Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
22 juni 2010 under Noterat, Utblick | kommentera

Tagna på allvar

Tobias Tobias

Europa Europa Europa. Jag har hållit nere resandet de senaste tre åren men nu är jag i Bryssel igen. Det är bra att följa hur tankegångarna går i olika länder och inte minst inom EU. Inte för att det alltid är klokt, men för att det får sådan påverkan på Sverige; inte främst genom lagar eller finansiering utan för att plantera eller bekräfta tankegångar kring samhällsplanering.

Jag skriver från konferensen European Cultural & Creative Industries Summit 2010 i Bryssel. Nyss var jag på scen. Nu flimrar exempel förbi på olika initiativ för att stödja dessa sektorer. Några av sådana jag har hört dussintals gånger och några nya som verkar intressanta. Vi är ett flera från Sverige här – jag har sett representanter för Näringsdepartementet, Tillväxtverket och Generator (Johanna Skantze på scen snart; för övrigt är hon en av bara tre kvinnor bland totalt 16 på scen idag).

Dagen inleddes med några chefstjänstemän på EU:s avdelningar för kultur respektive näringsliv. Många talar om att kulturella och kreativa näringar börjar tas på allvar för första gången och just nu har ett window of opportunity, vilket framför allt syftar på att arbetet med Europa 2020 är igång. Grönboken – som vi sammanfattat och talat om – nämns också i det sammanhanget.

En stor förändring också är också hur många som faktiskt talar om holistiska och länkade policyåtgärder mellan olika områden. Reinhard Buescher, chef för innovation på DG Enterprise and innovation, konstaterade att för tre år sedan hade han nog inte blivit inbjuden och hade inte heller haft något att komma med. Nu kom han med 100 miljoner euro till bordet.

Han presenterade Creative Industries Alliance (bilden närmast), en ny plattform som utifrån åtta-nio partners ska sprida information, mäkla mellan aktörer och stimulera aktiviteter i syfte att ”kapitalisera bättre på kreativitet”. Om jag förstod det rätt så är det enbart 7,5 miljoner euro som är kontanta medel från kommissionen, resten ska motfinansieras. Han sa: ”European actitivities should not burn money, but add value.”

Själv talade jag om arbetet med European Cluster Observatory då jag och Dominic Power jämfört 254 europeiska regioner samt nya boken ”Creative Business” (bilden längst ner).

Återkommer senare med fler intryck.

Det är sol ute. Men till konferenslokalen når inget väder.

Kommentera
17 juni 2010 under Samtal, Utblick | kommentera

Samtal/Trine Bille: Vi pratar egentligen om olika saker

red red

Trine Bille är forskare på Copenhagen Business School där hon framför allt intresserar sig för kulturekonomi, kulturpolitik och regional utveckling. I förra veckan var hon med och arrangerade en internationell konferens om kulturekonomi som hölls för sextonde året i rad. Tidigare har hon bland annat skrivit en bok om den danska upplevelseekonomin tillsammans med Mark Lorenzen, Den danske oplevelsesøkonomi – afgrænsning, økonomisk betydning og vækstmuligheder.

Ni skriver i inledningen av boken att upplevelseekonomin är ett svårdefinierat och vagt begrepp. Vari låg den största utmaningen att försöka definiera och avgränsa upplevelseekonomin?

Som jag ser det, har det nordiska användandet av upplevelseekonomin sin grund i en mix av tre olika teorier. Pine och Gilmores bok The Experience Economy från 1999, satsningen på creative industries i Storbritannien med de första kartläggningarna av de kreativa industrierna (DCMS, 1998 och 2001) och Richard Floridas bok The Rise of the Creative Class från 2002.

Problemet är att dessa tre böcker alla visserligen har något med upplevelser och kreativitet att göra, men annars har de inte mycket gemensamt. Den första fokuserar i huvudsak på konsumenterna, den andra på producenterna och den tredje har ett fokus på lokal och regional utveckling. Dessutom knyter sig den nordiska tolkningen av begreppet upplevelseekonomin tätt till konst- och kultursektorn, utan att kopplingen är uttalad eller väldefinierad.

De största utmaningarna med att definiera och avgränsa begreppet upplevelseekonomin är därför relaterat till följande frågor: Vad är definitionen av en upplevelse? Vilken roll spelar de kreativa näringarna i upplevelseekonomin? Hur kan marknadsekonomiskt värdeskapande baserat på upplevelser hitta sin plats? Det är inga klara svar eller bevis på dessa frågor. Det betyder att beroende på hur mycket eller lite man räknar varierar upplevelseekonomins storlek. För att spetsa till det lite: Man kan dra ifrån och lägga till efter ens eget gottfinnande och allt kan i princip vara upplevelseekonomi. Därmed förlorar begreppet sin betydelse vilket gäller både teoretiskt och politiskt.

Vilken betydelse har upplevelseekonomin i Danmark?

Upplevelseekonomin har ett fortsatt stort fokus i Danmark, även om betydelsen av själva begreppet avtar, förmodligen på grund av den oklara avgränsningen och en tom politisk retorik kring det. Upplevelseekonomin har en fortsatt betydelse för alla de tre dimensionerna. För att ge tre exempel:

Det nyupprättade danska centret för upplevelseekonomin, som bland annat delar ut projektstöd, tar sin utgångspunkt i kopplingar mellan traditionellt näringsliv och kreativa företag i syfte att skapa nya upplevelser och tillväxt. Alltså en ”Pine och Gilmore”-tankegång, men där kärnan i upplevelserna är hos de kreativa eller kulturella företagen. Ett annat exempel är att staten dessutom valt att stötta några utvalda kreativa sektorers utveckling. Dessa är mode, dataspel, musik och matkultur. Ett tredje exempel är att det är hos kommuner och regioner man hittar störst fokus på upplevelseekonomin i relation till ekonomisk utveckling. Framför allt inspirerat av Richard Florida men det har också ett stort fokus på turism.

Du var med och organiserade en konferens om kulturekonomi i juni. Vad handlade den om och vilka diskussioner tycker du var de mest intressanta och viktigaste som togs upp på konferensen?

Det är framför allt tre diskussioner jag tycker är viktiga.

För det första är det hela diskussionen om definitionen av upplevelseekonomin, kulturindustrier och kreativa industrier. Det finns inga klara definitioner och avgränsningar av dessa begrepp och frågan är vilken betydelse det har, både teoretiskt såväl som politiskt. Några länder har exempelvis valt en definition som lägger vikt vid konsumenternas upplevelser medan andra länder har sin utgångspunkt hos den konstnärliga och kreativa producenten. Relationerna till konst- och kultursektorn är betydande i båda typer av definitioner, men den närmre relationen är fortsatt oklar. Därav följer en rad viktiga teoretisk och empiriska implikationer och frågor: Vad karakteriserar avgränsningen från ”normala” produkter och servicetjänster? Vad finns det för bevis för att till att sektorn har ”systematiska” effekter på hela ekonomin? Vilka är de politiska implikationerna: kommer det offentliga stödet som traditionellt gått till konst i högre grad kanaliseras till exempelvis underhållning och datorspel?

För det andra är det diskussionen om upphovsrätt och digitala rättigheter. Digitaliseringen har medfört många ändringar: i innehåll, distribution och marknadsföringen av kreativa produkter och servicetjänster, i upphovsrättslagen av skydd av digitala verk, i sättet som royalties och andra ekonomiska rättigheter samlas in och fördelas till rättighetsinnehavarna samt i användandet av upphovsrättsskyddat material och piratkopiering. Detta reser många relevanta frågor. Hur kan upphovsrättslagen bäst ta höjd för de väsentliga tekniska ändringar digitaliseringen har medfört i de kreativa industrierna, först och främst i förhållande till upphovsmännen?

Den tredje viktiga diskussionen rör kulturturism. Enligt några rapporter är kulturturismen den del av turismen som har visat sig ha den högsta tillväxten under senare år. Satsningar på kulturturism är väsentlig i många utvecklingsstrategier för städer, regioner och länder. Den ekonomiska betydelsen av kulturturism på lokal och regional utveckling är ett hett ämne, såväl från ett teoretiskt som ett politiskt perspektiv. Men den exakta definitionen och mätningen av kulturturismen är emellertid inte klar. Viktiga frågor är därför: Vad är kulturturism? Hur kan kulturturismens betydelse mätas? Hur kan vi utvärdera kulturturisternas preferenser? Kan kulturturism vara en katalysator för lokal och regional utveckling? Vad är en lämplig politik för att skapa ekonomisk utveckling baserat på kulturturism.

Kommentera
15 juni 2010 under Analys, Noterat | kommentera

Whiteboard

Tobias Tobias

Igår i Linköping var det seminarium om Europeiska kommissionens grönbok om kulturella och kreativa näringar. Rapporten heter ”Unlocking the potential of cultural and creative industries” och man kan förstås fråga sig vad som låst sig och hur potentialen ser ut.

Remisstiden går ut 30 juli. Jag försökte — vilket var ett lätt jobb — få igång en diskussion om vad som är viktigt att tänka på. Vi var ungefär 30 personer från myndigheter, andra nationella organisationer, regionförbundet och kommuner på plats. Däremot vet jag inte om vi landade i något särskilt svenskt perspektiv eller kunde samlas kring konkreta förslag.

Om det var något som återkom var förslaget på hur samverkan kan skapas mellan kulturverksamheter och näringsliv (inklusive finansieringsmöjligheter), nämligen med aktivt arbetande med matchningsaktiviteter på lokal nivå, det vill säga ganska likt vad KK-stiftelsen vill skapa med sina mötesplatser.

Nedan är de punkter som jag skrev upp när alla fick möjligheten att framhålla en sak som de särskilt ville förmedla i ett remissvar. Det är förstås omöjligt att läsa vad som står där, men det var det igår också på plats — skyll på handstilen — så det är ingen skillnad. Men jag tyckte att bloggen behövde lite foton… nåväl, ni får försöka tyda om ni vill.

Kommentera
14 juni 2010 under Analys, Noterat, Rapport, Samtal | kommentera

Sverige i EU. Livesändning måndag morgon

Tobias Tobias

Idag leder jag ett seminarium i Linköping om Europeiska kommissionens ”grönbok” (green paper) för den kulturella och kreativa sektorn. Det livesänds klockan 09:30-10:30 här; och det går även att se i efterhand via den länken. (Ha inga större förväntningar på min spiritualitet. Det hela blir bara sakligt.)

Frågan är om det svenska laget med myndigheter och andra tongivande organisationer kan samla sig. Kanske bör man inte? Det kanske är bättre för vissa att samarbeta med europeiska intressegrannar. Seminariet arrangeras av Generator tillsammans med regionförbundet Östsam.

Vi har tidigare via analysbrevet spridit en sammanfattning av EU:s grönbok för kulturella och kreativa näringar. Tidningen Konstnären ställde också ett gäng frågor till mig. Det här är mina svar:

Betyder grönboken att EU har börjat få upp ögonen för de kreativa näringarna på ett nytt sätt?

Grönboken innebär en start på ett andra kliv för EU. Från att under några år börjat diskutera och fundera kan vi se grönboken som en seriös fördjupning. Men vi ska komma ihåg att en grönbok inte i sig innebär nya förslag, utan är ett diskussionsunderlag som pekar ut en riktning. Och riktningen är en del av Europas 2020-strategi, mot att Europa ska bli ledande inom innovationer. Över huvud taget hängs grönboken upp ganska mycket på den digitala utvecklingen och kopplas till utbildning och tekniska färdigheter generellt.

Hur har det sett ut tidigare? Har det funnits någon liknande satsning?

De här frågorna återknyter till det andra målet i den europeiska kulturagendan 2007, då kommissionen uppmanade EU att ta tillvara kultur som drivkraft för kreativitet och innovation inom ramen för Lissabronsstrategin. Dessutom en rad andra dokument och strategier som inte minst talar om bättre samverkan mellan kultur och andra politikområden. Notera alltså att vad den svenska kulturutredningen föreslog om aspektpolitik bara var en förlängning av det europeiska samtalet. Men framför allt har det ju bubblat på regional nivå i Europa. Många satsningar har på så sätt varit EU-finansierade, regionala projekt. Det hade varit märkligt om de här inte frågorna till sist inte landade också på kommissionens bord.

Varför bör EU satsa på de kreativa näringarna? Det är ändå en ganska liten del av hela ekonomin, 2,6 % av bruttonationalprodukten.

Det där beror på hur man räknar. Det ekonomiska bidraget är mycket större om man inkluderar indirekta effekter. Till exempel så skapar ju föreställningar, konstutställningar och andra evenemang turism som inte syns i de här siffrorna. Det ekonomiska värdet av industridesign ligger dessutom främst i hur andra produkter fungerar och säljer, inte i hur många som arbetar inom den egna sektorn. Sedan kan man också prata om kulturella värden och livskvalitet.

Du har tillsammans med forskaren Dominic Powell skrivit boken Creative Business och givit ut en rapport om de kreativa näringarna i Europa. Vilka platser är mest kreativa i Europa?

Det är omöjligt att säga vilken region som är den mest kreativa då kreativitet finns överallt och alla europeiska kulturer har rika och varierande kreativa traditioner. Däremot är det möjligt att förstå varför vissa platser är bättre på att dra nytta av deras kreativa och kulturella aktiviteter. Vad som blir synligt utifrån resultaten i rapporten är att Europas kulturella och kreativa näringar dras till några av de största städerna. Så London, Paris, Milano och Amsterdam är de största noderna där flest personer är anställda inom dessa sektorer. Men även Stockholm hamnar högt, faktiskt näst högst om vi ser på specialisering i förhållande till andra branscher.

Finns det speciella förutsättningar som skapar en extra kreativ plats? Vad är detta i så fall?

Det går att lära en hel del från historien och se vad som gjorde Florens framgångsrikt under renässansen. Kreativitet gynnas av god infrastruktur som skapar möjligheter för möten och handel, kapital, kunskapstradition, mångfald och viss instabilitet; det måste finnas en vilja att förnya sig. Om vi går till vår rapport och senare studier är det tydligt att en hög grad av specialisering är en nyckelfaktor.

Varför heter er bok ”Creative Business”? Vad är det för speciellt med ”kreativt företagande”?

Likheterna med vilket företagande som helst är faktiskt fler än skillnaderna. Vilken entreprenör som helst, inte minst uppfinnare, brinner ju för sin idé och sin produkt och vill visa världen vad man åstadkommit. Men möjligen är kreatörer mer inriktade mot skapandeprocessen och stannar ofta med den, medan andra företag är bättre på att bara se det som en del före marknadsföring och försäljning. Vad vi gör framför allt är att lyfta in exempel på företag som sysslar med böcker, musik, film, konst, mode och design. Det finns ju knappt några ekonomiböcker för kulturföretagare.

Undertiteln på boken är “10 lessons to help you build a business your way”. Vilka är era viktigaste råd?

Ha tålamod. Framgångshistorier brukar bara beskriva de senaste, lyckosamma åren, men den verkliga historien är nästan alltid längre och innehåller lika många misslyckanden som succéer.

Någonstans måste man ändå börja. Att testa och försöka och verkligen sätta igång och fortsätta är förstås det absolut viktigaste rådet för att åstadkomma något. Man kan inte heller nog underskatta vikten av kontinuitet i ett skapande. Tio rader per dag blir faktiskt en bok på två år.

Dessutom lyfter vi fram betydelsen av riktning och planering. Man bör inte bara jobba i sin verksamhet, utan också med den. Det handlar om att veta varför man gör saker, och att tacka nej till uppdrag när de inte följer vad man tänkt sig. Det handlar också om att bli bättre på att organisera så att man kan göra det man är bäst på, det vill säga inte bara bli fast i adminstration och kortsiktiga uppdrag som inte leder någonstans.

Vi diskuterar också kring gratisarbete och om vikten av att samarbeta med människor och organisationer.

Vad skulle du vilja se att EU-satsningen kom fram till? Vilken typ att satsningar skulle du vilja se?

Ärligt talat vet jag inte om så mycket behöver styras från EU. Det viktiga är att erkännandet därifrån finns och att de pekar ut några områden. Bland dessa tycker jag det är viktigt att låta kulturen knyta an till andra politikområden i högre grad och att stärka tillgången till finansieringen via olika åtgärder. Det finns också några skattetekniska problem att ta tag i för att harmoniera lagstiftningen mellan länderna.

Kommentera
2 juni 2010 under Noterat | kommentera

Seminarium om grönboken 14 juni

red red

Europeiska kommissionen publicerade nyligen en ”grönbok” (green paper) för de kulturella och kreativa näringarna. Det vill säga ett diskussionsunderlag inför EU:s framtida politik på dessa områden. Vi har sammanfattat och här kan du ladda ner vår sammanfattning av EU:s grönbok för kulturella och kreativa näringar.

Den 14 juni leder Tobias Nielsén ett seminarium i Linköping om ett svenskt perspektiv på grönboken. Seminariet arrangeras av Generator tillsammans med regionförbundet Östsam. Kan du inte närvara? Seminariet livesänds via webben klockan 09:30-10:30 här. Ladda ned inbjudan här för mer information och anmälan.

Grönboken innebär en start på ett andra kliv för EU. Från att under några år börjat diskutera och fundera kan vi se grönboken som en seriös fördjupning, säger Tobias Nielsén.

En av förslagspunkterna som tas upp i grönboken syftar till att skapa tillgång till finansiering.  Den handlar om betydelsen av att öka förståelsen hos investerare och banker om potentialen som finns i de ”immateriella värden” de kreativa och kulturella sektorerna bidrar med.

Exempel på åtgärder för att främja investeringsviljan är att:

  • hjälpa till med att hitta ett gemensamt språk för finansmarknaden och de kulturella och kreativa sektorerna.
  • samla expertis från flera sektorer för att bedöma företag och deras projekt för att bevilja lån.
  • utveckla former för ”gräsrotsfinansiering”.
  • inrätta en produktionsgarantifond på EU-nivå.

En annan punkt handlar om att bättre matcha färdigheterna inom den kulturella och den kreativa sektorn. Detta område handlar i huvudsak två punkter:

  1. Kartlägga vilka färdigheter som finns inom dessa sektorer.
  2. Kommunicera vilka dessa färdigheter är till funktioner som kommer i kontakt med dem, till exempel förvaltning, banker och finansinstitut och personer inom teknikföretag.

Detta kan göras genom att:

  • inrätta partnerskap mellan utbildningar och företag.
  • inrätta kuvösmiljöer eller inkubatorer.
  • utbilda personer på förvaltningar etc.
  • skapa coachingprogram där personer inom de kulturella och kreativa näringarna kan byta erfarenheter med varandra.
Kommentera
10 mars 2010 under Noterat | kommentera

Kulturskaparna, kreativt Sverige och vattenmärkning

Tobias Tobias

Tre snabba:

Kulturskaparna presenterades tidigare idag, som enligt egen utsago är ett ”nätverk bestående av 25 organisationer som tillsammans företräder över 50.000 kulturskapare”. Vad som binder samman är ”en fungerande upphovsrätt, även på internet”. För detta finns stort stöd, löd budskapet från en debattartikel i SvD.

Nätverket — med bland andra KLYS, Sami, KRS och Teaterförbundet — fick dock direkt stort mothugg i nätdiskussioner, inte minst från egna medlemmar. Medan organisationerna hade registrerat med domänändelsen för internationella företag — alltså kulturskaparna.com — var någon snabb och att sätta upp en motsida på den mer ideellt orienterade .org-domänen. (Uselt från ett PR-perspektiv för övrigt.)

Copyriot diskuterade också utförligt kring begreppet ”kulturskapare”, som jag själv använt flitigt och kanske väl mycket utan eftertanke. Begreppet ”kulturskapare” antyder ju en glidning mot synen på skaparen som det isolerade och upphöjda geniet — en bild som jag skarpt ogillar och som vi vet inte stämmer.

***

Så kan Sverige bli ett kreativt föregångsland. Det ville kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth och moderaternas spin doctor Per Schlingmann berätta i Göteborgs-Posten. Den föreslagna lösningen handlar om att skapa bättre förutsättningar för entreprenörer inom kulturella och kreativa näringar och de konkreta förslagen utgår från handlingsplanen: brobyggare, mellanhänder, inkubatorer, företagshotell och samarbeten.

***

Över till bokbranschen där kopieringsskydd (eller DRM) är ett hett ämne då e-böckerna och läsplattorna tar mark. Elib är ledande i Sverige på att paketera och distribuera e-böcker och ägt av de största förlagen. De har velat vara föregångare genom att inte ”låsa in” läsarna i olika format eller med kopieringsskydd.

Ett alternativ är då vattenmärkning, men i den första varianten möttes läsarna av en varningstext inför varje kapitel, vilket fick Svensk Bokhandels chefredaktör att rasa, och med honom ett gäng andra på nätet. Greppet är precis som samma filmbranschen använt i decennier, nämligen när du sätter på filmen du köpt eller hyrt får du reda på att du inte får visa den på oljeriggar (m.m.).

Men redan en vecka senare hade Elib tänkt och gjort om så att antalet vattenmärken per bok är långt färre. Bra jobbat i en sann anda av experimenterande som måste prägla vägen framåt för digital försäljning.

Kommentera
5 mars 2010 under Analys, Noterat | kommentera

En fråga att ställa varje dag

Tobias Tobias

Jag bor några hundra meter från Tillväxtverkets kontor i Skrapan (bilden nedan) på Södermalm i Stockholm. Det är ett fantastiskt område österut i det som kommit att kallas Sofo, först skämtsamt, numera på allvar av allt fler.

Det är ett område som med alla sina små modeaffärer och kreatörskontor fångar essensen av de kreativa näringarna, eller kulturföretagande: med en grund i människor som drivs av sina idéer och för att uttrycka sig själva i någon form, eller vill dela med sig av vad man gillar genom att sälja det, alltid med ett begränsat sortiment. Tänkande kring skalfördelar finns sällan eller aldrig. Här handlar det oftare om att förverkliga sig själv och skapa cred kring sig själv.

Det märks också i något som många skulle beskriva som något skitnödigt, nämligen statushierkarkier som gärna illustreras av stoltserande och bygger på trovärdighet och hipphet.

Det är inget typiskt område för Sverige — i de flesta fall verkar kreatörerna och kulturföretagarna mycket mer för sig själva. Men oavsett funderar jag när går där vägen från Tillväxtverkets hus och hemåt: kommer regeringens ”Handlingsplan för kulturella och kreativa näringar”, som släpptes i september förra året, stödja och stimulera dessa?

Sådan är utmaningen för Tillväxtverket och andra myndigheter och det bör de ansvariga fundera på varje dag på sina jobb. Visserligen är det inte mycket pengar jämförelsevis, men det är ändå tillräckligt för att göra avtryck. Därför gillar jag vad Per-Olof Remmare på Tillväxtverket säger i intervjun nedan, att det inte bara får bli snack. Jag hoppas han får rätt.

Kommentera
3 mars 2010 under Samtal | 1 kommentar

SAMTAL / Per-Olof Remmare: "Handlingsplanen får inte bli en diskussionsklubb"

Tobias Tobias

I september förra året kom regeringens ”Handlingsplan för kulturella och kreativa näringar” som är en satsning på 73 miljoner kronor under perioden 2009-2012. Frågorna har varit många, inte minst hos de berörda myndigheter som dock efter hand fått mer instruktioner. Nu har jag ringt runt en del och planerna är antingen i skedet av att läggas fast eller skissas fram just nu.

Alla har inte hunnit att organisera sig ännu, berättar Per-Olof Remmare, tidigare Riksantikvarieämbetet och som är programansvarig på Tillväxtverket som har fått en viktig roll i genomförandet av intentionerna i handlingsplanen. Tillväxtverket, som sitter i Skrapan på bilden till vänster, ska koordinera fyra av nio deluppdrag i planen och har därtill fått ett delat koordineringsansvar tillsammans med Vinnova för ett femte uppdrag som handlar om Innovation och design.

Jag ställde några frågor till Per-Olof och fick ordentliga svar, med tanke på att vi är många som undrat hur det går med arbetet.

Vilka är dina förhoppningar med handlingsprogrammet? Vad kommer uppnås?

Vis av erfarenheten vet jag att det finns ett uppdämt behov bland företagare och blivande sådana inom kulturnäringarna att det görs något från nationellt håll för att stötta och utveckla ett ökat entreprenörskap och företagande inom dessa näringar. Kulturnäringarnas tillväxtpotential är oomtvistad och det gäller nu för oss på den nationella nivån att när vi jobbar med genomförandet kunna identifiera ”vita fläckar”, hitta bristerna/luckorna i olika system, testa pilotprojekt och föreslå åtgärder med långsiktigt hållbara lösningar. Det är tur att jag har hunnit sätta mig in i de här branscherna sedan tidigare, för det är mycket att göra i det här arbetet. Men jag är däremot lite rädd för att förväntningarna ute i landet överstiger de resurser som vi faktiskt har. Intresset för vårt arbete är stort och på Tillväxtverket får vi dagligen förfrågningar om det här regeringsuppdraget.

Vart går pengarna? Finns det möjlighet att de går till olika verksamheter ute i landet?

Ja det gör det, men jag tror inte att vi kommer att gå ut med ett öppet ”call”. Med så relativt lite pengar under en lång period är det risk för att vi bara gör många besvikna.

Det är bättre att vi själva – i dialog med regionala aktörer och de myndigheter/organisationer som vi ska samarbeta med – identifierar och stöttar både nya och redan pågående strategiska pilotprojekt inom området. Vi ska ju inte uppfinna hjulet på nytt. Under senvåren och hösten 2010 kommer vi att genomföra så kallade regionala dialogrundor med olika aktörer från offentlig och näringslivsfrämjande samt ideell sektor. Dessa kommer att påbörjas under andra kvartalet i år.

Hur långt har ni kommit?

Vi är redan igång med tre av uppdragen i handlingsplanen; Entreprenörskap i utbildningar, Behov av kompetensutvecklingsinsatser och Rådgivning till företag med bland annat framtagande av en branschguide för kulturella och kreativa näringar. Vi har fortfarande inte fått regeringens beslut om de två kvarvarande uppdragen som dels handlar om Innovation och design  dels om Mellanhänder/nätverk/modeller för samverkan. Vi har även lämnat in ett PM till regeringen som velat ha konkreta inspel från oss inför de kommande besluten. Här på Tillväxtverket kommer det att bli klart i veckan hur vi ska organisara oss och vem som ska vara ansvarig projektledare för respektive deluppdrag.

Är det något som du saknar i handlingsprogrammet och som du kanske redan framfört till regeringen? Ser du kanske redan nu en naturlig fortsättning?

Eftersom vi ännu inte på allvar kommit igång med arbetet är det svårt att redan nu se var eventuella brister finns. Jag tror att vi kommer att kontakta några andra myndigheter och organisationer än bara de som utpekats av Regeringen i handlingsplanen. Det har vi också föreslagit i vårt PM som vi den 25 januari lämnat till dem. Till exempel vad gäller kulturarvet i det här uppdraget så är också Naturvårdsverket en viktig samverkanspart. Vad gäller uppdraget om Innovation och design ser jag även Arkitekturmuseet och Sveriges Arkitekter som viktiga samverkanspartners på den nationella nivån.

Viktigt för det här uppdraget är att det inte får bli en ”allmän diskussionsklubb”. Jag tycker att vi ska arbeta för att nå ett så lättfattat, tydligt och konkret resultat som går med riktade adresslappar till de mottagare – där såväl politiska som andra beslut behöver tas eller omprövas – i syfte att främja ett ökat entreprenörskap och företagande inom dessa näringar. Vi får se tiden an – Rom byggdes ju inte på en dag – och nu har vi fått tre år på oss att utveckla detta. En viktig framgångsfaktor i det här komplexa uppdraget är att få till en bra samverkan mellan alla involverade aktörer.

***

Relaterade inlägg:

Kommentera
17 december 2009 under Noterat | kommentera

Live idag: En framtid byggd på kultur

Tobias Tobias

Jag var i somras kritisk till hur fumligt Sverige — såsom EU:s ordförandeland i år — betedde sig för att samtidigt fånga möjligheten att det i år också var året för kreativitet och innovation.

Det har knappast slagits på stora trumman, men när slutkonferensen för ordförandeskapet startade igår är det också slutkonferens för det här speciella temaåret.

Jag har fått äran att vara med som expert i en workshop idag, där värdarna är organisationen Upplevelseindustrin och Svenskt Designsamarbete. Rubriken är ”Building our future on culture – creative industries in Europe” och diskussionerna leds av den frekventa Sverigebesökaren och cultural planning-experten Lia Ghilardi. Med också är bland andra Hasan Bakhshi från Nesta och Helsingfors borgmästare Jussi Pajanen.

Klicka här för att följa workshopen direkt på nätet (eller se i efterhand): www.bambuser.com/channel/generator
Tid: kl 13.00-14.30.

Kommentera
3 december 2009 under Analys, Noterat | kommentera

Det här är inte kulturpolitik

Tobias Tobias

svtkulturnyheterna2009-12-02

Ur SVT Kulturnyheterna 2009-12-02

Regeringens handlingsplan för ”kulturella och kreativa näringar” (73 miljoner kronor) är inte först och främst kulturpolitik, utan företagar- och näringslivspolitik. Men viktig sådan för de många (ca 100.000?) företagare i kultur- och kreativa sektorn. Äntligen en åtgärd för att fånga upp alla dem som så länge fallit mellan de politiska stolarna kultur och näring.

Det försökte jag upprepa igår framför kameran i SVT:s Kulturnyheterna — i Kungliga bibliotekets reception, på väg in i ett seminarium inför en antologi om digital kulturpolitik (mer om detta senare) — men tycker inte att det kom fram.

Leif Pagrotsky fick ordet efter mig i inslaget och betonade att detta inte är kulturpolitisk åtgärd: ”Den som påstår det ägnar sig åt illusionsmakeri.”

Men jag har faktiskt inte hört någon som sagt att detta ska ersätta andra kulturpolitiska åtgärder. Det är ju uppenbart att det främst är näringsdepartementet som driver och skaffat fram pengarna till det här handlingsprogrammet. Risken — och misstanken som jag uttrycker i tv-inslaget — är om den här typen av åtgärder underminerar det kulturpolitiska fundamentet. Men jag tror inte att den risken är så särskilt stor (och jag hoppas att jag inte är naiv här).

Det senaste i detta är att det i tisdags kom information om det första konkreta initiativet i regeringens handlingsplan för ”kulturella och kreativa näringar”. Först ut är ett uppdrag för Vinnova att i samverkan med Innovationsbron och Tillväxtverket ”utforma och starta ett arbete med forskning och kunskapsutveckling inom området kulturella och kreativa näringar”.

Från pressmeddelandet: ”Uppdraget består av två delar. Den ena rör utvecklingen av inkubatorer och företagshotell och liknande som är anpassade till kulturella och kreativa näringar. Den andra delen handlar om en belysning av ledarskap och arbetsorganisation inom kulturella och kreativa näringar, och hur dessa områden relaterar till kreativa processer. Samverkan ska även ske med Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet, Statens kulturråd, Konstnärsnämnden och Svenska Filminstitutet samt andra myndigheter och institut.”

Det är bra att något konkret börjar hända. Jag har uppsnappat en viss villrådighet på olika myndigheter och avvaktan på mer information.

Kommentera