centrumgatorna i Sverige. Samma bebyggelse och så någon Indiska, H&M, Face, Stadium, Dressmann och Akademibokhandel eller Bokia.

Man känner alltid igen sig. Om jag skulle bo utomlands igen är det inte den här likformigheten som jag skulle sakna.

Kanske kan jag se det som glädjande då att fundera utifrån SKL:s skrift ”På väg mot ett starkare Kultursverige”: samverkansmodellen ska ju motverka likformighet genom större valfrihet i regionerna.

Jag läser på min iPad som jag haft i en dryg månad. Ett fantastiskt resesällskap. I övrigt är det mest en filmvisare eller spelmaskin för barnen eller en soffpryl där jag läser igenom webbklipp jag inte hinner igenom annars. En extrapryl. Men mer om iPaden senare.

Det planeras för ytterligare kulturplaner i Sverige och det är därför som jag är där jag är. Vi erbjuder hjälp till att ta fram kartläggningar och fundera strategiskt över sin nya roll, som öppnar upp för egna inriktningar.

Jag rekommenderar starkt SKL:s lilla skrift som är en mycket bra introduktion samtidigt som den analyserar vägen från Kulturutredningen, inte minst genom huvudsekreteraren Keith Wijkanders återblick där han lyftar fram argumenten bakom ”portföljmodellen”.

Skriften sätter även de politiska processerna i ett större sammanhang genom Jenny Johannissons analys (läs även vår intervju med Jenny här). Hon påpekar att det finns tre typer av decentralisering: politisk, ekonomisk och kulturell. Vilken eller vilka av dessa är syftet med samverkansmodellen?

Den frågan vilar som en våt filt över hela diskussionen. Varför gör vi det här? Vad vill egentligen regeringen? Hur mycket självbestämmande kommer regionerna i praktiken få? Fortfarande verkar förvånansvärt mycket vara oklart.

Uppdatering: Jag mejlar kort med SKL:s Calle Nathanson som skriver att syftet på ett sätt blivit klarare genom förordningen som antogs precis före jul och där står uttryckligen att 4 § Fördelningen av statsbidraget ska bidra till att de nationella kulturpolitiska målen uppnås samt ge ökade möjligheter till regionala prioriteringar och variationer.

Kommentera
17 januari 2011 under Samtal | kommentera

Samtal/Jenny Johannisson om framtidens kulturpolitiska utmaningar

red red

Jenny Johannisson är forskare vid Centrum för kulturpolitisk forskning vid högskolan i Borås. I hennes forskning har hon främst intresserat sig för kommunal och regional kulturpolitik i relation till globaliseringsprocesser.

Den 31 januari inleder hon såsom ordförande det kulturpolitiska observatoriet SweCults konferens om kulturpolitikens framtid. Hon är även aktuell  i böckerna ”Framtiden är nu” (Volante) där hon skriver om kulturen som växtkraft, och ”På väg mot ett starkare Kultursverige” (SKL) som handlar om samverkansmodellen.

Går det redan nu att dra några lärdomar från de fem försökslänens arbete med att ta fram sina kulturplaner?
Det är svårt för mig att som forskare uttala mig om detta, jag har inte studerat arbetet med kulturplaner. Därtill tror jag att det är först när kulturplanerna ska realiseras som de mest intressanta lärdomarna går att dra. Men en lärdom som redan nu verkar skönjas är vikten av att förankra kulturplanen brett i regionen – i kommunerna, kulturlivet och civilsamhället.

Vad handlar framtidens kultur om? Vilka utmaningar står kulturpolitiken och kulturlivet inför?
Låt mig fokusera på framtida kulturpolitiska utmaningar. Svensk kulturpolitik presenteras ofta som framgångsrik, men jag tycker den har misslyckats med sina två huvudmålsättningar: att skapa rimliga arbetsvillkor för kulturutövare och att vidga deltagandet i kulturlivet. Detta är inte målsättningar som kulturpolitiken kan uppnå på egen hand, men hur kulturpolitiken kan bidra mer aktivt och på nya sätt är för mig avgörande framtidsfrågor.

Hur summerar du det gångna året sett till kulturpolitiken? Var det ett år som vi kommer att minnas?
Från ett demokratiperspektiv tycker jag att samverkansmodellen kan bidra till att göra 2010 till ett kulturpolitiskt minnesvärt år; som det år då fler aktörer släpptes in i de kulturpolitiska beslutsstrukturerna. Men det återstår att se huruvida samverkansmodellens förändring av kulturpolitikens organisation också kommer att avse kulturpolitikens maktförhållanden respektive innehåll.

Kommentera
7 januari 2011 under Noterat | kommentera

Vad hände 2010?

red red

I 2010 års sista analysbrev följde en sammanställning med över vad vi diskuterat här på bloggen och i analysbrevet under föregående år. Utvecklingen av ”Handlingsplanen för kulturella och kreativa näringar” och regionaliseringen enligt samverkansmodellen är två ämnen vi följt under året. Bland annat har de fem uppdragen inom ramen för handlingsprogrammet startat upp och regeringen har utsett ett råd som ska bistå i arbetet. Från ett europeiskt perspektiv har fokus på kulturnäringarna under 2010 i stor utsträckning legat på ”Grönboken:  Att ta tillvara potentialen i den kulturella och den kreativa sektorn”.

Samverkans- eller koffertmodellen innebär att regionerna får en klumpsumma från staten som de sedan själva ska fördela till regionens kulturliv. 2010 var de fem försöksregionerna Skåne, Halland, Gotland, Västra Götalandsregionen och Norrbotten först ut med att ta fram regionala kulturplaner.

Andra återkommande ämnen under året har varit festivaler, sponsring, e-böcker och kulturpolitikens plats under valåret. Ladda ned hela årskrönikan [.pdf] och anmäl dig gärna till analysbrevet (om du inte redan gjort det). Det är gratis och du anmäler dig enklast här eller genom att skicka ett mejl till info[at]kulturekonomi.se.

Se även andra som sammanfattat kulturåret 2010:

-

Kommentera
24 september 2010 under Samtal | kommentera

SAMTAL/Calle Nathanson: "kultur är en oundviklig faktor för att nå framgång"

Tobias Tobias

Calle Nathanson är handläggare på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) där han arbetar med kulturfrågor. Just nu är han ansvarig för att bistå regionerna med hjälp att utforma kulturplaner enligt den nya samverkansmodellen. I dagsläget ser han inte att valutgången innebär några förändringar för arbetet med modellen.

Hur långt har arbetet med samverkansmodellen kommit?
– Arbetet för de fem försökslänen – Region Skåne, Region Halland, Region Gotland, Västra Götalandsregionen och Norrbottens läns landsting – är sedan i våras i full gång och de regionala kulturplanerna ska vara inne hos Kulturrådet senast 3 november. Region Skåne har till exempel skrivit ett förslag som nu är ute på remiss.

Vad har varit svårare än förväntat?
– Eftersom arbetet sker med hög hastighet, Kulturrådets riktlinjer för kulturplanerna presenterades 22 juni, samtidigt som det saknas formella beslut om samverkansmodellen i riksdagen krävs ett stort mått av ödmjukhet från samtliga parter. Modellen bygger både på dialog mellan stat och region och på dialog mellan regioner, kommuner, kulturliv och civilsamhälle och det tar tid att skapa ett förtroendefullt samtal. Samtidigt som de offentliga aktörerna bygger upp nya system för arbetet håller både konstnärernas och civilsamhällets representanter på att formulera deras möjligheter att medverka i den regionala processen.

Kommer modellen innebära några förändringar i praktiken?
– Kulturplanarbetet innebär i bästa falla att ett nytt partnerskap mellan dessa fyra aktörer bildas och det är i sådant fall ett helt nytt sätt att närma sig varandra inom kulturområdet. Samma process och samverkan inom det regionala utvecklingsarbetet finns redan i framtagandet med de regionala utvecklingsprogrammen men är alltså ny på detta område. Och den är ny för samtliga även om den på sikt kanske kräver mer av kulturlivet och civilsamhället vad gäller regional organisation. Om man sen tar frågan vidare och undrar vilket resultat för konst, kultur och kulturmiljö detta kommer att få så återstår det att se, sammantaget menar jag dock att förutsättningarna för att stärka kulturområdet i sin helhet ökar.

Hur ser du på fortsättningen för samverkansmodellen?
-Vi vet genom olika nätverk och kontakter med våra medlemmar att i stort sett samtliga landsting/regioner har stort intresse av att komma med i modellen så snart som möjligt. Vi uppskattar att 10-12 län vill ingå från 2012 vilket innebär att de redan startat arbetet med kulturplanerna.

Några representanter för Timbro skrev häromveckan på DN Debatt om att landstingen borde sluta satsa på kultur. Har inte landstingen en roll i kulturpolitiken?
– Det är inte första gången som Timbro hävdar att landstingen och kommunerna inte ska satsa på kultur, fritid och regional utveckling och att det ligger utanför det så kallade uppdraget om välfärdens kärna. De har många gånger gjort en slarvig research och kommit med felaktiga siffror för hur stora kostnaderna egentligen är. För landstingens räkning handlar kulturkostnaderna om cirka 1,2 procent av de totala kostnaderna och för kommunernas räkning cirka 2,5 procent. Men konst, kultur och kulturmiljö som fundament för ett demokratiskt samhälle är större än dessa procentsiffror. Vi menar att kultur är en oundviklig faktor för att nå framgång med ett hållbart samhälle och att det offentliga har en avgörande roll att spela för att möjlig- och tillgängliggöra kultur.

SKL fokuserar under sin Kulturkonferens i år just på regionala aspekter. Vilken är den viktigaste frågan att diskutera just nu?
– Just nu handlar det i stor utsträckning om att hitta metoder för att skapa en gemensam regional kulturstrategi. En annan viktig fråga gäller dialogen mellan stat och region om behovet av att se det nya statliga anslaget för regional kulturverksamhet ur ett helhetsperspektiv i syfte att understödja en regional mångfald.

Kommentera
30 september 2009 under Analys | kommentera

Sparas det mer på kultur?

Tobias Tobias

Vissa saker sägs ibland så ofta att de blir sanningar. Jag fick en intressant fråga och ett intressant svar som modifierar en sådan förförståelse.

FRÅGA

Sitter och läser synpunkter från olika parter om kulturpropositionen och snubblar då – för vilken gång i ordningen vet jag inte – över följande formulering: ”… eftersom kultur och fritid är det första som sparas in på när pengarna tryter så behövs såväl nationella som rikstäckande regionala kulturpolitiska mål.”

Finns det några siffror om tyder på att det generellt sparas mer på kulturverksamheterna i kommuner och landsting än på något annat?

SVAR (från Calle Nathanson, Sveriges kommuner och landsting)

Nej, det stämmer inte. Gamla Kommunförbundet gjorde en koll efter förra krisen, 1991-94, då det framställdes i media som att kultur (och fritidssektorerna) tog mest stryk. Det visade sig att man sparat ganska jämt över flera politikområden. Kulturen hade alltså inte sparat mer än till exempel skolan. Men eftersom det fanns mindre pengar i kulturbudgeten från början så sved det mer. Nya uppgifter för den här gången kommer kring årsskiftet.

Kommentera