Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
20 september 2011 under Noterat | kommentera

Kreativa städer

red red

Creative City Challange, CCC, är ett internationellt projekt där städer i Nordsjön-området deltar. Bakgrunden till projektet är att det ofta existerar ett glapp mellan politiken som berör kulturnäringarna på EU-, regional- och lokal nivå i städerna. Syftet med projektet är därför att utveckla och förverkliga en “innovativ och kreativ strategi”  som är integrerad på alla de administrativa nivåerna.

Några av de olika delprojekten eller events som CCC arrangerar är “Best Collaboration Award” som belönar välgenomförda samarbeten mellan aktörer inom KKN och andra mer traditionella sektorer och konferenserna “European Creative and Innovation Day” och “European Night of Creativity” där städer har möjlighet att visa upp sina projekt och lära från varandra.

Kommentera
5 april 2011 under Noterat | kommentera

Kanonpris på lördagsseminarium

red red

Missa inte att anmäla er till en seminariedag på lördag i Stockholm med en rad intressanta föreläsare. Däribland Jonathan Harris (USA) som förenar programmering, sociala medier och konst för att skapa nya sorters berättelser (nedan talar han på TED-konferensen 2007), Jesper Kouthoofd, medgrundare till Acne och konstnärsgruppen Teenage Engineering och Johan Kling, regissör till filmen ”Darling” och författare till boken ”Människor helt utan betydelse”.

Just nu är ligger ett erbjudande ute att anmäla dig för endast 250 kronor, men tidsfristen är knapp. Erbjudandet gäller till kl 10 imorgon. Arrangerar gör KRO och andra organisationer.

Kommentera
20 januari 2011 under Analys | 5 kommentarer

Kreativ process by Springsteen

Tobias Tobias

I några dagar till kan man hitta dokumentären ”The Promise” på SVT Play, en film om den svåra uppföljaren och en närstudie i en kreativ process och övertygelse. Det är en fascinerande inblick i hur albumet ”Darkness on the edge of town” kom till — men också hur svårt det är att med traditionella och rigida styrinstrument tro att man kan organisera kreativa processer. Det finns ingen projektplan med milstolpar.

Jag hade ju knappt lärt mig gå och prata när det här skedde, så jag har bara hört skivan i efterhand. Då ligger allt på plats, som vore det självklart. Låtordning, omslagsbild, själva låtarna.

Filmen visar att inget var klart. Allt var osäkert. Inledningen till ”Racing in the street” varierades hundratals gånger innan en variant valdes. Sidor av strofer fyllde anteckningsboken innan en slutlig text blev klar.

Processen.

Springsteen, bandet The E Street Band och managern Jon Landau sitter — som det känns — i ett enda rum under flera år och vet inte vart de är på väg. Det finns mängder av utkast till låtar att välja från. Det testas, spelas in, skrivs om, skrivs till. Dedikationen är total.

Samtidigt pressen.

Med genombrottsalbumet ”Born to run” hade  Bruce Springsteen fått en publik på miljoner och förväntningarna var enorma. Dessutom hade en rättslig tvist med den förra managern försenat inspelningen med uppföljaren.

Övertygelsen.

Dels från bandet att deras ledare verkligen kommer föra dem in i mål. Förtroendet är häpnadsväckande. Dels övertygelsen hos Springsteen som väljer bort låtar varav flera skulle kunnat gå till rockhistorien — och en gör det med en annan artist — bara för att de inte passar in. Han vill skapa en helhet. Även om han inte lyckas verbalisera den eller ens ser den, har han en vision om hur slutresultatet ska låta. Till slut.

Det är en film också om ett manlig kreativt geni, så som vi sett så många gånger. Schablonerna finns även här. Det hindrar inte att jag känner beundran för Springsteen. Att skapa sig frihet att göra vad man vill medför också en enorm press — ansvaret ligger därmed i dina händer — medan musikvärlden dessutom ifrågasätter vad som händer, om något alls händer. Att i det läget sätta sin vision och konstnärliga integritet främst imponerar.

Men filmen handlar också trots allt om den kreativa, kollektiva processen. Springsteen gör inte det här själv. Han hade inte kunnat gjort det själv. Även om filmen fokuserar på honom så är det en viktig poäng.

Kommentera
2 december 2010 under Noterat | kommentera

Älskade SJ

Emma Emma

Alla som känner mig vet att jag älskar tåg, och att jag ofta tågluffar på semestern.

(Det blir förresten en ny tågluff i sommar, men då är det inte jag som ska skriva resereportage, utan tonåringen som ska göra film. Han är så sjukt cool min fjortonåring, och har redan sålt in en filmidé som nu ser ut att bli verklighet. Mer om det senare.)

Hur som helst fick jag mitt tågmäte tillfredsställt i onsdags. En resa fram och tillbaka till Kalmar tog drygt 21 timmar – varav 15 tillbringades ombord på tåg som stod stilla, sakta tuffade framåt, eller backade.

Det var toppen: alla pratade med alla, SJ öppnade serveringen fri, och jag fick oceaner av ostörd arbetstid.

Bäst var dock utropen i högtalarna. Som när vi i slutet av resan kommit till Flen och datorerna pajat, så att vi inte kunde åka vidare mot Stockholm:

- ”Nu rullar vi igen – åt andra hållet”.

På vanlig svenska betyder det att vi ”backade” från Flen tillbaka mot Norrköping.

Ända tills datorerna kom igång igen, då hördes nämligen ett nytt utrop i högtalarna:

– ”Det är lite tråkigt, men nu fungerar datorerna igen, så nu kan vi åka vanliga vägen till Stockholm.”

INGEN ombord på tåget – klockan halv två på natten – tyckte nog att det var ”tråkigt” att åka raka spåret hem till Stockholm.

Ingen utom möjligtvis JAG, som trots allt tycker att det inte finns något bättre än att åka tåg; särskilt för kreativiteten. Attans vad mycket jag fick skrivet!

Kommentera
17 juli 2010 under Noterat | kommentera

Fallande kreativitet

Emma Emma

Senaste numret av Newsweek innehåller intressant läsning. Det handlar om hur kreativiteten för första gången på länge minskar bland amerikanska barn – och vad man tror att det beror på.

I dessa tider av kreativa näringar och annat, har kreativitetsindex alltså gått ned. Det anses allvarligt, eftersom just kreativitetstester sägs kunna förutspå framtiden. Barn som får höga resultat visar sig senare i livet ofta utföra olika former av ”kreativa handlingar” (starta företag, uppfinna saker, etc).

Den främsta orsaken till nedgången tror man är skolan, med dess fixering vid mätbara resultat och tester, och den därpå ökande betygshetsen. Sådant främjar inte kreativitet.

(Vad var det jag sa? Hoppas Björklund får en kopia.)

Sedan slår man hål på flera myter. Som att kreativitet skulle äga rum i höger hjärnhalva eller ha något samband med konstnärligt skapande. Just den sistnämnda myten, ”the art bias”, går man rätt hårt åt. Visserligen kan estetiska ämnen i skolan stimulera kreativiteten och inte minst är det viktigt att kunna improvisera, men i det stora hela finns det inte några skillnader i kreativitet mellan till exempel ingenjörer och musiker. Bägge grupperna följer normalfördelningen, vissa individer är mer kreativa, andra mindre. Oavsett om de är ingenjörer eller musiker.

Att kreativitet enbart skulle handla om att tänka nytt slår man också hål på. Snarare handlar det om en kombination av att tänka nytt och tänka analytiskt, och kunna pendla mellan de två lägena.

Kanske är det här det brister. Det tror i alla fall jag. Vi tenderar ofta att betona antingen den ena eller den andra typen av tänkande, och sällan bägge delarna.

Slutligen råder artikeln oss att kasta alla tekniker av typen ”brain-storming” i papperskorgen, eftersom de har visat sig vara värdelösa eller till och med kontraproduktiva. Istället får vi, på typiskt normativt manér, några enkla råd:

* Be aldrig någon vara kreativ, det hämmar
* Rör på dig, trettio minuters motion om dagen hjälper
* Jobba med flera projekt samtidigt och låt dem ligga och mogna mellan varven
* Res mycket – att möta olika kulturer ökar flexibiliteten

Kommentera
1 juni 2010 under Samtal | kommentera

SAMTAL/Magasinet i Falun: "Mer verkstad än snack"

Tobias Tobias

Strax bredvid järnvägsstationen i Falun i Dalarna ligger ett gammalt godsmagasin på 1.250 kvadratmeter som byggts om för att husera olika former av samtidskultur och några få kontor. Huset kallas Magasinet och när man kommer dit är energin märkbar. Parallellt med evenemang och bredvid en servering pågår konstutställningar.

Jag har själv varit där två gånger på en månad och talat och träffat folk. Senast när Falun presenterade sitt nya tillväxtprogram ”Kreativa Falun” (läs mer här).

Initiativet till Magasinet kommer från några ”hemvändare” som byggt om huset och upp verksamheten. En av dem är Magdalena Nord Omne.

Ni beskriver Magasinet som en öppen mötesplats och ett kreativt laboratorium. Vad innebär det?

Eftersom vi bor i en av Sveriges mest traditionstyngda regioner, som i mångt och mycket fortfarande utgår från dåtid, behöver vi mentala injektioner som andas samtid och framtid för att få någon slags kreativ energi och puls. Tanken är att Magasinet ska vara en plats där man tillåts experimentera i olika gränsland för att hitta nya kopplingar mellan människor, företag och idéer. Gärna med en underliggande känsla av ”Yes We Can”. Vi brukar säga att Magasinet är mer verkstad än snack. Vi vill testa saker direkt som andra bara skriver eller pratar om att de vill göra.

Det är en blandning av personer utan några direkta kopplingar till kulturvärlden som är involverade i Magasinet. De har sina rötter i näringslivet med bakgrunder som reklamare, filmare, fotografer, jurister, fastighetsägare och affärskonsulter. Gemensamt är att de flesta ursprungligen kommer från Falun och nu återvänt i samband med att de skaffat familj efter en period på andra platser. En ytterligare gemensam nämnare är att de alla har stora nätverk, är vana att driva projekt och har en förkärlek för spännande samtidskultur som rör sig i gränslandet mellan kultur och samhälle. Något som inte fanns tidigare i Falun. De hade helt enkelt ”inget val” än att försöka skapa mötesplatsen och diskussionerna själva.

För oss har det nog varit en styrka att komma från en annan värld. Vi har en frihet att se och göra saker på andra sätt och har en naturlig koppling till målgrupper utanför de klassiska kulturkretsarna. Det är skönt vitaliserande att inte vara styrd av både synliga och osynliga konventioner. Vår utgångspunkt är att det är bara att göra, har man en bra idé – go for it!

Kommunen har nyligen antagit ett tillväxtprogram med fokus på kreativitet och kreativa näringar. Är den typen av politiska program viktig för er verksamhet?

Det är viktigt därför att det tydliggör en attityd och inriktning. Ett aktivt ställningstagande fungerar som ett påtryckningsmedel. Men för att vara trovärdiga och ge substans till visionerna måste kommunen aktivt stödja kreativa initiativ. Man måste se till att det finns ekonomiska förutsättningar för att utveckla kreativa projekt och aktörer. Ska de kreativa näringarna bli ekonomiskt bärkraftiga måste det också finnas en fungerande marknad där man inte bara säljer kreativitet i olika former utan även köper kreativa tjänster. Det är också viktigt att man ser till att visionerna genomsyrar hela kommunens verksamhet. Bra projekt får inte stupa på banala praktiska problem. Sådana problem kan exempelvis vara långa handläggningstider, bristande engagemang, eller synsätt som snarare fokuserar på problem än lösningar.

Vad kan det offentliga annars bidra till? Behövs det alls för er del eller vill ni sköta er själva?

Poängen med Magasinet är att göra det roligare och intressantare att leva i Falun. Vi är en del i en större helhet där kommunen är en viktig aktör, så självklart måste vi ha en relation där vi ser och förstår varandra. I vårt fall har jag en känsla av en grundläggande ömsesidig förståelse. Vi levererar resultat och tillför ett mervärde till Falun, men vi tillåts att göra det på vårt sätt. Det visar på mod från kommunens sida samtidigt som jag tror att de inser att den avgörande framgångsfaktorn just är att vi är en fri och oberoende aktör. För oss är det viktigt att vara så fria som möjligt när det kommer till att gå från ord till handling. Med all respekt för den demokratiska processen, men ibland blir det lite för omständigt och man riskerar att tappa lust och energi.

Ni driver även ett EU-projekt som syftar till att främja ett kreativt entreprenörskap. Ledmotivet i projektet är ”action speaks louder than words”. Vad menar ni?

Klassiska nätverksmöten har ibland blivit lite för mycket klagomur. Med skarpa samarbetsprojekt blir det en helt annan energiutväxling som smittar av sig och leder framåt. Skarpa samarbeten ger också ofta en bättre spridning och lyft åt projekten. Ett bra exempel på detta är ”Eternal Return” som är ett samarbete mellan Magasinet, skolförvaltningen och en frilansande curator inom ramen för Skapande Skola.

Jag vet att du samtidigt har sagt att EU-projekt kan vara lite hämmande för kreativa projekt då de ofta låser alla medel till löner.

En rejäl pott med fria pengar är viktigt så att man kan göra saker är superviktigt. Poängen är ju att sprida pengar och kunskap till andra, inte att säkra sin egen inkomst.

Kommentera
22 mars 2010 under Noterat | kommentera

Rosa dagar – Pink är här

Emma Emma

Misstänker att dessa dagar är rätt rosa, eftersom Daniel Pink är på Sverigebesök för att lansera sin nya bok Drivkraft. Den överraskande sanningen om vad som motiverar oss Han besöker bland annat Handels – och jag hoppas att mina studenter går.

Jag hade gärna varit där själv. Daniel Pink är ju en av de där figurerna som ständigt cirkulerar i kulturekonomin, och som ofta används för att motivera att företagandet närmar och lär sig av konsten och kulturen. Mest känd är han kanske för sitt uttalande ”en MFA är den nya MBA:n”.

Hans senaste bok har jag bara bläddrat i. Det är spännande att han argumenterar för att pengar inte utgör en huvudsaklig drivkraft för oss som sysslar med s k ”kreativa yrken”. Det stämmer förstås, och intressant är också hans tes om att det som driver oss är självständighet, mästerskap och mening.

Jag tror alltså att boken är läsvärd i sin helhet, och många kommer säkert att älska den. Själv kommer jag nog att gilla innehållet, men ha lite svårare för formen. Jag har ju ofta det när det gäller (manliga) managementförfattare. Eller som Philip Delves Broughton träffsäkert beskriver typen i Wall Street Journal:

Daniel Pink is one of the more energetic members of the growing tribe of business writers-speakers-bloggers who, like the ubiquitous Malcolm Gladwell, plunder the work of economists, scientists and psychologists to attack well-established business assumptions. Mr. Pink is known for public presentations in which he delivers a consistently upbeat message: that the miserable age of 20th-century management is over, that the tyranny of organizational charts and spreadsheets is behind us, and that we are now entering more sun-splashed climes, where creativity flourishes and businesses treat employees as human beings, not machine parts. It is a message we would all love to believe.

Inte heller är budskapet så nytt som Pink kanske vill låta göra gällande, men trots allt är det både sant och viktigt och därför avslutar Philip Delves Broughton sin recension med:

Nonetheless, these lessons are worth repeating, and if more companies feel emboldened to follow Mr. Pink’s advice, then so much the better.

Så det är bara att gratulera alla som har möjlighet att lyssna till Daniel Pink i dag och i morgon! Och om inte, kan man ju alltid läsa boken. För även om formen kan vara irriterande, är onekligen budskapet intressant.

Kommentera
20 januari 2010 under Samtal | kommentera

SAMTAL/Evelina Wahlqvist om konstnärliga karriärvägar

red red

evelinawahlqvist_1Det finns en kopplingen mellan kultursektorn och ekonomisk tillväxt. Det har Evelina Wahlqvist, forskare på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, påvisat i sin tidigare forskning. I sin nya rapport, Making Art Work, tittar hon på hur nya konstnärliga karriärvägar kan stärka den kopplingen.

Du har skrivit att en bättre nyttjad konstnärlig kompetens kan bli tillväxtsektor. Hur då?
– Samhällsekonomiskt rör vi oss mot ett postindustriellt samhälle, där vi lätt ombesörjer de materiella behoven och då har möjlighet att efterfråga fler upplevelser. Och där finns ju potential för desom är konstnärligt orienterade. Den kreativa sektorn omsatte 650 miljarder Euro i Europa 2003, vilket är mer än flera traditionella branscher.
– Tittar man på ett individuellt perspektiv, så är det intressant att notera vilken kompetens de konstnärligt utbildade har. De har gått på högskola/universitet och har ofta genomfört en förberedande utbildning innan, i min studie har de i snitt studerat åtta år efter gymnasiet. Ofta har man kombinerat det med andra kompetenser. Här finns det ju en enorm potential om den kan utnyttjas rätt.

Hur ska man då komma åt den här potentialen?
– Till viss del handlar det om synsätt. Både om samhällets traditionella syn på konstnärliga aktiviteter, men också på hur de konstnärligt utbildade ser på sig själva och till exempel på skiljelinjen mellan konst och det kommersiella.

Vad skulle alumnerna som du intervjuat i studien själva vilja ändra på?
– Om man tittar specifikt på vad de saknat på utbildningsområdet är det entreprenörskap, marknadsföring och mer kunskap i att sälja in sin idé, produkt eller sig själv. Man vill också ha mer praktik där man lär sig tillämpa och sätta kunskaperna i ett sammanhang.
– Tittar man i senare skeden av karriären så handlar det mycket om pengar. Hur kan man få till en mer hållbar ekonomisk situation? Många lägger ned oerhört mycket tid på att ordna pengar istället för på sin egentliga verksamhet. Man efterlyser ett enklare sätt att livnära sig på: att veta huruvida det är ok att kombinera företag, A-kassa och stipendier etc.

Är utbildningarna för smala idag – om alumnerna efterlyser entreprenörskap?
– Det handlar mycket om tradition och här har de konstnärliga utbildningarna i Europa inte varit bra på att integrera entreprenörskap och ekonomi i undervisningen, med Storbritannien och möjligen Holland som undantag.

Behöver man utmana den traditionella synen på att konst ska subventioneras och inte själv generera pengar?
– En viss del av kultursektorn, som inte kan finansiera sig själv, måste vi subventionera, men vi måste också se den del av sektorn som publik eller relaterade branscher är villiga att betala för.
Det hade varit intressant att se kultursektorn som vilken annan sektor som helst, i andra branscher investerar man i forskning och utveckling medan andra aktiviteter genererar pengar.

Är kulturpolitiken också för snäv i det hänseendet?
– Ja, jag tycker man ska ha ett mer integrerat perspektiv inom politiken. Vi har en tradition att låta kulturpolitiken stå för sig själv. Men regionalt händer det mycket, där ser man kulturpolitiken blandas med närings- och utbildningspolitik.

Du kopplar ju konstnärlig
aktivitet till regional utveckling – finns det något som regionerna kan göra?
– Det finns mycket konkret man kan göra: en bra infrastruktur, se till att det finns billiga centrala boenden och ateljéer, arbeta med publikutveckling, skapa utrymme för både finkultur och subkulturer, både den subventionerade kulturen och den entreprenöriella kulturen. Det är då det händer något.

Var det något som överraskade dig med studien?
– En sak som jag tänker på var att alla relaterade till någon form av marknad och var den finns. Och ju längre bort från konstscenen man bodde desto mer medveten om den var man.
– Sedan är det en sak som jag skulle vilja titta närmare på. Vår tidigare forskning har ju visat att konstnärstäthet och lokal tillväxt hänger ihop. I min studie bor de allra flesta också i Göteborg, Stockholm eller Malmö – alltså storstads- och tillväxtområden. Men de konstnärligt utövande som jag intervjuat är ofta är skrivna i städerna för att sedan befinna sig någon annanstans under delar av året – på landet eller i någon annan storstad. De använder landsbygden som en del i produktionscykeln och sedan återvänder de till storstaden när det gäller att vara synlig och möta beställare och producent. Konstnärerna behöver finnas där det finns ekonomi, publik, men de befinner sig inte där året om. De är inte bara fria inte bara i tanken, utan också fria i sin geografi. Det kommer jag titta vidare på.

Kommentera
17 december 2009 under Noterat | kommentera

Live idag: En framtid byggd på kultur

Tobias Tobias

Jag var i somras kritisk till hur fumligt Sverige — såsom EU:s ordförandeland i år — betedde sig för att samtidigt fånga möjligheten att det i år också var året för kreativitet och innovation.

Det har knappast slagits på stora trumman, men när slutkonferensen för ordförandeskapet startade igår är det också slutkonferens för det här speciella temaåret.

Jag har fått äran att vara med som expert i en workshop idag, där värdarna är organisationen Upplevelseindustrin och Svenskt Designsamarbete. Rubriken är ”Building our future on culture – creative industries in Europe” och diskussionerna leds av den frekventa Sverigebesökaren och cultural planning-experten Lia Ghilardi. Med också är bland andra Hasan Bakhshi från Nesta och Helsingfors borgmästare Jussi Pajanen.

Klicka här för att följa workshopen direkt på nätet (eller se i efterhand): www.bambuser.com/channel/generator
Tid: kl 13.00-14.30.

Kommentera
11 september 2009 under Analys, Noterat | kommentera

Alla satsar (det är inte bara vi som kommit på något)

Tobias Tobias

Satsningar på kultur och kreativitet i världen utgår från att hitta unika konkurrensfördelar när kunskap och innovationskraft, i stället för råvaror, framför allt driver ekonomierna.

Men hur unikt blir något när alla försöker göra likadant? Surfar runt för att studera Thailands nya initiativ ”Creative Thailand” och hittar den här videon. Förutom översättningen till thailändska skulle det här likaväl kunnat ha varit en video för Bristol, Västernorrland eller Göteborg.

how do we compete in the 21st century
with factories closed dow
workforce unemploye
what is real contribution to our competetive advantag
when technology flattens the worl
market space becomes unlimited
people need more and more variety
and money is no longer the prime limitation
but… are we ready?

Jag säger inte att satsningarna har fel utgångspunkt. Bara att det inte räcker att stanna här. Att ställa den övergripande frågan är inte längre nog. Alla är redan framme vid den.

Kommentera