Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
28 augusti 2012 under Noterat | kommentera

Genier

Tobias Tobias

image
image

Några meter från Yo-Yo Ma och Paul Simon, årets Polarpristagare. Det blev en intressant måndagseftermiddag på Polar Music Talk.

Jag har tidigare haft förmånen att lyssna på Yo-Yo Ma, men då med sin cello på scen i Hongkong. Han har över huvud taget varit en följeslagare under många år med sina Bachtolkningar.

Han visade sig också vara rolig och energirik från scenen när han intervjuades. Han tog varje fråga på största allvar som om det var den första gången han fick dem (givetvis finns det få oställda frågor i sådana här sammanhang).

Intressant blev det när Yo-Yo Ma resonerade kring varför han inte var mer aktiv inom politiken. ”Den kulturella sfären har en annan tidräkning än den politiska eller den ekonomiska.”

Mer trött var Paul Simon, som intervjuades av journalisten Jan Gradvall. Simon lättade upp lite och berättade personligt, men stannade främst inom sitt skal och sina erfarenheter, till skillnad från Yo-Yo Ma som även när han talade ville dela med sig.

Men det är klart. Paul Simon har förstått varit än mer påpassad. Det kändes nästan lite sorgligt när han beskrev sina Londonår som de några av de bästa i sitt liv. Han hade ingen lägenhet med toalett, men han hade frihet. Sedan fick Simon & Garfunkel sin första hit, konstaterade han. ”Även om jag var exalterad då, så betydde det slutet på min frihet. Den kom aldrig tillbaka.”

Kommentera
7 september 2009 under Analys, Noterat | kommentera

När framtiden finns i historien

Tobias Tobias

I kursen inledande redovisning lärde jag mig en gång några grundläggande principer för företagande. En är kontinuitetsprincipen och fångar antagandet om att företaget verkar som att det ska fortsätta framåt, till skillnad från ett projekt som har ett slut.

Vi har kunnat följa hur skivbolaget Universal har velat stoppa föreställningen ”The Sound of Silence” på Stadsteatern i Stockholm, för gästspel från Nya teatern i Riga. Universal har hävdat Paul Simons vilja, men idag skriver SvD att Simon inte alls vill hejda föreställningen.

Andra trådar i historien handlar om svårighet med gränsdragningar huruvida det krävs tillåtelse från upphovsmännen direkt (som är fallet för ”musikdramatik” som opera och musikal) eller om ersättning kan betalas till en tonsättarorganisation som Stim utan övrig tillåtelse (i fallen då musiken inte driver handlingen framåt).

Universal har nämligen också hotat att stämma Stockholms stadsteater för musikanvändningen i ”De tre musketörerna”, där låtar av bland andra U2, Eurythmics och Prince används. Stadsteatern hävdar att musiken inte är handlingsdrivande utan ryms inom Stimavtalet. Organisationen Svensk Scenkonst skriver idag att de ska sätta sig med Stim för att klargöra vad som gäller.

Och jag funderar, bör inte de här föreställningarna ses som lyckosamma möjligheter för att uppmärksamma de här artisterna igen, för att till exempel sätta igång en kampanj för en Simon & Garfunkel-samling? Eller som vägar in till teatern för att få in även ny musik i pjäser? Det är klart att upphovsrätten ska respekteras, men vad ger det att ge sig på en lettisk liten teater?

Ett framåtblickande företag hade inte agerat så som Universal gör nu, ett som ville vårda relationer och fortsätta föra fram sina artister. För tio år sedan hade det kanske varit så. Men Universals agerande måste tolkas som bakåtblickande. Framtiden finns i historien. I tider när mindre andel intäkter kan förväntas från skivförsäljning – utan att de påminda lyssnarna i stället går till Spotify – så bevakas tidigare rättigheter ännu hårdare.

Jag blir alltid bekymrad när människor (det är alltid människor som utgör företag, om ni trodde något annat) som söker konfrontation när andra möjligheter finns. Och kollegan Art ekar nästan profetiskt i inledningen till den här liveupptagningen: ”What you see around you is people that are unable to love each other.”

***

För övrigt – att pigga upp. Till något roligare, om ni minns den här videon. Så enkel, så genial.

Kommentera