Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
19 februari 2009 under Inblick, Noterat | kommentera

Kulturföretagarna vill veta mer

Tobias Tobias

Förbereder mig inför föredrag i Västerås imorgon. Det kommer mest vara kulturföretagare – obs: deras eget ordval – på plats.

De vill veta mer: deras roll när kulturlandskapet förändras och hur ska det som de gör fungera bättre?

Det här är inget unikt och därför viktigt att komma ihåg när Kulturutredningen har kritiserats för sitt förslag om stärkt företagande i kultursektorn. Jag skulle säga att förslaget är viktigare än någonsin – av flera anledningar, men bland annat för att dels gemensamt kunna föra en diskussion kring de här frågorna och dels för att kompetensutveckla verksamma; många har ju ingen utbildning i företagarfrågor och vill veta mer. Det är inte något som går att sopa under matten. Diskussionen och behovet finns redan.

Sedan finns invändningar… varav många dryftats här, men de kommer inte heller fram om vi inte kan snacka öppet kring det här.

Kulturutredningens förslag om stärkt företagande har missuppfattats som en möjlighet för att minska kulturbudgeten. I själva verket ska det läsas tvärtom: hur finansieringen av kultur ska kunna växa.

Kommentera
16 februari 2009 under Inblick | kommentera

Frågor, frågor, frågor

Emma Emma

Jag droppade in sent i debatten kring Kulturutredningen och kämpar förtvivlat med att försöka förstå. I kväll var det diskussion på ABF, men så mycket klokare blev jag inte. Snarare blev det ännu fler frågor i mitt huvud, inte minst efter samtal med andra:

* Greppar utredningen ibland inte över lite väl mycket; kan den verkligen ändra attityderna i samhället vad gäller konst och kultur (här kan jag ju inte låta bli att tänka på de åsikter som hörs i samband med debatten om Konstfack)?
* Är konstnärernas villkor så glömda som det görs gällande; det stod ju ändå i direktiven att utredningen skulle utreda dem?
* Sträcker sig kulturpolitiken bortom partipolitiken; finns det egentligen några ideologiska konflikter? Hur kan, som en vän påpekade, Per Wirtén på Arena och Sanna Rayman på SvD låta likadant och båda två hylla utredningen?
* Hur rimmar de nya supersfärmyndigheterna, eller vad de nu heter, med tron på mångfald? Är det inte bättre med flera instanser? Och hur effektivt brukar det vara med stora byråkratier?
* Hur mycket pengar tror man sig egentligen kunna spara på omorganiseringarna? Och hur mycket pengar tror man att regionalisering och annat ska generera? Finns det några beräkningar, som jag ännu inte har hittat?
* Vart tog kvalitetsmålet vägen – och vad händer när man tar bort det? Är det inte grundläggande för det kulturella fältet (tänk Bourdieu & Co)?
* Vad menar man med civilsamhället – och är inte kulturen redan en del av civilsamhället? Till exempel Riksteatern.
(Här ställde jag en fråga huruvida ”Hells Angels” ska betraktas som en del av civilsamhället; om de representerar kulturell mångfald, och i så fall varför – eller varför inte. Frågan härstammar från min gode vän Filip Wijkströms doktorsavhandling om civilsamhället, där han bland annat studerade just Hells Angels.)
* Och, på samma tema, kan man tala om ”kulturens negativa verkningar” eller antas kulturen alltid vara god?

Själv har jag fortfarande inte hunnit läsa Kulturutredningen annat än väldigt sporadiskt. Hittills är jag ändå ganska imponerad. Det är i alla fall en bra och tankesträckande analys som görs inledningsvis.

Tobias, fyll på!

Kommentera
16 februari 2009 under Inblick, Noterat | kommentera

Huvudroller och tolkningar i "berättelsen" om kulturutredningen och TPB-rättegången

Tobias Tobias

Kulturutredningen är överlämnad och skriven, men berättelsen om den är ännu oskriven.

Rösterna om den har varit splittrade och ganska avvaktande, men snart bör det stå klart vilka som lyckas få (ta) huvudrollerna i debatten och därmed hur debatten ska skrivas. Handlar de brännheta frågorna om regionaliseringen, nyttoaspekten eller omorganisationen i myndighetsstrukturen?

Desto tydligare är rollerna i Pirate Bay-rättegången som inletts idag. Jag följer rättegången nyfiket, liksom alla diskussioner som väckts i samband med den. Idag ska jag själv sitta med i en P3-panel kl 13.15 och prata affärsmodeller i gratissamhället. Vi kommer dock inte nyhetsrapportera från rättegången – det gör så många andra.

Igår höll The Pirate Bay och Piratbyrån en presskonferens. Piratbyrån har slagit fast analysen: Rättegången kommer bjuda på ett stort skådespel med flera spännande karaktärer och scener som interagerar med varandra. Det finns till och med ett namn på skådespelet: The Spectrial. Se även deras debattinlägg i Expressen. Rasmus Fleischer på presskonferensen enligt Nyheter24.

”Tingsrättens dom kommer antagligen inte att vinna laga kraft, utan kommer att överklagas. Vi ser därför förhandlingarna som en uppvisning i teater, där syftet med denna teater är att berätta berättelser om framstående karaktärer och intensifiera känslan här och nu.”

Utifrån analysen kommer berättelsen skapas och spridas, även utomlands (Times tidigare artikel här). Rasmus Fleischer förklarade Piratbyråns och The Pirate Bays uppdrag:

”Vår uppgift kommer att intensifiera, multiplicera och kopiera det som sker. Det kommer inte vara teater i dess strikta mening, utan vi kommer att skapa situationer där det är oklart vem som är skådespelare och vem som är åskådare. Vi är alla skådespelare i The Spectrial där tingsrätten är en scen med åklagare Håkan Roswall som regissör.”

Är det någon organisation som redan hunnit lägga en sådan här kommunikationsstrategi för reaktioner på kulturutredningen?

I senaste numret av Fokus (nr 7) skriver Ulrika Knutson om att enigheten om kulturpolitiket legat fast sedan 70-talet. Men kan kulturutredningen kicka igång en debatt som tar sin utgångspunkt i ideologiska skillnader och – förhoppningsvis – frågan om vad vi vill ha kulturen och kulturpolitiken till?

Inför kvällens debatt kan man ladda upp med de här två rösterna och fundera var på skalan man själv ligger.

I ena ringhörnan, Aftonbladets biträdande kulturchef Åsa Linderborg som bröt ut i ett raseriutbrott i fredags. Jag är mycket tveksam till om hon får gehör för sitt teatraliska skrik på hjälp och får en huvudroll i diskussionen, men – en effekt av att ta i så mycket – hon har fått en del reaktioner.

I andra ringhörnan, sådana reaktioner på Linderborg, bland andra en förbannad SvD-Sanna Rayman här och bloggaren Johan Ingarö som försökte plocka ner Lindeborgs argument (och drar nytta av att det oftast är lättare att bemöta än att vara först ut).

En demonstration på hur skådespelet kan ske. Åsa Linderborg:

”Kultur på marknadsekonomins villkor innebär att den redan etablerade och accepterade kulturen kommer att klara sig hyggligt. Svårare blir det för den samhällskritiska eller den sökande och experimentella som riskerar att misslyckas konstnärligt och publikt.”

Johan Ingarö:

”Jaså? Sedan när är statligt finansierad kultur en förutsättning för statskritisk kultur? Finansierades tältprojektet av staten? Låg den amerikanska staten bakom den svidande kritik av det amerikanska samhället som Jimi Hendrix symboliserade med sin tolkning av den amerikanska nationalsången?”

Jag är för övrigt mycket förvånad hur mycket utrymme frågan om ”marknadsanpassning” av kultur har fått i diskussionerna och menar att den handlar om fördomar. Senaste Babel i SVT snurrade ju runt det här ämnet under nästan hela programmet (och på ett förvirrat sätt; den diskussionen återkommer jag dock till).

Men jag tror att David Karlssons inlägg i dagens DN sätter tonen i uppfattningen att Kulturutredningen inte är en nyliberal utredning. Hans diskussion om kvalitetsbegreppet känns också som något som många delar. Den tolkningen kommer finnas med.

För som sagt, vad som står i en utredningen är en sak. Vad berättelsen om utredningen pekar på är en annan sak.

Kommentera
15 februari 2009 under Inblick | kommentera

Måste vi vara så tråkiga?

Tobias Tobias

Går igenom reaktioner på kulturutredningen – bloggar och tidningarnas nätupplagor – och flera kommentarer utöver innehållet att presentationen i sig verkligen var usel. Powerpoint-presentation på vit bakgrund, utan bilder, bara punktlistor. Med en flod av byråkratbegrepp.

Natalia Kazmierska sammanfattar känslan i Expressen:

Efter en 35 år lång och tålmodig väntan tryckte Eva Swartz Grimaldi lättat i gång powerpointen i pressrummet på Rosenbad.
Hajpen dog redan inför de första punkterna: ”förvaltningsorganisation” och ”institutionsstruktur”.

Martin Aagård skriver i Aftonbladet att utredningen hade en bolsjevikisk twist:

Det var oväntat att få en kraftig sovjetisk upplevelse när den borgerliga kulturutredningen presenterades i går. Men när utredaren Ewa Swartz Grimaldi föreslog att staten ska inrätta något som heter ”Myndigheten för konstarterna” (…) så kändes den sovjetryska ”statliga kommittén för konstfrågor” inte långt borta.

Vilket fick vissa att gå stärkta i sin uppfattning, som Expressens Björn Wiman skriver: ”Det finns få saker som är så själsdödande som kulturpolitik.”

Givetvis tar jag åt mig själv också. Jag konstruerar och använder ju själv den här typen av ord. Även om jag, faktiskt, gör oerhört mycket snyggare, roligare och effektivare PP-presentationer – och åtminstone funderar över det här med ord.

Och obs, jag syftar inte på att förenkling i betydelsen fördumning behövs. Men krångligt och formellt är inte detsamma som smart eller nyanserat.

Kommentera
13 februari 2009 under Essä, Inblick | kommentera

Röster om kulturutredningen

red red

Så samlar vi upp några pressröster om kulturutredningen.

Övergripande:
DN:
”Storstädning i Kulturen” , ”Kulturutredningen bit för bit”
SVD: ”Kritik mot allt för snabb förändring”, ”De nya kulturmålen – jämför med de gamla”
GP: ”Fler utredningar väntar kulturen”
Expressen: ”Kort sagt ett antiklimax”

Dagens samhälle: ”Mer makt över kulturen för landstingen”
Helagotland.se: ”Kulturen på Gotland på större eget ansvar”, ”Utredningen utmanar politikerna”

Kommentarer och debatt:
SR Kultyrnytts
Göran Sommardal: ”Utövare och publik alltför osynliga i byråkratisk utredning”.
DN:s
kulturchef Maria Schottenius: ”Alla vill vara där kulturen är”
SVD:s
Sanna Rayman skriver på ledarplats: ”Nu får kulturen vad den förtjänar”
Newsmill skriver skuggutredningens Stina Oscarsson: ”Kulturutredningen vill begränsa den konstnärliga friheten”

Aftonbladets biträdande kulturchef Åsa Linderborg: ”Ett skott i hjärtat” och Martin Ågaard på samma tidning ser det som ”Högerpolitik – med bolsjevikist twist”. Aftonbladet låter också Henrik Lange sammanfatta utredningen i fyra serierutor, för dig som har ”skitbråttom”.På Expressen känner Natalia Kazmierska en stor tomhet när det pratas portföljer med ”Mappen i hand”.

SvD menar Mats Johansson (m) att ”utredningen är en utgångspunkt inte en slutprodukt”, medan Magnus Eriksson tycker ”att utredningen är ett illa tänkt och illa skrivet hastverk” och kulturchefer på regionala instututioner ”oroar sig över portföljmodellen”.

I DN skriver Ulrika Kärnborg att ”utredningen är en farlig, byråkratiskt klåfingrighet”, medan Författarfonden ”krig mot kulturutredningen”, åsikt som också förs fram av  René Vázquez Díaz från författarfonden i Sydsvenskan hon undrar om det är en ”kulturutredning eller kulturkannibalism”.

I GP synar Gabriel Byström ”Jakten på en ny kulturpolitik” och i Sydsvenskan ser Sven Nilsson ser en ”kulturutredning som vill ändra på allt utan att göra något”.

I Borås Tidning menar Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande i ABF, att ”kulturutredningen blev ett stort jasså!”. Högskolan i Borås, en av remissinstanserna till utredning, är skarpa i sin kritik. Ander Frenander docent vid centrum för kulturpolitiks forskning menar att det saknas en röd tråd och  ”ser inga samband mellan grundanalysen och förslagen”.

I Norran menar Margareta Israelsson (S), talesperson för kulturfrågor och Tomas Wennström (S), ordförande kulturnämnden, Ume, att kulturutredningen är ett beställningsverk.

SVT kulturnyheterna kan du se intervjuer med kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth, Kulturutredningens ordförande Eva Swartz Grimaldi och Kulturrådets ordförande Kerstin Brunnberg här. Enligt kultutministern verkar det heller inte som om supermyndigheterna blir av i ett första skede.

Korta och spontana kommentarer från Kultursverige kring släppet av utredningen hittar du i morgontidningarnas enkäter här och här.

Kommentera
13 februari 2009 under Inblick | kommentera

KULTURUTREDN/ Regionernas kulturpolitik

red red

Regionaliseringen är en av de förslag som diskuterats mest. Maria Schottenius, DN, menar att det är den ”kritiska punkten” i utredningen och frågar sig idag om alla regioner har lika stor kompetens som Västra Götalandsregionen.

Själv är jag inte så orolig. Kulturpolitiken har ju varit regionaliserad länge redan – det gäller även sådana verksamheter som symfoniorkestrarna – och statens röst i har väl knappast ljudit klart, inspirerande och högt på länge.

I det sammanhanget är det intressant att lyfta fram en annan – men inte lika diskuterad aspekt – på regionaliseringen, något som redan är märkbart. Det som handlar om viljans eller ideologins betydelse. Även Lars Nordström, kulturnämndens ordförande i VG-regionen, konstaterade att all politik är prioriteringar när vi intervjuade honom i förra veckan.

Till förra veckans analysbrev intervjuade vi David Karlsson, doktor i offentlig förvaltning på Göteborgs universitet. I sin avhandling visade han att ideologi och politisk tillhörighet gör skillnad i den kommunala kulturpolitiken, även om de politiska företrädarna gärna såg det som att de företrädde en samförståndslinje.

Kommer det ideologiska att ha betydelse även på den regionala nivån?
- Jag är övertygad om det. Det finns ideologiska skillnader inom kulturpolitiken – allt ifrån grundläggande frågor om kultur är en mänsklig rättighet, vad som är bra och dålig kultur, vem som ska bestämma de till frågor om vad som ska finansieras offentligt och om det ska vara uppfostrande kultur. Samtidigt finns föreställningen hos politikerna att samförståndspolitik är bra och det gör att man inte låtsas om det ideologiska.

Men innebär det faktum att kulturpolitiken är ideologiskt präglad att det även blir stor skillnad i den reella politiken mellan olika kommuner och/eller regioner.
- Inte så mycket som det borde. På kommunal nivå är kultur ett oreglerat område där kommunerna i princip kan utveckla vilka kulturpolitiska modeller man vill. Men de gör det inte fullt ut, då kraften i konsensus är stark.

Det har kommit fram frågor om det finns tillräcklig kulturkompetens i regionerna för att ta hand om kulturpolitiken. Hur ser du på det?
- Det är också svårt att svara på. Landstingen och regionerna är ju nu dominerade av vårdpolitik, men samtidigt har man sett att utvecklingsfrågor och kulturfrågor tar oproportionerligt stor plats, så jag tror inte att det skulle vara ett problem. Och flyttar man över uppgifter från staten och länsstyrelserna till regionerna innebär det ju också en demokratisering.

Kommentera
12 februari 2009 under Inblick | kommentera

KULTURUTREDN/ Uppsamlade diskussioner och tankar

Tobias Tobias

Presskonferensen är över. Intresset var stort – lokalen överfull: Svenska Dagbladets Sanna Rayman fick sitta på golvet.

Ommöblering är temat i dagens rapportering (SvD och DN). Men hur stor förändring är det egentligen som kulturutredningen förespråkar? Jag frågade några i sekretariatet: Maria Eka, Keith Wijkander, Per Svensson, Roger Blomgren och Tobias Harding.

”Stor”, sa alla. Inte lika stor som 1974, men då sattes ju kulturpolitikens grundstruktur.

Samtidigt, sa Keith Wijkander, har det här varit en nödvändig anpassning. Han menade att förändringar av typen som föreslagits egentligen måste ske gradvis.

Jag konstaterade att den föreslagna förändringen var stor på organisatorisk nivå – men gäller det även inriktningen på kulturpolitiken?

”Ja”, var svaret. Breddningen av kulturen betonades. Egentligen fanns den aspekten också 1974, men fick inte stort genomslag och har successivt bleknat. Kulturpolitik har kommit att bli synonym med kulturbudgetens ramar.

I förhandssnacket har det varit mycket fokus på organisationsförändringar och kulturutredningen har fått kritik – även här – för att fokusera på administrationen alltför mycket. Men det gick att ana en vision idag, en story: breddningen av och en större plats för kulturområdet. Jag tycker ändå att presentationen kunde målat upp denna bild bättre – även om kulturutredningens ordförande Eva Swartz Grimaldi inte inledde i änden struktur, utan med att betona att ambitionen varit att stärka kulturens roll i samhället.

Från branschpolitik till aspektpolitik, var också en av rubrikerna i presentationen. Med det menas – tror jag – att kulturen inte begränsas till några sektorer, utan samarbeten mellan politikområden, med civilsamhället och med skolan lyfts fram, liksom kulturens värde i olika sammanhang såsom hälsa, livskvalitet, marknadsföring.

Så som det redan fungerar på regional nivå. Se bara på varifrån pengarna kommer till Film i Väst: både från kulturnämnden och regionala utvecklingsnämnden.

Det här tror jag är viktigt (och var vad jag sa när SVT:s ”Kulturnyheterna” gjorde en kortintervju inför kvällens program). Kulturen förminskas av att förskjutas till en periferi där konsten bara existerar för konstens skull. Kulturen har större potential att ta plats med fler gränsöverskridande samarbeten, med ordentlig förståelse hos medborgarna och då fler värden betonas.

Strukturfrågorna hamnade ändå i fokus och det ska bli intressant att följa hur dagens institutioner och företrädare för myndigheter reagerar.

Eva Swartz Grimaldi nämnde att inspiration hämtats från idrotten. Hon påpekade särskilt Riksidrottsförbundets samlade röst, i stället för kulturbyråkratins nuvarande många röster. Jag funderar på om idrotten även influerat tankegångarna kring samarbete med den idealla sektorn. Själv brukar jag framhålla jämförelser med idrotten på ytterligare plan: att det är självklart att både bredd och elit har sin plats, att både proffs och amatörer kan samsas sida vid sida och att barn- och ungdomsverksamheten är oerhört viktig.

Inom idrotten tävlar Sverige med resten av världen och vi hejar på. Uttryckliga mål är att vinna medaljer i OS och få fram en elit.

Även i kulturen tävlar man idag, men under presskonferensen idag nämndes inga ord som ”världsklass” eller ”europeisk nivå”. Ingen motpol definierades – inget konkurrensförhållande mot andra länder nämndes.

Betydelsen i praktiken och på lång sikt för utredningen? Jag kan för lite om det politiska spelet som f.d. kulturministern Bengt Göransson diskuterade häromveckan, att eftersom kulturutredningen inte parlamentarisk och involverat flera partier är risken att den inte leder till några konkreta resultat.

Roger Blomgren, som anslöt till sekretariet i höstas, berättade att fyra punkter tagits upp som berör kulturföretagande och kulturella näringar. (Del 2, den vita delen, kap 10.3.) Jag ska återkomma kring det här ämnet, men Roger konsterade att det mest var gammal skåpmat som togs upp, bara att det tidigare inte förts fram på statlig nivå.

För övrigt: en mer underhållande livebeskrivning än den jag skrev här, är twittrandet av min tidigare kollega, Björn Wiman, kulturchefen på Expressen.

Och nu ska jag börja läsa utredningen.

De som prenumerar på analysbrevets premiumversion kommer sedan få en sammanfattning av innehållet och ytterligare analyser.

(Läsinstruktioner hur du läser kulturutredningen hittar du i vårt tidigare inlägg här.)

Kommentera
12 februari 2009 under Inblick | kommentera

Så här läser du Kulturutredningen

red red

Inte en utan tre böcker lämnade Kulturutredningens ordförande Eva Swartz Grimaldi över till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth på dagens presskonferens. Alla under kulturutredningens flagg, sammanlagt över 900 sidor uppdelat på delarna Grundanalys, Förnyelseprogram och Kulturpolitikens arkitektur.


Del ett – Grundanalys – ger en bred översyn över den kulturpolitiska utvecklingen i Sverige och sätter den i ett samtidsperspektiv.
Ladda ner: Betänkande av Kulturutredningen – Grundanalys, förord, sammanfattning och kapitel 1-6, SOU 2009:16 (pdf 2,5 MB)

  • Kulturpolitiken och kultursynen under 1900-talet, med särskilt fokus på utredningen från 1974.
  • Genomgång av samhällsutvecklingen utifrån fenomen som globalisering, informationsekonomi, digitalisering och tjänstesamhället och funderingar över hur det påverkat såväl politikområdet som människors förhållande till kulturen och samhället.
  • Framåtblick på hur ovanstående utvecklingen påverkar kulturens praktik.

Grundanalysen finns även behändigt sammanfattad i inledningen av del två.


Del två – Förnyelseprogram – diskuterar de förslag till förändring som utredningen lägger fram.
Ladda ner: Betänkande av Kulturutredningen – Förnyelseprogram, kapitel 7-13, SOU 2009:16 (pdf 2,6 MB)

  • De nya målen för kulturpolitiken.
  • Hur den statliga politiken ska förhålla sig till civilsamhället och folkbildningen.
  • Kulturen som aspektpolitik – något som genomsyrar även andra politik- och samhällsområden.
  • Samspelet mellan stat, landsting och kommuner – den så kallade portföljmodellen.
  • Internationella frågor och EU.
  • Stödsystem och finansiering av kulturverksamhet och konstnärers villkor.


Del tre – Kulturpolitikens arkitektur –tar hand om den konkreta omorganisationen av kulturområdet som utredningen föreslår.
Ladda ner: Betänkande av Kulturutredningen – Kulturpolitikens arkitektur, kapitel 14-20, reservation och särskilda yttranden samt bilagor, hela dokumentet, SOU 2009:16 (pdf 2,4 MB)

  • De tre sfärerna som ska ersätta dagens kulturmyndigheter: sfären för arkiv, bibliotek och språk; sfären församtid, historia och livsmiljö; sfären för konstarterna.
  • Kulturrådets nya samordnande roll, med ansvar för uppföljning och utveckling, portföljmodellen (samspelet med regionerna).
  • Övriga nationella kulturinstitutioner, som föreslås få fleråriga anslag och utredda grunduppdrag.
  • Förlag till genomförande och en konsekvensanalys.

Utredningens ordförande Eva Swartz Grimaldi, till vardags VD för bokförlaget Natur & Kultur, kunde inte låta bli att oroa sig över antalet sidor och citerade författaren Lena Andersson:
– 300 sidor är max. Det är oförskämt att tro att folk vill läsa mer än så av man har säga.

Kommentera
12 februari 2009 under Inblick, Noterat | kommentera

LIVEBLOGG JUST NU: Kulturutredningen släpps

Tobias Tobias

Kulturutredningen har släppts. Här kan du se de nya målen.

***

Fem på scen. Två kvinnor, tre män. En slips. Kommittén står kvar på scen och journalisterna kliver upp.

Stillsam frågestund… Inga höjda röster. Knappast någon kritisk. Stormen väntar väl utanför i så fall. Kommer det bli någon?

Jonas Andersson står med rosa bläckpenna i handen. Den enda färgen förutom ordföranden Eva Swartz Grimaldi i rött i mitten av scenen.

Tidsplan. Ska snabba på… Statskontoret går in och stämmer av beräkningar samtidigt som remisstiden pågår (de tre första månaderna).

Apropå färre myndigheter. Kulturområdet har haft svårt att bli hört. Varit för många röster. Eva: Brukar dra paralleller till Riksidrottsförbund: samlad till en röst, även om bråkar sinsemellan… Om då går upp till Anders Borg, då lättare få pengar.

(Vore intressant att höra mer om inspirationskällor. Kanske något annat land?)

Fråga: Hur lämna förslag som berör annat än kulturdep? Apropå Kungliga biblioteket som ansvarigt för arkiv och bibliotek. Jonas A: Det gäller även studieförbunden. ”Inte vår sak hur regeringen väljer att göra med departementen. Vi pekar på kulturella behoven.”

”Skolbiblioteken är viktiga.”

Hur många fler utredningar ska följa på denna nu? Eva. ”Oseriöst att inte se över mer. Beräkningarna, institutionerna…”

Fråga: Sponsring – konkreta förslag? Eva: Ganska lång beskrivning av hur sker i andra länder. Men begränsade av att inte komma förslag vad gäller skattelagstiftningen. ”Men vi har varit lite olydiga.” (Vilket fick Mats Sjöstrand, som är chef för Skatteverket, att komma med en reservation.)

Jag frågar: Vad menar ni med att företagandet behöver stärkas i kultursektorn? Eva: Ömsesidig förståelse mellan departementen krävs. Inom utbildningarna läggs mer emfas på eget företagande; möjlighet för få kunskapen där. Viktigt att komma ihåg att många kulturutövare redan är egna företagare.

Frågestunden påbörjas…

***

Kvalitet saknas? Svårt ord. Viktigare med fritt.

Diskuterar målen

***

Eva igen: Gjort konsekvensanalys. Tror att detta ryms inom befintliga budgetramar. Om blir över: förstärka myndigheten för konstarterna.

Rasoul: MUSEER, NATIONALSCENER OCH ANDRA INSTITUTIONER

  • Mindre detaljstyrning
  • Fleråriga verksamhetskontrakt
  • Översyn av grunduppdragen

SAMTIDEN I DIALOG MED HISTORIEN

”Vi tolkar kulturarvet i samtiden.”

”Spännande att jag står och pratar om detta, jag med annan bakgrund.”

”Kulturarvet betyder olika för olika saker. Kulturarvet måste vara inkluderande – engagerar flera människor och får mer samhällsrelevans.”

Samlad myndighet för området – kulturarv, konst, arkitektur, form och design.

Jonas: BEVARA OCH TILLGÄNGLIGGÖRA I EN DIGITAL TID

  • Behovet av entydig, nationell bibliotekspolitik mest vanliga åsikten.
  • Gränsen arkiv och bibliotek suddas ut.
  • KB får nationellt ansvar.

Eva: KONSTSKAPARES VILLKOR

”Fullständigt oacceptabla villkor.”

”Vad gör man då? Man kan fortsätta… eller på något sätt. Vi föreslår en annan idé: bransch-, projekt- och konstnärsstöd samlade.”

  • Samlad myndighet för konstarterna.
  • Friare stödformer och mindre detaljstyrning.
  • Fokus på gemensamma frågor som upphovsrätt, pensioner och skatter.

Mats Sjöstrand tar vid: NY ROLL FÖR STATENS KULTURRÅD

Vanlig synpunkt när vi frågat: ”Staten uppträder idag som sju olika myndigheter.”

Nya kulturrådet ska företräda och samordna de statliga insatserna i samspelet med den regionala nivån.

Statistiken ska bli bättre!

Kulturrådet (och detta är nytt) ska inte ha ansvar för stöd. Inte både ansvar för det operativa och samtidigt ge stöd.

Jonas Andersson tar vid: SAMSPEL STAT, KOMMUN OCH LANDSTING

Innebär inte att staten backar ur.

”Portföljmodell”

Kommer leda till ökat engagemang och ökad kunskapsuppbyggnad. Större rejält inflytande från lokala och regionala nivån. Speglar asymmetrin som finns i Sverige – betydande skillnader.

Birgitta Englin tar vid: ETT BREDDAT POLITIKOMRÅDE

Medborgarperspektiv. Ökat sampel med folkbildning och ideella verksamheter.

Nya ord i sammanhanget… ”både online och offline.”

Konstaterar att mycket idag sker på arenor som inte omfattas av kulturpolitiken.

”Många ungdomar ställer idag krav på kulturarv.”

TN: Något annat hade varit märkligt. Det här har jag ju predikat länge.

***

Samband… miljö, hälsa…

Hmm… vad sades här egentligen? Obligatoriska uppräkningar?

Kulturföretagande: ”Inom EU m.m. kulturella och kreativa näringar lyfts fram. Vi tar också upp detta.

”Ökad företagsamhet inom kultursektorn…” (sa de ökat behov av?)

Räcker dock inte bara att räkna antal företag – avgörande är tillväxt för de företag som finns. TN: Här är de ute och cyklar helt med en sådan svepande kommentar. Kultursektorn är ju full av livsstilsföretag och ofrivilliga företagare.

Forskning och högre utbildning… behov av

Skolan är viktig… Och skolan har ett ansvar för bildning, tillgång till kulturarv och estetisk verksamhet.

Oooh, vilken högtidlig stämnings om råder.

Påtalar problem med sektorsuppdelningen – och kulturen betyder mycket även för andra områden.

Apropå civilsamhället… nya ord som kastas in i sammanhanget: ”Facebook och Folkets hus och parker”

Apropå regionalas roll: ”målen bör vara vägledande för offentlig kulturpolitik även utanför det statliga området.”

Om målen. Nya mål! Eva: Det stämmer inte att arbetet med dem påbörjades sent, som viss kritik låtit påskina.

***

Presentationen börjar. Övergripande ambition – lyfta fram kulturområdet. Betonar direktiven, att de varit avgränsade.

***

Utredningens böcker…

Den svarta: basen i vårt förslag.

Den vita: sammanfattningen; samlade programmen.

Den lila: förslagen för ny myndighetsstruktur och kulturinstitutionerna.

***

Angående kulturpolitikens status. Eva: Ingen politiker i Almedalen förutom kulturministern förde fram kulturen. ”Vi anser att det finns en enorm potential för kulturområdet. (—) Vi hoppas att förra året var det sista som kulturen inte nämndes i regeringsförklaringen.”

Eva: Rundresan var viktig och avgörande för förslagen. ”Vi ville inte filosofera utifrån vad vi såg i huvudstaden.”

Eva betonar att utredningen hade avgränsade direktiv. ”Avgörande för att jag och de andra i kommittén tog det här uppdraget.”

Jag kikar igenom målen. Inte oväntat: det om att motverka de negativa verkningarna av kommersialismen är borttaget. Demokrati och yttrandefrihet ställs upp som övergripande mål. Kulturpolitiken ska ”bidra till samhällets utveckling genom att främja öppna gemenskaper och arenor som är tillgängliga för var och en”.

”Det här är den mest välbesökta presskonferensen under den här regeringens historia”, säger kulturminstern.

”Äntligen, får man säga!” Så inleder ordföranden Eva Swartz Grimaldi och över lämnar utredningen till kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth.

***

Läser pressmeddelandet på två A4-sidor. Vad förs fram?

  • Övergripande målsättning: att kulturens, konstens och kulturarvets roll i samhället ska lyftas fram och ge området höjd status
  • En huvudpunkt är regionaliseringen – den så kallade portföljmodellen. Idén är att ”få ett större engagemang för kulturen i hela landet och att föra frågor om kultur närmare medborgarna”. Dialog med organisationen Sveriges kommuner och landsting framhålls. Samverkan mellan kulturpolitiken och ideellt kulturengagemang betonas för att få ”ett tydligare medborgarperspektiv”.
  • Minskad detaljstyrning.
  • Minskat antal myndigheter.
  • ”Vi har velat skapa ett demokratiskt, enkelt och obyråkratiskt system och samspel som gynnar såväl medborgarna som kulturskaparna”, säger ordföranden Eva Swartz Grimaldi.

Tre böcker är utredningen samlad i, en svart (grundanalys), en vit (förnyelseprogram) och en lila (kulturpolitikens arktitektur). Totalt nästan 900 sidor.

Om 20 år hade det varit omöjligt att hålla så mycket hemligt. Då hade det cirkulerat en (motsvarighet till) pdf med utredningen på nätet (tänk: Pirate Bay). Allt ska ju spridas och diskuteras öppet, enligt logiken i gratis- och open source-samhället.

Förväntningar förväntningar förväntningar. Det känns som en stor dag – men är det det? Hur som helst ska det bli skönt att detta stillestånd, denna väntan på Utredningen har nått sitt slut. Låt diskussionerna ta vid nu, låt rösterna höjas.

På plats. Bella Venezia, Rosenbad, där presskonferensen äger rum. ”Lite nervöst är det”, säger Tobias Harding som varit inblandad i arbetet med kulturutredningen, när jag frågor honom om läget.

Kommentera
10 februari 2009 under Samtal | kommentera

INTERVJU: "All politik är prioriteringar"

Tobias Tobias

Redan i somras presenterade kulturutredningen att regionerna kommer få en större roll i kulturpolitiken. (Se t.ex. DN igår.)

Västra Götaland, som blev region redan 1998, har bland annat legat bakom Film i Väst. Lars Nordström (fp), ordförande i Västra Götalands kulturnämnd, menar att starka regioner kan betyda mycket för kulturen:
– Det finns flera fördelar. Det krävs ett stort underlag för många kulturaktiviteter: den filmsatsning som vi gör med Film i Väst hade inte gått utan regionen och ett skatteunderlag på 1,5 miljoner. Göteborg hade heller inte kunnat driva Operan på det sätt den gör på egen hand. Samtidigt reser alla de stora regionala scenerna över hela regionen så det har inneburit ett breddat kulturutbud överallt, inte bara i centralorterna.

Ser du potentiella konflikter i utvecklingen med regioner – gentemot kommunerna eller staten.
Vi vet ju inte riktigt hur det blir än. Om det blir så att de här portföljpengarna från staten även innehåller kommunala pengar som regionen ska besluta om – då blir det något helt nytt. På den statliga nivån har vi skrivit avtal med kulturrådet och det har inte inneburit några problem hittills. Nu vet vi ju inte om kulturrådet blir kvar eller om det blir något annat i framtiden.

När man kommer ned på regionnivå, blir det inte en lätt så att kulturen ställs mot andra politikområden, som sjukvård, på ett väldigt konkret sätt?
- All politik är prioriteringar. I början fanns det konflikter mellan kulturområdet och vårdsektorn. Idag är den konflikten borta, även de som är renodlade sjukhuspolitiker har insett kulturens betydelse och blivit mer intresserade. Och om du tittar på reda pengar är vi i Västa Götaland outstanding: vi ger nästan 750 kronor per person och år till kultur, ungefär 200 kr mer än det län som kommer på andra plats. Det tyder väl på det motsatta att det på regional nivå går att stärka kulturen.

Kommentera