Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
13 december 2012 under Noterat | kommentera

Den bästa politiken för kulturella och kreativa näringar?

Tobias Tobias

Men vad ska man göra? Jag har fått frågan flera gånger från politiker som verkar tycka att det här med kulturella och kreativa näringar faktiskt har potential, men som inte vet hur den inställningen ska överföras i konkret politik.

Ibland möts man av ett annat svar som då kommer automatiskt: vi har ingen branschspecifik politik. Som givetvis aldrig stämmer. Det finns en rad olika insatser för olika sektorer.

Men vad det svaret handlar om är att generella insatser för företagande är fullgott — och viss sanning finns där: en bra (om än uppdaterad) småföretagarpolitik räcker långt. Men det finns fler möjligheter som krävs specifika åtgärder. Många blandar ihop satsningar med stöd i form av bidrag, men det finns andra — ibland bättre — insatser.

En sådan åtgärd var att ta bort den dubbelbeskattning på appar som drabbade svenska bolag. Ett till förslag lyftes på DN Debatt häromdagen av EU-kommissionens vice ordförande Neelie Kroes och Europaparlamentarikern Cecilia Wikström (FP): stoppa straffskatten på digitala medier. Det handlar till exempel om att en bok säljs med 6 procent moms medan en ebok med 25 procent.

Problemet som alltid med sådana här åtgärder är att motivera varför vissa produkter ska gynnas av lägre momssatser. Den sänkta restaurangmomsen kan man ju till exempel fråga sig vad den ledde till… och musikbolagen har i snart tio år argumenterat för att musik borde säljas med 6 procent moms. (Tidigare handlade det om moms på skivor, men idag skulle — gissar jag — strömmad eller nedladdad musik inkluderas som ”digitala medier”, apropå debattartikeln.)

Kommentera
9 december 2010 under Noterat | kommentera

Vi älskar årets svensk!

Tobias Tobias

Årets svensk enligt Fokus hör hemma — och är fostrad i — kultursektorn.

Emma känner henne bättre. Min enda koppling är väl att jag typ var den första som skrev om henne som artist, då hon var 16 år, i Expressen — och kanske min mest lyckade formulering någonsin (bortsett från det klyschiga): ”Frågan är inte om hon kommer bli stor — utan hur stor.

Se nedan från The Letterman Show. Svenska Institutet, notera hur ”Sweden” upprepas av värden både i början och i slutet.

Om vi ser på hennes roll som kulturföretagare finns det mycket att lära:

  • Testa nya modeller som med årets tre albumsläpp plus ett summerande album. Men också att följa sin egen takt: om det kommer ett kreativt rus, så fånga det oavsett gängse branschstandarder för hur mycket nytt som kan släppas på ett år.
  • Långsiktigheten. Bakom hennes framgång — och fantastiska scenframträdanden — ligger oerhört mycket övning och erfarenhet. Jag har själv följt med henne på turné i Blekinge- och Smålandsskogar där hon som 17-åring tvingades hantera en publik som skrek skällsord och mest var intresserad av krök och varandra. Men hon har fortsatt och fortsatt.
  • Integriteten, vilket vi på forskarspråk skulle kunna formulera som att detta kulturella kapital ligger till grund för de kommersiella framgångarna.
  • Kvalitet. Hon har onekligen blivit en lysande artist och låtskrivare.

Framför allt: wow!

Kommentera
10 september 2010 under Samtal | kommentera

SAMTAL/Dogge: "Tiden väntar inte på någon"

Tobias Tobias

Douglas León är mest känd som Dogge Doggelito, frontmannen i hiphopgruppen The Latin Kings som var tidiga med att rappa på svenska och var enormt stora i några år från mitten av 90-talet (minns här: klipp från Hultsfred). Intresset för hiphop kom tidigt genom Dogges äldre bror och han började rappa hemma i Alby redan 1983.

På senare tid har Dogge dock även medverkat i en långfilm, gjort reklam för Elgiganten, jobbat som programledare i TV4 med mer. Läs mer om hans senare liv i ett lysande reportage i musiktidningen Novell från förra året.

Nyligen deltog Dogge i ett seminarium för ALMI-rådgivare om kulturella och kreativa näringar, vilket jag var med och ordnade. Han har drivit företag i 15 år (men aldrig hört talas om ALMI).

Dogge pratade bland annat om hur den kommersiella och konstnärliga sidan av hans yrke påverkar varandra. Han var oerhört positiv till vad hans medverkan i reklamfilmen för Elgiganten givit och betonade ”våga vara kommeriell”. Jag försökte fråga honom om det ändå var nödvändigt under ett par startår att helt fokusera på musiken, men han menade — om han förstod frågan — att en inriktning som kommersiell ”kombinatör” redan från början hade varit bra.

Dogge var inte den enda kulturföretagare som vi träffade. Vi besökte såväl några andra på Subtopia i Botkyrka som galleriet Andersson/Sandström i Stockholm. Frågan om konstnärlig kontra kommersiell strategi väcktes hela tiden i de samtalen och blev ett bra underlag till diskussionerna med ALMI-rådgivarna.

Dogge, varför valde ni att starta ett eget skivbolag?
– Jag tror att vi startade vårt första skivbolag 1996. Det var för att vi ville att vi skulle äga vår egen musik. Visst, man kan göra en massa dealar med stora skivbolag, men sen äger du inte din egen musik och det tyckte vi lät helt sjukt. Här gör vi musik, svettas och jobbar och får knappt något betalt och så äger vi inte vår egen musik. Då bestämde vi, att okej, vi startar något eget där vi kan äga vår egen musik.

Hur var det när ni slog igenom?
– The Latin Kings var en klassisk rap-grupp. Vi levde vår dröm samtidigt som vi var ungdomar. När vi startade då rappade alla på engelska, men jag var så dålig på engelska att jag tänkte, shit, fan, hur ska jag nu klara rappen. Men jag tänker ju på svenska, jag drömmer på svenska, då måste jag också rappa på svenska eftersom den är en uttrycksform – och det visade sig ju vara ett genialt drag.

Tjänade ni pengar när ni startade och funderade ni på ekonomin?
– Hiphop-släktet är ett ganska roligt släkte. Man ska ha mycket bling bling, man ska ha fina bilar, man ska ha stora hus, men man får inte tjäna pengar. Då är man inte äkta. I början tjänade vi inga pengar alls. Då rappade vi bara för att äta mat.

Du blev väldigt omskriven när du medverkade i tv-reklamen för Elgiganten. Vad innebar den för dig?
– Vi var inte bara bland de första som rappade, jag var också en av de första som tog in rap på svenska i reklamsammanhang. Det blev också en ny grej. Det blev en jättestor diskussion om det var en bra grej eller inte. Om ni frågar mig så är det det bästa som jag har gjort. Så stor som jag blev efter den kampanjen, skulle jag aldrig kunna bli om jag bara rappade hela livet.

Har du någon affärsplan idag?
– Jag har så många projekt på gång, så mycket idéer, så mycket tankar som gör att jag behöver ekonomiska muskler. Det är det jag letar efter hela tiden för att kunna genomföra mina projekt, exempelvis nya låtar och skivor, barnböcker, en biografi och det är allt möjligt. Jag är inte bara i rapmarknaden längre, jag är i musikbranschen, jag är i bokbranschen, jag är i reklambranschen. Jag figurerar i många olika branscher. Det är väldigt, väldigt bra för att du får ett kontaktnät, en bredare publik och fler människor som vill göra affärer med dig.

– Tiden väntar inte på någon, så jag vill hinna skapa så mycket som möjligt, så snabbt som möjligt. Det är min plan.

Hade du blivit en lika bra rappare om redan tidigare hade börjat göra fler saker samtidigt?
– Att hålla på med en mer kommersiell verksamhet är väldigt nyttigt för att du får många fler uppdrag. Du får göra mycket mer samtidigt som du får hålla på med din konst. Du har mycket friare händer. För det kostar ju att hålla på med konst också. Det innebär att det är massor med kvalitetstid som du slösar bort. Och det förstår man ju, tiden är ju det viktigaste, det är där skon klämmer hos mig, tiden. Våga vara kommersiell — det rådet skulle jag ge. Stäng inte igen den dörren. Det är det som många lyxlirare gör idag, men de mest framgångsrika är ju de som är kommersiella.

Kommentera
16 augusti 2010 under Noterat | kommentera

Driva eget

Tobias Tobias

Tänk att ”kulturföretagande” skulle anses som ett ord som kan locka tidningsköpare.

När jag och Emma började med den här bloggen — för tre år sedan — betraktades fortfarande kulturekonomi som om inte en oxymoron så en konstruktion. Idag kikar allt fler på kulturföretagande, till och med Privata Affärer-grundaren Anders Anderssons nya tidning ”Driva Eget”. Bilderna ovan är därifrån. På förstasidan över puffen ”6 sidor om kulturföretagande” säger författaren Denise Rudberg ”Lär dig sälja dig själv”. Inne i tidningen diskuteras hur det är möjligt att både vara konstnär och företagare. Musikerna Pal Johnsson och Krister Dahlström ger några råd (”säljskola”).

Och det stannar förstås inte här. Myndigheterna är igång utifrån handelsprogrammet för kulturella och kreativa näringar. I höst rullas regionala möten upp och själv förbereder jag just nu för utbildningsdagar för de offentligas tjänare vad gäller utlåning och företagsrådgivning, bland annat ALMI. Vi återkommer kring detta.

de offentligas tjänare vad gäller utlåning och företagsrådgivning
Kommentera