Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
22 september 2009 under Analys | kommentera

Morgontankar kring regionalisering och annat

Tobias Tobias

Snart har ett dygn gått sedan kulturministern presenterade sin nya proposition. Är reaktionerna inte särskilt förutsägbara inom kulturpolitiken?

Jag satt själv i radiostudion igår kväll (här ligger programmet uppe) – jag har inte lyssnat själv och intrycket i efterhand var den kritiska stämningen och att vi alla, förutom Lena Adelsohn Liljeroth, var rätt forcerade. I morse såg jag medan jag kastade i mig espresson att Stockholmstidningarna kalkerar varandras förstasidor på kulturdelarna och sätter förvirrade rubriker.

Vilken bild kommer vi få av kulturpropositionen? Som vanligt är det inte vad som står som blir det viktiga i tolkningen, utan vad vi tror att det står.

Några morgonnoteringar:

Strävan efter att bredda kulturens roll i samhället – det som jag kallade det stora projektet nedan – har inte alls kommit fram. I stället är historien som skrivs att staten avvecklar sitt ansvar.

Jag kan också bara tillägga att jag tycker att analysmyndigheten verkligen behövs. Statistikfunktionen på Kulturrådet har inte fungerat senaste tiden och dubbelheten i uppgifterna – både granska och utföra – har inte varit bra.

Framför allt har mycket av diskussionen hittills snurrat kring regionaliseringen. Viktigt är det att se vissa risker, men låt mig peka på tre viktiga punkter – så kan vi diskutera vidare sedan:

  • Regionaliseringen har gradvis införts och är inget borgerligt projekt. Den har vuxit fram under socialdemokratiskt statsstyre och i många s-märkta kommuner under 90-talet, där kulturen allt mer har blivit ett redskap för att göra kommuner mer attraktiva (Hällefors, Hultsfred, Trollhättan m.fl.). För den som vill ha en bakgrund: läs ”Den nya kulturrevolutionen” av Pelle Andersson och Jesper Lindau från 1998.
  • Regionaliseringen är önskvärd av de som ska genomföra den. Nio av tio kommuner och landsting eller regionförbund uppfattar portföljmodellen som positiv, även om farhågor finns.
  • Den återstående regionaliseringen utgör bara en liten del av den totala finansieringen. 55 procent av den offentliga kulturfinansieringen kommer från landsting och kommuner. Denna offentliga del uppgår dessutom bara till 30 procent av den totala kulturfinansieringen (resten står hushållen för).

Att kulturen har flera värden och effekter än ”egenvärde” är förvånansvärt kontroversiellt; se t.ex. SvD:s kulturchef Stefan Eklund idag. För det första: egenvärde rymmer också nyttor om man börjar bena i detta ord, till exempel mångfald, identitetsskapande, yttrandefrihet och demokrati. För det andra: varför gömma sig för det faktum att kultur kan tillföra något ytterligare? (Utan att för den skull ha det kravet på sig.)

För egen del börjar jag luta åt att allt mer skilja på konstpolitik och kulturpolitik i de här diskussionerna. Medan konstpolitiken syftar till att utveckla konsten och förvalta kulturarvet, tillåts kulturpolitiken ta ett bredare grepp för hela samhället.

Jag har sagt det tidigare, men andra frågor är viktigare än om regionaliseringen och ”aspektpolitiken” ska genomföras eller inte – eftersom de redan utgör en verklighet. Viktigare diskussion utgår i stället vad detta redan har inneburit.

Kommentera
21 september 2009 under Analys | kommentera

Den stora förändringen är riskfylld men modig

Tobias Tobias

I februari fick vi 900 sidor att gå igenom, men Kulturutredningens viktigaste drag kunde sammanfattas i tre punkter: nya kulturpolitiska mål, regionalisering och sammanslagning av myndigheter. Vi lärde oss också nya ord som aspektpolitik och portföljmodell.

I förmiddags kom resultatet – kulturpropositionen – och ministern Lena Adelsohn Liljeroth (M) tog sats med att det här var den största förändringen för kulturpolitiken på 35 år. Och vi fick höra om nya mål (som dock är ganska lika de gamla), regionalisering som ska genomföras, men inte mycket omorganisation. Det blev också lite annat. Sammantaget känns det som Kulturutredningen men utan vassa kanter och trögflytande omstruktureringar.

Jag gillar mycket och det var ett smart tal idag. Medvetet undvek kulturministern de ord som – ibland ofrivilligt – kommit att förknippas med den här regeringens kulturpolitik: nytta, aspekter, entreprenörskap, sponsring. Om de nämndes var i det i generella sammanhang eller av andra i efterföljande frågor.

I stället målades det stora projektet upp, nämligen att skapa en politik som utgår från att kulturen är större än kulturpolitiken, inte minst den statliga. Utredningens namn är ”Tid för kultur”. Bilden är att kultur har en given plats i dagens samhälle, och kanske är viktigare än någonsin. Men inte för att bli utnyttjad, utan att för att ta plats – och för att undvika missförstånd om vad som är viktigast trycker både propositionen och pressmeddelandet tidigt på: ”Grunden för kulturpolitiken är kulturens egenvärde.”

Igår och idag har det stormat kring livstidslönerna och det är jag lite förundrad över (hela förstasidan igår på SvD!). Kanske är det en viktig symbolfråga och om det är något som både utredningen saknade och propositionen saknar så är det att lyfta fram kulturskaparna. Med tanke på hur centrala de har varit i kulturpolitiken är det naturligt med många hård ord därifrån.

Jag är över huvud taget förvånad – och lite uttråkad – över särintressenas reaktioner, liksom att övriga media hänger upp på dem (brist på egen analysförmåga om ni frågar mig).

Talet målade upp en bild att det här handlar inte om enstaka sakfrågor främst, även om sådana inslag såklart finns. Bidrag som ska ses över och tas bort berör litteratur, kulturtidskrifter, statliga inkomstgarantier och Rikskonserter. Förändringar blir det för Riksarkivet (sammanhållande för sju landsarkiv) och Kungliga Biblioteket (som ska samordna folkbiblioteken). Nya inslag är Kulturbryggan (ersätter Framtidens kulturs uppgift) och en analysmyndighet.

Men framför allt ville kulturministern peka på kulturens stora roll i samhället. Kulturen är till för alla. Låt då också kulturpolitiken bli det. Låt oss påverka attityder och inleda och utveckla samarbeten. S.k. portföljmodellen är en konsekvens av den här synen.

Det kan tolkas som att regeringen vill släppa ifrån sig kulturpolitiken, antingen till regioner eller andra finansiärer. Det är riskfyllt. Faran är att det är få som tror på kulturens kraft och finansieringen minskar totalt sett. Möjligheten består i att fler faktiskt blir involverade, att kulturpolitiken kommer närmare de som berörs av den och att det blir en kulturrörelse på samma sätt som det finns en idrottsrörelse.

Inriktningen är helt i linje med vad EU-kommissionen förväntas komma fram till nästa år och hur många regioner och kommuner redan arbetar. Men för att bli bra krävs det att staten inte backar ur – tvärtom krävs en ännu mer aktiv roll för att bistå regioner och kommuner med kunskap, argument, finansiering och symbolhandlingar.

Även DN:s kulturchef Maria Schottenius kallar propositionen för ”ett högriskprojekt” (men förhåller sig bara till portföljmodellen och inte den bredare teckningen som ligger bakom den).

Men frågan om riskprojekt måste ställas mot vad det innebär att fortsätta som tidigare. Jag har tidigare predikat kulturpolitiken måste ta chansen att agera mer centralt i stället för att inte förskjuta sig ytterligare till periferin. Vilken nytta fyller all kontroll över sin sfär om den är liten och blir allt mindre – eller åtminstone, finns det inte ett värde att vara med i fler processer politiskt och på andra håll i samhället?

Kommentera
21 september 2009 under Noterat | kommentera

Kort om kulturproppen

Emma Emma

Jag är spontant lite glad över proppen, och mest av allt över att KVALITETEN har kommit tillbaka. Samt, förstås, att man har tagit fasta på behovet av analys, kunskap och utvärderingar. Nu är det bara att hoppas på att det blir ett gott samarbete med forskarvärlden i denna nya myndighet!

Sedan kan jag fortsatt oroa mig lite grann för den förhandlingsekonomi som jag tror kan följa regionaliseringen, och så hoppas jag innerligt att man hittar något slags ersättning för konstnärslönerna. Just där – i kulturskaparnas villkor – tycker jag nämligen att de största problemen ligger, och jag ser inte riktigt att man har tagit tag i dem.

Fast i ärlighetens namn har jag heller inte hunnit sätta mig in i proppen. Än.

Skulle någon mot förmodan välja att inte lyssna på Tobias & Co i radio, kan jag tipsa om att jag och mina Konstfackkollegor diskuterar hur vi människor påverkas av design i samband med premiären för hajpade filmen Objectified, på Park, kl 18.30 i kväll. Sådant tycker jag är spännande.

PS Gabriel Byström skriver som vanligt klokt om kulturproppen i GP. Jag håller faktiskt med honom om allt.

Kommentera
21 september 2009 under Analys | kommentera

De nya målen

Tobias Tobias

Propositionen har inte gått på Kulturutredningens förslag vad gäller mål, men formen att inleda med en s.k. portalparagraf finns kvar.

Det här var förslaget:

Den nationella kulturpolitiken ska, med utgångspunkt i demokrati och yttrandefrihet, bidra till samhällets utveckling genom att främja öppna gemenskaper och arenor som är tillgängliga för var och en. Den ska möjliggöra kommunikation mellan olika individer och grupper, skapa förutsättningar för kulturupplevelser och bildning samt verka för att alla ges möjlighet att fritt utveckla sina skapande förmågor.

Så här blev det:

Kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund. Alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet. Kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling.

Notera till exempel valet att vidga från ”nationella kulturpolitiken” till ”kulturen”, vilket ligger i linje med kulturministerns nya mantra att kulturen är större än kulturpolitiken. Jag håller helt med om detta, men kan ändå peka på svårigheten att ange mål för sådant som ligger utanför ens ansvarsområden. Däremot kan jag gilla de höga ambitionerna i att vilja peka ut en riktning för all kultur.

Notera också skillnaden i språk. Medan förslaget var mer omfattande (och mer svårbegripligt) valde regeringen att gå på den tidigare inslagna linjen med målen som trumpetstötar.

Om vi ska ge oss på en tolkning så verkar yttrandfrihet vara det som motiverar kulturen framför allt annat. Dessutom betonas delaktighet för alla och att kulturen i olika former – kreativitet, mångfald och kvalitet – ska prägla utvecklingen.

Ingen är förvånad över att målet är borttaget om att motverka kommersialismens negativa verkningar. Jag läser: ”Det finns ingen given motsättning mellan kommersiell bärkraft och konstnärlig kvalitet eller frihet.”

Den inledande målparagrafen följs av några punkter ”för uppnå målen”:

  • främja allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla
  • sina skapande förmågor,
  • främja kvalitet och konstnärlig förnyelse,
  • främja ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas,
  • främja internationellt och interkulturellt utbyte och samverkan inom
  • kulturområdet,
  • särskilt uppmärksamma barns och ungas rätt till kultur.
Kommentera
21 september 2009 under Noterat | kommentera

Den nya kulturpropositionen är släppt

Tobias Tobias

Det är releasetider för kulturministern. Kulturpropositionen har presenterats och kulturministern gav ett stabilt intryck och agerade som om hon verkligen stod för denna proposition. Jag ska medverka i Kulturradions (P1) livesändning ikväll kl 18.15 och ska fråga henne hur nöjd hon är, egentligen.

Först några korta noteringar:

  • Inga stora organisatoriska förändringar, men en ny analysmyndighet ska vara igång 1 januari 2011.
  • Tre prioritering: barn och unga, kulturarv och framtiden, förbättrade villkor för nyskapande kultur.
  • Ny portalparagraf och nya mål, där även kvalitet betonas. (Se nedan.)
  • Portföljmodellen drar igång med Skåne, Halland, Västra Götaland och Gotland. Andra kan ansluta 2011.
  • Talet var anpassat för att undvika nidbilden av borgerlig kulturpolitik: Sponsring nämndes inte alls (bara när någon frågade om det); entreprenörskap nämndes en gång men i ett generellt resonemang; aspekter eller aspektpolitik nämndes inte alls (dock trycktes på detta i andra ordalag), inte heller nytta.

Länkar:

Kommentera