Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
5 april 2013 under Samtal | 1 kommentar

SAMTAL/Lars Lindkvist: Ökade satsningar på konst och kultur i skolan behövs

red red


Lars Lindkvist är professor i organisation och ledarskap vid Linnéuniversitet i Kalmar och Växjö. I sin forskning har han intresserat sig för ovanliga organisationsformer och under de senaste åren studerat den kulturella och kreativa ekonomin. Lars Lindkvist är tillsammans med Lisbeth Lindeborg redaktör för antologin ”Kulturens kraft för regional utveckling” som nu är aktuell i en omarbetad och utökad engelsk upplaga på Routledge förlag, ”The Value of Arts and Culture for Regional Development. A Scandinavian Perspective”. Tilläggas kan att Kulturekonomis Tobias Nielsén skrivit ett kapitel i boken, om lärdomar från Hultsfredsfestivalens uppgång och fall.

Boken ”Kulturens kraft” kommer snart ut på engelska. Vad kan övriga världen lära sig av Norden när det gäller kultur och regional utveckling?
Bakgrunden till Routledgeboken är att det var aktuellt med en ny upplaga av ”Kulturens kraft” då denna började ta slut. Istället för nytryck bestämde jag och Lisbeth Lindeborg som redaktörer att lägga till en nordisk dimension. Vi ville ha med nordiska författare och skriva på engelska för en internationell publik. Så nu är vi 28 nordiska författare som skriver om 21 olika platser i Norden där kultur har haft betydelse för den regionala utvecklingen. Vi vill också visa att trots de nedskärningar i kulturen som även drabbat Norden står vi oss förhållandevis väl i jämförelse med många andra länder där kulturnedskärningarna varit ännu kraftigare. Något som också lyfts fram i de recensioner vi fått av de som läst boken.

Hur går diskussionen just nu när det gäller kulturens roll för regional utveckling? Den svenska utgåvan, exempelvis, har ju kritiserats för önsketänkande.
Tanken med vår bok är att visa på den kraft som kulturen har men också de problem som finns och som måste övervinnas. Därför redovisas både mer positiva och negativa företeelser som Roskildefestivalen och Hultsfredsfestivalen, både Stavanger och Åbo som Europas kulturhuvudstäder och de förhoppningar som förknippades med detta och svårigheterna med att infria dem. I de förhandsrecensioner vi fått lyfts också detta fram som en av bokens styrkor, att vi vill visa på både problem och möjligheter.

Vad kan vi i Sverige bli bättre på när det gäller dessa frågor?
Genom att lyfta fram värdet av konst och kultur som igångsättare i en process som fortsätter med innovation, design och formgivning. Konsten utgör inspiration för övriga delar som sedan kan koppla tillbaka som ett kommunicerande kärl. Genom konsten öppnas sinnena och kunskapen ökar så att man känner igen en innovation och utvecklar nya verksamheter. Därför måste ökade satsningar göras redan i skolan på mer konst och kultur, fortsätta med mer bildningsverksamhet på högskolor och skatteavdrag för kultursponsring som skulle stärka kultutövarnas levnadsmöjligheter.

Du är professor i organisation och ledarskap och har studerat flera områden. Kan de vanliga modellerna användas också för kultursektorn?
Det finns skillnader, där en sådan är att kulturentreprenörers primära mål inte är ekonomisk vinst utan känslan av oberoende, kreativitet, uppfinningsrikedom och fantasi. Samtidigt finns likheter där det handlar om hushållning med knappa resurser och om hur dessa skapas och fördelas mellan olika påstridiga intressenter. Då jag själv under hela min akademiska karriär jobbat med ovanliga organisationsformer, kooperativ och ägandespridning, ser jag stora likheter med konstnärliga verksamheter. Även här handlar det om att uppnå legitimitet från en tvivlande omgivning, att som ledning hantera spänningsfältet mellan olika intressenter och skapa koalitioner.

Du är också aktuell som författare i boken ”Tillsammans: en fungerande ekonomisk demokrati”. Hur står sig demokratin som styrningsmetod idag?
Bra utom i styrning av företag. Vår boks utgångspunkt är att ställa frågan varför demokrati är eftersträvansvärt vid styrning av komplicerade organisationer av stater och mångmiljonstäder men inte när det gäller företag och producerande organisationer där den gemensamma styrningen mötts med skepsis, vilket lett till att antalet är få. I vår bok vill vi visa på exempel där detta under många år lyckats och där medarbetarna tillsammans framgångsrikt äger och styr sina företag.

***

Sagt om boken:

”The book will be of interest not just to scholars, planners, local government officials and others working in the Nordic countries, but to researchers anywhere in the world who are concerned with evaluating investment in the cultural sector in an urban and regional context.” – David Throsby, professor i kulturekonomi

”This book offers a new understanding of the effects of the arts and culture on the regional and local development. The 28 authors present a comprehensive analysis of festivals, museums, creative industries, etc. They illustrate their issues with a great variety of Scandinavian case studies. In a context of deep economic crisis, they provide an excellent analysis of the way culture can increase social well-being. The book helps evaluating the respective weight of private initiative and public support. The authors do not hesitate to stress the positive impact of culture and its limits. The book is original, insightful and deserves to be read by students, scholars, and practitioners as well.” – Françoise Benhamou, professor i kulturekonomi

Kommentera
26 september 2012 under Samtal | 1 kommentar

SAMTAL/Eva Bergquist: En utmaning för politiken att bejaka bredden i kulturen

red red

Foto: Pawel Flato

Framtidskommissionen har fått i uppdrag av regeringen att analysera vilka de politiska utmaningarna är med perspektiv på 2020 och 2050. Den första av underlagsrapporterna i kommissionens arbete har tema kultur och presenteras på fredag under bokmässan. Kulturekonomi ställde några frågor till Eva Bergquist som skrivit rapporten.

Vad innehåller rapporten?
Rapporten bygger på det starka kulturintresse som finns i Sverige, inte minst hos unga. Lite beroende på hur man räknar så är upp till 90 procent utövare av någon form av kultur. En annan stark bild handlar om de kulturella och kreativa näringarna som uppmärksammats stort politiskt. Båda dessa bilder är ett uttryck för ett kulturintresse och en kreativitet som finns i Sverige.

Samtidigt så kan man se att det politiska intresset för kulturnäringarna har accelererat vilket hänger ihop med deras mätbarhet. Och det finns en tendens till att likställa kulturnäringarna med kultursektorn. Men kultur är en mycket vidare sektor än så och kulturen ger många fler samhällseffekter än de rent ekonomiska. Exempelvis kulturens betydelse i regional utveckling och stadsutveckling, för social sammanhållning, i skolan och för hälsan. Dessa faktorer har dock varit mindre synliga i diskussionerna vilket jag tror hänger ihop med mångtydigheten i kulturbegreppet. Det vill säga hur kultursektorn ska definieras, om det bara är det offentligt finansierade etc. Det är därför viktigt att påpeka dessa andra effekter än de ekonomiska.

Det här är egentligen inte nya frågor men i takt med att kunskapsekonomin växer och med en ökad globaliseringen och migration är det här frågor som blir allt viktigare. För politiken är utmaningen att se hela bredden av kultursektorn och bejaka det tvärsektoriella. En sak som är lite speciell också är att framtidskommissionen över huvudtaget har tagit med kulturperspektivet. Tittar man på liknande utredningar där man har försökt att ta ett grepp om utmaningarna för framtiden så har inte kulturperspektivet funnits med. Det tycker jag därför personligen är väldigt roligt och mycket viktigt. Det i sig är en nyhet.

Hur ser framtiden ut för kulturen?
Ser vi till siffror för utövande och deltagande i kulturaktiviteter så står vi som land väl rustade. Samtidigt behöver vi fortsatt värna kärnan i detta. Gör vi inte det riskerar vi att tappa det som kulturen förmedlar. Så det är en utmaning för politiken att både se till kulturnäringarna men också själva kärnan i kulturen, där dessa två perspektiv ska kunna finnas sida vid sida utan hierarkier.

Rapportens titel är ”Är framtiden kulturens re-renässans?”, vad syftar den på?
Det är naturligtvis lite av en lek med ord. Men det handlar också om att det fanns en tid då det existerande en allians mellan konst och vetenskap där kulturen var en självklar del av det offentliga. Det handlar mycket om interdiciplinäritet och kulturens roll för innovation. Att kunna väga in och ta del av fler perspektiv när man fattar beslut.

Hur går man tillväga när man ska säga något om sådana långa perspektiv?
Jag gör tydligt i raporten att jag inte är forskare utan den här rapporten är en sammanställning av aktuella rapporter, både svenska och europeiska. Men också naturligtvis har jag tagit intryck av de debatter sker just nu. Och så har jag fört samtal med personer som är företrädare på myndighetsnivå och för kulturinstitutioner men också med enskilda konstnärer. Det är ett 20‑tal samtal som jag har fört och det finns en diger referenslista i rapporten. Det skrivs ju mycket inom det här ämnet nu och inte minst på eurpeisk nivå.

Kommentera
27 mars 2012 under Samtal | 3 kommentarer

SAMTAL/Knut Vareide: Kultur bidrar inte till ökad inflyttning

Tobias Tobias

Ni vet hur det brukar vara på många konferenser. Mycket handlar om att bekräfta varandra. Men så plötsligt, när jag var på en konferens i norska Eid — för övrigt med det fascinerande operahuset Nordfjord — så börjar en forskare tala om att kultur inte alls bidrar med attraktivitet.

Tvärtemot vad Richard Florida och många andra säger. Inklusive mig själv till viss del.

Forskaren var Knut Vareide, som även vittnade om pressen på forskare att ta fram uppgifter som stödjer argumentationen. Man får mer pengar om man kommer fram till det som är önskvärt. Svårare att vara kritisk och komma med det oväntade.

Luften inne i konferenslokalen stod stilla.
Alla knäpptysta.
Kunde det verkligen stämma?

Det går att fundera en del kring metodval, och det finns ju andra studier som pekar på motsatsen, men jag beundrade ändå Knut för hans mod i det läget. Han arbetar till vardags på det norska forskningsinstitutet Telemarksforsking som specialiserar sig på bland annat kulturforskning och regional utveckling. Tidigare i år publicerade de rapporten ”Skaper kultur attraktive steder?” som Vareide skrivit tillsammans med Lars Ueland Kobro.

Vilka är era viktigaste slutsatser från rapporten om kultur och stadsutveckling?
Den viktigaste slutsatsen är att kommuner med mycket kultur inte har en högre nettoinflyttning än kommuner med lite kultur.

Exempelvis, om vi har två kommuner A och B som är lika med hänsyn till storlek, arbetsmarknadsutveckling och centralitet, där kommun A har ett väsentligt större kulturutbud och fler kulturaktiviteter än kommun B, så är nettoinflyttningen i kommun A inte högre än i kommun B.

Skillnader i kulturutbud har av allt att döma ingen effekt på flyttningsmönstrena mellan norska kommuner.

Hur har ni kommit fram till detta? På vilket sätt har ni mätt detta?
Vi har tagit vår utgångspunkt i nettoflyttningen till norska kommuner under perioden 2000-2010. Detta har vi sedan jämfört med ”Norsk Kulturindeks”.

Norsk Kulturindeks mäter kulturutbud och kulturaktivteter i norska kommuner baserat på 28 olika indikatorer, bland annat antal konserter, teaterföreställningar, biografer, bibliotek, ideella sektorer, antal konstnärer och kulturarbetare med mer.

Genom statistisk regressionsanalys har vi försökt att mäta om kommuner med hög poäng i kulturindexet har högre nettoinflyttning än kommuner med låga poäng. Vi fann absolut inget samband.

Rapporten går delvis emot rådande uppfattningar om att ett stort kulturutbud ökar inflyttningen till en stad, vilken betydelse för resultatet tror du det har att Oslo egentligen är den enda stora staden i Norge?
Oslo är den enda stora staden i Norge, och på det sättet unik. Däremot säger inte statistiska analyser av den här typen särskilt mycket om Oslo. Resultatet för vår analys är mer relevant för små och medelstora kommuner, som det finns många av.

Vilka politiska konsekvenser kan ert resultat få?
Vi menar att resultaten försvagar argumentet att kultur kan användas som stimulans för tillväxt genom ökad attraktivitet. Om målet är att stimulera ökad tillväxt finns det andra och mer effektiva strategier.

Det finns däremot många, många goda argument för att fortsätta satsa på kultur. Kanske bör kulturens egenvärde komma mer i fokus.

Kommentera
6 juli 2011 under Rapport, Samtal | 4 kommentarer

SAMTAL/Rudolf Antoni: “Viktigast för en stad är kultur”

Tobias Tobias

I Almedalen presenterade Rudolf Antoni en rapport om kulturens betydelse för städers attraktivitet, en delrapport i en större studie om städers attraktivitet som tas fram i ett samarbete mellan Fastighetsägarna och Handelns utredningsinstitut. Antoni är utredare och biträdande näringspolitisk chef på Fastighetsägarna. Han har tidigare ansvarat för SOM-institutets kultur- och livsstilsanalys.

Varför har kultur betydelse för var vi väljer att bo?
Kulturen är betydelsefull för staden på många sätt. Den kan exempelvis fungera som marknadsförare. Se bara på den uppmärksamhet som Pinocchioskulpturen skapade för Borås. Oavsett om man gillar konceptet så är det betydligt svårare att säga att Borås är en tråkig stad efter att den gubben dök upp. Kulturen sprider ryktet och säger oss någonting om stadens karaktär och om vilka som bor där. En kreativ ung människa som idag ska välja stad att flytta till vill ha en spännande plats med intressanta människor och högt i tak för oliktänkande och olika livsstilar. Kulturen öppnar dörren för dessa människor. Det är precis det de vill se i en stad.

Vad är då viktigast för detta – deltagarkultur eller åskådarkultur?
Kultur föder mer kultur. Högt eller lågt och deltagande eller bara mottagande är underordnat. Men viktigast för staden är förstås den kultur som får ut människor på gatorna. Det är människorna som vitaliserar staden och gör den intressant för andra. Vi får inte heller glömma att den kulturella publiken också är bra kunder för handeln och restaurangnäringen och kan bidra starkt till att fylla gatorna med människor i blandade åldrar även kvällstid. En stad med ett intressant kulturutbud, en levande handel och välmående restauranger är en stad de flesta kan tänka sig att flytta till.

Kan man säga om kulturens roll är relativt viktigare i landsbygd eller i storstäderna?
Ingen stad kan överleva utan ett minimum av kulturutbud. Faktum är att många mindre städer i landet har svårt att överleva i konkurrens med regionhuvudorterna. Ofta försöker man skapa ett tillräckligt handelsutbud för att få befolkningen att stanna trots att externa köpcentrum och närhet till större städer i princip gör det omöjligt. Jag tycker istället att man borde satsa på andra kvaliteter som bra skola, bostäder och omsorg. Detta kombinerat med en satsning på den lokala kulturen kan skapa en attraktiv boendemiljö och istället vara ett alternativ till stadslivet.

Vilken stad i Sverige är mest ”kulturell”?
Lund är den stad som placerar sig högst upp på den ranking som vi gjort över invånarnas kulturvanor. Kartläggningen visar också att det är stora skillnader mellan städerna, i exempelvis Stockholm är det mer än dubbelt så vanligt att invånarna går på bio regelbundet än i Borås.

Hur har ni mätt detta?
Mitt fokus är alltid på människan. Det spelar förstås ingen roll om din stad har ett fantastiskt utbud om ingen nyttjar det. Därför har jag utgått från SOM-institutets stora mätningar av människors vanor och attityder och där studerat kulturvanor i Sveriges drygt 30 största städer.

***
Läs mer om delrapporten som Rudolf Antoni presenterade i Almedalen.

-

Kommentera
2 februari 2011 under Noterat | kommentera

Att mäta kultur och kreativa näringar

red red

Det brittiska kulturdepartementet har tillsammans med andra forskningsinstitut och rådgivare, startat ett forskningsprogram med syftet att öka förståelsen för kulturens värden och metoderna att mäta dessa effekter. Projektets första rapport [.pdf] publicerades nyligen och består av en genomgång av olika mätmetoders för- och nackdelar och tidigare debatter kring dessa.

Rapporten hämtar inspiration från bland annat miljö- och hälsoekonomi, konst- och kulturforskning och aktuella studier rörande generellt välmående. Den riktar sig i första hand till organisationer som behöver finansiering till exempelvis en ny byggnad eller andra liknande stora projekt och till beslutsfattare som skapar nya förslag inom kulturpolitiken. I det senaste analysbrevet skickade vi med en sammanställning över de olika mätmetoderna [.pdf] som diskuteras i rapporten.

Kommentera
23 september 2010 under Analys, Noterat | kommentera

Kulturens kraft för regional utveckling ifrågasätts

Tobias Tobias

Kulturens kraft för regional utveckling är temat för en antologi som behandlar sambanden mellan kultur och regional utveckling. I veckan kom en kraftfull kritik av denna typ av argumentation genom SVT:s Uppdrag Granskning Kultur (UGK). Programmet handlade om Film i Väst (FIV) som arbetar för att utveckla filmbranschen i regionen och investera i filmproduktioner. Kritiken i reportaget mot FIV är hård och handlar framför allt om att avkastningen i de kalkyler som Film i Väst tar fram är felaktiga.

Redan innan programmet sändes skickade FIV ut ett informationsbrev med invändningar. Framför allt riktas invändningar mot att UGK valt att mäta skatteintäkter och inte bruttoregionalprodukten (BRP) för att bedöma satsningarnas effekter. Ett grepp som i sin tur fick UGK att anlita nationalekonomen Joakim Johansson (WSP) att göra en bedömning av de olika metoderna. Johanssons slutsats var att båda mätmetoderna innehåller brister.

Jag har ju själv funderat kring mätningar (se exempelvis ”Film utanför filmen” och ”Allt räknas”) och kan konstatera att det är komplext, och måste betraktas på så sätt. Det går inte bara att begränsa till enstaka projekt och studera avkastningen enbart från dessa. Däremot måste förstås skattebetalarna kunna förstå hur de får valuta för sina satsade pengar. Så om inte oberoende utvärderingar finns så bör sådana tas fram.

Kommentera
15 april 2010 under Bok, Noterat | kommentera

Kulturens kraft, anyone?

Tobias Tobias

Snart släpps boken ”Kulturens kraft för regional utveckling”. Lars Lindkvist och Lisbeth Linderborg är redaktörer. Jag är medförfattare och skriver om ”System för kreativitet” — generellt förhåller jag mig till skillnad mellan stad och landsbygd, specifikt utgår jag från Hultsfredsfestivalen och Rock City.

För egen del tycker jag resonemanget i mitt kapitel är viktigt: att man kan inte använda samma modell för alla, men att kreativitetens förutsättningar går att påverka, och frågan är vem som har finansieringsansvar för dessa faktorer (se även här). Hur väl jag för diskussionen vågar jag inte säga. Det blev en omskrivning som skedde under en pressad helg — så jag vet ärligt inte hur den landade. Men ska bli intressant att få synpunkter.

Vad gäller boken i övrigt så har jag fått en pdf-utskrift och det finns mycket bra. Jag gissar på att den blir populär inte minst bland kulturtjänstemän på kommuner och landsting. Från ett förläggarperspektiv tycker jag det är synd att mitt förlag Volante inte ger ut boken.

Men det blir inte bara bok. På måndag förmiddag arrangerar SNS ett seminarium med följande medverkande (jag ska vara moderator):

  • Eva Hellstrand, kommunalråd (C) i Åre och ordf. SKL:s kultur – och fritidsberedning
  • Åsa Johannisson, konstnärlig ledare Cirkus i Glasriket, regissör, manusförfattare och forskare
  • Lisbeth Lindeborg, fil.dr i statsvetenskap och skribent
  • Lars Lindkvist, professor, organisation och ledarskap, Linnéuniversitetet Johnny Nilsson, (S), Västra Götalandsregionen och ordf. i Film i Väst
  • Sune Nordgren, projektledare för Vandalorum – centrum för Konst och Design

Läs mer och anmäl här.

Kommentera
29 augusti 2009 under Noterat | kommentera

Kulturen har en kraft – men vilken beror på

Tobias Tobias

Sitter och skriver klart mitt bokkapitel till antologin ”Kulturens kraft” som ska ges ut på SNS nästa år. Lars Lindkvist och Lisbeth Lindeborg är redaktörer. Jag tänker jämföra olika nationella och regionala satsningar – främst Norrland, Småland och Stockholm – förutom att ge en bakgrundsbild.

Den röda tråden är lilla samhället Påskallavik och Kalmar län – och för en gångs skull blir det mycket jag-form. Så här skissar jag inledningen. Kanske något klyschig, men tror den funkar i ett för övrigt ganska formellt sammanhang.

***

Havet ligger stilla när jag blickar ut genom fönstret.

Jag funderar på de faktorer som stimulerar kreativitet och lösgör kulturens kraft. Jag har listan bredvid mig – från en rapport om hur Stockholm stads kulturvision ska förverkligas.

Jag är i det lilla samhället Påskallavik på Smålands kust. Det enda jag hör är vindens spel med löven.

Fyra faktorer nämns i rapporten. Ingen finns här.

Kommentera