Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
7 juli 2010 under Samtal | kommentera

SAMTAL/Johanna Skantze: "Därför är kreativa näringar viktiga"

red red

Johanna Skantze är vd för Generator som arbetar för att främja tillväxten inom kulturella och kreativa näringar genom kompetensutveckling och kunskapsspridning. Framför allt riktas arbetet mot kommuner, regioner och högskolor.

På ett år har Johanna blivit något av en nyckelaktör inom diskussionen om kulturella och kreativa näringar och synts både i Sverige och utomlands. I måndags var hon med och arrangerade ett seminarium i Almedalen om ”kreativa näringarna och export”. Se eftersändning från seminariet här.

Var kom du ifrån?

Dels har jag tidigare erfarenhet av att under flera år ha drivit projekt relaterade till entreprenörskap och innovation på Europanivå, med bas i Tyskland och Italien. Min erfarenhet i kombination med förmånen att arbeta med personer som är otroligt generösa med sin kunskap och sina kontaktnät har varit mycket värdefullt i mitt arbete. Jag fick ett snabbt insteg i de svenska nätverken, bland annat tack vare min företrädare Anders Sjöstedt* som introducerade mig i olika sammanhang där jag kunde etablera viktiga kontakter.

Varför är du intresserad av det här området?

Jag tycker det är fantastiskt roligt att arbeta i gränslandet mellan privat och offentlig sektor och utmanas av komplexiteten i dessa frågor. Jag är övertygad om att det är ett framtida tillväxtområde där Sverige verkligen kan hävda sig internationellt — och kan jag genom mitt arbete i Generator vara delaktig i att främja den utvecklingen är det otroligt stimulerande!

Varför bytte Nätverket för upplevelseindustrin namn till Generator Sverige?

I och med 2009 års arrangemang etablerades vår konferens Generator som den årliga mötesplatsen för alla som arbetar med utveckling av kulturella och kreativa näringar. Det möte som skapas i konferensen är vitalt för vår organisation samtidigt som den innefattar allt vi gör; kunskapsspridning, kompetensutveckling och kontaktskapande. Dessutom används begreppet upplevelseindustri alltmer sällan medan vi istället talar om kulturella och kreativa näringar, vilket är ytterligare en anledning som gör namnbytet till Generator naturligt.

Vilken roll fyller Generator?

Generator är en nationell plattform för regionala och nationella aktörer som arbetar med utveckling av kulturella och kreativa näringar. Vi är en medlemsorganisation som samlar regionala och kommunala aktörer med målet att skapa förutsättningar för regional utveckling genom tillväxt och profilering.

Det är valår i år. Vad säger du till politiker när du möter dem?

Jag understryker fördelarna med att satsa på detta område: tillväxt; detta är redan växande branscher och det finns ett stort intresse för att arbeta inom dem, alltså är det viktigt att underlätta för företagande då många av entreprenörerna har icke-kommersiell bakgrund, mervärdet i god design; det finns ett samband mellan att involvera design som strategiskt verktyg och inte bara som estetiskt tillägg och ökad lönsamhet, förbättrad Sverigebild; dessa branscher stärker Sverigebilden och sätter avtryck internationellt.

Vilken är den viktigaste frågan i Sverige just nu för de kulturella och kreativa näringarna?

Nationellt handlar det om att den handlingsplan för kulturella och kreativa näringar som nu sjösatts blir så lyckosam som möjligt, ett ansvar som ligger hos alla inblandade. Internationellt handlar det om att vi från Sverige håller oss framme när grunden för EU-initiativet European Creative Industries Alliance ska läggas. Generator har inlett samtal med intressenter i flera andra länder för att undersöka möjligheten att göra ett gemensamt inspel till DG Enterprise and Industry.

Ni arrangerar även konferensen Generator igen i november, den här gången i Piteå. Behöver vi ytterligare prat om satsningar på kreativa näringar?

I år gör vi Generator ännu mer till en arena för att visa upp vad som händer på olika platser i landet. Vi kommer att lyfta upp fler konkreta case, fler exempel på regionala och nationella projekt och ställa fler entreprenörer på scenen för att låta dem själva berätta om sina erfarenheter. Och det finns det definitivt ett stort behov av att göra!

* Numera chef på Hyper Island i New York, reds. anmärkning.

Kommentera
6 juli 2010 under Analys | kommentera

Kreativa näringar och export

Tobias Tobias

Kreativa näringar export var rubriken för seminariet som jag deltog i igår i Visby hos Företagarna — och det blev både underhållande och intressant, mycket tack vare moderatorn, Sydsvenskan-journalisten Thomas Frostberg, som ersätta panelmodellen med ett jurytänk.

Jag, Generators vd Johanna Skantze och Exportrådets vd, Ulf Berg, fick agera ”Idoljury” då två grupper kom med förslag på hur exporten för företag inom kulturella och kreativa näringar ska stärkas. Den ena gruppen bestod av Ewa Kumlin (vd Svensk Form), Carin Rodebjer (modedesigner och vd Rodebjer) och Henrik Toremark (stabschef hos kulturministern); jag gav dem en 4 i betyg. Den andra utgjordes av Hampus Jakobsson (grundare The Astonishing Tribe) och Luciano Astudillo (riksdagsledamot S); fina idéer men ändå bara en stark 3:a från mig.

Läs mer om förslagen som fördes fram på Företagarnas sajt.

Men före den diskussionen inledde jag med 15 minuter. Jag konstaterade att för tio år sedan — då jag aktivt började analysera de kreativa näringarna — hade inte Företagarna arrangerat ett sådant här seminarium. Då hade inte alla företagen i de här sektorerna synliggjorts, utan bilden av dem var ”kulturarbetare”. Jag träffade för övrigt Dogge idag. Han har haft företag sedan 15 års ålder.

Arbetet med att stärka exporten kan ske i tre olika faser:

1) I samband med exporten.

Exportmissioner, lokal närvaro, praktiskt (logistiskt, tullregler, hantering betalningar), förundersökningar/marknadsinformation.

2) Före exporten.

Det spelar ingen roll hur bra exportstöd som finns. Om företag eller kreatörer inte har intressanta produkter eller verk — då når man inte fram ändå. Jag jämförde med världens bästa tennisspelare nu, Rafael Nadal. Hans internationella framgångar beror förstås främst på kombinationen av talang och träning, även om Spaniens tennisförbund må ha stöttat hans första steg ut i världen. (Varför jag tog ett tennisexempel och inte från kulturvärlden? Det bara blev så. Jag blev mycket imponerad av Nadal under Wimbledon.)

Att endast sola sig i glansen då framgångarna finns där är alltså inte riktigt snyggt. Ett långsiktigt arbete måste finnas också.

3) Också locka hit

Att locka till sig företag och projekt, till exempel filmproduktioner, är också en form av export. Vi har tidigare skrivit om olika incitamentspaket inom filmen.

Vilka lyckas bäst? Några lärdomar:

– De som lyssnat på företagen och personerna och arbetat med specifika, inte generella, åtgärder (eftersom kreativa näringar består av sektorer och företag med mycket olika behov).
– Involvera flera aktörer. Inte isolerade insatser.
– Rejäla tag. Specialisering. (Sydkoreas dataspelsorganisation har  80 anställda, koordinerar 2.000 företag. Montreal satsar på dataspelskluster och erbjuder rabatter som inga arbetsgivaravgifter.)
– Export leder vägen till ny export. (Stieg Larssons böcker ligger på plats 1, 2 och 3 på Amazons bestsellerlista. Nu öppnar hans böcker vägen för andra svenska författare.)

Kommentera
1 juni 2010 under Samtal | kommentera

SAMTAL/Magasinet i Falun: "Mer verkstad än snack"

Tobias Tobias

Strax bredvid järnvägsstationen i Falun i Dalarna ligger ett gammalt godsmagasin på 1.250 kvadratmeter som byggts om för att husera olika former av samtidskultur och några få kontor. Huset kallas Magasinet och när man kommer dit är energin märkbar. Parallellt med evenemang och bredvid en servering pågår konstutställningar.

Jag har själv varit där två gånger på en månad och talat och träffat folk. Senast när Falun presenterade sitt nya tillväxtprogram ”Kreativa Falun” (läs mer här).

Initiativet till Magasinet kommer från några ”hemvändare” som byggt om huset och upp verksamheten. En av dem är Magdalena Nord Omne.

Ni beskriver Magasinet som en öppen mötesplats och ett kreativt laboratorium. Vad innebär det?

Eftersom vi bor i en av Sveriges mest traditionstyngda regioner, som i mångt och mycket fortfarande utgår från dåtid, behöver vi mentala injektioner som andas samtid och framtid för att få någon slags kreativ energi och puls. Tanken är att Magasinet ska vara en plats där man tillåts experimentera i olika gränsland för att hitta nya kopplingar mellan människor, företag och idéer. Gärna med en underliggande känsla av ”Yes We Can”. Vi brukar säga att Magasinet är mer verkstad än snack. Vi vill testa saker direkt som andra bara skriver eller pratar om att de vill göra.

Det är en blandning av personer utan några direkta kopplingar till kulturvärlden som är involverade i Magasinet. De har sina rötter i näringslivet med bakgrunder som reklamare, filmare, fotografer, jurister, fastighetsägare och affärskonsulter. Gemensamt är att de flesta ursprungligen kommer från Falun och nu återvänt i samband med att de skaffat familj efter en period på andra platser. En ytterligare gemensam nämnare är att de alla har stora nätverk, är vana att driva projekt och har en förkärlek för spännande samtidskultur som rör sig i gränslandet mellan kultur och samhälle. Något som inte fanns tidigare i Falun. De hade helt enkelt ”inget val” än att försöka skapa mötesplatsen och diskussionerna själva.

För oss har det nog varit en styrka att komma från en annan värld. Vi har en frihet att se och göra saker på andra sätt och har en naturlig koppling till målgrupper utanför de klassiska kulturkretsarna. Det är skönt vitaliserande att inte vara styrd av både synliga och osynliga konventioner. Vår utgångspunkt är att det är bara att göra, har man en bra idé – go for it!

Kommunen har nyligen antagit ett tillväxtprogram med fokus på kreativitet och kreativa näringar. Är den typen av politiska program viktig för er verksamhet?

Det är viktigt därför att det tydliggör en attityd och inriktning. Ett aktivt ställningstagande fungerar som ett påtryckningsmedel. Men för att vara trovärdiga och ge substans till visionerna måste kommunen aktivt stödja kreativa initiativ. Man måste se till att det finns ekonomiska förutsättningar för att utveckla kreativa projekt och aktörer. Ska de kreativa näringarna bli ekonomiskt bärkraftiga måste det också finnas en fungerande marknad där man inte bara säljer kreativitet i olika former utan även köper kreativa tjänster. Det är också viktigt att man ser till att visionerna genomsyrar hela kommunens verksamhet. Bra projekt får inte stupa på banala praktiska problem. Sådana problem kan exempelvis vara långa handläggningstider, bristande engagemang, eller synsätt som snarare fokuserar på problem än lösningar.

Vad kan det offentliga annars bidra till? Behövs det alls för er del eller vill ni sköta er själva?

Poängen med Magasinet är att göra det roligare och intressantare att leva i Falun. Vi är en del i en större helhet där kommunen är en viktig aktör, så självklart måste vi ha en relation där vi ser och förstår varandra. I vårt fall har jag en känsla av en grundläggande ömsesidig förståelse. Vi levererar resultat och tillför ett mervärde till Falun, men vi tillåts att göra det på vårt sätt. Det visar på mod från kommunens sida samtidigt som jag tror att de inser att den avgörande framgångsfaktorn just är att vi är en fri och oberoende aktör. För oss är det viktigt att vara så fria som möjligt när det kommer till att gå från ord till handling. Med all respekt för den demokratiska processen, men ibland blir det lite för omständigt och man riskerar att tappa lust och energi.

Ni driver även ett EU-projekt som syftar till att främja ett kreativt entreprenörskap. Ledmotivet i projektet är ”action speaks louder than words”. Vad menar ni?

Klassiska nätverksmöten har ibland blivit lite för mycket klagomur. Med skarpa samarbetsprojekt blir det en helt annan energiutväxling som smittar av sig och leder framåt. Skarpa samarbeten ger också ofta en bättre spridning och lyft åt projekten. Ett bra exempel på detta är ”Eternal Return” som är ett samarbete mellan Magasinet, skolförvaltningen och en frilansande curator inom ramen för Skapande Skola.

Jag vet att du samtidigt har sagt att EU-projekt kan vara lite hämmande för kreativa projekt då de ofta låser alla medel till löner.

En rejäl pott med fria pengar är viktigt så att man kan göra saker är superviktigt. Poängen är ju att sprida pengar och kunskap till andra, inte att säkra sin egen inkomst.

Kommentera
30 mars 2010 under Analys | kommentera

Det blev en upplevelsekonomi – men hur bra var satsningarna?

Tobias Tobias

Kanske beror det på decennieskiftet, kanske på lågkonjunkturen eller på att allt som hissas också granskas förr eller senare.Det har gått drygt tio år sedan upplevelseindustrin började föras fram i Sverige och creative industries användas i Storbritannien och internationellt.

Jag har själv känt behov av reflektion och föreslog bland annat det som ett tema för konferensen Generator i höstas. I går sände SVT Kulturnyheterna ett bakåtblickande reportage om upplevelseindustrin och kreativa näringarna. Vinkeln verkade vara ”vad hände?” och var inriktad på de satsningar som genomförts. Bra så, men jag tycker att inslaget missade att ta upp de omvärldsfaktorer som är tydliga, nämligen att betydelsen av design, kultur och upplevelser har ökat i olika vrår av samhället.

Men det finns såklart mycket att säga om den retorik och de satsningar som genomförts, och inte bara i Sverige. Det är märkbart hur samma uttryck återkommer i bakgrundsbeskrivningar och handlingsprogram (se här om Thailand). Själv försöker jag alltid idag försöka börja i en konkret ände och undvika svepande begrepp, om de inte fyller en funktion av pragmatiska eller teoretiska skäl.

Några som både kritiserat och bidragit till utvecklingen är ett gäng som utgått från Queensland University of Technology i Brisbane, Australien. De stod bland annat bakom antologin ”Creative Industries”, som jag rekommenderar. Nu utgår flera från fristående ARC Centre of Excellence for Creative Industries and Innovation och chef där är Stuart Cunningham. Han ser ut som en rugbyspelare och vi har sjungit Abba-sånger ihop på en scen i Peking (nyktra och i fullt konferensljus).

Cunningham har tidigare skrivit flera bra genomgångar och står nu bakom ännu en sådan ihop med kollegan Terry Flew; med titeln ”Creative Industries After the First Decade of Debate”, publicerad i tidskriften The Information Society. (Sammanfattning här, artikeln i sin helhet i pdf-format här.)

De konstaterar att definitionerna varierar mellan länder och mellan internationella organ som UNCTAD och UNESCO, och vi skulle kunna lägga till, även mellan svenska kommuner och regioner. I Storbritannien används creative industries eller creative economy, liksom i länder som Singapore, Hong Kong, Taiwan, Korea, Nya Zeeland och i Australien men i huvudsak på delstatsnivå. I många europeiska länder istället kulturella näringar eller kulturella sektorn.

Den ideologiska hemvisten är ett annat tema. Kopplingen till en allmän neoliberal samhällsutvecklingen diskuteras och är intressant från ett svensk perspektiv, där satsningar på upplevelseindustrin och kreativa näringarna har initierats av socialdemokratiska politiker, både på kommunnivå (tänk Hällefors och Hultsfred) och nationell nivå (Pagrotsky). Det är alltså en missuppfattning att synen på kulturen som något nyttigt har sin start i Kulturutredningen eller den sittande svenska regeringen, utan måste ses som en global trend som pågått länge. Citat från artikeln:

“There is certainly considerable talk about markets, entrepreneurship, competition, and innovation in creative industries policies, but it has been noted that this was not a new thing: Cultural policy since the 1970s had been moving from a supply-side, artist-centered approach to one that gave stronger consideration to consumer demand and cultural markets.”

Det här bland annat inneburit en förflyttning i politiken från fokus på stora institutioner till småföretag. Men de flesta är ändå överens om det viktiga samspelet däremellan.

“By pointing to a positive correlation between the development of culture and the creative industries and economic growth and innovation, rather than seeing cultural provision as a rent extracted from the “real” or “productive” economy on the basis of social or cultural value rationales alone, we can begin to think about such cultural institutions as public-sector social innovation incubators (Cunningham 2009a). — But it is to say that creative industries theories and policy discourses are not defined by an ideological preference for large commercial institutions over those of the public sector. Rather, they can act as an advocate for the contribution of SMEs, and for the formative role of public sector cultural institutions as cultural questions move to the fore of globalized knowledge-based economies and societies.”

Till sist — genomgång av de olika generella modeller som används i olika delar av världen. Ursäkta språkblandningen.

  • A United States model, where there is a substantive divide in thinking and calculation toward arts and culture on the one hand and the entertainment/copyright industries on the other, and where the bulk of policy initiatives are highly localized and subnational in their focus, as seen with the rise of the “creative cities” movement.
  • A European model that emphasizes the cultural mission of these industries and strategies for social inclusion for common cultural benefit and where the term “cultural industries” is generally preferred to that of creative industries.
  • A diverse range of Asian approaches, which strongly emphasize the role of national sociocultural and political circumstances, but still identify opportunities for export growth and successful branding of global city-region in the highly competitive Asia-Pacific region, while at the same time challenging long-held orthodoxies about instrumentalist education and the dominance of the ICT sectors in driving economic growth.
  • Developing country models in South America, South Africa, the Caribbean and elsewhere, where questions of cultural heritage maintenance, poverty alleviation, and provision of basic infrastructure have precluded overly technocratic conceptions of creative industries being promoted uncritically as the inevitable fruits of the information society.
Kommentera
28 oktober 2009 under Noterat | kommentera

Diversity, diversity – och en ekonom som pratade kluster

Tobias Tobias

Mellan gränderna i Barcelona ekade det och solen hade gått ner före länge sedan. Davide Ponzini från Milano i Italien ropade: diversity, diversity, diversity. Han var glad och hade hunnit bjuda på några rundor – det var ju han som vann årets Cultural Policy Research Award för forskare under 35 år.

Jag var nominerad, men vann alltså inte. Dagarna var ändå värdefulla. Dels för alla informella och formella möten med folk som är intresserade av likartade frågor – utöver jämnåriga personer i Europa också några kloka, äldre personer som vägledde workshops och som jag drack  kaffe med, bland andra François Colbert, Yudhishthir Raj Isar, Milena Dragićević Šešić.

Dels för att det alltid är så nyttigt att ryckas ur sitt svenska sammanhang och diskutera samma frågor men i en annan kontext. I detta europeiska sammanhang – inte minst då kopplingar till FN och Unesco diskuterades – lyftes mångfald, det vill säga diversity, fram hela tiden. Davide – italienaren som vann – ville skapa ett policyverktyg för att kartlägga mångfald i städer; hans perspektiv är stadsplanerarens.

jordi

Vi var sex nominerade och varje person fick berätta om sitt förslag för att därefter svara på frågor från juryn och övriga i publiken (till vänster syns Jordi Balta Portoloz, Barcelonas universitet). Själv hängde jag inte alls på mångfaldståget (ostrategiskt!), utan pratade kluster, definitioner och kulturnäringar. Viktigt – menade jag – för att mängder av resurser i Europa läggs på sådana mätningar och i avsaknad av standarder går alltför mycket tid åt till definitionsdiskussioner i stället för konkreta insatser. Viktigt – menade jag också – att visa hur olika definitioner skiljer sig åt och att ta ett europeiskt perspektiv som tar hänsyn till olika förutsättningar.

Till varje ansökan skickade vi också en tidigare text. Min var till stor del en översättning av mitt bidrag till ”KulturSverige2009″:

>> [Ladda ner/PDF] The Creative Industries – Implications for Cultural Policy

Här är nomineringslistan:

Yohann Floch, France (research: “What cultural strategies for arts magazines?”)
Tobias Nielsen, Sweden (research: “The most creative regions in Europe? The right definition for policy making”)
Davide Ponzini, Italy (research: “Governing urban diversity? A policy tool comparison of five European capitals”)
Jordi Balta Portolez, Spain (research: “Building for diversity: The governance of culture & international development policies”)
Margaret Tali, Estonia (research: “The Janus faces of heritage collection: Contemporary art and the European nation states”)
Nadheza Savova, Bulgaria (research: “Tangible places of intangible heritage: Civil society & development revisited within European and Latin-American networks of cultural centres”)

Kommentera