Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
13 oktober 2011 under Analys, Noterat | 1 kommentar

Förtydligande (mer om mätning)

Tobias Tobias

image

Idag publicerar Dagens Nyheter en artikel om Timbros nya rapport ”Noll koll”, som släpps idag, och kompletterar med bland annat en kort intervju med mig. Eftersom den publicerade texten verkligen blandar olika teman och aspekter, vill jag bara förtydliga:

Konst och kultur bör inte försöka kopplas till ekonomiska tillväxtmått i varje enstaka fall. Men många offentliga initiativ har den senaste tiden utgått från att kultur bidrar till attraktivitet, innovationer och ekonomisk tillväxt. Om man å ena sidan ger sig in på den planhalvan, bör man å andra sidan också försöka mäta effekterna.

Annars finns tre risker:

1) De ansvariga, verksamheten eller projektet tas inte på allvar av omgivningen. Det gäller även politikområdet kultur.

2) Om några effekter inte kan påvisas, så riskerar pendeln att slå tillbaka och kulturens betydelse tas ännu mindre på allvar av övriga politiker och medborgare. Det kan bli lätt att säga: vi gav er chansen eller hur, men gav det något egentligen?

3) Kulturpolitiken kan undermineras om man inte vill förklara när och hur olika effekter kan uppstå. För det är inte så att tillväxtsatsningar på kreativa ekonomin kan ske på bekostnad av kulturpolitiska grundinsatser för till exempel barn och unga och vissa konstarter, snarare tvärtom.

Läs annars blogginlägget nedan om motreaktioner mot den kreativa klassen eller min gamla antologitext om att mäta kultur (jag hittar ingen länk till texten i all hast, mejla om du är intresserad av en pdf så ska jag leta).

Läs också Julia Svenssons krönika som ligger bredvid kortintervjun med mig. Där blir allt klarare. Timbros rapport har jag inte läst än, men vi länkar eller bifogar den i nästa analysbrev.

PS. Och bara som en sidonotering. Jag sa förstås inte ”tradition på” som det står i rubriken eller ”Apple Store” (som är en butik; Apple däremot har många produkter och butiker: Itunes Store, iPad, iPhone etc) och fler också i övrigt lite felciterad, men andra grejer får vi ta på uppstuds.

Läs gärna också tidigare blogginlägg:

-

Kommentera
6 juli 2011 under Noterat | kommentera

”Inget ska censureras”

Tobias Tobias

Något trött efter en sen natt, på väg mot en dag med seminarier med ämnen som innovation och filmpolitik, cyklade Riksutställningars generaldirektör Staffan Forssell förbi och hittade vad han letade efter: en ersättare.

Några timmar senare skulle deras stora debatt om censur äga rum. Formatet var nytt, Intelligence Squared, och rubriken ”Inget ska censureras”. Till denna rubrik skulle sex debattörer förhålla sig.

Formatet är värt att testa på nya frågor. Det uppmanade till tydliggörande av ståndpunkter och framkallade en diskussion långt från den hålla-med-stämning som utmärker den kulturpolitiska debatten — där de som känner sig manade att delta håller med varandra; de som inte håller med blir inte kallade. Jag hann växla något ord med SKL:s Calle Nathanson som konstaterade att han just kommit från en sådan diskussion.

Jag ersatte kuratorn och Tensta konsthall-chefen Maria Lind som fått förhinder. Övriga debattörer var Maja Lundgren, Qaisar Mahmood, Daniel Daboczy, Mattias Svensson och Thomas Sjöberg. Moderator var Jens Orback.

45 minuter hade jag för att få ihop ett manus. Här kan ni se hur det gick. Jag gick upp som nummer två efter kungsboksförfattaren Thomas Sjöberg.

Tyvärr drabbades diskussionen av definitionsproblem. Jag och Sjöberg var nog överens om det mesta, trots att vi var med i olika ”lag”.

Kommentera
1 juli 2011 under Analys, Noterat | 6 kommentarer

Fem svar till Svenskt Näringsliv

Tobias Tobias

Svenskt näringsliv släppte igår en rapport som igår ledde till stora reaktioner. Orsaken till reaktionerna var att rapporten, med namnet ”Konsten att strula till ett liv”, föreslår sänkt studiestöd till humaniorastudenter som enligt rapporten etablerar sig på senare på arbetsmarknaden än studenter inom teknik och tillverkning.

Jag ska erkänna att jag inte läst rapporten — skäms att jag ändå uttalar mig i DN idag — men jag tillåter mig ändå ha några synpunkter utifrån den diskussion som förts igår och idag. Fyra spontana reaktioner, och så lägger jag till en femte via Emma.

1) En betydande del av näringslivet kan faktiskt härledas till kulturföretagande, inte minst sett till sysselsättning där siffran ligger kring fem procent. Det är bland annat exakt det här som jag har försökt beskriva i olika sammanhang de senaste tio åren.

2) Ett samhälle där inte humaniora betonas låter både skrämmande och dödstrist. Är syftet att skapa raka led med välkammade individer på väg utan omvägar mot sina vinstmaximerande jobb? Och hur spännande blir Sverige eller svenskar utan förmåga att diskutera eller visa upp kultur? Hur blir ett samhälle där vi inte bär med oss grundläggande värderingar? Och vem ska göra kalkylerna för vad som är lönsamt eller inte?

3) Även om inte kurserna leder till jobb så är det tydligt att även kulturellt deltagande är viktigt. Se till exempel Pier Luigi Saccos inspel om Kultur 3.0 där han menar att diskussionen om det ekonomiska och sociala bidraget från kultur inte får stanna vid vad några sektorer levererar, utan om deltagande. Detta apropå hobbykurser. Sedan kan man förstås diskutera hur långt ett samhälle ska gå i sina subventioner, men det är fel att direkt nedvärdera den här typen av aktiviteter.

4) Och från ett ekonomiskt perspektiv går det inte att bortse hur kreativitet och innovation allt mer lyfts fram för att skapa välstånd. Häromåret kom till exempel en IBM-studie där ”kreativitet” lyfts fram som den viktigaste egenskapen för chefer idag. Frågan hänger ihop med hur svenska varumärken ska kunna nå den kinesiska medelklassen, kontra att svenska företag får nöja sig med att vara lägre betalda underleverantörer till utländska designers. Hur kopplar detta till kultur eller humaniora? Jag kan börja prata om innovationsimpulser och mångfald; det finns även studier kring detta. Det är förstås alltid svårt att peka på förhållandet mellan orsak och verkan, men Steve Jobs gör faktiskt det i sitt tal vid Stanford 2005, ett oerhört inspirerande tal över huvud taget. Här talar han om nyttan han har haft av att läsa kalligrafi, trots att det skedde planlöst.

5) Bloggkollegan Emma Stenström lägger till ett femte perspektiv — utbildningsperspektivet — i SvD och skriver att Svenskt Näringslivs förslag är ”så dumt att man knappt tror att det är sant”. Och fortsätter ” På andra håll i världen går tankegångarna åt precis motsatt håll. I USA kom till exempel nyligen en stor studie som visar att det är nödvändigt att integrera humaniora, det vill säga ”liberal arts”, i den grundläggande utbildningen av ekonomer för att kunna skapa ett konkurrenskraftigt näringsliv för framtiden.”

Andra röster i debatten är bland annat teaterförbundets ordförande som säger till Ekot att ” Jag blir oerhört häpen när jag hör ett sådant här förslag. Det vore väldigt märkligt om man från Svenskt näringsliv inbillar sig att den här typen av yrken inte behövs i ett modernt humanistiskt demokratiskt samhälle.”

Per Svensson skriver läsvärt i Sydsvenskan: ”Tack tack tack för ett lyckat skämt!”

Fackförbundet DIK skickade ut ett pressmeddelande igår där de startar ett upprop om att humanister bidrar till samhällsnyttan. Karin Linder, förbundsordförande, säger att ” Vi vet att tillväxt kräver kultur. Men så länge som Svenskt Näringsliv vägrar att se det skapar vi, snarare än undanröjer vi, hinder för att låta de kreativa näringarna blomstra”.

Evelina Wahlqvist skriver tycker att problemet är felformulerat: ”Insatserna bör istället sättas in i en senare fas och bemöta frågan: Hur skapar vi en arbetsmarknad och ett näringsliv där många olika kompetenser kan verka och också mötas?”

Sanna Rayman på SVD:s ledarsida har ett delvis annorlunda perspektiv — och det är nyttigt. Hon skriver: ”Ja, förslaget är dåligt och yxigt, men det här är knappast någon demokratifråga. Och att vi har ett problem med överutbildning i vissa konstnärsyrken är en realitet väl värd att diskuteras.”Absolut en viktig poäng, men som mer hänger ihop med information än begränsade studiemedel.

***

Uppdatering; Röster i debatten.

-

Kommentera
2 maj 2011 under Noterat | kommentera

I framtiden är vi alla mecenater?

Tobias Tobias

Andreas Ekström har i en intressant artikelserie undersökt mecenatskapets framväxt under de senaste decennierna på kultur- och forskningsområdena. I den första artikeln tar Ekström upp att forskningen i större utsträckning finansieras genom gåvor. De statliga anslagen är idag i stort sett lika stora som 1980 men antalet forskare är många fler på grund av gåvor till i huvudsak särskilt tillämpad forskning. Den andra artikeln fokuserar på konsten och diskuterar vilket inflytande mecenaten har över vad konstnären skapar. I den sista artikeln diskuterar Ekström en utveckling mot en framtid där vi alla är mecenater genom olika gåvosystem som exempelvis Flattr. Han ser även en risk med detta, att det kan leda till “att vi skapar kultur med kortare livslängd. Kultur som säger mindre om våra liv, kultur som gör mänskligheten mindre nytta. “

Läs även Rasmus Fleischer kommentar till artikelserien där han efterfrågar en fördjupad diskussion kring “estetisk frihet” och “ekonomiskt tvång”.

Kommentera
1 mars 2011 under Noterat | kommentera

Reklam och barnkultur

Tobias Tobias

SVT Kulturnyheterna stormade in i mitt trötta tillstånd och min tidspressade dag i morse. De ville ha kommentarer på — vad det verkar — den ökade andelen reklam i barnkultur. Stockholms nya tonårsbibliotek TioTretton i Kulturhuset (vilket vi skrev om häromveckan) föranledde inslaget.

Jag resonerade fram och tillbaka under vårt samtal, men intervjuklippen med mig fokuserade på att polarisera — och jag fick rollen som den som säger nej till all reklam i alla kultursammanhang. Men det är förstås inte så enkelt. Det är ju inte så att barnen lever i en reklamfri bubbla idag, som det var när jag växte upp i ”DDR-Sverige”.

Hur finansieras alla de gratis mobilspel? Via reklam förstås. Dessutom finns alla reklampausar på tv och produktplaceringen i filmer. Det här, tycker jag mig se, har medfört att vi har en annan toleransnivå för påverkansbudskap idag än för 10-20 år sedan.

Hur farligt är det? Det är faktiskt alltför lätt och ensidigt — återigen apropå de uttalanden som valdes ut från mig — att hävda att all reklam är farlig. För det första pekar forskning på att barn inte är försvarslösa mot reklam och annan påverkan. De har sin egen vilja. Barn går inte på vad som helst. Trots att Karl-Alfred länge var en populär tecknad figur så började varken jag eller andra barn att käka spenat.

En avhandling från Uppsala universitet av Carina Fast (2007) visar också att populärkultur och reklam bidrar till att lära barn att läsa och skriva. Kommersiell barnkultur och reklam är ofta bättre anpassad för barns smak och behov än den finkultur som vuxna försöker trycka på dem.

Men det är en annan sak att det innebär en stor rabatt på att sponsra offentligt finansierade verksamheter. Huvuddelen är ju redan betald av skattebetalarna. Därför kan inte ett varumärke eller en produkt få ta över i en sådan verksamhet.

Om miljön ska vara helt fri från att köpa sig utrymme är egentligen upp till oss via politikerna, men det valet kommer ske på bekostnad av en mindre kulturbudget efter sponsringspengarna och rabatterna såklart ger ett extra utrymme för olika kulturverksamheter. Är det önskvärt? Att kunna sätta upp skyltar ”reklamfri miljö” på samma sätt ”djurfritt” eller ”rökfritt”? Jag är inte säker om man bara lyckas balansera på ett vettigt sätt. Men var gränsen går kräver fortsatt diskussion.

Hur det står till med Kulturhusets nya tonårsverksamhet har jag faktiskt ingen aning om. Men Katti Hoflin mejlar att de inte är sponsrade av Apple (eller andra antar jag), utan bara fått bra pris.

Kommentera
7 februari 2011 under Noterat | kommentera

Fyra viktiga artiklar

Tobias Tobias

På chefskurs med Kafka
DN:s Maciej Zaremba om hur chefer blir bättre med kultur, bland annat utifrån Julia Romanowskas doktorsavhandling.

Cultural planning utan kultur
Expressen på ledarplats om klåfingriga offentliga satsningar. Skrämmande i sin träffsäkerhet — men också för hur svårt det är för många (små)kommuner. Visst måste man försöka, men det är lätt att överskatta sin förmåga som samhällsplanerare. Det är många jobb som behöver skapas för att återbetala dyra satsningar — som ofta sker på hus!

Kulturpolitik och näringslivssatsningar
SvD funderar kring näringsdepartements roll i kulturen, med utgångspunkt i handlingsprogrammet för kulturella och kreativa näringar. Tidningens kulturchef ställs mot näringslivschefen.

Arenaboom
SvD sportavdelning med sportchefen Ola Billger i spetsen har i många dagar nu fyllt tidningen med sådant som även är relevant för kulturen: breddverksamheter och nu senast byggboom. De har gått hårt åt Stockholms idrottsborgarråd Regina Kevius när hon ville minska föreningsbidraget. Idrottsrörelsen reagerade dessutom kraftigt. Det var också ett mycket märkligt beslut — få insatser är så preventiva som ungdomsidrott. (Politikerna backade sedan. Hitta artiklarna här.) Läsningen om arenorna tangerar vad jag skrev om i en antologi för SKL häromåret (”Först vinner eller resten hinner”).

Kommentera
31 januari 2011 under Noterat | kommentera

Teknikens herravälde över kulturpolitiken (noteringar från Kultursverige 2040)

Tobias Tobias

Alla var där. I alla fall var det många – 400 personer, överanmält – på plats under Swecults konferens Kultursverige 2040 i Stockholm idag. Konferensen byggde vidare utifrån boken ”Framtiden är nu” som jag redigerat ihop med Sven Nilsson. Flera författare var med och tog plats i panelerna. Det var väldigt roligt att se hur boken kunde fungera som underlag för samtalen — och höra hur detta redan har skett på olika håll runt om i Sverige.

Känslan var mys. Kanske ett lugn före stormen? Även om många faktiskt pekade ut stora utmaningar eller farhågor framåt – ”om vi har en kulturpolitik 2040” som Eva Hemmungs Wirtén formulerade det – så var stämningen tillbakalutad. Som om vi till slut tror att allt löser sig. Jag är inte säker att kulturpolitiken har en sådan enkel resa framför sig framåt. Några försökte även plantera små bomber. Kanske de fäste hos någon. Vanja Hermele om jämställdhet, exempelvis, liksom Lars Åberg om parallellvärldar och kulturblandning.

Och detta trots att jag och Sven Nilsson i inledningen försökte underblåsa någon typ av debatt genom att köra ett rollspel med optimisten och pessimisten (vi växlade roller).

I övrigt så känner jag igen några saker från arbetet i boken. Diskussionerna fastnar mycket i nuet. Det behöver inte vara fel – framtiden formas just nu – men samtalet kretsar framför allt kring idag. En annan känsla är hur svårt det är att summera alla olika perspektiv och teman och ställa dem bredvid varandra i samma diskussion. Så fort det sker blir samtalet alltför diffust och rätt trist. Bäst blir det när en person utgår från olika teman, ofta sina specialiteter. Ungefär som i boken. Kanske har jag tunnelseende, men jag tycker samtalet blir bäst när vi blir specifika och vet vad vi talar om.

Dessutom var jag ordförande för ett seminarium med Sven-Eric Liedman och Nina Wormbs i panelen. En idéhistoriker och en teknikhistoriker — underbart! Jag har alltid haft en förkärlek för det historiska perspektivet (och har själv läst idéhistoria).

Två timmar i en fullpackad sal med rubriken ”Teknikens herravälde”, vilket vi började med att ifrågasätta direkt huruvida detta finns. ”Vi måste få syn på synen på teknik”, sa Nina och låt det bli bevingade ord inom kulturpolitiken, som ju i sitt förhållande till teknik är reaktiv och tar den för given, och låter andra – jurister, företag, IT-experter – diskutera och diktera villkor.

Ett tema som vi inte inkluderade i boken var skolan, men som dök upp under dagen i flera sammanhang. I vår session var ämnet lite mer aktuellt eftersom Liedman i dagarna är aktuell med sin debattbok ”Hets!” (här recenserad i DN: ”Årets viktigaste debattbok”). Apropå tekniken så tonade han ner teknikens funktion i skolan och lyfte i stället fram den mänskliga introduktionen till kunskap. Men han fick mothugg från andra som menade att undervisningen nog kunde uppfattas som häftigare från ett elevperspektiv med lite teknikhjälp.

En maratondag blev det. Nästan tre timmar på scen för mig. Men livet fortsätter — imorgon blir det en slutpresentation i Malmö. Hejåhå. Tur att kulturekonomi fortfarande känns spännande.

Kommentera
13 januari 2011 under Analys, Noterat | kommentera

Privata bibliotek?

Tobias Tobias

Om man läser Adam Smith menar även han att vissa delar av samhället bör vara statligt skötta. Polisen till exempel. Jag skulle vilja lägga till folkbiblioteken till den listan — och har därför svårt att förstå Nackas beslut att bedriva en upphandling av kommunens samtliga folkbibliotek under nästa år. Bakgrunden är att Dieselverkstadens bibliotek som redan privatiserats, enligt en utredning (som jag inte läst, har någon?) fungerar väl även om kommunens insyn bör förbättras.

Finns en hel del gott att säga om Dieselverkstaden — men som komplement, inte som standard.

En debatt om bibliotekens roll har rasat kring detta (och även om bibliotekens roll generellt). Jag tänker inte — sent in — fortsätta, men det är värt att summera några röster. Kulturjournalisterna Jonas Thente och Annina Rabe är båda kritiska. Thente menar att privatiseringar på vissa områden är positiva men biblioteken har en särställning som inte kan effektiviseras. Båda menar att det innebär en risk för försämrad demokrati. 

Rabe skriver att det kan innebära “att en av samhällets viktigaste fria utposter för yttrandefrihet och demokrati raseras. Kort sagt att hela folkbibliotekstanken faller som ett korthus.” Skeendet tonas dock ner i en uppföljande artikel i Dagens Nyheter. Att Nacka är ett undantag och inte ett exempel på en större trend. Privata bibliotek är lätträknade och den enda liknande utförsäljning som gjorts är i Linköping där de kommunen ändå vann upphandlingen.

Läs även Annina Rabes kapitel om bibliotekens utmaningar framåt i antologin som jag varit med och redigerat “Framtiden är nu. Kultursverige 2040”. Ett mycket bra kapitel.

Kommentera
6 december 2010 under Noterat | kommentera

E-böcker på bibliotek

red red

Det pågår några diskussioner kring e-böcker. En handlar om momssatsen, eftersom e-böcker beläggs med 25 procent moms och tryckta böcker 6 procent. Frankrike presenterade häromveckan att de kommer sänka momssatsen även för e-böcker.

En annan diskussion handlar om bibliotekens e-boksutlåning. Mikael Petrén, chef för Virtuella Enheten på Stockholms Stadsbibliotek, menar att det saknas en hållbar modell för hur en reglering och utlåning av e-böcker ska gå till. Det är förhållandevis dyrt för biblioteken att låna ut e-böckerna och de har inte kontroll över kataloginnehållet. Marknaden är även avvaktande på grund av risker för illegal spridning.

Svensk Biblioteksförening har inlett samtal med Sveriges Författarförbund och Svenska Förläggareföreningen för att bland annat diskutera e-boken. Det finns flera knäckfrågor för biblioteken men de kan sammanfattas i tre punkter enligt Henriette Zorn som skriver i Biblioteksbladet [.pdf sid. 8]:

  1. Affärsmodellen. Frågor som vad betalar man för, vem som betalar till vem och hur kostnaden kan kontrolleras utan att tillgången till boken samtidigt begränsas.
  2. Urval. Vem styr vad biblioteken har tillgång till.
  3. Tillgängligheten och användbarheten. Vilken läsplattform, exempelvis en läsplatta eller en mobiltelefon, som behövs.

Zorn menar att bibliotekens intresse kolliderar med förlagens affärsmodeller som vill nå konsumenter utan mellanled. Idag är det förlagen som avgör vilka titlar biblioteken får tillgång till i e-boksformat. Elib är en av de ledande e-boksleverantörerna och det företag som administrerar e-boksutlåningen för biblioteken. För varje utlån av e-böcker betalar biblioteken tjugo kronor varav hälften går till Elib och resten till förlagen.

I USA används ett system som företaget Overdrive står för som innebär att en licens köps av biblioteken för varje digital bok. Boken laddas ner av låntagaren och den kan läsas offline. Först efter lånet avslutats kan boken lånas vidare och det fungerar i princip som vid utlåning av en fysisk bok.

Rasmus Fleischer har på Copyriot skrivit flera inlägg som rör problem med e-boksutlåning. Han diskuterar bland annat hur skattepengar används i samband med e-bokslån, gränssnittet och begränsningen till operativsystemen för Windows och Mac och framför allt att det nuvarande systemet innebär problem för bibliotekens möjligheter att bestämma över sin katalog.

Biblioteken har en viktig funktion i dagens samhälle. I och med att samhället förändras med att tryckta medier blir digitaliserade är det nödvändigt att även biblioteken följer med. Det är alltså flera problem som finns och det är många aktörers intressen. Det är därför mer än välkommet att en diskussion nu börjat.

Se även Publit som sammanfattat och samlat intressanta länkar.

Kommentera
6 juli 2010 under Analys, Noterat | kommentera

Ekokammare

Tobias Tobias

Jag tog i morse beslutet att välja bort dagens seminarier om kulturpolitik under Almedalsveckan. Jag kände för att ta möjligheten att få nya intryck och ny kunskap.

Och så rätt jag gjorde.

Svensk Scenkonst har skapat ett centrum för kulturpolitisk diskussion på Länsteatern och varje dag intervjuas partiernas kulturpolitiska talesperson suveränt av generaldirektören Sture Carlsson och Kerstin Brunnberg, journalist och styrelseordförande för Kulturrådet. Bra arrangerat verkligen — men en klar nackdel som speglar kulturens roll i politiken: medan man håller sig inom en snäv cirkel i Visby för övriga seminarier måste man verkligen bestämma sig för att ta sig till de här diskussionerna, eftersom Länsteatern ligger tillräckligt långt borta från för att inte locka spontanbesökare. Dessutom kan man inte smyga in och ut, utan måste gå förbi scenen och sätta sig.

Resultatet är att det är de redan invigda som tar sig dit. Tyvärr.

Men vad som skrämmer mig — även om jag inte blir förvånad — är Kulturhuschefen Eric Sjöströms rapport från diskussionen om ideologi. Publiken började bua då Carl Rudbeck föreslog ökad privatfinansiering. Eric skriver: ”… då undrar jag: är det ett sånt debattklimat vi ska ha? Måste man bua ut någon som tycker annorlunda?”.

Kulturpolitikens dilemma idag och ett stort hinder för utveckling: rundgång i en ekokammare. Det är bara upphovsrättsdiskussionen som rymmer en spännvidd av flera perspektiv; men den frågan har ju kulturpolitikerna inte erövrat.

Hur var det nu igen? Var den inte konsten som skulle utmana och gå i täten? Är det inte nya och oväntade kopplingar som föder kreativitet?

Well well. Tyvärr kändes det som de utmanande fritänkarna fanns någon annanstans, för att diskutera andra frågor.

Välfärdens finansiering till exempel. Min stora behållning idag var presentationen av Per Borgs rapport (”Borgkommissionen”), ett resultat av ett samarbete från två olika politiska kanter, Arena respektive Timbro.

PS. Nu har jag lämnat Gotland. Men fortsätt följa Eric Sjöströms blogg för rapporter. Eller, för all del, prata med någon som inte håller med.

***

RELATERADE INLÄGG:

-

Kommentera