Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
24 april 2013 under Noterat | kommentera

Kultur för ekonomins skull? Utspel av brittiska kulturministern

Tobias Tobias

Det blev en dag igår då Storbritanniens kulturliv skakade till, eller så har man redan hunnit bli härdade. Men när kulturministern Maria Miller höll sitt andra stora tal igår på British Museum var det ändå med ett tydligt budskap:

‘I know this will not be to everyone’s taste – many in the arts simply want money and silence from Government – but in an age of austerity, when times are tough and money is tight, our focus must be on culture’s economic impact.’

Även en kulturekonom som jag rycker till lite av höra sådan nyttoorienterad retorik. Ingen i Sverige har på en ledande post varit i närheten av att våga formulera sig så. Varje ekonomiskt argument måste alltid inledas med garderingar om l’art pour l’art. Det är den svenska regeln. Lyssna nästa gång vår kulturminister säger något om entreprenörskap: i början så finns alltid en formulering om egenvärde och konstens frihet.

Men Maria Miller förklarade sig, och menade att det här var ett sätt att formulera hjälp. En strategi att trots allt få med sig sin sektor förstås, men något ligger nog i detta:

”I want to make it clear that I am fighting your corner as hard as I can within government.”

”I need you all to accept this fundamental premise, and work with me to develop the argument.”

Jag kan sympatisera med sistnämnda. Hur vi ska utveckla ”argumentet” är förstås något jag sysslat med i snart 15 år.

På Twitter avlöste kommentarerna varandra. Se till exempel #culturematters. Nedan också en intressant kommentar som pekar på samspelet mellan subventionerad kultur och potentialen för ekonomiska framgångar (om man ändå ska ta det perspektivet). Även ett strikt ekonomiskt perspektiv pekar på betydelsen av ”forskning och utveckling”.

”… the West End has largely outsourced its need for the new to the subsidised sector. They don’t regard us as the competition, but as essential to their business model.”

”The 007 producer Barbara Broccoli joked recently that Skyfall (which took $1 billion at the box office internationally) was the National Theatre of Bond: nearly all of its cast and its director are alumni of the subsidised theatre.”

Men den enkla, perfekta formeln för att mäta finns inte. Alla vi som försökt vet hur komplext det är och att man till slut ändå måste lägga till resonemang om kvalitativa värden. Det hindrar inte att man ska försöka fortsätta utveckla mätmetoder.

Kommentera
3 mars 2012 under Noterat | kommentera

Specialgrupp ska arbeta för hur kultur kan motverka krisen

red red

Fotograf: Klaus Holsting

I slutet av februari lanserades specialgruppen (task force) “Team Culture 2012” av EU:s ordförandeland Danmark. Syftet med gruppen är att visa på hur kultursektorn kan bidra till att stävja den ekonomiska krisen. Detta genom att lyfta fram internationella exempel på där kultur bidrar till förändring i samhället i stort. På avslutningskonferensen i juni ska gruppen presentera ett manifest för hur kultursektorn kan bidra med ny energi i ekonomin.

I specialgruppen ingår tolv stycken personer med olika yrkesmässiga och personliga bakgrunder, från Sverige deltar Margot Wallström och Efva Lilja (rektor för Dans- och Cirkushögskolan).

Kommentera
10 januari 2012 under Analys, Noterat | 1 kommentar

Året med skiftet

Tobias Tobias

Gott nytt år!

Och jag antar att ni har hunnit summera innan ni började blicka framåt. Själv har jag i mer än tio års tid på nyårsaftonens middag haft en punkt som avhandlat ”årets…”, vilket har varit allt från årets bad till årets ögonblick och alltid innehåller årets bok.

Min bild av 2011 från ett kulturekonomiskt perspektiv kan summeras i en tvådagsresa som jag gjorde i mars. Jag började i Sunne med en avslutningskonferens för ett piggt EU-projekt där kulturens roll för platsens utveckling diskuterades. Jag fortsatte på Hôtel Majestic i Cannes på fastighetsmässan MIPIM, där Stockholm stad bjudit in till en välbesökt frukost. Det märkvärdiga var att temat var ungefär detsamma i Cannes, men ändå tog plats i en värld som är så annorlunda. Med så mycket större pengar, med lyxbåtar som väntar vid kajerna, med de mest centrala politikerna vid borden. Och det där med pengar har inget med Cannes att göra, utan temat för mässan — fastigheter och samhällsplanering.

För mig illustrerar detta reseminne att skiftet som länge varit på gång verkligen ägde rum under året. Jag tänker på synen på kultur som en motor i utvecklingen generellt, inte som en egen, separat sfär. Det blev också tydligt på årets Generatorkonferens där en av talarna var professor Pier Luigi Sacco som med sitt fokus på deltagande i kultur och “Kultur 3.0” varit en av de som influerat idéutvecklingen (och som var mycket poppis i Sverige i år). Intrycket förstärktes vid läsningen av EU-kommissionens ”Creative Europe”-program och då detta diskuterades på Intercults och Riksteaterns heldagskonferens i december ”Det europeiska projektets framtid”.

Parallellt med denna utveckling har vi i Europa sett många exempel på neddragningar i kulturbudgeten. Men tendenserna hänger ihop. Kulturförsvararna har insett att de måste bli ännu bättre på att motivera sitt offentliga stöd och använder både nya och gamla sätt.

Då Kulturutredningen släpptes för några år sedan var debatten enorm om den ”aspektpolitik” som lanserades. Idag känns förslaget nästan helt okontroversiellt. Till och med så att jag ibland tycker att pendeln slagit för långt. Som Chris Marshall på Intercult sa till mig skämtsamt på konferensenen om ”Creative Europe”-programmet: ”Tidigare var du ekonom. Nu har du blivit kultur.”

För ibland blir argumenten lite väl svagt underbyggda och väl förväntansfulla. Jag försökte bland annat nyansera diskussionen i det provokativa inlägget ”Kreativa klassen en lögn?” (med denna uppföljning). Det fanns även andra reaktioner som tog upp andra aspekter, bland annat Timbros rapport ”Noll koll”. Nu sitter jag med en text om ”Creative Europe”-programmet och seminariet i Stockholm och funderar mer kring detta; så jag återkommer.

***

Europa har förstås varit i fokus många gånger under 2011 över huvud taget. Den ekonomiska krisen har varit ett återkommande samtalsämne och orosmoln för kulturen. Än är det dock för tidigt att tala om i vilken utsträckning Europas kulturbudgetar kommer drabbas. Hittills kan vi se att bilden ser väldigt olika ut mellan olika länder och administrativa nivåer.

Intresset för kultur och kulturnäringarna har också ökat på EU-nivå. Arbetet med grönboken för kulturnäringarna har fortsatt under året och EU-kommissionen lanserade som sagt sitt förslag för Creative Europe där KKN får ett större utrymme som en viktig del “Europa 2020-strategin”.

***

På hemmaplan har utvecklingen med samverkansmodellen fortsatt och sexton nya regioner har tagit fram kulturplaner som börjar gälla från årsskiftet. Kopplat till detta är även den nya Myndigheten för kulturanalys som startade i våras med uppgift att granska och utvärdera kultursatsningar. Jag sitter med i Insynsrådet och det har varit spännande att få en inblick i myndighetens försök att få grepp om både sin egen organisation och kulturpolitiken idag i Sverige. En viktig fråga för myndigheten är kulturens samlade finansiering och de har också under hösten startat upp ett forskningsråd.

En av fjolårets hetaste kulturdebatter startade Svenskt Näringsliv när de bland annat föreslog sänkt studiestöd till humaniorastudenter. Reaktionerna var många och både jag och Emma (i SvD) svarade. Emma har på sitt håll — på Handelshögskolan — gjort ett storartat jobb med att stärka humanioras roll på skolans grundutbildning, vilket får ses som en till markör för 2011 (mer här).

Ett annat nyckelord allmänt sett har varit innovation, med regeringens Innovationsplan Sverige i spetsen. Men kultursektorn hade nog tjänat på att vara lite mer på den spelplanen.

***

Under året har Kulturekonomi fortsatt att intervjua intressanta personer inom kultursektorn och låtit andra skriva gästkrönikor. Däribland kan nämnas Kati Hoflin, Calle Nathanson, Bill Gartner, Svante Beckman och Joakim Jardenberg.

***

Vilken blev årets bok? Alltid någon av Tomas Tranströmer, inte minst i år förstås. Annars var årets bok 2011 för mig ”Steve Jobs” privat och ”Monster” professionellt. Det sistnämnda eftersom arbetet som förläggare upptog ännu mer tid och fokus. Jag är i det sammanhanget lite glad över att vi lyckades bidra till en diskussion om nätbeteende genom vår bok ”Nedkopplad”.

Jag funderade på om ebok också var ett av årets fenomen, men insåg att jag för närsynt. På Volante har vi genomfört flera experiment med eboken och även om jag bytt över till läsning digitalt så gillar de flesta att bära runt på tryckta böcker.

Mitt företag Volante har över huvud taget växt och det var kul att dra igång både Volante Academy (som vi fortsätter med i vår) och Kreatörskaravanen som ägde rum dels i Stockholm, dels i Östersund (och 30 januari i Gävle).

Kommentera
19 oktober 2011 under Noterat | 4 kommentarer

Richard Florida om kritik mot ”den kreativa klassen”

red red

Nyligen skrev Tobias ett inlägg om ett skifte i diskussionen kring ”den nya ekonomin” och den ”kreativa klassen”. Utgångspunkten var bland annat Salons artikel med rubriken ”The creative class is a lie”. Även DN följde upp apropå Timbros nya rapport ”Noll koll”.

Nu har Richard Florida skrivit ett svar på Salons artikel. Florida redovisar statistik som visar att den kreativa klassen har vuxit med cirka tre miljoner jobb i USA, 2001-2010, men att fördelningen mellan olika subkategorier varit väldigt ojämn. Han menar också att jobben inom den kreativa klassen under den ekonomiska krisen, 2008-2010, minskat betydligt mindre än inom exempelvis servicesektorn.

Den diskussion Tobias öppnar upp för handlar dock om mer än procentsatser över jobbkategorier. Istället mer om kulturens roll i samhället och vilken typ av satsningar som är mer effektiva än andra när det gäller näringspolitiken. En diskussion som är intressant och viktig att fortsätta.

Nyligen kom även boken ”Handbook of Creative Cities” ut, som Charlotta Mellander redigerat ihop med Åke E Andersson (som myntade ”K-samhället” långt före Richard Florida blev känd) och David Andersson. Även originalverket ”The Rise of the Creative Class” återutges nästa år då det har gått ett decennium sedan släppet av förstaupplagan.

Kommentera
21 augusti 2011 under Analys | kommentera

Europas kulturbudgetar under krisen

red red

image

Tobias avslutade sin genomgång över höstens händelser på kulturområdet med att påpeka att det största som händer framåt är utvecklingen i stort.  Finanskrisen begränsar sig inte bara till finanssektorn, utan mycket pekar mot en allvarlig, bredare kris. Särskilt gäller detta på den europeiska nivån. Vart Europa tar vägen efter den ekonomiska kris som vi nu går igenom och vad som händer om euron skulle braka samman.

Andreas Wiesand, vd för European Institute for Comparative Cultural Research, har skrivit en intressant och matnyttig genomgång över händelser under de cirka tre senaste åren i Europas kulturpolitik och -budgetar. Bilden som Wiesand målar upp är komplex och långt ifrån enhetlig och enbart dyster.

För det första finns det exempel på nedskärningar som börjat redan innan finanskrisens effekter nådde regeringar, exempelvis i Portugal och Tjeckien. För det andra är det inte nedskärningar i kulturbudgetar som drar rakt igenom Europa. Det finns ett flertal länder, regioner och städer där kulturbudgetarna ökat. Även inom länder har höjningar respektive sänkningar förekommit beroende på vilken administrativ nivå man tittar. I exempelvis Tyskland har den statliga kulturbudgeten ökat det senaste decenniet och även så 2011. Däremot på “Länder”-nivå, där dock majoriteten av kulturpengarna finns, har nedskärningarna i många gånger varit kraftiga.

I flera fall är det framför allt nya eller tillfälliga projekt som fått se pengarna dras in medan permanenta institutioner bibehållit sina stöd. Undantag finns dock och i exempelvis Hamburg har traditionella institutioner som teatrar och museer fått se sina budgetar minska till förmån för det nya Elb-Philharmonie. Ett infrastrukturprojekt med stort City Branding-syfte bakom planeringen.

Wiesand drar två slutsatser av genomgången. För det första kan inte finanskrisen användas som ursäkt för att göra större nedskärningar än de genomsnittliga budgetnedskärningarna för just kulturområdet, under devisen att “alla gör det så vi kan också göra det”. Ett flertal exempel finns på både städer och stater som arbetar “kontracykliskt” på kulturområdet.

För det andra, och viktigast, är att framtiden för kulturbudgetarna är starkt beroende av det stöd som kulturen kan få från en större del av befolkningen. Där kulturen saknar ett starkt stöd, eller upplevs som elitistisk, och där kulturens betydelse för social och ekonomisk utveckling inte fullt ut erkänns riskerar neddragningar att ske även efter den ekonomiska oron är över.

// Joakim Sternö, redaktör analysbrevet

Kommentera
30 september 2009 under Analys | kommentera

Sparas det mer på kultur?

Tobias Tobias

Vissa saker sägs ibland så ofta att de blir sanningar. Jag fick en intressant fråga och ett intressant svar som modifierar en sådan förförståelse.

FRÅGA

Sitter och läser synpunkter från olika parter om kulturpropositionen och snubblar då – för vilken gång i ordningen vet jag inte – över följande formulering: ”… eftersom kultur och fritid är det första som sparas in på när pengarna tryter så behövs såväl nationella som rikstäckande regionala kulturpolitiska mål.”

Finns det några siffror om tyder på att det generellt sparas mer på kulturverksamheterna i kommuner och landsting än på något annat?

SVAR (från Calle Nathanson, Sveriges kommuner och landsting)

Nej, det stämmer inte. Gamla Kommunförbundet gjorde en koll efter förra krisen, 1991-94, då det framställdes i media som att kultur (och fritidssektorerna) tog mest stryk. Det visade sig att man sparat ganska jämt över flera politikområden. Kulturen hade alltså inte sparat mer än till exempel skolan. Men eftersom det fanns mindre pengar i kulturbudgeten från början så sved det mer. Nya uppgifter för den här gången kommer kring årsskiftet.

Kommentera
19 maj 2009 under Inblick | kommentera

Bra besökssiffror på bio

Tobias Tobias

Första kvartalet bjöd på bra siffror när det gäller biobesök i Sverige. Jämfört med första kvartalet 2008 steg besöksiffrorna med 22,5 procent. Även i USA pekar försäljningen av biobiljetter mot ett nytt rekord under året.

– När vi går igenom tuffa ekonomiska tider har den här branschen visat sig kunna stå emot bra. Jag säger inte att biografbranschen går säker för en ekonomisk nedgång, men vi är hel klart motståndskraftiga, säger Michael Campbell, VD på världens största biografkedja Regal Entertainment Group till bloomberg.com enligt FilmNyheterna.

De amerikanska biobesöken har i år ökat med 17 procent. Fem filmer har redan dragit in över 100 miljoner dollar, något som bara en klarade under första kvartalet förra året.

Samtidigt brukar biobesöken inte falla i början av en ekonomisk nedgång, utan med en viss eftersläpning. Det beror också på hur djup krisen blir. Efter stora börskraschen 1929 steg biljettförsäljningen under de första åren. Två år senare, 1932, hade dock biljettförsäljningen sjunkit med en tredjedel.

Dessutom är det intressant att se hur innehållet påverkas. Filmaren Martin Munthe skrev i höstas om att ”lågkonjunkturen födde filmen”, och särskilt skräckfilmen:

”Världens största myt är att man inte vill tänka på otäcka saker när världen runt omring är otäck – tvärtom – det är i tryggheten vi slutar försöka förstå våra mörka sidor. Underhållning är ett sätt att undersöka.”

Kommentera
14 maj 2009 under Inblick, Samtal | kommentera

Konsthallen: "Besökssiffrorna har snarare ökat"

red red

neumanInför veckans analysbrev pratade vi med några personer om hur deras sektor påverkas av krisen. David Neuman är chef för konsthallen Magasin 3 i Stockholm, tillsammans med Bonnier konsthall en av två stora privatfinansierade konstinstitutioner i Stockholm.

Har ni påverkats av krisen?
– Ja, det är klart att man märker av en försiktighet inom utställningsverksamheten. Inte så mycket hos oss, vår planering fortgår precis som tidigare och i besökssiffrorna har snarare ökat. Men i kontakten med andra institutioner och konstnärer märks det såklart. När man pratar med internationella institutioner om samproduktioner och resande utställningar märks att det blivit mer komplicerat. Dessa nya ekonomiska tider, som både omfattar positivt och negativa saker, gör att det smyger in en försiktighet, en viss kulturell konservatism.

Varför märker inte ni av det, med minskade besök?
- Det kostar bara 40 kronor för att lösa ett säsongskort hos oss. Så det är en marginell kostnad för besökarna.

Hur påverkar en ekonomisk nedgång planering av programmet, inte minst innehållet, och andra beslut framåt?
- Det har det inte gjort. Vår planering är långsiktig och den ligger fast. Sedan är vi som institution väldigt konstnadseffektiv redan nu så vi har inte sett det nödvändigt att på något sätt ändra vår långsiktiga planering. Sedan är vi helt privat finansierade av en huvudman (Proventus) där vår verksamhet är väl integrerad. Sedan jobbar vi inte med enstaka externa sponsorer.

Vad spelar kulturen för roll i kristider?
- Det är inte automatiskt så att stark ekonomi, ger bra kultur. Och i sådan här nya ekonomiska tider så söker sig människor till inte så kostsamma saker, och kanske också till andra värden än bilar och tv-apparater. Där spelar kulturen en roll, inte bara bildkonst utan även bibliotek och teater.

Kommentera
13 maj 2009 under Analysbrevet | kommentera

KE#0909: Kultursektorn och krisen, remisskritik mot kulturutredningen, Anna Odell, Nollywood

Tobias Tobias

Hej! Idag har vi skickat ut nya numret av analysbrevet, där vi studerar effekter som finanskrisen har på kulturen. Bilden är komplex, men det är tydligt att krisen påverkar. Premiumprenumeranterna får ny statistik i både rapport och PP-presentation.

// Tobias Nielsén, ansvarig utgivare

TEMA KULTUSEKTORN OCH KRISEN

  • NY RAPPORT / Kulturen mindre konjunkturkänslig
  • SAMTAL / Böcker, konsthallar och privatteater i lågkonjunkturen.
  • NOTERAT / Besparingar inom kommunal kultur och kultursponsring
  • UTBLICK / Bredbandsinvesteringar som lågkonjunktursatsningar
  • UTBLICK / Tomma bostäder subventioneras för kultur
  • ANALYS / Hur ska kultursektorn klara krisen?
  • INBLICK / Bra besökssiffror på bio

ÖVRIGT

  • ANALYS / Kritiska remissvar på kulturutredningen
  • SETT & HÖRT / Nollywood, spökskepp, Snöhetta och Google Books

-

Kommentera
27 april 2009 under Noterat | kommentera

Tillväxt eller kris?

Tobias Tobias

Den som läser Stockholms morgontidningar idag kan lätt undra hur det hela går ihop. Tre artiklar varav alla rör eller utgår från kulturtjänstemäns och -politikers bord.

Den ena tidningen (SvD) skriver om kris på grund av minskad sponsring och minskade anslag. Den andra tidningen (DN) har två artiklar på temat kreativa näringarna/sektorn och pratar snarare utveckling och tillväxt; den ena artikeln lyfter fram socialdemokraternas utspel om vad Stockholm behöver, den andra refererar kartläggning av sex svenska regioner i KRUT-projektet (som vi skrev om nyligen).

Som vanligt beror skillnaderna på perspektiv, mätmetoder och definitioner.

Den förstnämnda artikeln utgår från bidragstagande förvaltningar. Studien – från DIK, fackförbundet som organiserar områdena dokumentation, information och kultur – är också enkätbaserad och framåtblickande.

De sistnämnda artiklarna ringar in ett större område, som till 80 procent består av enskilda firmor, aktiebolag och föreningar, det vill säga inte förvaltningar. KRUT-kartläggningen som refereras är dessutom bakåtblickande eftersom den utgår från registerdata. Då hade ingen kris hunnit slå till.

Alla artiklarna faller åndå in under kulturekonomi.

Kommentera