Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
28 januari 2012 under Noterat | kommentera

Kultur och stadsutveckling

red red

2010lab.tv har samlat några artiklar med europeiska exempel kring kultur, stadsliv och stadsutveckling med utgångspunkten i frågan vad den kreativa klassen betyder egentligen. Ett kul exempel från London handlar om det “journalisthangar” som nu byggs inför OS i sommar och vad som ska hända med den enorma lokalen efter spelen är över. En stor del av utrymmet kommer tas över av en mängd företag inom de kulturella och kreativa näringarna då lokalerna har bra teknisk infrastruktur och är flexibla, ligger nära stadsdelen Hackney Wick där många konstnärer bor och att lokalerna är billiga.

Ett annat exempel från franska staden Nantes handlar om den satsning att skapa ett kreativt kvarter, Hangares à bananes, som inleddes 2007. Den entusiasm som fanns i början har nu avtagit och i kvarterat finns numer i huvudsak bara barer och nattklubbar kvar. Verksamheter som bara är öppna på kvällar och helger och som framför allt lever på att sälja alkohol. I oktober drar en ny satsning igång för att vända trenden. Läs om fler exempel från bland annat Istanbul och London.

Kommentera
19 oktober 2011 under Noterat | 4 kommentarer

Richard Florida om kritik mot ”den kreativa klassen”

red red

Nyligen skrev Tobias ett inlägg om ett skifte i diskussionen kring ”den nya ekonomin” och den ”kreativa klassen”. Utgångspunkten var bland annat Salons artikel med rubriken ”The creative class is a lie”. Även DN följde upp apropå Timbros nya rapport ”Noll koll”.

Nu har Richard Florida skrivit ett svar på Salons artikel. Florida redovisar statistik som visar att den kreativa klassen har vuxit med cirka tre miljoner jobb i USA, 2001-2010, men att fördelningen mellan olika subkategorier varit väldigt ojämn. Han menar också att jobben inom den kreativa klassen under den ekonomiska krisen, 2008-2010, minskat betydligt mindre än inom exempelvis servicesektorn.

Den diskussion Tobias öppnar upp för handlar dock om mer än procentsatser över jobbkategorier. Istället mer om kulturens roll i samhället och vilken typ av satsningar som är mer effektiva än andra när det gäller näringspolitiken. En diskussion som är intressant och viktig att fortsätta.

Nyligen kom även boken ”Handbook of Creative Cities” ut, som Charlotta Mellander redigerat ihop med Åke E Andersson (som myntade ”K-samhället” långt före Richard Florida blev känd) och David Andersson. Även originalverket ”The Rise of the Creative Class” återutges nästa år då det har gått ett decennium sedan släppet av förstaupplagan.

Kommentera
7 oktober 2011 under Analys | 5 kommentarer

Kreativa klassen en lögn?

Tobias Tobias

Det verkar pågå ett skifte kring diskussionen om de kreativa näringarna och hela ”den nya/kreativa ekonomin”. På flera håll hörs en mer skeptisk (eller kanske mer nyanserad) ton än den ofta utopiska utgångspunkten som präglat mycket av diskussionen under 1990- och 2000-talen, exempelvis av Daniel Pink, Chris Anderson och inte minst Richard Florida för att nämna några.

Jag kan förstås inkludera mig själv i den listan också.

Men under många år har jag förväntat mig en motreaktion, och nu tror jag att den är på väg. Utlösande faktor är ekonomiska krisen. Pådrivande är också att det blivit allt tydligare att internet inte gynnar de professionella kreatörerna i första hand.

Onlinetidningen Salon inleder en artikelserie om ”kulturen i kris” där de i en artikel av Scott Timberg proklamerar att ”Kreativa klassen är en lögn”. Timberg gör en genomgång över de kraftiga neddragningar som skett i USA de senaste åren inom de kreativa näringarna på flera nivåer. Där förlorarna varit de som utgör den ”kreativa kärnan” av kreatörer, journalister, förläggare, skivbutiker etc. och vinnarna de som basar över dataservrar i form av exempelvis sociala nätverk-sajter, hedgefonder och butiker som Apple Store.

Lägg till Tyler Cowens lilla bok från i vintras om upplevelseekonomins baksida (Emma bloggar här) och den nya boken ”Free Ride” av Robert Levine. Den senare argumenterar för att ”digitala parasiter förstör the culture business”. Levine drar sina teser lite väl långt, men jag håller med om att det är nya aktörer och teknikbaserade företag som är de stora vinnarna på strukturomvandlingen av kultur- och medieindustrin.

Jag har varit inne på liknande tankegångar och höll bland annat ett föredrag på Volante Academy i våras på rubriken ”Richard Florida är död”. Föredraget handlade om hur idéerna om den ”kreativa klassen” tolkats som att det är skapandeledet av kulturella och kreativa näringar (”kreatörerna”) som står för den ekonomiska utvecklingen. När det egentligen är teknik- och distributionsföretag som lockar investeringarna; Apple, Google, Amazon, Spotify med flera. Alla har de ju som affärsidé att inte producera innehåll själva (med Amazon som litet undantag med tanke på deras nya, egna förlagsverksamhet).

Igår lyssnade jag även till ett föredrag i Norge där ny forskning punkterade sambanden mellan kultur och innovation, attraktivitet och turism. Jag ska återkomma till de resultaten — jag måste kika närmare. Men det verkar inom akademin börja finnas en vilja till motreaktion mot att underblåsa fokus på kulturens instrumentella nyttor (se till exempel kultur för hälsa-konferensen i dagarna).

Parallellt med detta vill också italienske professorn Pier Luigi Sacco — och svenskfavoriten, han dyker upp på Generatorkonferensen och har jobbat mycket med svenska regioner — förflytta fokus från KKN som en separat sektor till att visa på betydelsen av kulturellt deltagande för hela samhället. Detta kallar han kultur 3.0, men påminner om gammal traditionell svensk folkrörelsekultur.

Har jag ändrat mig? Nej, egentligen inte. Att strukturella förändringar sker är uppenbart och vissa behov hos till exempel kulturföretag är lika tydliga som innan.

Men mitt driv har ofta handlat om att nyansera diskussionen, och ibland slår pendeln för långt.

***

För att sammanfatta:

  • Kulturpolitiken har sitt eget existensberättigande. Slå vakt om den.
  • Om vi ska diskutera ekonomisk tillväxt ska vi inte fastna i kreatörsledet.

-

Kommentera
22 december 2009 under Analys | kommentera

Hjälpte inte kulturen i Trollhättan?

Tobias Tobias

Saab läggs ner. Hur påverkar det Film i Väst? För Trollhättans kommun minskar såklart intäkterna i form av skatter och kostnaderna ökar för att hantera arbetslöshetsunderstöd. Men jag gissar att Film i Väst inte påverkas särskilt mycket eftersom filmcentret ägs av Västra Götalandsregionen och bara delvis har sin finansiering från kommunen.

Men nedläggningen väcker ändå en mer generell fråga — för har vi inte lärt oss att där stark kultur finns, dit lockas också talangfulla människor och därmed också företag. Det är i alla fall vad Richard Florida hävdar i sin teori om kreativa klassen. Men i Trollhättan hjälpte Film i Väst uppenbarligen inte. GM lade i stället ner.

Jag raljerar inte, även om det kan verka så. Trollhättanexemplet ställer frågan om sin spets om vad som egentligen är viktigast för sin ort.

Visserligen kan man hävda att Film i Väst sysslar med produktion av kultur (film) som inte främst når de lokala invånarna, till skillnad från ett rikt lokalt kulturliv. Men det går också att driva tesen att kulturen inte är det viktigaste för en ort, utan just jobb eller mer generellt ett starkt näringsliv. Sanningen verkar i alla fall vara att det krävs ett samspel för att skapa en framgångsrik och dynamisk plats, från både ett kulturellt och ekonomiskt perspektiv.

Thomas Niedomysl vid Institutet för framtidsstudier — liksom även tidigare i sin doktorsavhandling vid Uppsala universitet — har visat att kultur sällan är en utlösande faktor för att flytta. I stället är arbetet överlägset viktigast. Även vård och kommunikationer anges högt. Svaren skiljde sig åt mellan olika grupper och till vilken typ av stad som åsyftades. Kvinnor liksom äldre rangordnade exempelvis kultur högre än män. Nöjesaktiviteter rangordnades högt av unga.

Kommentera
10 december 2008 under Utblick | kommentera

Kreativitet för alla?

Tobias Tobias

Jag var på seminariet som Emma nämner nedan (”Creative Britain – Kreativa Sverige”). Det känns som om (s) är mycket nyfikna, och framför allt på angeppssättet ”kreativitet överallt” i stället för enbart ”kreativa näringarna”.

En intressant vinkel, som både huvudtalaren Shelagh Wright, Demos, och f.d. minister Leif Pagrotsky fortsatte på, handlar om kreativitet som en rättighet, oavsett klass. Inte minst angående kreativa klassen och kritiken i den diskussionen om den kreativa klassen som framför allt vit, övre medelklass. Även Katrine Kielos, debattör och chefredaktör, tog upp denna aspekt.

”Det handlar om en demokratisering av att kunna uttrycka sig”, sa Pagrotsky, väntat trygg med den här frågan – det var ju han som starkt bidrog till att sätta den på den svenska politiska kartan för snart tio år sedan. Han fortsatte:

”När jag gick i skolan var det tre-fyra personer av tusen som fick uttrycka sig. De på skoltidningen. Nu har hundratusentals personer bloggar.”

Apropå kulturföretagare eller kulturentreprenörer formulerade Shelagh Wright det fint: grow by staying small.

Med det menade hon att det finns en medveten strävan hos de flesta (i de kreativa näringarna) att fortsatta vara små, vilket inte hindrar att man gärna gör fler och bra saker. Tillväxten ligger snarare i antal företag än att företagen växer.

Själv har jag börjat formulerat lite ytterligare tankar på vad skiftet från enskilda sektorer (som i kreativa näringar eller upplevelseindustrin) till hela ekonomin (som i kreativ ekonomi eller upplevelsesamhälle) innebär. Återkommer.

Kommentera
2 februari 2008 under Noterat | kommentera

I en annan del av Glasgow

Emma Emma

Trots mitt ointresse för deckare och deckardrottningar, läser jag reportaget om Denise Mina i DN i dag. Det är ju så skönt att läsa reportage om sådant man sedan bara kan lägga åt sidan. Jag älskar till exempel att läsa om skidbackar och skidorter – trots att jag aldrig i livet skulle ställa mig på ett par skidor.

Den här gången fastnar jag dock för något jag varken kan eller vill lägga ifrån mig: Denise Minas beskrivning av Glasgow, som en boomande medelklasstad med fokus på det kreativa – men samtidigt mer orättvis och segregerad än någonsin. (mer…)

Kommentera
22 oktober 2007 under Noterat | kommentera

Mer Almi till upplevelseindustrin

Tobias Tobias

Ännu mer pengar till upplevelseindustrin? Absolut, sa jag i SVT:s Kulturnyheterna i fredags. Samtidigt menar jag att upplevelseindustrin är en del av näringslivet och ska varsamt sammanblandas med den icke-kommersiella kulturens finansiering, även om samband finns.

varför offentliga pengar? KK-stiftelsens investeringar behövs just nu för att koppla på de stödstrukturer som ska finnas för näringslivet, men som ännu inte har nått fram till de här kreativa näringarna. Med det menar jag kvalitetssäkring av utbildningar, bättre kontakt med forskning och användning av till exempel Almi Företagspartner.

Apropå det sistnämnda var jag i Umeå i förra veckan och såg ett exempel på vad som mer behövs. (mer…)

Kommentera
28 september 2007 under Noterat | kommentera

Kreativ kritik

Emma Emma

Kunde förstås inte hålla mig från att skriva en kritisk krönika om kreativitetsvågen i Dagens Industri i dag. Det är typiskt mig, jag fastnar i en fråga – och kan inte släppa den. Och på senare tid har jag grubblat massvis över kreativiteten och den i princip enstämmiga hyllningssången till den. (mer…)

Kommentera
19 september 2007 under Noterat | kommentera

Re: Den kreativa vågen

Tobias Tobias

Det finns alltid stor anledning att vara skeptisk om alltför många, utan att fundera, drar åt samma håll. Och det är klart att det är en inspirerande utmaning att peka på det som kanske inte upplevs som självklart.

För tio år sedan var ordet ”kulturekonomi” en oxymoron i mångas ögon och då kunde man vara motvallskärring genom att säga, hörni, det här behöver inte alltid separeras i olika värdesfärer. Har det vänt, helt, idag?

Historikern och författaren Peter England kommenterar här på bloggen Emmas tidigare inlägg om den kreativa vågen och hänvisar till en diskussion på sin blogg.

“Kreativitet”. Bara ordet gör mig misstänksam. Det finns nämligen en ironisk paradox här. Människor som har denna egenskap använder aldrig ordet. Det är ett utifrån-begrepp.

Jag är inte lika misstänksam.

(mer…)

Kommentera
18 september 2007 under Noterat | kommentera

Den kreativa vågen

Emma Emma

En ”kreativ” våg sköljer över oss; överallt talas det om kreativitet, kreativa företag, kreativa näringar, kreativa klasser, kreativa arbetsplatser… Jag kan inte låta bli att tänka på Tomas Tranströmer och hans strof ur ”Med älven”:

Vid samtal med samtida såg hörde jag bakom deras ansikten/ strömmen/ som rann och rann och drog med sig villiga och motvilliga./ Och varelsen med igenklistrade ögon/som vill gå mitt i forsen medströms/ kastar sig rakt fram utan att skälva/i en rasande hunger efter enkelhet. (mer…)

Kommentera