Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
1 juni 2016 under Noterat | kommentera

Bokbranschen och Volante (gästblogg på Svensk Bokhandel)

Tobias Tobias

Jag har gästbloggat hos tidningen Svensk Bokhandel i två veckor.

Fokus ligger på bokbranschen, och utifrån Volantes perspektiv — men jag tog tillfället att fundera varför förlag, författare och andra aktörer i bokbranschen varit så frånvarande i diskussioner om kulturella och kreativa näringar eller kreativ sektortrots att bokbranschen i alla definitioner ingår.

Var är satsningarna?
”Bokbranschen isolerar sig och går därmed miste om en rad möjligheter, såsom finansiellt stöd, utbildningar och kompetenshöjande åtgärder för författare”

Enögd litteraturbevakning
”Det här är ett tips för svensk litteraturbevakning. Många är intresserade av sakprosa, popvetenskap och ekonomiböcker. Det råkar för övrigt vara en typ av böcker som jag alltid har hållit högt – och som dessutom Volante främst ger ut.”

Jag sörjer kritikern
”… handlar om bristen på kritiker som vågar tänka och tycka själva.”

Varför ger vi ut böcker?
”Svaret på frågan ovan svarar även på nedan. Varför ger Volante ut en ungdomsbok i vår? Varför gav vi i höstas ut en barnbok? Sysslar inte vi med sakprosa, populärvetenskap och management framför allt? Vi ger inte ut böcker för att ge ut böcker.”

300 ansökningar – bra för boken
”… svarar på jobbansökningar och slås samtidigt av hur stark bokens ställning är bland många i 20- och 30-årsåldern.”

 

Kommentera
3 december 2014 under Analys, Noterat | 1 kommentar

David och Goliat – kulturens och kreativitetens roll

Tobias Tobias

Jag höll ett föredrag på Mälardalsrådets konferens på temat ”Kreativitetens värde” i förra veckan. Nedan är min sammanfattning av mitt budskap, som jag ombads skriva till Mälardalsrådets webbplats. Där kommer även videoklipp att ligga.

Tips: se även rapporter och annat från Mälardalsrådets arbete i övrigt med en ”öppen och kreativ region”.

11_141125_MDR_MD_1492

 

Låt oss tänka förbi myterna om kreativitetens värden. Det blir felaktigt att betrakta dessa värden som något från sidan, som något oväntat och bara förekommer ibland.

Kreativitetens värden är i stället centrala och blir allt viktigare. Jag ska ge några förklaringar.

Allting blir bättre med en historia – och låt mig gå tillbaka till den om David som besegrar Goliat. Denna myt brukar beskrivas som att David gör det omöjliga, tack vare fantasi, inspiration och mod.

”David och Goliat” är också titeln på en fantastisk bok av Malcolm Gladwell, en bok som mitt förlag Volante gav ut på svenska i början av 2014. Författaren Gladwell pekar på att det i själva verket inte var särskilt oväntat att David vann. Snarare var det helt rimligt om man känner till förutsättningarna. Slungkastare såsom David var helt enkelt en typ av krigare som alltid hade goda möjligheter att besegra en fotsoldat med tung rustning, det vill säga av Goliats typ.

På motsvarande sätt handlar kreativitetens värden inte om något som vi ska vara förvånade över eller ses som en anomali. Kreativitetens värden finns här hela tiden, och blir allt viktigare.

Jag kan börja med att nämna det självklara, apropå själva berättelsen om David och Goliat. Vi bär med oss språket och historier hela tiden, och sådana möjligheter skapar en grogrund för vår identitet och vårt sätt att kommunicera.

En annan aspekt handlar om att vi ska undvika motpoler – det blir kontraproduktivt att måla upp David-mot-Goliat-situationer. På så sätt tror jag inte heller på begrepp som ”kulturledd utveckling” (på engelska culture-led development eller regeneration).

Samverkan blir i stället nyckelord, till exempel för stadsutveckling. All möjlig kreativitet behövs för att hantera våra utmaningar framåt – inte minst hur våra städer ska kunna växa på ett hållbart sätt.

Det innebär också att kulturella och kreativa sektorn behöver öppna upp sig och fundera utanför sina egna branschspår. Inte sällan krävs förnyelse ändå, av andra skäl – många kulturnäringar, och personer som jobbar i dem, möter hårdare och förändrade villkor på sina egna marknader; såsom bokförlag, filmbolag, journalister.

Konkret tycker jag att det kanadensiska projektet One Millionth Tower är ett bra exempel på samverkan. Här samarbetar olika kompetenser, bland annat arkitekter och animatörer, med lokalbefolkningen för att utveckla miljonprogramsområden.

Kreativitetens värden handlar dessutom om vilka jobb som finns kvar. Vi lever i tider av ökad automatisering och jobless growth, tillväxt utan ökad sysselsättning. Vilka jobb kommer egentligen bli kvar? Enligt ny forskning så kommer ungefär hälften av nuvarande yrken försvinna inom tio–tjugo år, men av de kreativa yrkena så är siffran snarare åtta av tio.

Slutsatsen är alltså att kreativitetens värden inte handlar om tillägg, utan om något som finns med oss hela tiden – och som kommer bli ännu viktigare framåt beroende på samhällsutmaningar, inte minst en förändrad arbetsmarknad.

Kommentera
25 oktober 2014 under Noterat | 1 kommentar

Creative Cities and Crossovers

Tobias Tobias

I gave a talk at the 6th Asia-Europe Culture Ministers Meeting in Rotterdam last week – and returned home with a few conclusions. The headline of the three-day conference was Creative Industries.

The first conclusion was how we talked about creative cities as important for creating a sustainable future. Every available and useful tool is needed to tackle current and future challenges. New innovations are needed, and hence creative skills are critical.

This illustrates however a shift, compared to previous policy discussions which emphasize attractiveness or the cultural and creative sector (and the creative industries). The background report was titled Crossovers and when writing about “creative cities”, Charles Landry – perhaps the person most associated with the term – emphasizes sustainability.

I would not say that this is new. In a blog post almost three years ago, looking back at the previous year, I dubbed 2011 ”the year of ‘the change'”.

***

Back to Rotterdam. I was one of the speakers at the workshop, which happened to be labeled “Creative Cities”. I was invited by the Department of Culture of Sweden (for reasons you have to talk to them about ;-). However, my talk circled around why it is important to apply a holistic perspective designing policies for a ‘creative city’. At the least, this involves a combination of cultural policy and business and innovation policy.

What is important here  is that innovation or economic policy must not colonize cultural policy. This would imply an imbalance that would not acknowledge the central role of art and culture, and would thus reduce their significance for the economy.

***

There are of course various perspectives at a conference like this. Representatives from the Asian countries stressed the cultural heritage and I talked more about creative industries such as the music industry, mentioning Spotify and Max Martin.

After this session I headed to a more informal workshop with the European Creative Business Network, invited by Leo van Loon (at the picture below). The perspective here was more action-oriented and start up-focused, although crossover was a key word also here.

 

IMG_7533-3.JPG
IMG_7537-3.JPG

 

IMG_7542-2.JPG

 

 

Kommentera
11 april 2014 under Noterat | kommentera

Kreativa näringar?

Tobias Tobias

20140411-095842.jpg

 

Jag har varit på London Book Fair och ägnat mig åt kulturekonomi i praktiken för Volante förlags del.

Det kan vara den mest okreativa miljö som finns, och jag tänkte på hela diskussionen om kreativa näringar och vad som då inte är kreativt. Men man måste förstås se ordet som en etikett. Det har vi pratat om många gånger.

Att vara på en bokmässa för professionella — det vill säga inte som i Göteborg, vars mässa riktar sig till läsare, journalister och bibliotekspersonal — är ändå en bild av hur kulturekonomin är organiserad. Utifrån skapandet så finns lager på lager med tjänster för att ta ut detta till skapande till världen, och i olika former. Det är viktigt att se att flera av personerna som är på den här mässan också kan ha viktiga funktioner i skapandeprocessen — som initiativtagare, som idédrivare, som stöd — men just här är allt annat är kreativt. Vi sitter vid borden och hör presentationer av titlar och författare, halvtimme efter halvtimme.

Mässan är också en illustration av den fortsatta betydelsen av mötesplatser då man träffas. Även om man har mejlkontakt året runt är det vi sådana här tillfällen som relationer vårdas och utvecklas. Vi är trots allt människor och inte tangentbordsrobotar.

Kommentera
12 februari 2014 under Samtal | 1 kommentar

”Intresset för Kreativa Europa är stort”

Tobias Tobias

RNstor

Robert Nilsson är upphovsrättsjurist i grunden och arbetar som kansliråd vid Kulturdepartementet. Där han bland annat representerar Sverige i förhandlingar med EU-rådets arbetsgrupp för kultur (Culture affairs Commitee). Det handlar exempelvis om att delta i budgetförhandlingen om Kreativa Europa – EU:s nya kulturprogram 2014-2020. Robert är också ansvarig på departementet för frågor gällande den kulturella och kreativa sektorn och närliggande frågor som innovation och attraktionskraft.

Hur ser du på det svenska kulturlivets intresse för Kreativa Europa-programmet och Europafrågorna generellt?
Jag uppfattar tydliga tecken om att intresset och nyfikenheten är stor! Programmet har ju precis gått igång sedan den 1 januari i år och signalerna från både Filminstitutet och Kulturrådet som organiserar kontakt- och informationspunkter för programmet bekräftar den bilden. Även andra aktörer jag talar med vittnar om en mycket högre aktivitet än vad som tidigare var fallet med det gamla programmet.

Handlingsplanen för kulturella och kreativa näringar (KKN) är slut. Vad skulle du vilja säga till personer ute i kommuner och regioner som arbetat med projekt som har avslutats eller är på väg att avslutas?
Släpp inte taget! KKN-frågorna är definitivt inte någon dagsslända.

Handlingsplanen var aldrig tänkt att ha en permanent funktion. Istället var det en katalysator för att främja etableringen, diskussionen, och kunskapen kring vad vi kallar de kulturella och kreativa näringarna. Det syftet uppfylldes väl. En ytterligare positiv, och för den fortsatta utvecklingen avgörande effekt av handlingsplanen, var att myndigheter från kulturområdet och näringsområdena fördes samman i arbetsprocesser och samarbeten som i sig är oerhört viktiga när sammanhangen och faktorerna för KKN-sektorn ska identifieras och prövas.

Om handlingsplanen var steg ett. Så befinner vi oss nu i steg två där begreppen mer har etablerats i myndighetsstrukturerna. Och därmed rör vi oss mot en situation där kulturen och de kreativa näringarna tas på allvar och vinner alltmer respekt inom nya områden och samhällssektorer.

Du har berättat att i Europasammanhang säger ni ‘kulturella och kreativa sektorn’, inte ‘industries’, det vill säga ‘näringar’. Vi gillar ju själv det. Tycker du att allt fler bör ta efter i Sverige?
Begreppsändringen inom EU till sektor istället för industri har till avsikt att balansera helheten bättre. Det vill säga mellan den kulturella kärnan och den industriella verksamheten. Det har varit en klok förändring som nyanserar definitionen och som inte skapar utestängande avgränsningar. I svenska språket är ju begreppet näring inte lika avgränsande som begreppet industry på engelska. Men samtidigt är det viktigt att vi kan behålla en öppenhet i definitionerna.  Eftersom vi rör oss i ett fält där vi måste vara ödmjuka för att utveckling och kreativitet skapar helt nya verksamheter och innovationer på kulturell och konstnärlig grund, och i en takt och form som vi inte traditionellt varit vana med.

I vilken del av Europa sker mest spännande saker nu när det gäller initiativ inom kulturen? Vart ska vi åka om vi vill lära oss något?
Det finns så många spännande områden. Till exempel Essen i Ruhr som utifrån en helhetssyn på den kulturella och kreativa sektorns potential lyckats lyfta ett avstannat och uppgivet industrisamhälle och skapa både tillväxt och framtidstro.
Samtidigt är det viktigt att lyfta den viktiga funktionen som nätverksbyggande och erfarenhetsutbyte har för den fortsatta utvecklingen, både nationellt och internationellt.

Du jobbar med ett projekt som innefattar Ryssland också. Vad tar ni fasta på där?
Northern Dimension Partnership on Culture (NDPC), är ett samarbete inom arbetet med ”Den Nordliga dimensionen”, en gemensam politik som delas av fyra likställda parter: EU, Island, Norge och Ryssland. I samarbetet har man valt att fokusera på kulturella och kreativa näringar i regionen. Detta sker genom att belysa den sektoröverskridande karaktären hos de kulturella och kreativa näringrna och genom att organisera möten och seminarier för att sammanföra intressenter såsom entreprenörer, finansiärer, tjänstemän med fler.

Kommentera
6 december 2013 under Noterat | 2 kommentarer

Det är hög tid

Tobias Tobias

20131206-075116.jpg

 

De senaste dagarna har flera dragit en lans för kulturpolitiken i något oväntade sammanhang. Det är precis vad kultursektorn och kulturpolitiken behöver. I stället för att förvilla sig i antingen passiv förvaltning eller inbördeskrig (läs: debatten om Stockholms friteatrar), som ingen utom de närmast berörda knappt noterar tyvärr, så kan man läsa i Dagens Industri.

I det ena fallet apropå Pisa-undersökningen och bildning, i det andra utifrån mer ett direkt ekonomiskt perspektiv.

Idag skriver journalisten Jan Gradvall apropå kreativa näringar och Sydkorea, och avslutar med en sylvass formulering om hur synen på kulturpolitik behöver uppdateras:

”I det sydkoreanska samhället finns väldigt lite tid för det som är grunden i kreativa näringar: kultur och fritt skapande utan krav på avkastning. Precis det som den nämnda svenska kommunalpolitikern nedvärderande kallade för lattjolajbanpengar.

Kultur är inte ens en hobby. I den nya innovationsdrivna ekonomin har det jag skriver om på dessa sidor i Di Weekend — musik, tv, film, böcker — blivit grundförutsättningen för nytänkande. 

I stället för att betrakta stöd till kultur som allmosor, en kvarleva från industrialismen, är det hög tid att vi börjar kalla kultur för vad det faktiskt är.

Investeringar i hjärnan. Medel för tillväxt.”

Tidigare i veckan kommenterade PM Nilsson på DI:s ledarplats Pisa-undersökningen: ”Skolkraschen är större än skolan.” Han landar i ett försök att reda ut varför, egentligen, Sverige halkar efter och konstaterar att den diskussionen inte riktigt förs: ”… det finns en svår debatt där Sverige är oförberedd och där vi knappt har ord.”

Hans eget svar utgår från andra resultat i Pisaundersökningen, nämligen sämre kondition och sämre styrka, samt sämre läsförståelse.

”Detta är ett slags kulturfråga om att andlig och kroppslig bildning i bred bemärkelse har nedprioriterats till förmån för en urstark underhållningskultur med jättelika arenabyggen som tempel i snart sagt varje stad. Att ändra detta kräver en mycket bredare och svårare diskussion om attityder där fler än skolpolitiker måste delta.”

Vad kulturpolitiken behöver för att bli något mer än en perifer fråga är just sådana här röster, i sådana här mediesammanhang.

Det är förstås trist att de måsta ta stöd i något som hade kunnat vara bättre, men förhoppningsvis är vi en ny typ av debatt på spåren.

 

Kommentera
18 november 2013 under Noterat | kommentera

Sista Generator-konferensen (återblick)

Tobias Tobias

Idag och imorgon äger sista Generator-konferensen rum, med tanke på att organisationen Generator meddelat att de upphör. Jag ombads komma med ett inspel till arbetet med ”Creative Sweden 2020″ som pågår framför allt imorgon:

Du har varit på alla Generator-konferenser sedan Åre? Vad har hänt?

Det är bara sex år sedan, men känns som lång tid. Jag googlade fram bloggen från den första konferensen och jag blir lite nostalgisk när jag tänker tillbaka på olika tillfällen både före och efter. Så många fantastiska möten med duktiga människor som varit med och verkligen brunnit för de här frågorna.

Därför är det inte förvånande att jag samtidigt känner att mycket har uppnåtts. Jag började engagera mig enormt mycket i de här frågorna för tio–femton år sedan och vad som framför allt drev mig var två saker. För det första att vissa branscher inte togs på allvar, men idag behöver man bara slå upp Dagens Industri för att se att även de som jobbar med musik eller datorspel tas på allvar från ett ekonomiskt perspektiv.

För det andra såg jag tydligt hur många runt omkring mig föll mellan stolarna politiskt. Det var organisationer och folk som frilansade inom musik, media, film och annan kultur. Inom kulturpolitiken vände man ryggen åt det faktum att många hade företag. Inom närings- eller arbetsmarknadspolitiken förstod man inte den enorma betydelsen.

Hur ser du på diskussionen om kulturella och kreativa sektorn framåt?

Det som jag och andra började tala om kring millennieskiftet har ju inträffat. Vi har en ekonomi och ett samhälle där kreativitet och estetik är viktigare, där platser konkurrerar med varandra med hjälp av image och evenemang, men där också kulturen blivit mer ekonomiserad. På gott och ont.

Den utvecklingen kommer fortsätta. Och även om förståelsen har ökat och mycket har hänt även inom politiken så är det tydligt att nya, gränsöverskridande områden har svårt att få fäste, i alla fall när det gäller ”egna” ministrar som har sina definierade områden. Det behöver inte vara fel – men blir det så att frågorna verkligen tas om hand i befintliga strukturer, vilket det ofta heter? Det är en utmaning.

Tror du inte att politiken är intresserad?

Jo. I många fall tror jag verkligen att politiker är intresserade av många aspekter som kulturella och kreativa näringar-diskussionen handlar om. Men för att politik ska kunna genomföras behöver den bli mer konkret och då är det inte sällan en framkomlig väg att bryta ner vad man vill ha sagt. Att förtydliga, förenkla och prioritera. Det är när man inte ser en konkret lösning framför sig som man inget kan göra.

Vad gör ni på Volante just nu?

Utöver följeforskningsuppdrag jobbar vi dels med uppdatering av statistik för några branschorganisationer. För musikbranschen blir det ny sysselsättningsstatistik, även nedbruten för alla län. För modebranschen kommer vi nu också beskriva branschstrukturen. Det är ju olika främjandeinsatser som behövs för H&M respektive ett nystartat entreprenörsföretag.

Dels har vi nyligen avslutat två mycket intressanta regionala uppdrag där vi utvecklat nya metoder. I nordvästra Skåne har vi skapat en modell för så kallade kulturella fyrtorn. I Norrbotten har vi mätt och beskrivit kulturens betydelse för tillväxt.

Dessutom rullar en del av Volante på med bokutgivning. Jag är på så sätt i högsta grad kulturföretagare själv numera. Det har gjort mig till en både bättre och mer ödmjuk analytiker.

Vad tycker du är viktigt att få med i Creative Sweden 2020-agendan?

För att återkoppla till det som jag var inne på tidigare, tydlighet mot politiken, samt för att skapa en konstruktiv diskussion där man vet man pratar om, tror jag att det är viktigt att börja med att hålla isär och dela upp sig. Några talar utifrån besöksnäring, några om kulturföretagande på livs- och levebrödsnivå. Andra om entreprenörskap utifrån digitala affärsmodeller eller regional utveckling och attraktionskraft.

Men hänger inte dessa olika områden ihop?

Jo, självklart. I ett slutläge vid sammanställningen kan man sedan välja ut övergripande teman också. Men jag tycker att det vanligaste problemet i de här sammanhangen har varit att man pratat förbi varandra från helt olika utgångspunkter. Det har sällan lett någon vart. Det är synd, när det finns så mycket viktig erfarenhet att ta tillvara och uträtta även framåt. Tyvärr kan jag inte själv delta, men jag önskar stort lycka till.

Kommentera
28 oktober 2013 under Noterat | kommentera

Den som går före (R.I.P. Lou Reed)

Tobias Tobias

 

Lou Reed är död. Jag har för mig att det var han som sa: ”One year for you is one day for me.”

I alla fall så satte han mer avtryck än de allra flesta. Hans grupp Velvet Underground var den mest inflytelserika rockgruppen någonsin, som Lennart Persson skrev i Pop, eller i alla fall den mest inflytelserika amerikanska rockgruppen, som Rolling Stone skriver.

Det är därför intressant att se hur Velvet Undergrounds första tid helt förbiseddes av samtiden. Det som verkligen förändrar och går före blir sällan populärt direkt.

Inom kulturekonomin brukar vi prata om nobody knows-komponenten. Det är en av de karaktäristiska drag som Richard Caves tar upp i sin bok Creative Industries. Ingen vet vad som kommer slå; det finns inga marknadsundersökningar som kan peka ut vad nästa stora film ska handla om. Det är för mycket magi, känsla, tajming, word-of-mouth och konst inblandat.

Detta är bland det svåraste för kulturproducenter att hantera. Efter åratal av satsade resurser på ett verk och en upphovsman, och i vissa sammanhang, enorma produktioner (tänk: film), så är ändå så svårt att säga om resultatet kommer bli en framgång. Filmhistorien är till exempel full av storsatsningar som floppat.

En annan del av att ”ingen vet” är att sådant som passerar tyst i sin samtid kan erkännas först senare. Bakåt i tiden ser vi konstnärer som impressionisterna och Vincent van Gogh. Sådana som bröt mark och utmanade samtiden.

Och Velvet Underground är ytterligare ett exempel. Som Legs McNeill, en av författarna bakom ”Please kill me”, skriver:  ”Tänk på att (Velvet Undergrounds) ”Heroin” släpptes samma år som Beatles ”All you need is love””.

Musikjournalisten Lennart Persson (också R.I.P.) skrev i sin Pop-artikel om Velvets tredje skiva: ”The Velvets var i stället sjuttiotalets allra första band, redan på sextiotalet.”

Jan Gradvall fyller i i sin runa i Expressen idag: ”Det var som sagt inte många som köpte Velvet Undergrounds debutalbum när det gavs ut, men det har sagts att alla som köpte albumet sedan bildade ett band.”

Kommentera
12 september 2013 under Noterat | 2 kommentarer

Tillväxtverket förlänger satsning

Tobias Tobias

Har kulturella och kreativa näringar haft sin tid i ljuset?

Generator skickade ut ett pressmeddelande i veckan om att de lägger ner. Tidigare i år formulerade regeringens Råd för kulturella och kreativa näringar sin slutrapport. Och tidsperioden för regeringens handlingsplan för dessa branscher är över.

Men vid sidan av dessa pågår fortfarande en mängd aktiviteter, inte minst regionalt och lokalt. Idag har till exempel Kultur Skåne just KKN som tema när de samlas för ett av sina återkommande samverkansmöten, och i Skåne finns ett flertal pågående projekt; vi skrev häromveckan om Kela i Landskrona. I Stockholms län finns också en relativt nyantagen handlingsplan under namnet ”Kreativa Stockholm”, och ett nytag på gemensamma diskussioner.

Regeringen verkar också kanalisera sitt intresse genom Utrikesdepartementet och handelsministern, som var närvarande under Mercedes-Benz Fashion Week.

Jag var också på UD och höll en presentation samma vecka och fick reda på att ”främjandekalendern” fortsätter under 2014, det vill säga olika branschfokus inom KKN för handelsministern och angränsande myndigheter och organ.

Tillväxtverket har dessutom nyligen initierat ett nytt program för kulturella och kreativa näringar, åtminstone till och med 2015. Ett program? Jo, en struktur för att kunna husera flera projekt och aktiviteter. Läs mer här om deras insatsområden. Jag hoppas även att någon myndighet tar på sig ansvaret att formulera och sprida resultat från den handlingsplan som trots allt bidrog till många intressanta processer.

Så — nej. Strukturer förändras, men arbetet för kulturella och kreativa näringar pågår fortfarande.

Kommentera
4 juli 2013 under Noterat | kommentera

Kreativa krafter i media

red red

Tobias Nielsén deltog i Almedalen vid ett seminarium om hur Stockholm-Mälarregionen kan gå vidare i att utveckla den kulturella och kreativa sektorn. Han presenterade också statistik över sektorn utifrån den nyligen släppta rapporten Kreativa krafter, som också innehåller en rad rekommendationer till beslutsfattare. Klas Rabe som varit ansvarig för Tillväxtverkets fördelning av medel inom ramen för regeringens handlingsplan för kulturella och kreativa näringar deltog också i seminariet.

Ett flertal medier plockade också upp diskussionen vid seminariet och rapportens resultat. Kulturnytt rapporterade från seminariet och intervjuade både Tobias Nielsén och Klas Rabe. Tobias poängterade att även om Stockholm-Mälarregionen hamnar i topp så är dessa frågor något som berör hela landet. Rabe sa bland annat att det finns en högre andel kvinnor och personer med invandrarbakgrund som är företagare inom denna sektor än andra, att trösklarna för att ta sig in i lägre än inom andra sektorer.

Kulturnytt fortsatte också diskussionen dagen efter med ett inslag som tog upp kritik från Klys mot regeringens satsning på de kulturella och kreativa näringarna. Kritiken riktade sig mot att satsningen inte kommit enskilda kulturskapare till del och att de kulturella näringarna delvis förbisetts för de kreativa näringarna. Liknande det resonemang som Ulrika Holmgaard lyfte i vårt samtal med henne i förra veckan.  Inslaget tar också upp rapportens områdesindelning och säger bland annat att bildkonst inte finns med. Det är dock en missuppfattning då bildkonsten visst finns med i statistiken men är inte tillräckligt stor för att det ska vara möjligt att statistiskt särredovisa den i rapporten.

TT Spektra plockade också upp rapporten i en notis som publicerats i ett flertal tidningar, här i SvD. Liksom en del bloggar: Magnus Mörck, chef för Konstfacks Utbildnings- och forskningsadministrativa avdelning och bloggen Gilla Örebro.

 

Kommentera