Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
16 juni 2015 under Noterat | kommentera

Festivaler och sociala medier (ännu en festivalsommar)

Tobias Tobias

Varje år vid den här tiden brukar snacket om festivalsommaren vara igång. Det brukar vara julafton för mig, och jag varit med i otaliga intervjuer på temat och skrivit — i omfattning — hundratals sidor om festivalernas marknad och organisationer.

Och några blogginlägg: se här exempelvis om festivaler. Festivaler har i sig en fantastisk energi — vilket kan kopplas till en stor satsning vid ett tillfälle och på så sätt hög risk och stort fokus — och inbegriper en intrikat balans mellan affären, musiken och varumärket. Dessutom speglar festivalerna samhällsutveckling i stort. Vad unga gör, vad vuxna gör (tänk Sweden Rock), vilka som har pengar, vart man reser, hur man vill bo, vad man lyssnar på när det inte är via Spotify.

Volante Research är vi därför glada att Christofer Laurell har förlagt sitt forskningsprojekt hos oss och att han ska utforska evenemang och platser generellt, men också sommarfestivalerna specifikt just nu i sommar.

Jag brukar skämtsamt kalla honom för en big data-forskare, då hans informationssystem hela tiden tankar in vad som skrivs på sociala medier. Hans kartläggning drog igång med Sweden Rock häromveckan och 11.500 inlägg samlades in bara från den festivalen.

Sedan ska han tolka vad som skrivs, inte bara jämföra mängden inlägg. Steget vidare är att analysera hur den fysiska platsen samspelar med digitala rummet. Läs mer här om Christofer Laurell och hans forskningsprojekt. (Andra teman kommer vara museer och arenor, men mer om det senare.)

Förhoppningsvis får vi nya saker att säga om festivalerna. Rapporten nedan är från 2004 och handlade om Hultsfredsfestivalen i förhållande till sin kommun och andra aktörer. Vilka värden skapas och för vem?

IMG_9263.JPG

 

 

 

Kommentera
15 juni 2015 under Noterat | 2 kommentarer

Har vi råd att vara utan bibliotek?

Tobias Tobias

Bibliotek har länge varit en av hörnpelarna i vårt samhälle, och förstås i kulturpolitiken. Men som med allt som inte förändras eller debatteras så ökar risken att man tappar sin funktion och kraft.

När vi — på flera sätt — mätte kulturens olika värden i Norrbotten häromåret stack bibliotekens betydelse ut.

norrbottenbiblio2

Men samhället förändras och biblioteken påverkas också. Därför är jag glad över den senaste tidens biblioteksdebatt.

Jag är också glad över att ha blivit inbjuden till en panel på Bokmässan på temat ”Har vi råd att vara utan skolbibliotek?” (fredag 25/9 kl 10.00), som bland annat tar fasta på den danska biblioteksstudien om bibliotekens värde. Jag tänker bygga upp något liknande till diskussionen i september.

Debatten pågår för fullt. Idag skriver Neos chefredaktör Paulina Neuding en kommentar efter otaliga andra artiklar som har följt efter hennes första krönika, om ett beslut att minska öppettiderna på ett bibliotek i Hässelby i västra Stockholm. Beslutet var en följd av att väktare fått tillkallas till biblioteket vid flera tillfällen då några ungdomar och män uppträtt hotfullt och aggressivt mot personal och andra besökare.

Kati Hoflin, stadsbibliotekarie i Stockholm, kommenterade krönikan och tyckte att Neuding förenklade och skrev bland annat: “Alla ska kunna finnas i ett bibliotek. Vissa platser är mer stökiga, för att biblioteket är placerat på en sådan plats, andra bibliotek är mer stilla.”

En bibliotekarie från Hässelby, Einar Ehn, svarade och menade att Hoflin gav utryck för att relativisera problem i förorten och reducera människorna på dessa platser till att de inte kan bättre än så.

Sedan har debatten fortsatt i flera olika medier bland bibliotekarier, kulturjournalister och opinionsbildare. Debatten har fortsatt och vuxit kring arbetsmiljön och social oro i vissa stadsdelar men även kring frågan om vad ett bibliotek är för typ av plats på 2010-talet (Ett exempel är Niclas Lindberg, generalsekreterare för svensk biblioteksförening, som vill “ifrågasätta tysthetsnormen som råder på bibilioteket”). Paulina Neuding även har följt upp sin granskning i Magasinet Neo och länkar vidare till flera olika debattörer.

Kommentera
3 december 2014 under Analys, Noterat | 1 kommentar

David och Goliat – kulturens och kreativitetens roll

Tobias Tobias

Jag höll ett föredrag på Mälardalsrådets konferens på temat ”Kreativitetens värde” i förra veckan. Nedan är min sammanfattning av mitt budskap, som jag ombads skriva till Mälardalsrådets webbplats. Där kommer även videoklipp att ligga.

Tips: se även rapporter och annat från Mälardalsrådets arbete i övrigt med en ”öppen och kreativ region”.

11_141125_MDR_MD_1492

 

Låt oss tänka förbi myterna om kreativitetens värden. Det blir felaktigt att betrakta dessa värden som något från sidan, som något oväntat och bara förekommer ibland.

Kreativitetens värden är i stället centrala och blir allt viktigare. Jag ska ge några förklaringar.

Allting blir bättre med en historia – och låt mig gå tillbaka till den om David som besegrar Goliat. Denna myt brukar beskrivas som att David gör det omöjliga, tack vare fantasi, inspiration och mod.

”David och Goliat” är också titeln på en fantastisk bok av Malcolm Gladwell, en bok som mitt förlag Volante gav ut på svenska i början av 2014. Författaren Gladwell pekar på att det i själva verket inte var särskilt oväntat att David vann. Snarare var det helt rimligt om man känner till förutsättningarna. Slungkastare såsom David var helt enkelt en typ av krigare som alltid hade goda möjligheter att besegra en fotsoldat med tung rustning, det vill säga av Goliats typ.

På motsvarande sätt handlar kreativitetens värden inte om något som vi ska vara förvånade över eller ses som en anomali. Kreativitetens värden finns här hela tiden, och blir allt viktigare.

Jag kan börja med att nämna det självklara, apropå själva berättelsen om David och Goliat. Vi bär med oss språket och historier hela tiden, och sådana möjligheter skapar en grogrund för vår identitet och vårt sätt att kommunicera.

En annan aspekt handlar om att vi ska undvika motpoler – det blir kontraproduktivt att måla upp David-mot-Goliat-situationer. På så sätt tror jag inte heller på begrepp som ”kulturledd utveckling” (på engelska culture-led development eller regeneration).

Samverkan blir i stället nyckelord, till exempel för stadsutveckling. All möjlig kreativitet behövs för att hantera våra utmaningar framåt – inte minst hur våra städer ska kunna växa på ett hållbart sätt.

Det innebär också att kulturella och kreativa sektorn behöver öppna upp sig och fundera utanför sina egna branschspår. Inte sällan krävs förnyelse ändå, av andra skäl – många kulturnäringar, och personer som jobbar i dem, möter hårdare och förändrade villkor på sina egna marknader; såsom bokförlag, filmbolag, journalister.

Konkret tycker jag att det kanadensiska projektet One Millionth Tower är ett bra exempel på samverkan. Här samarbetar olika kompetenser, bland annat arkitekter och animatörer, med lokalbefolkningen för att utveckla miljonprogramsområden.

Kreativitetens värden handlar dessutom om vilka jobb som finns kvar. Vi lever i tider av ökad automatisering och jobless growth, tillväxt utan ökad sysselsättning. Vilka jobb kommer egentligen bli kvar? Enligt ny forskning så kommer ungefär hälften av nuvarande yrken försvinna inom tio–tjugo år, men av de kreativa yrkena så är siffran snarare åtta av tio.

Slutsatsen är alltså att kreativitetens värden inte handlar om tillägg, utan om något som finns med oss hela tiden – och som kommer bli ännu viktigare framåt beroende på samhällsutmaningar, inte minst en förändrad arbetsmarknad.

Kommentera
25 november 2013 under Samtal | 2 kommentarer

”Kulturpolitiken har inte lyckats förbättra konstnärernas villkor”

Tobias Tobias

modigx2Erik Modig är forskare vid Handelshögskolan där han inriktar sig på att studera hur människors beteende påverkas av olika typer av kommunikation. Han har även en bakgrund som gallerist. Karolina Modig är kulturjournalist med särskild inriktning mot svenska konstvärlden och hon är även redaktör för tidningen Konstnären. Tillsammans är de aktuella med boken ”Värdet av konst: för människa, näringsliv och samhälle”.

Varför skrev ni en bok om konstens värden?
Erik: Det behövdes. Vi saknade en bok som tog ett större grepp om konstens värden. Bidragen inom området fanns utspridda i många olika källor. Dessutom kändes det som att många uteslutande såg på det ekonomiska värdet av konst, medan vi fann bevis för så många fler värden. Boken behövs för att balansera upp debatten och sammanställa värdena på ett och samma ställe.

Var det något som förvånade er i arbetet med boken?
Karolina: Hur mycket studier och resultat det faktiskt finns som visar på andra värden än de rent ekonomiska. När vi under skrivprocessen berättade om boken dömde många ut ämnet som något flummigt, som ett område där det bara spekuleras utan konkreta bevis för hur konsten faktiskt påverkar oss och vår omgivning. Dessa avfärdanden grundar sig troligtvis i att mycket av materialet tidigare varit ”undangömt” i svårtillgängliga forskningsartiklar eller komplicerade tegelstensböcker. Men genom lite grävande har vi funnit resultat som visar på konstens positiva effekter på allt ifrån vår hjärna till hela samhällsekonomier.

Ni har bott i New York nu under hösten. Ser ni någon skillnad mellan hur konstens värden tas tillvara där jämfört med i Sverige?
K: Det första som slår en när man kommer hit, i alla fall om man som vi bor i en stadsdel som Williamsburg, är all den gatukonst som omger en. Allt från husfasader till lyktstolpar kläs med budskap från olika graffiti- och gatukonstnärer. Det är en konkret, uppenbar skillnad. I övrigt är det svårt att märka tydliga skillnader på så kort tid, men jag pratade med Absolut Vodkas Art Ambassador Alban de Pury idag, som berättade hur konstscenen i New York sedan bara en kort tid tillbaka bubblar av nya grepp och talanger. Förutom att konstnärerna själva arbetar mer och mer med disciplinöverskridande format, där konsten dras in i musik, film, digitala uttryckssätt och så vidare, är det allt fler varumärken som intresserar sig för olika typer av konstsamarbeten. Det är såklart väldigt positivt, samtidigt som det är en utmaning för både konstnärer och varumärken att mötas på en jämlik nivå. Men enligt de Pury har konsten här bara den senaste tiden blivit något som letar sig in i allt fler sammanhang och som korsbefruktas med alla möjliga områden. Det visar på hur man ser positivt på konstens värden.

Ni verkar kritiska till kulturpolitiken och skriver att den under ett sekel misslyckats med att ”höja konstnärernas villkor”. Hur menar ni?
K: Går man tillbaka 75-100 år i historien kan man se att kulturpolitiken inte har förändrats särskilt mycket, oavsett vilket parti som suttit vid makten. Visst har det funnits tider med mer eller mindre engagemang från politiskt håll, och större eller mindre punktinsatser har naturligtvis verkställts. Men ser man till vad till exempel KRO har kämpat för i form av visningsersättningar, ateljéstöd, starkare fäste för enprocentsregeln, avdragsgiltiga konstinköp för företag och så vidare, är detta debatter som förts över många decennier. Och ingen kulturpolitik har än så länge lyckats förbättra konstnärernas villkor inkomstmässigt. En konstnärs medellön ligger exempelvis fortfarande under den generella medelinkomsten. Nuvarande regering har, liksom tidigare regeringar, gjort vissa punktinsatser, nu senast en viktig satsning på förenkling och omförhandling av det så kallade MU-avtalet. Men inför 2014 har inte en enda kulturbudgetpost avsatts specifikt för konstfrämjande satsningar. Detta trots att enbart drygt 3 procent av regionernas kulturbudgetar läggs på konst, museiverksamheter undantaget (enl. KRO/KIF:s Bild- och formindikator 2013).

Ni skriver att ’haloeffekten’ är viktig för att förstå värdet av konst, det vill säga att förekomsten av konst färgar av sig på sin omgivning. Den kan höja värdet på produkter som finns där liksom öka trivseln och statusen kring något. Är detta konstens viktigaste uppgift?
E: Jag tror att det blir fel att kalla en viss uppgift som viktigast. Det beror självklart på vem man frågor och i vilket syfte man vill använda konsten. Den mesta konsten skapas och bör skapas utan en funktionell uppgift i tanke. Då är det just avsaknaden av uppgift som är viktigast. När det kommer till konstens värde för företag så är just haloeffekten en mycket viktig uppgift, då den erbjuder företag ett konkret funktionellt värde vilket kan gynna både företaget och de konstnärer som därmed får lättare att argumentera för värdet av sin konst.

Ett intressant avsnitt handlar om konst i reklam, vilket du Erik själv har forskat om. Vad är det som gör att konst kan påverka annonser och varumärken positivt?
E: Annonser har ett ständigt krav på sig att vara kreativa och nyskapande för att kunna stå ut i det ökade mediebrus vi har i dagens samhälle. Där har konsten visat sig vara en värdefull beståndsdel både när det kommer till att hitta uttryck som står ut och även inspiration till skapandet av annonser. Bland annat visar forskning att användandet av språk i gatukonst har mycket gemensamt med copywriting. Utöver dessa effekter kan även konsten bidra med associationer av kvalitet och kreativitet till det annonserade varumärket.

emodig
Kommentera
22 oktober 2013 under Noterat | kommentera

Livet mellan husen

Tobias Tobias

Vi skrev tidigare om den utredning vi på Volante gjorde angående kulturens värden i Norrbotten. Men vi jagade inte bara siffror.

Som en del av den mer kvalitativa diskussionen i utredningen intervjuade vi dessutom Lars-Eric Aaro, vd och koncernchef för LKAB. Varför vi intervjuade vd:n för ett gruvbolag i en utredning om kulturens värden? Därför att LKAB har uttryckt att de tycker att kultur är viktigt för att skapa attraktivitet.

Lars-Eric Aaro var tydlig med att life between buildings, som han uttryckte det, spelade väldigt stor roll för deras möjlighet att rekrytera personal som också bor på orten. Och för att skapa detta liv mellan husen menade han att kulturen spelar en viktig roll. Många gruvor i världen som likt Kiruna ligger i mer perifera lägen har en ”oljeplattformsmodell” där arbetare inte bor på orten utan flygs in i tvåveckorsskift. Något Aaro menar är olönsamt i längden.

LKAB är också involverade på flera sätt i kulturlivet i Norrbotten. Ett av deras mest omfattande engagemang är tillsammans med Norrbottensteatern där de genom ett bidrag med 1,2 miljoner per år gör det möjligt för elever i grund- och gymnasieskolan i Kiruna och Gällivare att få ta del av teaterföreställningar. Det finns även planer på att utöka programmet med teaterpedagoger.

Så varför satsa på teater i skolan? Flera skäl men ett av de tydligaste för LKAB är att när de behöver rekrytera personal är det sällan en enskild person de rekryterar utan ett beslut för en hel familj. Och när föräldrar tar beslut om var de ska bo är barnens förutsättningar något som har stor betydelse. Han ser även att ett rikt kulturliv på orten är en viktig del i deras möjlighet att bredda bakgrunden bland företagets anställda, med fler kvinnor och annan kulturell bakgrund än svensk. Kort och gott, för att rekrytera den personal de behöver räcker det inte att bara erbjuda en lön.

En intressant poäng att ta med sig från Lars-Eric Aaros resonemang och LKAB:s engagemang för kulturen är att det inte bygger på en filantropisk grund. Sådana ingångar finns också, men Aaro var tydlig med att påpeka att det är ett affärsmässigt beslut.

Nyttosyn? Visst. Men därmed också uttryck för tron på kulturens olika värden.

Kommentera
22 oktober 2013 under Analys, Noterat | 1 kommentar

Kulturens värden i Norrbotten

Tobias Tobias

På Volante har vi nyligen avslutet ett intressant uppdrag om att utreda kulturens betydelse för tillväxt i Norrbotten.

I utredningen fick vi möjlighet att testa en ny metod för att mäta det ekonomiska värdet av kulturinstitutioner för medborgarna. Metoden hämtar inspiration från miljöekonomisk forskning och så kallade scenarioanalyser. Miljö-  och kulturområdet har gemensamt att värdena i stor utsträckning är immateriella. Komplicerat att omvandla till ekonomiska värden men nog så viktigt att försöka göra det då alternativet alltför ofta är att dessa värden förbises i de samhällsekonomiska standardkalkylerna. Vi har bland annat arbetet med miljöekonomerna på Enveco för att få inspel, liksom tittat på forskningen från Handelshögskolan i Göteborg.

I undersökningen genomförde vi en enkätstudie med invånare i Luleå där vi tar fasta på direkta värden och icke-brukarvärden. Det innebär de värden en kulturinstitution har för medborgare i deras liv oavsett om de själva utnyttjar verksamheten eller ej. Exempelvis är det många som ser ett stort värde av att en teater eller operahus finns i regionen eller staden där de bor, även om de sällan eller inte alls går dit själva.

Det finns alltså ett värde i att ha möjligheten att gå på teater eller opera om man en dag skulle vilja. Icke-brukarvärden handlar också om möjligheten för ens medmänniskor att gå på teatern och det finns ett värde i att bevara en kulturverksamhet för framtida generationer, på grund av kulturarv eller andra skäl. Den siffra vi kom fram till var att icke-brukarvärdet för Kulturens hus bland Luleåborna var ungefär 40 miljoner kronor per år.

Vad denna typ av mätmetod försöker fånga in är alltså vad en kulturverksamhet betyder för livskvaliteten av att bo och leva på en plats, vilket oftast är större än vad enbart biljettintäkterna redovisar.

Nyligen gjorde SVT ett inslag där de tar särskilt fasta på denna del av utredningen. Se klippet nedan där bland annat Elisabeth Lax, kulturchef vid Norrbottens läns landsting, intervjuas eller läs artikeln till inslaget.

Den kvantitativa undersökningen är dock endast en del av utredningen. Utredningen består också av kvalitativa diskussioner kring kulturens olika värden och försöker ge en helhetsbild. Vi har utvecklat en modell för att synliggöra hur en mängd olika kulturella, sociala och estetiska värden kan kopplas även till ekonomiska värden. Nedan är en version av modellen som sätter fokus på kulturens betydelse för attraktivitet. Det vill säga hur kulturinvesteringar bidrar exempelvis till kulturella värden, vilket bidrar till att göra en plats mer spännande att bo på eller besöka och därmed stärker platsens attraktivit.

I utredningen bygger vi ut denna modell med än mängd olika värden och diskuterar deras koppling till varandra och hur de i vissa fall även är möjliga att mäta ekonomiskt. Läs mer och ladda ned utredningen här.

Modellen är en vidareutveckling av mycket som vi gjort tidigare, bland annat den populära rapporten för Svensk Scenkonst ”Kulturens värden och effekter”.

attraktivitetmodell

 

Kommentera