Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
18 november 2013 under Noterat | kommentera

Sista Generator-konferensen (återblick)

Tobias Tobias

Idag och imorgon äger sista Generator-konferensen rum, med tanke på att organisationen Generator meddelat att de upphör. Jag ombads komma med ett inspel till arbetet med ”Creative Sweden 2020″ som pågår framför allt imorgon:

Du har varit på alla Generator-konferenser sedan Åre? Vad har hänt?

Det är bara sex år sedan, men känns som lång tid. Jag googlade fram bloggen från den första konferensen och jag blir lite nostalgisk när jag tänker tillbaka på olika tillfällen både före och efter. Så många fantastiska möten med duktiga människor som varit med och verkligen brunnit för de här frågorna.

Därför är det inte förvånande att jag samtidigt känner att mycket har uppnåtts. Jag började engagera mig enormt mycket i de här frågorna för tio–femton år sedan och vad som framför allt drev mig var två saker. För det första att vissa branscher inte togs på allvar, men idag behöver man bara slå upp Dagens Industri för att se att även de som jobbar med musik eller datorspel tas på allvar från ett ekonomiskt perspektiv.

För det andra såg jag tydligt hur många runt omkring mig föll mellan stolarna politiskt. Det var organisationer och folk som frilansade inom musik, media, film och annan kultur. Inom kulturpolitiken vände man ryggen åt det faktum att många hade företag. Inom närings- eller arbetsmarknadspolitiken förstod man inte den enorma betydelsen.

Hur ser du på diskussionen om kulturella och kreativa sektorn framåt?

Det som jag och andra började tala om kring millennieskiftet har ju inträffat. Vi har en ekonomi och ett samhälle där kreativitet och estetik är viktigare, där platser konkurrerar med varandra med hjälp av image och evenemang, men där också kulturen blivit mer ekonomiserad. På gott och ont.

Den utvecklingen kommer fortsätta. Och även om förståelsen har ökat och mycket har hänt även inom politiken så är det tydligt att nya, gränsöverskridande områden har svårt att få fäste, i alla fall när det gäller ”egna” ministrar som har sina definierade områden. Det behöver inte vara fel – men blir det så att frågorna verkligen tas om hand i befintliga strukturer, vilket det ofta heter? Det är en utmaning.

Tror du inte att politiken är intresserad?

Jo. I många fall tror jag verkligen att politiker är intresserade av många aspekter som kulturella och kreativa näringar-diskussionen handlar om. Men för att politik ska kunna genomföras behöver den bli mer konkret och då är det inte sällan en framkomlig väg att bryta ner vad man vill ha sagt. Att förtydliga, förenkla och prioritera. Det är när man inte ser en konkret lösning framför sig som man inget kan göra.

Vad gör ni på Volante just nu?

Utöver följeforskningsuppdrag jobbar vi dels med uppdatering av statistik för några branschorganisationer. För musikbranschen blir det ny sysselsättningsstatistik, även nedbruten för alla län. För modebranschen kommer vi nu också beskriva branschstrukturen. Det är ju olika främjandeinsatser som behövs för H&M respektive ett nystartat entreprenörsföretag.

Dels har vi nyligen avslutat två mycket intressanta regionala uppdrag där vi utvecklat nya metoder. I nordvästra Skåne har vi skapat en modell för så kallade kulturella fyrtorn. I Norrbotten har vi mätt och beskrivit kulturens betydelse för tillväxt.

Dessutom rullar en del av Volante på med bokutgivning. Jag är på så sätt i högsta grad kulturföretagare själv numera. Det har gjort mig till en både bättre och mer ödmjuk analytiker.

Vad tycker du är viktigt att få med i Creative Sweden 2020-agendan?

För att återkoppla till det som jag var inne på tidigare, tydlighet mot politiken, samt för att skapa en konstruktiv diskussion där man vet man pratar om, tror jag att det är viktigt att börja med att hålla isär och dela upp sig. Några talar utifrån besöksnäring, några om kulturföretagande på livs- och levebrödsnivå. Andra om entreprenörskap utifrån digitala affärsmodeller eller regional utveckling och attraktionskraft.

Men hänger inte dessa olika områden ihop?

Jo, självklart. I ett slutläge vid sammanställningen kan man sedan välja ut övergripande teman också. Men jag tycker att det vanligaste problemet i de här sammanhangen har varit att man pratat förbi varandra från helt olika utgångspunkter. Det har sällan lett någon vart. Det är synd, när det finns så mycket viktig erfarenhet att ta tillvara och uträtta även framåt. Tyvärr kan jag inte själv delta, men jag önskar stort lycka till.

Kommentera
21 augusti 2013 under Noterat | kommentera

Malik om skapande – och när det är klart

Tobias Tobias

Ikväll ska jag besöka Media Evolutions utsålda The Conference i Malmö och lyssna på bland andra den svenska, Oscarbelönade dokumentärfilmaren Malik Bendjelloul.

Jag lyssnade på hans Sommar-program häromveckan. Efter en trevande inledning lyckades han fint knyta ihop sin berättelse och det är två saker jag tar med mig.

Han återkom till att det är skapandet i sig som är det lustfyllda, inte att njuta av frukterna av det. Egentligen sa han inte detta rakt ut om sig själv, men det var tydligt att han i efterhand snarare såg tillbaka med glädje på den mödosamma processen fram till resultatet, än njöt av den oerhörda Hollywoodframgång som han lyckades skörda.

Han hänvisade till exempel till en intervju han gjort med Bill Drummond, som för övrigt stod på samma konferensscen som Malik ska prata på ikväll för två år sedan. Bill Drummond var från början känd för sina KLF-hits, men senare för att han och sin artistkollega brände 1 miljon pund 1994. Orsak: han ville inte längre bära oket av framgång. (Okej, bakgrunden är något mer komplex, men detta var vad Malik tog fasta på.)

Vad som också fäste utifrån Maliks berättelse var frågan om när ett verk är klart. Enligt honom själv var Searching for Sugar Man inte alls klart då de första kopiorna började skickas ut. Han hade ju bara gjort sina 3D-animationer med en enkel iPhone-app för några tior.

Men till slut stod det klart att filmbolag och filmfestivaler tyckte att filmen var tillräckligt klar, och Malik slutade med sina invändningar — när alla andra var så nöjda.

Kanske är det ett av ett bokförlags, filmbolags eller musikbolags viktigaste uppgifter att säga stopp och sätta ramar. Oftast pratar man om motsatsen, att det viktiga är att förädla och utveckla. Men detta är ett annat perspektiv.

Detta ska inte blandas ihop med att enbart sträva efter good enough. Målsättningen måste alltid sättas högre, men på väg mot sin vision måste ibland en gräns dras. Skaparen själv riskerar att bli väldigt närsynt inne i processen. Samtidigt är det denna närsynthet — och ibland, besatthet — som ser till att arbetet fortsätter, med okuvlig omtanke kring alla detaljer. Om ni inte sett dokumentären The Promise om Bruce Springsteen så ger den en fantastisk inblick i detta. Läs vad jag skrev om den då den visades på SVT.

Men ändå. Någon behöver säga stopp till slut, och om inte upphovsmannen kan själv så blir det ”utgivaren”.

Det kan i många fall också handla om att sätta ramar från början. När jag själv pratar med potentiella författare så brukar jag framhålla att inte börja med att skriva ”Bibeln”. Att skriva en bok är alltid en utmaning och att börja med ett mer fokuserat verk är i de flesta fall att föredra. Låt i stället livsverket komma senare, efter ett par andra böcker.

***

På The Conference ser jag också fram emot seminariet Libraries in a Digital Age. Vi får se om jag återkommer i ämnet. Det har gått ett tag sedan jag gick loss kring eböcker här på bloggen.

 

Kommentera
26 mars 2013 under Noterat | kommentera

Kultur och attraktiva städer (Kulturting, Jönköping, del 2)

Tobias Tobias

Om vi på Kulturtinget i Jönköpings län började med att prata om ”Kreativa Europa” så fortsatte vi med Sverige och mer konkret kopplingen till samhällsplanering och attraktionskraft.

Först pratar jag. Sedan pratar Rudolf Antoni, utredare och biträdande näringspolitisk chef för Fastighetsägarna.

Jag följde upp Johanna van Antwerpens europeiska perspektiv med att försöka ge en bakgrund till varför och hur vi pratar om kulturella och kreativa näringar. Det blev också en slags blinkning till mitt tidigare föredrag om Kulturskolans betydelse.

I sitt föredrag utgick Antoni bland annat från den rapport han skrivit för Fastighetsägarna, “Kulturen och staden”. I rapporten har ett kulturindex tagits fram över invånarnas kulturvanor i de 34 största svenska städerna. Sedan ställs kulturindexet mot andra variabler som befolkningsökning, andel högutbildade, bostadsrättspris, handelsindex, arbetslöshet, folkmängd och inkomst för att se hur sambandet ser ut dem emellan. Sambandet mellan ett högt kulturindex visar sig vara vara särskilt starkt mellan en hög inflyttning och hög utbildning och ett högt handelsindex.

 

Kommentera
27 november 2012 under Noterat | 1 kommentar

Missade möjligheter? (Om debattartikeln)

Tobias Tobias

image

Svenska Dagbladet idag, debattsidan Brännpunkt. Hela versionen publiceras dessutom på webben här.

Handlingsplanen för kulturella och kreativa näringar handlar inte bara om några branscher, utan om att modernisera synen på företagande generellt.

Sedan är det en sak för sig att näringsministern inte bättre rundar av den här handlingsplanen genom att åtminstone peka lite visionärt framåt, i stället för att bara säga att nu ska vi går över till ordinarie främjarverksamhet, eller hur det nu var hennes statssekreterare uttryckte sig igår på Generatorkonferensen. Om det är något jag tar med mig från årets Generator är det just detta klumpiga avslut: nej, det blir inget mer.

Men kanske kommer det inte spela så stor roll. Joppe Pihlgren, en av de få som varit på alla Generator-konferenser (ihop med mig och Nicke Lundmark, vem mer?), sa att nu kanske det tvärtom blir så att nu vet man, nu kan man köra vidare ändå på sitt sätt.

Fast några bra delar skulle nog behöva uppmuntran och direktiv. Emma har särskilt pekat på olika utbildningssatsningar.

Kommentera
2 augusti 2012 under Noterat, Utblick | 2 kommentarer

Just nu i Boston: AoM

Emma Emma

Jag befinner mig i Boston, USA, för att delta i Academy of Management, världens största konferens för företagsekonomiska akademiker. Och jag har bestämt mig för att bara gå på spännande saker och fullkomligt strunta i vad jag ”borde” gå på.

Mina två huvudspår är Management Education, av naturliga skäl, och Management & Spirituality, av rent intresse. Jag har två egna sessioner, en där jag – tillsammans med en massa andra – ska diskutera behovet av humaniora i ekonomutbildningar, och en där jag ska presentera vårt samarbete mellan Handelshögskolan, Dans- och Cirkushögskolan & Cirkus Cirkör.

(Den sistnämnda har faktiskt Wall Street Journal visat intresse för och det är jag mäkta stolt över. Det är trots allt 10 000 deltagare – och hur kul är det inte att Wall Street Journal, som är här och bevakar, hittar just mitt lilla papper och kontaktar mig??? Även om det säkert inte blir något.)

Ärligt talat är det sällan jag brukar vara såhär peppad för konferenser. Jag kan knappt vänta tills det drar igång på riktigt i morgon.

Det första jag ska göra i morgon bitti är att gå på en timmes meditation. Så inleds varje dag och det är väl ännu ett tecken på att företagsekonomin är på väg att förändras och bli mer medveten. Därefter har jag ett par sessioner och en lunch, innan det är dags för eftermiddagens höjdpunkt: ”Economic Systems of the Future”. Jag har skumläst artiklarna – och det verkar bli ett höjdarseminarium, där det bland annat argumenteras för vikten av att tänka om och tänka nytt och skapa en ”Caring Economy” istället för den ”Competitive Economy” som vi har i dag. Åh, vad jag längtar!

Lyckas jag bara hålla fast vid intresset och nyfikenheten; slipper jag bara drabbas av den beräknande, kalkylerande och lite ogina inställningen, som ofta präglar akademiker; kan jag hålla fast vid kärleken och inte enbart kritiken, ska det här nog bli en riktig höjdarkonferens! Och för säkerhets skull har jag bokat egna yogaklasser varenda dag på Back Bay Studio, som ligger alldeles här bredvid. Det tror jag att alla akademiker borde göra! Yoga gör alla konferenser bättre!

Kommentera
21 augusti 2011 under Samtal | kommentera

SAMTAL/Svante Beckman: Norden har en unik enhetlighet i kulturpolitiken

red red

Svante Beckman är professor vid Tema Q (tema kultur och samhälle) vid Linköpings universitet där han bland annat forskar kring kultursektorutveckling och kulturarbete. Fram till årskiftet 2011 var han även ordförande för SweCult, ett kulturpolitiskt center som arbetar för att främja kulturpolitisk forskning och skapa samverkan mellan forskare och andra typer av aktörer. Den 23-25 augusti är det dags för den femte nordiska konferensen för kulturpolitisk forskning som i år äger rum i Norrköping. Svante Beckman är ordförande för konferensens vetenskaplig- och organisationskommitté.

Vilka är de viktigaste frågorna under årets konferens?
Temat för årets konferens är kulturpolitikens gränser som är väckt av olika samtida förändringar som är av intresse för den kulturpolitiska forskningen och inom kulturpolitiken självt. När det gäller det politiska  systemets organisation gäller det fördelningen mellan internationell, nationell, regional och kommunal nivå. Där händer det mycket, dels så framträder ett nytt kulturpolitiskt etablissemang på EU‑nivå som vi har massor med åsikter om. Dels så är det den så kallade portföljmodellen som återaktualiserar frågan om ansvarsfördelningen mellan stat och region. Liknande typer av diskussioner förs även i de andra nordiska länder.

En annan dimension har att göra med fördelningen mellan hur mycket av den publika kulturen som ska vara under ett offentligt ansvar och hur mycket som ska vara marknadsdrivet. Ytterligare är en klassisk gränsdragningen kring beslutsfattning är också hur mycket konstnären, antikvarien eller politikern ska bestämma. Huvudtemat är egentligen att intressera sig för de grundläggande frågorna om hur kulturpolitiken är beskaffad, vilka som bedriver kulturpolitik och vad det är för förändringar som sker i det kulturpolitiska regleringssystemet.

Går det att se några trender kring vad det forskas om och diskuteras?
Ja, dels så har regionaliseringsfrågan väckt en massa forsknings- och utredningsverksamhet på olika nivåer. Sen så är det att kulturen i första hand inte ska uppfattas som någon offentlig bildningsinstitution utan som en typ av industri. Det är oerhört uppmärksammat både politiskt och inom forskningen. Under de senaste fem till sju åren har det vuxit fram en omfattande kulturekonomisk forskning i det här landet som det fanns väldigt lite av för tio till femton år sedan. Det har tagit en ordentlig skruv och pratet om ”cultural industries” och ”cultural planning” har närmast blivit en landsplåga i det kulturpolitiska pratandet.

Hur viktigt är det med just ett nordiskt utbyte?
Kulturområdet är ett gammalt nordiskt samarbetsområde, olika typer av kulturpolitisk samordning och gemensamma satsningar är något som vi kan hitta ända bak till mitten av 1800‑talet. Det finns därför en slående likhet i den grundläggande kulturpolitiska strukturen i de nordiska länderna som är uppbyggda efter en nordisk välfärdsstatlig kulturpolitisk modell där de nordiska länderna har inspirerat och kopierat varandra. Det finns internationellt sett en ganska unik enhetlighet, både i kulturpolitiska institutioner och i ideologin och synsättet i de nordiska länderna.

Sen så finns det också praktiska skäl. Det finns väldigt mycket samarbeten mellan forskare i de nordiska länderna. Så det är också en viktig anledning för de här personerna att få möjlighet att träffas då och då och utveckla nya typer av samarbetsprojekt.

Skiljer sig den nordiska diskussionen från Europa i övrigt?
Internationellt utmärker sig kulturpolitiken först och främst av att i en lång rad länder, dock inte alls de nordiska, så har finanskrisen lett till mycket omfattande nedskärningar utav offentligt stöd till kultursektorn. Så internationellt är det det mest uppmärksammade temat men i och med att det inte är aktuellt i de nordiska länderna så har vi inte märkt särskilt mycket av de diskussionerna i de nordiska länderna.

Det beror också på vad man jämför med eftersom den kulturpolitiska strukturen ser ganska annorlunda ut i olika länder. Exempelvis ser diskussionerna annorlunda ut där det inte alls är så omfattande offentliga åttaganden utan mycket mer priva stiftelser och liknande typ av aktörer. Portugal är extremexemplet där Gulbenkianstiftelsen svarar för väldigt mycket för vad som i Norden uppfattas som offentliga finansiella ansvarsområden.

Kommentera
3 maj 2011 under Noterat | kommentera

Solig start på vår utbildning

Tobias Tobias

Soligt var det när jag och Emma Stenström höll i vår introduktion till kulturekonomi och kreativa näringar i förra veckan.

Tack alla ni som kom! Tack även till DICE och Folkoperan för studiebesöken.

Detta var också första tillfället för Volante Academy. Vi är glada över resultaten från utvärderingen — 5,5 på den teoretiska delen och 5,8 på kunskapspromenaden där 6 var mycket bra och 7 max — men ser flera möjligheter till förbättringar.

26 maj blir det fördjupning på samma tema — hur tar vi diskussionen om kulturella och kreativa näringar? ska vi ens tala om dem som en enhet?

Dessförinnan hinner det bli en intressant dag om sociala medier och crowdfunding inom kulturen.

Kommentera
2 november 2010 under Noterat | kommentera

Generator 2010 i Piteå – sista anmälningsdag idag

Tobias Tobias

Det är sista dagen idag att anmäla sig till konferensen Generator som äger rum 23-24 november i Piteå.

Där blir det mycket snack om kulturella och kreativa näringar. Själv ska jag leda ”Visionsboxen”, som av arrangörerna presenteras så här:

Under konferensens andra dag kommer vi att sätta samman en tankesmedja med ett antal utvalda personer som placeras i ett separat rum kallat ”Visionsboxen”. Under ledning av Tobias Nielsén (Volante) ska dessa personer lyfta blicken och diskutera visionen om satsningar på kulturella och kreativa näringar de närmaste fem till tio åren. Hur ser framtiden ut? Vilka utmaningar står vi inför? Och hur bör vi tackla dem? Tanken är att även du som konferensdeltagare ska komma med inspel och tankar till denna tankesmedja under dagens lopp. Några av deltagarna är: Evelina Wahlqvist, Göteborgs Universitet, Rasmus Wiinstedt-Tscherning, Center for Kultur- og Oplevelsekonomi, och Martin Thörnqvist, Media Evolution.

Andra som medverkar är bland andra Scott Cohen, grundare av the Orchard, Monica Lindh Karlsson, utbildningsansvarig på Designhögskolan Umeå Universitet, Pär Lager, vd för Berghs School of Communication samt Peter Sunde, grundare av Flattr.com (och verksam bakom The Pirate Bay).

Kommentera
22 juni 2010 under Noterat, Utblick | kommentera

Tagna på allvar

Tobias Tobias

Europa Europa Europa. Jag har hållit nere resandet de senaste tre åren men nu är jag i Bryssel igen. Det är bra att följa hur tankegångarna går i olika länder och inte minst inom EU. Inte för att det alltid är klokt, men för att det får sådan påverkan på Sverige; inte främst genom lagar eller finansiering utan för att plantera eller bekräfta tankegångar kring samhällsplanering.

Jag skriver från konferensen European Cultural & Creative Industries Summit 2010 i Bryssel. Nyss var jag på scen. Nu flimrar exempel förbi på olika initiativ för att stödja dessa sektorer. Några av sådana jag har hört dussintals gånger och några nya som verkar intressanta. Vi är ett flera från Sverige här – jag har sett representanter för Näringsdepartementet, Tillväxtverket och Generator (Johanna Skantze på scen snart; för övrigt är hon en av bara tre kvinnor bland totalt 16 på scen idag).

Dagen inleddes med några chefstjänstemän på EU:s avdelningar för kultur respektive näringsliv. Många talar om att kulturella och kreativa näringar börjar tas på allvar för första gången och just nu har ett window of opportunity, vilket framför allt syftar på att arbetet med Europa 2020 är igång. Grönboken – som vi sammanfattat och talat om – nämns också i det sammanhanget.

En stor förändring också är också hur många som faktiskt talar om holistiska och länkade policyåtgärder mellan olika områden. Reinhard Buescher, chef för innovation på DG Enterprise and innovation, konstaterade att för tre år sedan hade han nog inte blivit inbjuden och hade inte heller haft något att komma med. Nu kom han med 100 miljoner euro till bordet.

Han presenterade Creative Industries Alliance (bilden närmast), en ny plattform som utifrån åtta-nio partners ska sprida information, mäkla mellan aktörer och stimulera aktiviteter i syfte att ”kapitalisera bättre på kreativitet”. Om jag förstod det rätt så är det enbart 7,5 miljoner euro som är kontanta medel från kommissionen, resten ska motfinansieras. Han sa: ”European actitivities should not burn money, but add value.”

Själv talade jag om arbetet med European Cluster Observatory då jag och Dominic Power jämfört 254 europeiska regioner samt nya boken ”Creative Business” (bilden längst ner).

Återkommer senare med fler intryck.

Det är sol ute. Men till konferenslokalen når inget väder.

Kommentera
30 maj 2010 under Noterat | kommentera

Much ADO About Nothing?

Emma Emma

ADO = ”Art, Design & Organization Studies” var temat för helgens workshop på Hönö – och rubriken var ett av de många namnförslag som dök upp.

Det var lite förvirrat minst sagt, men vänligt. Inga maktstrider, inget akademiskt Robinson, vilket gladde mig oerhört.

Workshopen började med att vi presenterade oss via våra ”evocative objects”, sådana som inspirerar oss i vårt arbete.
Jag kunde inte komma på ett enda.
Min relation till objekt är i princip obefintlig – eller möjligtvis omedveten. Det spelar ingen roll om jag skriver för hand, på Mac eller PC; om jag gör det i tystnad, till hög musik eller bland folk; hemma, på kontoret eller café; i ordning eller röra.

Kanske har jag något slags ”prylanknytningsproblem”. Jag har ingen relation till saker, vilket alltid möts med viss misstänksamhet i designkretsar.
Kan man ha det om man ska forska om eller i design? Måste man inte älska prylar?

På klassiskt kreativt manér fortsatte vi med att samla och bygga objekt som illustrerade de koncept vi var mest intresserade av, individuellt och i grupp. Jag hade turen att hamna i en interdisciplinär grupp med en designer, en kompositör och ytterligare en ekonom – och som alltid nuförtiden landade jag i slutsatsen att det var i själva samarbetet som det hände något. Åtminstone för mig.

Efter 45 år som ensamvarg, verkar jag gå en ny era till mötes. Nu är jag enbart intresserade av att arbeta tillsammans med andra.

Gruppen bredvid hamnade dock i motsatt slutsats och vägrade att bygga ihop sina respektive koncept till ett gemensamt. Trots att det enbart var en lek. Det var rätt talande, det också. Och rörande.

Sedan följde 24 intensiva timmar av mer traditionellt akademiskt workshoppande. Andra har säkert en helt annorlunda bild, men det jag tar med mig handlar främst om hur vi ska se på relationen mellan konst, design och organisationsforskning.

Återigen landade jag personligen i samarbetet. Jag ser mig varken som konstnär eller formgivare, men uppskattar att samarbeta med bägge grupperna. På så lika villkor det bara går.

Här skiljer jag mig dock från många av mina forskarkollegor. Många andra organisationsforskare inom detta fält vill också själva skapa konstverk och/eller designartefakter. De ser sig också som – eller är – konstnärer och/eller formgivare.

Just nu funderar jag mycket på om man måste vara det. Måste man själv skapa konst eller design om man arbetar på detta fält som organisationsforskare? Eller är det snarare ett hinder för att skapa interdisciplinära samarbeten?

Samtidigt råder det förstås ingen tvekan om att det också finns likheter mellan konstnärer, formgivare och organisationsforskare. Kunskapandet inom respektive kategori påminner om varandra. Alla sysslar på ett sätt med något slags organisation, eller, för att använda Bruno Latours ord, ”komposition”. Likaså sysselsätter sig alla förstås med något slags forskning, om än med olika förtecken, precis som det förstås finns konstnärliga, estetiska dimensioner överallt.

Fast spelar det egentligen så stor roll? Jag är säkert naiv, men jag kan tycka att behållningen inte ligger i att hålla på att definiera och positionera olika slags kunskapande, utan snarare i att hitta fruktbara samarbeten.

Och som alltid handlar det förstås mest om personer och relationer, och som alltid var det också den allra största behållningen av hela workshopen. Jag fick några riktigt bra idéer, några nya vänner och en hel del riktigt bra kontakter, som arbetar med liknande frågeställningar. Det var, som alltid, det mest värdefulla och den stora behållningen.

Förutom att jag för första gången i mitt liv fick chansen att besöka Bohusläns skärgård.

I morgon ska jag, likaså för första gången, träffa Anders Borg. Målsättningen är att vi ska förklara vilka konsekvenserna blir för ett antal scenkonstinstitutioner, däribland Dansens hus, om förslaget att skippa momsen för ideella organisationer och stiftelser blir verklighet. Men mer om det i morgon. Kanske.

Kommentera