Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
17 mars 2010 under Samtal | 1 kommentar

SAMTAL / Varför heter ni Kulturskaparna?

red red

I förra veckan lanserades det stora nätverket Kulturskaparna som består av 25 organisationer inom ett brett definierat konstområde. Bakom nätverket står bland annat Teaterförbundet, Stim, KRO, Journalistförbundet, Sveriges Ariktekter med fler.

I samband med lanseringen publicerade nätverket en rapport om svenskarnas inställning till att betala för kultur på nätet och en debattartikel på SvD Brännpunkt. Men både nätverkets hållning och undersökningen bakom debattartikeln har mött kritik.

Karin Willén, ordförande i Konstnärernas riksorganisation, är en av talespersonerna för nätverket Kulturskaparna.

Är ni nöjda med genomslaget efter lanseringen av nätverket och debattartikeln i SvD?

Både ja och nej. Genomslaget har varit stort, inte minst i sociala medier. Men missförstånd och ibland rena feltolkningar har funnits i mottagandet. Det har fått oss att uppmärksamma vad vi behöver vara tydligare med i fortsättningen. Men det är kart att vi är nöjda med att nätverket fått uppmärksamhet och att flera aktörer redan närmat sig oss för dialog. Vi söker konstruktiv dialog och strävar efter långsiktighet i vårt arbete.

Vad vill Kulturskaparna?

Vi vill föra in ett kulturskaparperspektiv på upphovsrättsfrågan. Det måste till exempel även i framtiden vara möjligt att vara yrkesverksam som kulturskapare. Vi anser att det gynnar mångfalden och kvaliteten i kulturutbudet. Därför har vi, 25 kulturskaparorganisationer, samlats för att diskutera lösningar för att kultur ska vara lätt tillgänglig på internet på ett sätt som gör att upphovsmannen får betalt. Det vill vi göra sinsemellan och med andra aktörer, som internetanvändare, bredbandsoperatörer, politiker och så vidare.

Varför valde ni namnet Kulturskaparna?

Ja, det kan man undra med tanke på vilken reaktion det mött! Man har på flera hall feltolkat uttrycket och tror att vi skulle vilja göra skillnad på Kulturskapare och kulturskapare. Kulturen är förstås långt större än Kulturskaparna – vi vill inte begränsa den till de områden våra organisationer företräder. Vi säger inte heller att det finns ”bättre” eller ”sämre” kulturskapare, eller att kulturen som uttryck är något bara vissa kan syssla med. Vi vill inte begränsa kulturen på det sättet.

Det vi vill göra är att lyfta fram möjligheten att som kulturskapare vara yrkesverksam – oavsett om man är medlem i någon av organisationerna i nätverket Kulturskaparna eller ej. Upphovsrätten, rätten att själv bestämma om, hur och när ens verk ska möta en publik gäller alla. Detsamma gäller förstås rätten att kunna få ersättning för sitt skapande.

Ni har mötts av en hel del kritik. Är det viktigt med tydliga gränser mellan kreatör och konsument?

Inte i sig. Många gånger kan man vara både och, inte minst på internet. Däremot är det viktigt att få möjligheten att vara yrkesverksam även på kulturområdet.

***

Läs rapporten och fler röster i debatten:

Kommentera
10 mars 2010 under Noterat | kommentera

Kulturskaparna, kreativt Sverige och vattenmärkning

Tobias Tobias

Tre snabba:

Kulturskaparna presenterades tidigare idag, som enligt egen utsago är ett ”nätverk bestående av 25 organisationer som tillsammans företräder över 50.000 kulturskapare”. Vad som binder samman är ”en fungerande upphovsrätt, även på internet”. För detta finns stort stöd, löd budskapet från en debattartikel i SvD.

Nätverket — med bland andra KLYS, Sami, KRS och Teaterförbundet — fick dock direkt stort mothugg i nätdiskussioner, inte minst från egna medlemmar. Medan organisationerna hade registrerat med domänändelsen för internationella företag — alltså kulturskaparna.com — var någon snabb och att sätta upp en motsida på den mer ideellt orienterade .org-domänen. (Uselt från ett PR-perspektiv för övrigt.)

Copyriot diskuterade också utförligt kring begreppet ”kulturskapare”, som jag själv använt flitigt och kanske väl mycket utan eftertanke. Begreppet ”kulturskapare” antyder ju en glidning mot synen på skaparen som det isolerade och upphöjda geniet — en bild som jag skarpt ogillar och som vi vet inte stämmer.

***

Så kan Sverige bli ett kreativt föregångsland. Det ville kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth och moderaternas spin doctor Per Schlingmann berätta i Göteborgs-Posten. Den föreslagna lösningen handlar om att skapa bättre förutsättningar för entreprenörer inom kulturella och kreativa näringar och de konkreta förslagen utgår från handlingsplanen: brobyggare, mellanhänder, inkubatorer, företagshotell och samarbeten.

***

Över till bokbranschen där kopieringsskydd (eller DRM) är ett hett ämne då e-böckerna och läsplattorna tar mark. Elib är ledande i Sverige på att paketera och distribuera e-böcker och ägt av de största förlagen. De har velat vara föregångare genom att inte ”låsa in” läsarna i olika format eller med kopieringsskydd.

Ett alternativ är då vattenmärkning, men i den första varianten möttes läsarna av en varningstext inför varje kapitel, vilket fick Svensk Bokhandels chefredaktör att rasa, och med honom ett gäng andra på nätet. Greppet är precis som samma filmbranschen använt i decennier, nämligen när du sätter på filmen du köpt eller hyrt får du reda på att du inte får visa den på oljeriggar (m.m.).

Men redan en vecka senare hade Elib tänkt och gjort om så att antalet vattenmärken per bok är långt färre. Bra jobbat i en sann anda av experimenterande som måste prägla vägen framåt för digital försäljning.

Kommentera