Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
16 juni 2015 under Noterat | kommentera

Festivaler och sociala medier (ännu en festivalsommar)

Tobias Tobias

Varje år vid den här tiden brukar snacket om festivalsommaren vara igång. Det brukar vara julafton för mig, och jag varit med i otaliga intervjuer på temat och skrivit — i omfattning — hundratals sidor om festivalernas marknad och organisationer.

Och några blogginlägg: se här exempelvis om festivaler. Festivaler har i sig en fantastisk energi — vilket kan kopplas till en stor satsning vid ett tillfälle och på så sätt hög risk och stort fokus — och inbegriper en intrikat balans mellan affären, musiken och varumärket. Dessutom speglar festivalerna samhällsutveckling i stort. Vad unga gör, vad vuxna gör (tänk Sweden Rock), vilka som har pengar, vart man reser, hur man vill bo, vad man lyssnar på när det inte är via Spotify.

Volante Research är vi därför glada att Christofer Laurell har förlagt sitt forskningsprojekt hos oss och att han ska utforska evenemang och platser generellt, men också sommarfestivalerna specifikt just nu i sommar.

Jag brukar skämtsamt kalla honom för en big data-forskare, då hans informationssystem hela tiden tankar in vad som skrivs på sociala medier. Hans kartläggning drog igång med Sweden Rock häromveckan och 11.500 inlägg samlades in bara från den festivalen.

Sedan ska han tolka vad som skrivs, inte bara jämföra mängden inlägg. Steget vidare är att analysera hur den fysiska platsen samspelar med digitala rummet. Läs mer här om Christofer Laurell och hans forskningsprojekt. (Andra teman kommer vara museer och arenor, men mer om det senare.)

Förhoppningsvis får vi nya saker att säga om festivalerna. Rapporten nedan är från 2004 och handlade om Hultsfredsfestivalen i förhållande till sin kommun och andra aktörer. Vilka värden skapas och för vem?

IMG_9263.JPG

 

 

 

Kommentera
7 januari 2015 under Samtal | 2 kommentarer

”Det pågår en musikmassrörelse för att förändra villkoren på musikmarknaden”

Tobias Tobias

2010 STOCKHOLM Elisabet Widlund, vd Musiksverige Foto: Annika af Klercker

Elisabet Widlund var tidigare vd för Musiksverige och är numera kommunikationschef på SAMI (Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation), som bland annat arbetar med att samla in ersättning till sina medlemmar.

Hon har även en bakgrund som teaterproducent. Kanske minns också någon — jag gör det! — hennes blogg ”Konsten och kulturen” under en tid som frilansande kulturentreprenör och konsult?

Under hösten har artisternas intäkter från streamingtjänster diskuterats rätt intensivt, bland annat i samband med att Taylor Swift tagit bort sin musik från Spotify. Varför kommer den här diskussionen just nu?

Artister och musiker, alltså de som spelar in och framför den musik som vi alla lyssnar på, är tyvärr ofta i en svag förhandlingsposition när det gäller att skriva avtal och att hävda sina rättigheter. Artisternas och musikernas organisationer har varit aktiva länge för att få till rimliga ersättningar. Som jag ser det är det ingen ny diskussion – den diskussionen har funnits lika länge som musikmarknaden funnits. Sedan några år tillbaka är det intäkterna från streamad musik som är i fokus, vilket ju är helt naturligt eftersom musiklyssnarna använder streamingtjänster allt mer.

Ni skrev nyligen i ett pressmeddelande att “när människor lyssnar på musik i radioliknande streamingtjänster, får artister en väldigt liten del av intäkterna och musikerna ingenting alls”. Vad behöver förändras för att fördelningen ska bli mer rättvis som ni ser det?
Vi tror på att musikmarknaden själv kan göra upp om en lösning, där även våra anslutna får del av intäkterna. För SAMI:s artisters och musikers del, handlar det om att få ersättning för det ekonomiska värde som de är med och skapar när de spelar in musik och som sedan sprids via radioliknande streamingtjänster.

SAMI:s uppgift är att samla in ersättning när musik sprids vid ett så kallat offentligt framförande, bland annat radio, och det är inom det området som vi vill få till en lösning. Vi anser att de radioliknande streamingtjänsterna ska licensieras på samma sätt som vanlig radio, det vill säga att producenterna (skivbolagen) och utövarna (artister och musiker) delar lika på intäkterna från tjänsterna.

Idag sker licensieringen enbart mellan skivbolagen och streamingtjänsterna, vilket gör att våra anslutna saknar de bitar från intäktskakan som de har rätt till. Situationen är densamma i nästan alla länder, och det pågår en musikmassrörelse i världen för att förändra villkoren.

Vår förhoppning är som sagt att marknadens olika parter ska lösa detta. Om det inte går, så kommer licensieringsfrågan att prövas rättsligt.

Är det enklare idag att argumentera för modeller för hur artister och musiker ska få betalt idag, jämfört med för några år sedan?
Jag upplever att de flesta människor har en välvillig inställning till artisters och musikers rättigheter. Det stora flertalet tycker att det är självklart att de ska få betalt för sitt arbete, och känner till att så inte alltid är fallet. Så musiklyssnarnas lojalitet ligger ofta hos artister och musiker.

På det sättet är det enklare än för fem år sedan, då opinionen för fri fildelning av musik var stark. På andra sätt är det mycket mer komplext! Ju fler digitala musiktjänster som kommer, desto fler vägar finns det för artister och musiker att nå lyssnarna med sin musik. Samtidigt kan den snabba digitala utvecklingen ibland innebära att våra anslutnas rättigheter och intäkter förbises.

Att hitta hållbara lösningar på musikmarknaden är ett väldigt spännande arbete! Och det är dessutom avgörande för att få musiklyssnarnas förtroende.

Vilken är den viktigaste frågan just nu för er?
Förutom att ständigt arbeta med att samla in mer ersättning och betala ut den så effektivt som möjligt, fokuserar vi just nu på att stärka kompetensen hos artister och musiker. De har själva uttryckt att de behöver mer kunskap om sina rättigheter och intäkter, och därför håller vi seminarier om det med start under 2015.

Vi har också tagit fram ett utbildningsprogram för de som vill lägga sitt engagemang i styrelser i någon av de många musikerorganisationer som finns. Programmet löper över ett år och kommer att stärka upp kunskapen i juridik, ekonomi och ledning.

Med starkare artister och musiker, tror vi att musikbranschen på sikt kan bli mer hållbar.

Kommentera
29 april 2014 under Noterat | kommentera

Återuppståndna festivaler

Tobias Tobias

Programmet PP3 i P3 ringer upp och vill liveprata om återuppståndna festivaler. De refererar till Peace & Love i ny form, Hultsfreds lokala festival This is Hultsfred och Siesta i nordöstra Skåne.

Vi kom inte riktigt in på det som jag trodde snacket skulle handla om — utan cirkulerade mest kring hur man ska tänka när man återuppstår — så några kortfattade tankar i all hast för att fylla på:

  • Folk borde väl gilla sånt som sker med genuint engagemang. I den allt mer kommersialiserade konsert- och festivalindustrin så vore det väl märkligt om inte publiken uppskattar det, och är lite mer förlåtande?
  • Publiken tror jag annars inte bryr sig så mycket. Det finns idag otaliga alternativ på konsert- och festivalmarknaden och minnet är kort. Man åker dit det verkar intressant just nu. En skillnad är förstås närpubliken — den lär uppskatta att det även fortsättningsvis händer grejer.
  • För att överleva måste man förändra sig, och människor tenderar generellt (enligt konsumentbeteendeforskning) att uppskatta aktörer som testar nytt och vågar misslyckas. Det borde tala för det som återuppstår i ny skepnad. Men ärlighet bör finnas. Jag har hela tiden varit tveksam till ”nya Hultsfred”, den som senast ägde rum utanför Sigtuna. ”This is Hultsfred”-festivalen som drivs lokalt i Hultsfred är något annat.
  • Och det är klart att det finns goda poänger i att dra nytta av sådant som redan finns: kunskap, material, nätverk, människor och infrastruktur. Lägg till lärdomar och förändringsvilja och revanschlust — då finns det några bra byggklossar för framgång.

Läs mer om vad jag skrivit om festivaler här.

Här är också en radiointervju efter nedläggningen av Peace & Love ifjol.

Även vårt aktuella samtal med professor Tommy Andersson hänger ihop med ämnet: det är viktigt med glada festivalbesökare.

Kommentera
4 mars 2014 under Noterat | 2 kommentarer

Förhållandet mellan kreatörer och ”industri” (musikbranschen)

Tobias Tobias

Fördelningen på vd-nivå i musikbranschen är 82 procent män och 18 procent kvinnor. Häpnadsväckande snedvridet? Faktum är att detta är mer jämställt än för näringslivet som helhet, där 85 procent är män och 15 procent är kvinnor.

Vi har uppdaterat statistik om musikbranschen. Det är en relativt liten bransch — vi kom fram till att 8.778 personer var sysselsatta (år 2011) — men som påverkar desto fler med tanke på hur mycket tid vi lyssnar på musik, och vilken betydelse som musik har i våra liv.

I denna siffra räknas inte heller amatörer eller lärare med. En uppskattning är att antalet musiklärare på kulturskolorna uppgår till 5.000 personer, eller ungefär 3.500 heltider om man slår ihop antal deltidstjänster.

Som jag skriver i rapporten: ”Dessa personer har ofta också en viktig funktion för den lokala amatörkulturen som de inte sällan driver eller deltar i på ideell basis. Allt detta bidrar till ett musikklimat som på sikt är oerhört viktigt för framtida konstnärliga och kommersiella framgångar.”

På en kreatör går det en i industrin

Vi skapade också en ny typ av indelning, en uppdelning utifrån yrkesroller och typ av organisationer. Jag tycker själv att denna är mycket intressant eftersom den belyser hur en kulturnäring ser ut. Inte sällan i diskussioner om kulturekonomi och kulturella och kreativa sektorn lyfts kreatörer fram särskilt, men den omgivande ”industrin” — tänk de yttre cirklarna i vår typiska cirkel- eller solsystemsmodell, vilka fångar in förlag, distribution, tillverkning — utgör den största delen.

De här tre kategorierna valde vi:

  • Musikskapare. Artister, upphovsmän, musiker. (Exempel: Roxette Productions AB, Novemberregn AB.)
  • Musikindustri. Skivbolag, musikförlag, artistbolag, ”royaltyinsamling”. (Exempel: Stim, Live Nation.)
  • Handel. Skivbutik, grossist, distanshandel. (Exempel: Ginza AB.)

Figuren nedan belyser förhållandet, att det på en ”musikskapare” går en person i ”musikindustri”, utöver en mindre andel som arbetar i ”handel”. Är det rimligt? Ja, inte minst i en bransch där rättigheter är så centralt — att sälja och bevaka dem. Visserligen har inga i kategorin ”musikindustri” några jobb om inga låtar eller musikaliska verk finns, men vänd också på det: hur skulle dessa verk spridas och generera försörjning annars?

Diagrammet visar också på skillnaden när det gäller anställda eller enmansföretagare. I kategorin ”musikskapare” finns relativt fler företagare, ungefär hälften. Det är inte förvånande, men belyser att egenföretagandet utgör vardagen för väldigt många.

Screen Shot 2014-03-03 at 10.43.44 PM

Könsfördelning

En annan del av rapporten handlar om könsfördelning. Sex av tio sysselsatta inom musikbranschen som helhet är män. I hela näringslivet är fördelningen 52 procent män och 48 procent kvinnor som är sysselsatta. Könsfördelningen i musikbranschen varierar dock beroende på vilken branschdel vi tittar på.

Inom kategorin musikskapare är fördelningen relativt jämn, 54 procent män mot 46 procent kvinnor. Inom kategorin musikindustri är däremot två tredjedelar, 67 procent, män.

Screen Shot 2014-03-03 at 10.44.09 PMLäs mer

> Läs mer och ladda ner Musiksveriges rapport ”Musikbranschen i siffror 2012″

> Läs mer och ladda ner Volante Researchs rapport om sysselsättning och könsfördelning

 

Screen Shot 2014-03-03 at 10.56.07 PM
Kommentera
16 december 2013 under Samtal | kommentera

Alfons Karabuda: ”Det gynnar affärerna att bejaka mångfald och jämställdhet”

red red

alfons karabudaAlfons Karabuda är kompositör och ordförande i intresseföreningen SKAP – Sveriges kompositörer och textförfattare. SKAP arrangerade nyligen den internationella konferensen Digital Agenda For Music ’13 som satte fokus på musikbranschens roll på en ökad digital och internationell marknad.

Vad innebär en digital agenda för musiken?
Musiken behöver vara en del av de digitala agendorna såväl nationellt som i EU. SKAP:s satsning Digital agenda för musiken under 2013 har syftat till just det, att föra upp musiken och musikskaparna på agendan i de digitala agendorna. Genom vårt ordförandeskap i ECSA (European Composer & Songwriter Alliance) har SKAP deltagit i EU-arbetet kring bland annat det nya direktivet för upphovsrättssällskap och den digitala inre marknaden, och vi kommer självklart fortsatt att engagera oss i arbetet för en reform och harmonisering av upphovsrätten. Dessutom har Digital agenda för musiken syftat till att skapa nya arenor för samverkan mellan musik, teknik och politik. De här aktörerna pratar ofta två och två, mer sällan alla tre tillsammans. Ska vi lyckas på ett bra sätt med den digitala utvecklingen måste vi göra det tillsammans, med förståelse för varandras perspektiv. Jag tror att dialog och samarbete långsiktigt gynnar den digitala utvecklingen mer än tuff lobbying bakom ryggen på varandra.

Är det just de digitala frågorna som är de viktigaste för musikbranschen just nu?
Det finns många frågor som är viktiga för musikbranschen, men det är klart att de digitala är tongivande idag. Det arbete vi gör nu sätter en helt ny infrastruktur för musik, film och tv framöver. Det är inget musikbranschen som helhet, eller vi som företräder de enskilda kompositörerna, låtskrivarna och textförfattarna kan eller ska stå utanför.

Finns det andra viktiga frågor?
Under 2014 kommer SKAP att göra en satsning på mångfald och jämställdhet, som förstås alltid är en aktuell fråga. Men även här ser vi en koppling till den digitala utvecklingen. Vi menar att mångfald och jämställdhet är perspektiv som inte bara måste finnas med i den digitala diskursen, utan faktiskt är en av nycklarna till framgång för den digitala utvecklingen. Som vi diskuterade på konferensen ser vi också hur de nya strukturer som växer fram i nya affärsmodeller och nya digitala tjänster redan från start är mer jämställda än den gamla skivbolagsstrukturen. Det är förstås inte en slump, kanske är vi nu mogna att se fördelarna med mångfald och jämställdhet i alla verksamheter på ett sätt vi inte gjorde när den förra strukturen växte fram för ett sekel sedan.

Självklart ser jag med tillförsikt på att också vikten av de enskilda musikskaparnas arbete börjar hitta in på agendan. Deras arbete, musiken, ligger till grund för alla dessa tjänster som ska få den digitala inre marknaden att snurra. De som gör innehållet skapar värde för alla i näringskedjan – faktum är att det är deras arbete som är anledningen till att det överhuvudtaget finns en näringskedja.

Vad tog du med dig från konferensen?
Många saker. Kanske främst just vikten av att mångfalds- och jämställdhetsperspektivet finns med i arbetet med den digitala utvecklingen. Men också att vi även denna gång lyckades samla ”fler än oss själva”. Till konferensen kom såväl musiken, tekniken och politiken som innovatörer, entreprenörer och digitala tjänster, både redan etablerade och nya startups. Och vi hade den här breda representationen både på scen och bland åhörarna. Därför var nätverkandet och samtalet i foajén i pauserna och i Södra Bar under efterminglet lika viktigt som det som hände på scen. För SKAP:s del innebär det här att vi kan fortsätta arbetet med en ännu bredare plattform för dialog och samarbete.

Kreativa Europa är nu antaget av Europaparlamentet. Hur viktigt är ett europeiskt perspektiv när vi talar kulturpolitik och kreativa näringar?
Det är avgörande. Dels för att politik och lagstiftningsprocesser ser ut som de gör. Men framförallt för att en allt större del av infrastrukturen bakom kulturen blir gränsöverskridande med den digitala utvecklingen. Samtidigt är det lika avgörande att medlemsländerna får behålla sin kulturella särart. Det är trots allt den som utgör valutan i den nya infrastrukturen, och det är den som ger oss vår egen kulturella identitet.

Kommentera
28 oktober 2013 under Noterat | kommentera

Den som går före (R.I.P. Lou Reed)

Tobias Tobias

 

Lou Reed är död. Jag har för mig att det var han som sa: ”One year for you is one day for me.”

I alla fall så satte han mer avtryck än de allra flesta. Hans grupp Velvet Underground var den mest inflytelserika rockgruppen någonsin, som Lennart Persson skrev i Pop, eller i alla fall den mest inflytelserika amerikanska rockgruppen, som Rolling Stone skriver.

Det är därför intressant att se hur Velvet Undergrounds första tid helt förbiseddes av samtiden. Det som verkligen förändrar och går före blir sällan populärt direkt.

Inom kulturekonomin brukar vi prata om nobody knows-komponenten. Det är en av de karaktäristiska drag som Richard Caves tar upp i sin bok Creative Industries. Ingen vet vad som kommer slå; det finns inga marknadsundersökningar som kan peka ut vad nästa stora film ska handla om. Det är för mycket magi, känsla, tajming, word-of-mouth och konst inblandat.

Detta är bland det svåraste för kulturproducenter att hantera. Efter åratal av satsade resurser på ett verk och en upphovsman, och i vissa sammanhang, enorma produktioner (tänk: film), så är ändå så svårt att säga om resultatet kommer bli en framgång. Filmhistorien är till exempel full av storsatsningar som floppat.

En annan del av att ”ingen vet” är att sådant som passerar tyst i sin samtid kan erkännas först senare. Bakåt i tiden ser vi konstnärer som impressionisterna och Vincent van Gogh. Sådana som bröt mark och utmanade samtiden.

Och Velvet Underground är ytterligare ett exempel. Som Legs McNeill, en av författarna bakom ”Please kill me”, skriver:  ”Tänk på att (Velvet Undergrounds) ”Heroin” släpptes samma år som Beatles ”All you need is love””.

Musikjournalisten Lennart Persson (också R.I.P.) skrev i sin Pop-artikel om Velvets tredje skiva: ”The Velvets var i stället sjuttiotalets allra första band, redan på sextiotalet.”

Jan Gradvall fyller i i sin runa i Expressen idag: ”Det var som sagt inte många som köpte Velvet Undergrounds debutalbum när det gavs ut, men det har sagts att alla som köpte albumet sedan bildade ett band.”

Kommentera
21 mars 2013 under Noterat | 3 kommentarer

Kulturskolan bakom USA-ettor

Tobias Tobias

Vem hade kunnat tro att killen längst upp till höger med glasögon sex år senare skulle bli en av världens hetaste låtskrivare med sin första USA-etta? Idag har han varit med och skrivit fler låtar (sex) som toppat USA-listan än både Benny Andersson och Per Gessle.

Det är Johan ”Shellback” Schuster, idag 28 år, på bilden. För några veckor sedan tog han emot Regeringens musikexportpris av handelsministern Ewa Björling. Ur motiveringen: ”Tillsammans med kollegan Max Martin var Shellback trefaldigt nominerad inför 2013 stora Grammy-gala i USA och av den amerikanska musikbranschbibeln Billboard har Shellback rankats som den just nu hetaste musikproducenten i världen.'”

Jag använde Shellback som exempel när jag höll föredrag på en konferens i Malmö om Kulturskolans framtid för några dagar sedan. Kopplingen var naturlig eftersom superproducenten skrevs in på Kommunala Musikskolan i Karlshamn för snart två decennier sedan.

Det roliga var att hans trumlärare — Peter Svensson, eller trum-Peter — satt i publiken. Peter var Shellbacks lärare från årskurs 4 till och med årskurs 3 på det estetiska programmet på gymnasiet. Jag hade pratat med Peter innan när jag gjorde research och hade fått en bakgrund.

Det är en historia om vikten av kulturell infrastruktur och att talanger kommer från hela landet, även om de dras till Stockholm och, i det här fallet, till slut Hollywood. Historien visar också på vikten av dedikation och träning, men också på betydelsen att få tillträde till lärare som kan vägleda samt lokaler.

Det är också ett bevis för hur estetiska gymnasieprogram, studieförbund (läs Jan Gradvall) och musik-/kulturskolan har en stor betydelse — och, utöver att tillföra mycket för människors och samhällets utveckling på olika plan, också bli en oerhört lönsam affär.

Handelsministern igen: ”Intresset för svensk musik och den betydelse som svenska musikframgångar har på den internationella arenan går inte att underskatta. Det är därför särskilt glädjande att idag få dela ut Regeringens musikexportpris till musikskapare som bidrar till att öka både kännedomen och nyfikenheten på Sverige i utlandet.”

Hear, hear.

Johan ”Shellback” Schuster mottagare av Regeringens musikexportpris 2013.


Min väl använda figur: bredd leder till elit. Men oerhört relevant i exemplet Shellback.

Jag jämförde med idrottens organisation. En fråga borde vara hur fler kultur-Zlatan kan få tillträde och kunna utvecklas. Potentialen är gissningsvis enorm.

Kommentera
25 februari 2013 under Noterat | kommentera

Sugar Man och mäktigast

Tobias Tobias

Jag tänkte på artisten Rodriguez när gratistidningen Nöjesguiden i januari listade musikbranschens mäktigaste i Sverige. I sammanställningen till vänster så blir det tydligt hur låtskrivare och artister dominerar listan. Visserligen står dessa för lyskraften, men ibland under en begränsad tid — och mäktigast?

I filmen ”Searching for Sugar Man” så framkommer en annan, vanligare bild. Kreatören må vara den som allting springer ur, källan för att allt runt omkring kan snurra: skivbolag, producenter, skivbutiker (på den tiden), Spotify (nu), konsertbokare, musikjournalister. Men själv tjänade han knappt något medan succén pågick i Sydafrika.

Någonstans måste väl pengarna ha gått, frågar sig Malik Bendjelloul i sin film, och börjar nysta i tråden innan han släpper den, fortfarande lös. Det blir en illustration över hur svag kreatören snarare är och hur skev fördelningen kan bli. I det här fallet extrem åt det hållet.

Jag och andra har pratat om det många gånger, men filmen blir en talande illustration och en påminnelse.

Det är för övrigt fantastiskt att Malik Bendjelloul fick en Oscar natten till idag för bästa dokumentärfilm. Stort grattis!

***

LÄS MER:

Kommentera
19 februari 2013 under Gäst | kommentera

Gästkrönika/Linda Portnoff: Inspiration och klokskap från By:larm

red red

Linda Portnoff är analysansvarig på Volante och bland annat huvudförfattare till rapporterna om musikbranschen som Volante tagit fram på uppdrag av Musiksverige. I förra veckan besökte hon by:Larm där hon fick träffa idolen och ikonen Kim Gordon.

Jag var på by:Larm i Oslo i fredags och presenterade statistik över musikbranschens intäkter och hade då förmånen att få lyssna till ett 1,5 timmars samtal med Kim Gordon som berättade om konst som inspirerat henne, och frågor som hennes egen konst behandlat. Kim berättade bland annat om sina deltagande observationer av män som tillåts leva ut sina mer feminina sidor via musik, manlig bonding, män som håller på med experimentell musik (med den ironiska betoningen på män som för att markera det absurda i frågan hon ofta fått: ”hur känns det att vara kvinna på noisescenen”).

Under samtalet fick jag också en förklaring som kan hjälpa oss att tolka statistiken vi tagit fram som bland annat visar att musikbranschens intäkter till mer än hälften utgörs av liveintäkter. Hur kommer det sig att vi betalar så mycket pengar för att gå och uppleva musik live? ”People pay to see others believe in themselves”, skrev Kim Gordon på åttiotalet i en artikel i tidskriften Artforum som  refererades under samtalet. Det ögonblicket blev det uppenbart för mig vari kraften ligger.

 

Kommentera
30 januari 2013 under Noterat | 1 kommentar

Musikbranschen fortsätter växa

red red

Idag presenterar vi rapporten ”Musikbranschen i siffror – Statistik för 2011” som Volante tagit fram i samarbete med Musiksverige och Tillväxtverket.

Rapporten är en uppföljning av föregående års rapport och det går att konstatera att musikbranschen vuxit med fyra procent mellan 2010 och 2011. Omsättningen var totalt 6,3 miljarder kronor år 2011.

Konsertintäkterna är den del som är klart störst och står för 51 procent av de totala intäkterna. Den strömmade musiken, exempelvis via Spotify, är däremot den intäktsdel som ökar snabbast. Ökningen för den strömmade musiken mellan 2010 och 2011 var hela 106 procent.

År 2011 gick också onlineförsäljningen av inspelad musik om den fysiska försäljningen i absoluta tal på den inhemska marknaden. Även på exportmarknaden pekar trenden mot att onlineförsäljningen tar en allt större del av den totala försäljningen.

Läs mer och ladda ned rapporten i sin helhet.

***

Rapportering i media (uppdateras)

 

Kommentera
Föregående sidaNästa sida