Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
19 oktober 2012 under Noterat | kommentera

Politikerna om musikexport och kulturella och kreativa näringar

Tobias Tobias

image

Medlemskonferensen Stim Music Expo innehöll delar såsom ”få feedback på din musik” och ”så lyckades vi utomlands”, men inleddes med en panel politiker.

Det är som alltid i sådana här sammanhang. Någon politiker är inslängd som ersättare i sista stund, men kan ändå inte hålla tyst och grodorna haglar för oss som är pålästa (gällde C i det här fallet). Någon verkar inte insatt alls trots förberedelsetid (S).

Tidigare MP-språkröret Peter Eriksson var inte särskilt inläst på musikbranschen men erkände det, även om han talade kanske väl mycket om politik allmänt (”infrastruktur i grunden”). Men det är klart att frågor som berör småföretagare, bland annat trygghetssystemet för dessa, är oerhört relevanta för musikbranschen och kultursektorn i stort. Fyra av tio konstnärer är ju egenföretagare enligt Konstnärsnämndens statistik. Och MP är det parti som har mest progressiv småföretagarpolitik just nu.

Hur som helst var det intressant att höra att politikerna pratade så mycket om de många småföretagarna i kultursektorn (musikbranschen) som om det var självklart att känna till. Men sådan insikt märktes inte för bara några år sedan.

En annan iakttagelse var att ”kulturella och kreativa näringar” också nämndes som en självklarhet. Den mest insatta politikerna på scenen var Olof Lavesson (M) och det är inte så märkligt, med bakgrund i kulturutskottet och nu i näringsutskottet är han en bland få som kan röra sig mellan områdena hemtamt. ”Vi måste modernisera synen på vad som är företag”, konstaterade han.

Det kändes som att han pekade mot en fortsättning för satsningar på kulturella och kreativa näringar. Och som ansvarig för de här frågorna i regeringens största parti borde han väl ha något att säga till om, även om den nya näringsministern hellre vill muta in egna revir (innovationsstrategi och attraktionskraft).

Uppdatering: Jag ställde sedan den här frågan till Olof Lavesson på Twitter och fick svar snabbt:

Olof Lavesson: @tobias_nielsen Dock kan inte KKN alltid vara riktade satsningar vid sidan om. Måste bli naturlig del av export-, upphovsr-, & näringspol

Tobias Nielsén: @oloflavesson Låter bra. Men viktigt artikulera just så. Jfr att inte alls prata om kulturftg/KKN för ”att vi har inget branschspecifikt”

Olof Lavesson: @tobias_nielsen Exakt! Allvarligt: att ignorera KKN inom dessa områden=tjänstefel.


Kommentera
9 oktober 2012 under Noterat | kommentera

EU-kommissionen lanserar strategi för kulturnäringarna

red red

EU har lanserat en strategi för tillväxt inom KKN-sektorn. Strategin inleder med att notera att mellan 2008 och 2011 var de kulturella och kreativa näringarna starkare än ekonomin som helhet inom EU. Syftet med strategin är dels att stärka sektorns konkurrenskraft och möjligheter för export och dels att ta vara på de “spill over”-effekter som kultursektorn bidrar med inom exempelvis IKT och innovation. Strategin rekommenderar åtgärder för aktörer på den lokala, regionala, nationella och EU-nivån och ökade samarbeten mellan olika politikområden. EU-kommissionen släppte också samtidigt en policyhandbok för hur EU:s olika stödprogram kan användas för kulturprojekt i lokal, regional och nationell utveckling.

Ladda ned strategin direkt (svensk version) och policyhandboken (engelska).

Kommentera
24 oktober 2011 under Noterat | kommentera

Har vi fått en kulturpolis?

red red

Höstens viktigaste fråga för livescenen handlar inte om artistbokningar.

En debatt har blossat upp efter att polisen krävt en så hög summa för bevakningen av dansfesten “Majestiq 12” att arrangören varit tvungen att ställa in. Debattören Mattias Svensson kommenterar händelsen på SvD Debatt och drar paralleller till moraliska debatter i historien när exempelvis jazzen nådde Sverige på 1930- och 1940-talen.  Svenssons slutsats är att polisens beslut om kostnaden för bevakningen i praktiken lett till att vi har en “kulturpolis”.

Hanna Fahl är inne på samma spår i Dagens Nyheter då hon gör en jämförelse mellan olika evenemang runt om i Sverige där notan för polisinsatsen sett väldigt olika ut. Hon menar att storleken på bevakningen, och notan, från polisen sker på ett godtyckligt sett. Fahl skriver att ”Godtyckligheten kring kulturarrangemangens polisavgifter är skrämmande. Inte bara för att den är orättvis och oförutsägbar, utan allra mest för att den utnyttjas som ett verktyg för myndigheter att stoppa kulturformer man helt enkelt inte tycker om.”

Stockholms kulturborgarråd, Madeleine Sjöstedt, skriver att reglerna för när det är möjligt för polisen att fakturera en arrangör är otydliga. “Frågorna som måste besvaras är först och främst om det är rimligt att polisen har denna möjlighet, om svaret blir ja återstår frågan om hur detta kan ske på ett rättvist och rimligt sätt…” skriver Sjöstedt.

Kommentera
9 december 2010 under Noterat | kommentera

Svenska politiker debatterar med Imperiet-referenser?

Tobias Tobias

England har onekligen några saker som är lättälskade. De snabba, underhållande debatterna till exempel. Eller det starka och stolta förhållandet till sin populärkultur.

I klippet förenas dessa delar när premiärministern David Cameron får en fråga från labourpolitikern Kerry McCarthy då hon droppar The Smiths-låtar. Och — Cameron svarar, direkt och onekligen vitsigt.

Skulle svenska politiker kunna droppa referenser till, säg, Imperiet, eller Eldkvarn? På sin höjd Gyllene tider kanske. (Jämför här.)

Kommentera
18 september 2010 under Analys | kommentera

Tidsandan styr

Tobias Tobias

Det är inte du eller politikerna som styr. Agendan kan likaväl sättas någon annanstans och få fäste i vad som egentligen styr: tidsandan.

Ingenstans har jag sett tidsandan slå igenom tydligare än i senaste numret av tidningen City (Stockholmsupplagan), där alla partiers stockholmsföreträdare verkar prata om Bondens marknad, det vill säga närodlat. Jessica Ritzén sammanfattar i City: ”Vi lever i harmoni med naturen i vår asfaltsbetong, odlar vår kolonilott och låter skyskraporna blomstra. Skildringarna är förvånansvärt samstämmiga trots att de bygger på helt olika ideologier från höger till vänster. Inte ens skillnaden i finansieringen av drömsamhället är avgrundsdjup mellan blocken.

Jag slutredigerar just nu en antologi om framtidens kultur och samhälle, ”Framtiden är nu”. I den boken slår också tidsandan igenom.

Boken har 2040 som imaginär horisont och jag och min medredaktör Sven Nilsson har diskuterat lite kring hur mycket den generella tidsandan  påverkar texterna. Vi kan ana en viss försiktighet — få utopiska visioner, till skillnad från de refererade politikerna ovan — och Sven, som varit med ett tag, konstaterar att tonen för trettio-fyrtio år sedan hade varit en helt annan. Då hade man kastat sig framåt när det gäller att beskriva kulturens framtid. Ingenting hade varit omöjligt.

Dagens tidsanda är ju vad som sätter agendan för de närmsta decennierna. Så se det som en framtidsbild snarare än en nutidsbild: fokus på miljö men inte på kultur. Oavsett valutgången imorgon.

Kommentera
17 september 2009 under Noterat | kommentera

Kluvna tungor

Emma Emma

Det är lite frestande att spekulera i hur snacket går i regeringen i dag. Å ena sidan Göran Hägglund som än en gång gör ett förvirrat utfall mot ”kulturvänstern”. Å andra sidan Maud Olofsson och Lena Adelsohn Liljeroth med sina 73 miljoner till kulturnäringarna.

Själv orkar jag inte riktigt hänga med, eftersom jag har fullt upp med att undervisa både ekonomer och konstnärer i entreprenörskap, på Handels respektive Konstfack.

Det är som alltid lika intressant att pendla mellan skolorna, och ibland världarna. Gemensamt för bägge grupperna av studenter är att de är väldigt företagsamma, men sedan finns det mycket som skiljer dem åt.

Som till exempel synen på moral. Alltmedan konstfacksstudenterna gärna diskuterar värderingar, börjar alltid någon handelsstudent fnysa ”moralistiskt” så fort man närmar sig ämnet värderingar.

För att inte tala om toleransen för ambivalens. Konstfacksstudenterna har sällan problem att uttrycka sin ambivalens inför satsningar som exempelvis de ovanstående. Alltmedan handelsstudenter generellt, och särskilt på högre nivåer, allt som oftast vill ha tydliga svar. Där finns verkligen en extremt låg tolerans för ambivalens.

(När jag läste en MBA-utbildning i Canada gjorde mina kompisar en skulptur som de döpte till ”Low Tolerance for Ambiguity” och skänkte till MBA-programmet. Klockrent!)

Trots – eller på grund av det – skulle jag gärna se mer samarbete mellan grupperna, inte minst för att jag tycker att konstfackstudenterna har mycket att lära handelsstudenterna.
Och apropå Tobias kommentar om inkubatorer nedan, tycker jag att vi – förutom kulturinkubatorn Transit på Konstfack och SSE Business Lab på Handels – skulle ha inkubatorer som sträcker sig mellan skolorna. Precis som de har på många andra håll i världen.

Kommentera