Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
11 oktober 2012 under Samtal | kommentera

SAMTAL/Sira Jokinen Lisse: Samverkan viktigt för konstnärer i det lokala

red red

Sira Jokinen Lisse är utbildad konstnär från Pratt Institute i New York och har varit verksam runt om i världen. Numer har hon sin bas i Motala där hon driver lokala och internationella kulturprojekt där samarbetet är utgångspunkten, ofta tillsammans med näringsliv och skola. Tidigare i höstas talade hon på Jönköpings kulturting.

Vilken roll spelar konstnären i lokalsamhället?
Jag tror att konstnären har, eller snarare skulle kunna ha en mycket stor betydelse i lokalsamhället. Utmaningen handlar snarare om att det finns en mycket begränsad insikt i den kunskap som konstnären har. För att ge ett exempel skulle konstnärer i mycket större utsträckning kunna ingå i stadsplaneringen redan från start, för att skapa en trygg, vacker och på alla vis attraktiv kommun. I dagsläget finns det ett behov av att göra en kartläggning över vilka kompetenser som finns inom yrkeskategorin konstnär och därefter väldigt konkret kunna beskriva hur dessa kompetenser på ett mycket lättbegripligt sätt skulle kunna ge ett mervärde inom respektive kommunområde. Därvid blir de lättare för potentiella uppdragsgivare att välja att anlita en konstnär istället för exempelvis en lärare, assistent, omvårdspersonal, arkitekt med fler.

Hur ska konstnärer som vill ta en tydligare roll i samhällsbygget gå tillväga?
En av de absolut viktigaste bitarna är nätverk och samverkan mellan konstnärer. Idag saknas det ofta nätverk och återkommande mötesmöjligheter mellan konstnärer, såväl på det lokala som på det regionala planet. Det är alltid en tillgång om det är fler som gemensamt vill driva en fråga, istället för enstaka individer, som då ofta uppfattas som ”enbart besvärliga”.

Enligt mig är en viktig del att lära sig hur en kommun styrs, få insikt i den politiska beslutsprocessen för att därigenom effektivt kunna påverka och driva frågor. Med andra ord, att man har kunskap om vem man ska vända sig till och med vilka frågor och vilka redskap som finns tillgängliga för att kunna få till stånd förändring. För de konstnärer som är beredda att engagera sig som fritidspolitiker, så är detta en av de bästa skolorna för att skaffa sig kunskap i såväl kommunens styrning och inte minst lära känna sina partikamrater/lokalpolitiker för att därigenom kunna påverka ”inifrån”, lobba för att partiet ska kunna uppmärksamma och prioritera vissa frågor och därigenom förhoppningsvis även budgetmässigt satsa extra på vissa områden. Jag tror väldigt mycket på att påverka lokalt, eftersom kommunerna i mångt och mycket har självstyre. Börja i det lilla på lokalt plan och därifrån utvidga till det regionala planet.

(mer…)

Kommentera
21 juni 2011 under Noterat | kommentera

Litet museum vinner projekt Rekos pris

red red

Museum Anna Nordlander är Sveriges ”schystaste (sic!) konstinstitution” enligt Rekorapporten 2011. Museet hör till de mindre museerna i Sverige och riktar sitt fokus mot samtidskonst och genus. Museet är mer av en mötesplats för diskussioner kring kön och identitet där konsten används som en utgångspunkt för samtalen.

Förra årets vinnare var Göteborgs konsthall som i år hamnar på en nionde plats, fortfarande rekomärkt dock. Projekt Reko startade 2009 av den ideella föreningen c/o konst och drivs idag av Konstfrämjandet. Projektet går ut på att undersöka arbetsvillkoren för konstnärer som ställer ut vid Sveriges konstinstitutioner. Undersökningen bygger på enkätintervjuer med konstnärer som ställt ut på de 62 undersökta konstinstitutionerna.

Rapporten visar att var fjärde konstnär saknar ett skriftligt avtal och tre av tio konstinstitutioner låter konstnärer arbeta utan avtal. Nära var femte konstnär får betala delar av utställningen själv. Förra årets resultat som visade att det inte går att se någon skillnad i arbetssituationen mellan de riktigt stora institutionerna och de små gäller även i årets rapport.

De nio konstinstitutioner i topp som erhåller rekomärkning är:

  1. Museum Anna Nordlander, Skellefteå.
  2. Bildmuseet, Umeå.
  3. Västerås konstmuseum.
  4. Konsthallen – Bohusläns museum.
  5. Nationalmuseum, Stockholm.
  6. Konsthall C, Stockholm.
  7. Lilith Performance Studio, Malmö.
  8. Moderna museet, Stockholm.
  9. Göteborgs konsthall.

Läs och ladda ned hela rapporten [.pdf]. Läs även Tobias Nielséns essä där han resonerar, utifrån förra årets rapport, kring en tradition och norm av låg ersättning men som på inget sätt är skriven i sten, bara oerhört trög att förändra.

Kommentera