Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
21 januari 2013 under Noterat | kommentera

Unesco tar fram handböcker om mätmetoder

red red

Unescos enhet för statistik, UIS, håller på att ta fram globala riktlinjer för hur det är möjligt att mäta kulturens ekonomiska bidrag. Handböckerna har ett särskilt fokus på länder med stark ekonomisk tillväxt (ex. Kina, Indien och Brasilien) där data ofta är begränsad.

Två handböcker finns nu publicerade. Den första handlar om de kulturella och kreativa näringarna och gör en litteraturöversikt över mätmetoder som använts i olika delar av världen. Den andra handboken fokuserar på kulturellt deltagande. Handboken tar upp mätmetoder för att fånga mer traditionellt deltagande och nya sätt av kulturellt deltagande som digitalisering har inneburit.

Kommentera
8 januari 2013 under Noterat | kommentera

Att mäta den kreativa ekonomin

red red

Vi är många som försöker mäta den kreativa ekonomin på olika sätt. I slutet av januari presenteras två nya undersökningar i Sverige: 22 januari presenteras statistik om modebranschen (handelsministern introducerar) och 30 januari statistik om musikbranschen (näringsministern är med). Vi är själva involverade i de här undersökningarna och återkommer. Lägg till den statistikrapport om kulturella och kreativa näringar från i november där vi bland annat jämför mellan några av de mest inflytelserika definitionerna av dessa näringar.

Brittiska Nesta fortsätter också att fundera. De har tagit fram en ny metod för att kartlägga den kreativa ekonomin. Bakgrunden är delvis en kritik mot brittiska kulturdepartementets definition. Nesta menar att den definitionen missar att fånga en del industrier med en hög grad av kreativitet och inkluderar andra industrier som inte kräver en hög kreativitet. Metoden går ut på att mäta den “kreativa intensiteten” inom olika sektorer för att på så sätt göra en mer rättivsande bild av hela den kreativa ekonomin. Metoden är framtagen för att kunna göra internationella jämförelser och kunna anpassas till strukturförändringar i ekonomin. Ladda ned rapporten direkt.

Kommentera
12 november 2012 under Noterat | 2 kommentarer

Europeisk kulturstatistik

red red


Är det här bokbransch eller porrindustri? Ibland är det svårt med avvägningar, men att till slut ändå välja riktlinjer är att föredra framför att inte göra några mätningar alls. ESSnet publicerade nyligen slutversionen av rapporten om europeisk kulturstatistik. Syftet med rapporten är att ta fram metoder som gör det möjligt att göra jämförelser mellan länderna. Rapporten (550 sidor!) spänner brett över kulturområdet inklusive finansiering, kulturindustrin och dess spill over-effekter, kulturellt deltagande och sociala aspekter.

Arbetet har letts av Eurostat och koordinerats av Luxemburgs kulturdepartement i samarbete med franska och nederländska kulturdepartementen och Tjeckiska och Estländska statistikbyråerna. Ladda ned rapporten direkt [.pdf].

Kommentera
25 oktober 2012 under Samtal | 3 kommentarer

Samtal/Lars Strannegård: Låt oss prata om kvalitet

red red

Lars Strannegård är professor i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, styrelseledamot i Statens Kulturråd och medgrundare av Röda Sten konsthall i Göteborg. Han har skrivit och fungerat som redaktör för flera böcker, däribland antologin ”Den omätbara kvaliteten” där han var författare och redaktör. På bilden ovan talade Lars vid Jönköpings kulturting.

Vad är egentligen kvalitet?
Kvalitet handlar om någontings beskaffenhet. I dagligt tal har dock begreppet bara kommit att betyda ”braig-het”. Hög kvalitet innebär kort och gott att något anses vara bra. Låg kvalitet anses således vara det motsatta. Vem som bestämmer vad som är bra eller inte är den kluriga frågan!

Är det möjligt att mäta?
Kvalitet handlar om både mätbara och omätbara värden. Man kan mäta hur hållfast en bro är. En bro som håller för hög belastning är ”bra” och håller således i en mening hög kvalitet. Att mäta hur vacker den är låter sig inte göras lika lätt. Inom kulturen är begrepp som känsla, verkshöjd och upplevelser centrala. Att mäta sådant som känslor och upplevelser är minst sagt problematiskt. Hur räknar man ut hur effektiv en målning, ett musikstycke eller en dansuppsättning är?

Finns det några risker med att försöka mäta eller definiera kvalitet?
Stora. Kvaliteter som operationaliseras för att bli mätbara reduceras. Man kan mäta delar av helheter men man får inte ta miste på vad det är man de facto mäter. Siffror tenderar att leva sina egna liv, frånkopplade de sammanhang som de syftat till att avbilda.

Hur ska kulturinstitutioner och tjänstemän förhålla sig till krav på att utvärdera kvaliteten?
Genom att hålla en dialog om vad kvalitet är samt hur det ska definieras och bestämmas. Kultur i alla dess former innebär en ständigt pågående diskussion om vad som är bra, intressant och givande samt vad som inte är det. Utan kvalitetsdiskussioner blir kulturlivet ganska intetsägande.

Kommentera
31 januari 2012 under Samtal | kommentera

SAMTAL/Clas-Uno Frykholm: Vi behöver mer kunskap om kulturfinansieringen

red red

Clas-Uno Frykholm är chef för den nyetablerade Myndigheten för kulturanalys, som ibland förkortas ”Myka” eller ”Kulturanalys”. Myndighetens uppdrag är att utvärdera, analysera och redovisa effekter av åtgärder som genomförts på kulturområdet. Och även att genomföra egna utredningar och analyser på kulturområdet, exempelvis för kulturens samlade finansiering. I april har myndigheten varit igång i ett år och kommer snart att publicera sina första rapporter. (Det bör här också nämnas att Kulturekonomis Tobias Nielsén är medlem i Insynsrådet till myndigheten.)

Smekmånaderna är snart över. Snart släpps era första rapporter. Vad handlar de om?
Vi har tre rapporter som går till trycket inom kort:

Årsrapporten beskriver myndighetens uppbyggnad, bemanning och hur vi har påbörjat arbetet inom våra sex huvuduppgifter. Där ges också en kort presentation av vår första utvärdering av kultursamverkansmodellen.

Den första av våra årliga rapporter till regeringen, Kulturanalys 2012, inleds med en omvärldsanalys där vi bland annat fördjupar oss något i begreppet medborgarperspektiv och ger en internationell utblick som belyser effekter av nedskärningarna inom kultursektorn i några utvalda länder. Därefter problematiserar vi uppdraget att belysa kulturens samlade finansiering och utvecklar vi några tankar om hur vi ska arbeta med samhällsekonomiska analyser. Rapporten innehåller en liknande analys av vårt uppdrag att bedöma effekterna av den statliga verksamhetssyrningen. Vi presenterar också resultat av våra utvärderingar av kultursamverkansmodellen och regeringens satsningar på jämställdhet inom inom film, musik och historiska muséer. Rapporten avslutas med en beskrivning av det kulturpolitiska forskningsfältet och några tankar om hur vi ska arbeta vidare med forskningsfrågorna i framtiden.

Den tredje rapporten, Kultursamverkansmodellen – en första utvärdering, är en särredovisning av vår första utvärdering av kultursamverkansmodellen som riktar sig en bredare publik.

Varför behövs det en myndighet för kulturanalys och varför nu?
Anledningen till att myndigheten bildades var att regeringen ville skapa en fristående myndighet som huvudsakligen skulle ha granskande och utvärderande uppgifter. Tidigare hade myndigheter som ansvarar för att genomföra kulturpolitiken och fördela statliga anslag – främst Kulturrådet – också ansvaret för att utvärdera resultaten av sin egen verksamhet, vilket kanske inte är så lyckat. Att bilda fristående analysmyndigheter är för övrigt en generell trend inom flera politikområden. Det finns nu ett tiotal sådana myndigheter där kulturanalys och vårdanalys är de två senaste.

Vad kommer det innebära att ni har blivit utsedda att fungera som statistikansvarig myndighet för kulturområdet?
För oss är det en stor styrka att ha direkt tillgång till statistiken inom kulturområdet. Det gör att vi snabbt och smidigt kan kombinera kvantitativa och kvalitativa data i våra utvärderingar. Vi har också spännande planer för hur statistiken kan utvecklas i framtiden. Bland annat vill vi utveckla det vi kallar för ”snabbstatistik” och skapa en webbplats – kulturfakta.se – där alla som är intresserade ska kunna få tillgång till statistik på ett enkelt sätt. Men först och främst handlar det om att utveckla och förbättra den statistik som redan finns. Vi hoppas nu bara att regeringen avsätter rimliga resurser för detta, så att vi kan fullgöra vårt uppdrag på bästa sätt.

Vilka är de viktigaste forskningsområdena för det kulturpolitiska området? Var finns de allvarligaste kunskapsbristerna?
Ett område där vi generellt sett saknar kunskap är hur den digitala utvecklingen påverkat kulturvanorna, särskilt i de yngre åldersgrupperna. Dels saknas uppgifter nästan helt för barn yngre än 10 år, dels är de frågor som ställs formulerade på 1970-talet och därför inte anpassade till de senaste 10-15 årens utveckling av digitalt distribuerad kultur.

Vi har inte heller någon bra kunskap om hur kulturens finansiering egentligen ser ut. Vi har hyfsat bra kunskap om de offentliga medelströmmarna, men hur stor är den privata finansieringen? Hur stort värde har alla ideella insatser?

En annan viktig fråga för kulturpolitikens framtida inriktning är hur den offentliga infrastrukturen för kultur – med den menar jag statligt, regionalt och kommunalt finansierade museer, teatrar, orkestrar, bibliotek osv – påverkas av olika förändringar i omvärlden, till exempel regionaliseringen, internationaliseringen, den digitala utvecklingen, förändrade villkor på arbetsmarknaden för kulturskaparna, upplösningen av gränser mellan producent och konsument, mellan professionell och amatör etcetera.

Mycket spännande är också att se på hur kultur kan föras in som en fjärde faktor i arbetet med hållbar utveckling, vid sidan av ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet.

Ni har fått ett särskilt uppdrag från regeringen att till i höst fundera kring kulturindikatorer för utvärdera de kulturpolitiska målen. Berätta mer!
Det finns inte så mycket mer att berätta i nuläget. Det vi ska göra är att analysera hur kvalitativa och kvantitativa indikatorer kan utvecklas för att utvärdera effekterna av den nationella kulturpolitiken. Vi har haft vissa inledande diskussioner med departementet kring detta, men uppdraget är än så länge ganska öppet. Det vi har gjort så här långt är att titta på liknande system i andra länder för att se vilka indikatorer de använder, men så mycket mer har vi inte hunnit.

Hur ska ni lyckas mäta kvalitet?
Det är en bra fråga, som man brukar säga. Det första som jag vill vara mycket tydlig med är att vi själva inte på något sätt kommer att uttala oss om konstnärlig kvalitet. Däremot är det inte ointressant att beskriva hur andra upplever att kvaliteten påverkas av olika politiska beslut, och det är något som vi kan och ska kartlägga. Vill man göra någon form av oberoende bedömning av hur kvaliteten i olika kulturella och konstnärliga verksamheter utvecklas måste man anlita externa sakkunniga, på samma sätt som man gör när man bedömer kvalitet i forskning. Det är dock förknippat med många problem och stora kostnader, så det är något som vi inte planerar att göra inom den närmaste framtiden. Att värdera verksamheter och bedöma kvalitet ur andra aspekter är däremot något som ligger i vårt uppdrag och något som vi som professionella utvärderare är experter på.

Kommentera
2 februari 2011 under Noterat | kommentera

Att mäta kultur och kreativa näringar

red red

Det brittiska kulturdepartementet har tillsammans med andra forskningsinstitut och rådgivare, startat ett forskningsprogram med syftet att öka förståelsen för kulturens värden och metoderna att mäta dessa effekter. Projektets första rapport [.pdf] publicerades nyligen och består av en genomgång av olika mätmetoders för- och nackdelar och tidigare debatter kring dessa.

Rapporten hämtar inspiration från bland annat miljö- och hälsoekonomi, konst- och kulturforskning och aktuella studier rörande generellt välmående. Den riktar sig i första hand till organisationer som behöver finansiering till exempelvis en ny byggnad eller andra liknande stora projekt och till beslutsfattare som skapar nya förslag inom kulturpolitiken. I det senaste analysbrevet skickade vi med en sammanställning över de olika mätmetoderna [.pdf] som diskuteras i rapporten.

Kommentera