Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
1 mars 2011 under Noterat | kommentera

Reklam och barnkultur

Tobias Tobias

SVT Kulturnyheterna stormade in i mitt trötta tillstånd och min tidspressade dag i morse. De ville ha kommentarer på — vad det verkar — den ökade andelen reklam i barnkultur. Stockholms nya tonårsbibliotek TioTretton i Kulturhuset (vilket vi skrev om häromveckan) föranledde inslaget.

Jag resonerade fram och tillbaka under vårt samtal, men intervjuklippen med mig fokuserade på att polarisera — och jag fick rollen som den som säger nej till all reklam i alla kultursammanhang. Men det är förstås inte så enkelt. Det är ju inte så att barnen lever i en reklamfri bubbla idag, som det var när jag växte upp i ”DDR-Sverige”.

Hur finansieras alla de gratis mobilspel? Via reklam förstås. Dessutom finns alla reklampausar på tv och produktplaceringen i filmer. Det här, tycker jag mig se, har medfört att vi har en annan toleransnivå för påverkansbudskap idag än för 10-20 år sedan.

Hur farligt är det? Det är faktiskt alltför lätt och ensidigt — återigen apropå de uttalanden som valdes ut från mig — att hävda att all reklam är farlig. För det första pekar forskning på att barn inte är försvarslösa mot reklam och annan påverkan. De har sin egen vilja. Barn går inte på vad som helst. Trots att Karl-Alfred länge var en populär tecknad figur så började varken jag eller andra barn att käka spenat.

En avhandling från Uppsala universitet av Carina Fast (2007) visar också att populärkultur och reklam bidrar till att lära barn att läsa och skriva. Kommersiell barnkultur och reklam är ofta bättre anpassad för barns smak och behov än den finkultur som vuxna försöker trycka på dem.

Men det är en annan sak att det innebär en stor rabatt på att sponsra offentligt finansierade verksamheter. Huvuddelen är ju redan betald av skattebetalarna. Därför kan inte ett varumärke eller en produkt få ta över i en sådan verksamhet.

Om miljön ska vara helt fri från att köpa sig utrymme är egentligen upp till oss via politikerna, men det valet kommer ske på bekostnad av en mindre kulturbudget efter sponsringspengarna och rabatterna såklart ger ett extra utrymme för olika kulturverksamheter. Är det önskvärt? Att kunna sätta upp skyltar ”reklamfri miljö” på samma sätt ”djurfritt” eller ”rökfritt”? Jag är inte säker om man bara lyckas balansera på ett vettigt sätt. Men var gränsen går kräver fortsatt diskussion.

Hur det står till med Kulturhusets nya tonårsverksamhet har jag faktiskt ingen aning om. Men Katti Hoflin mejlar att de inte är sponsrade av Apple (eller andra antar jag), utan bara fått bra pris.

Kommentera
16 februari 2011 under Samtal | 1 kommentar

Katti Hoflin: "Ett bibliotek är världens finaste plats"

Tobias Tobias

Katti Hoflin har en bakgrund som bland annat författare, dramatiker, programledare och sedan 2007 är hon ansvarig för barnkultur på Kulturhuset i Stockholm. Den 26 februari slår Kulturhuset upp dörrarna till den nya satsningen ”TioTretton”. Ett specialbibliotek inriktat på åldersgruppen mitt emellan småbarn och tonåringar, så kallade ”Tweens”.

Varför behövs ett specialbibliotek för unga mellan 10 och 13 år?
Det första som slog mig när jag tillträdde som chef i Rum för Barn var att de äldre barnen inte var där. Jag formulerade en skarp fråga till Kulturrådet och de gav 250.000 kronor till en förstudie. Ihop med en forskare på Centrum för barnkulturforskning fick vi mycket kunskap om hur olika det är att vara barn beroende på i vilken familj man är född. Storleken på drömmarna var också avgrundsolika. Det visade sig också tydligt att dessa barn INTE vill vara med småbarn. Och INTE vill vara med läskiga stora. Just denna målgrupp verkar alltså verkligen behöva en EGEN plats. Man befinner sig där, i ett slags limbo, mellan liten och stor. De faller konstant emellan stolar: det finns mycket för bebisar och en hel del för tonåringar. Det viktigaste för barnen var att det skulle finnas vuxna med gott om tid i biblioteket. Som kunde lyssna framförallt.

Det har rasat en biblioteksdebatt under vintern. Vilken funktion fyller ett
bibliotek idag tycker du?

Ett bibliotek är världens finaste plats. Det märks ju inte minst på de heta känslor bibliotekens roll och utveckling väcker. För det första är det gratis. För det andra råder Verklig sekretess. Det är inte alla som vet, men storebror vet precis var du befinner dig just nu och hur ditt konsumtionsmönster ser ut. Men ingen kan ta reda på vilka böcker du lånar. Ett bibliotek är en plats där man kan vara helt förvirrad och bara sitta och tanka gemenskap utan att behöva prestera något. Ett bibliotek är en plats där man kan få makt över språket. Det är en demokratifråga att särskilt inte ge upp på den, ganska stora, grupp killar som ställer sig utanför språket. Därför känns det oerhört kul att bygga ett bibliotek också för den som hatar böcker! I vår underbara uppkopplade tid är biblioteken en fusion av det digitaliserade analoga. Förutom då att man kan få hopp, identifikation och tag i sin egen kreativitet när det funkar som bäst.

Är du orolig över bibliotekens framtid?
Inte ett dugg. Bibliotek kan verka som en trögrörlig och dammig konstruktion, men tittar man närmare är biblioteken ofta långt före många andra institutioner när det gäller att ha örat mot samtiden. Vi människor vill mötas. Vi behöver platser där jag kan ha ena handen i min globala gemenskap samtidigt som jag prata om lokala fenomen med andra medborgare.

Du arbetar i Sveriges mest besökta hus, Kulturhuset i Stockholm, vilket kan dra nytta av ett enormt stort flöde av människor i centrala huvudstaden. Tidigare har du även arbetat med Rum för barn, ett specialbibliotek och annat för de yngsta barnen. Hur tror du att ett specialbibliotek för barn och unga kan fungera även i mindre städer?
Jag tror det skulle fungera hur bra som helst. Det är ganska svårt att se sig omkring idag: de barn vars föräldrar har råd gör massor av intressanta saker på fritiden. Men de som råkar vara födda i en annan familj har inte en möjlighet att delat i kulturliv eller andra aktiviteter. Det är hemskt nedskuret på verksamheter av gammal hederlig ungdomsgårdstyp. Och på mindre orter kan det vara bra mycket svårare att sticka ut. Där ska ju konsten, litteraturen och kulturen vara och visa att det finns miljoner sätt att vara människa på. Och låt ingen säga annorlunda!

Kommentera