Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
13 april 2011 under Samtal | kommentera

SAMTAL/Joakim Jardenberg: "Internet innebär helt nya förutsättningar för kulturen"

Tobias Tobias

Om någon är spindel i nätet och guru inom sociala medier i Sverige är det Joakim Jardenberg. Han sprider vidare, han hejar på, han diskuterar — och blir diskuterad. Dessutom brukar han vara först. Bland annat startade han upp aftonbladet.se redan 1994, sedan länge en framgångssaga när det gäller affärsmodeller på nätet.

Jag är särskilt nyfiken på hans syn hur kultursektorn kan använda sig av– eller hotas av? — medieutvecklingen. Den 23 maj deltar han i vår utbildningsdag om digitalt deltagande. Det känns som ett unikt tillfälle då han ihop med tre andra experter kommer kunna anpassa diskussionen för kultursektorn (läs mer på Volante Academy).

Vad kan internets möjligheter tillföra kulturen?
Helt nya förutsättningar. I det korta perspektivet handlar det om en ny distributionskanal så klart. Att sända via nätet, i alla dess former, är relativt billigt och förhållandevis enkelt. Det betyder att det kan göras med små resurser, och att kulturen – i synnerhet den som redan är gemensam finansierad eller ofinansierad – når ut till så många fler än tidigare. Enklare tillgång för befintliga målgrupper, men också möjlighet att hitta nya, i synnerhet om man addera de sociala kanalernas spridningseffekter.

Distribution har alltid varit en trång sektor. Inte nu längre. Men det är inte slut där. Både interaktion och produktion har också fått helt nya förutsättningar. Det är egentligen bara ambitionen som sätter gränserna för vad som kan göras.

Du har bland annat hjälpt Helsingborgs symfoniorkester med livesändningar. Vad har ni uppnått?
Avsikten för de inledande försöken har varit enkel och på många sätt given i en digital värld: Sprida kulturen (självförklarande och en förhoppningsvis naturlig drivkraft för alla som sysslar med kulturella uttryck). Fylla salen (givetvis är digitalt på distans aldrig samma sak som analogt på plats). Bygga varumärket (både internt och externt visar det här på vilja att utvecklas, ta plats, vara aktiv.)

Sedan är det fortfarande väldigt mycket en experimentverkstad. Man testar och provar, och lär sig mer och mer för varje gång. Men det står redan klart att de tre målen är riktiga och att livesändningar på nätet är ett utmärkt sätt, bland många, att nå dem. Och så är det ju kul också.

Vad kan andra lära sig av de här exemplet?
Redan Aristoteles sa ju: ”What we have to learn to do, we learn by doing”. Jag brukar prata i termer som spaden i marken, babysteps och det urskånska ”klydda inte”. Att göra idag är inte så svårt, tekniken är tillgänglig, friktionen är låg. Inom kort ska vi paketera våra erfarenheter på ett sätt som gör att vem som helst kan komma igång med bara ett par knapptryckningar. Sedan kan man nog också lära sig att när man börjar en resa mot ett mer modernt och digitalt tänkande så händer mycket annat spännande också. Men det får vi återkomma till.

Vilka kulturformer tror du har mest att vinna på medieutvecklingen?
Jag vill helst inte göra en sådan indelning. Jag tror att alla har stora fördelar att plocka på att kunna vara sina egna medier. Det handlar om attityd, de egna förutsättningarna och – som sagt – att sätta spaden i marken.

Kommentera
8 september 2010 under Inblick | kommentera

Livekonserter över nätet

Tobias Tobias

Endast en mindre del av scenkonstens totala intäkter kommer från biljettförsäljning, för symfoniorkestrar är siffran exempelvis cirka 15 procent i Sverige. I första hand är det i stället offentliga medel som står för de största delen av intäkterna. För konserthus och teatrar finns det därför en poäng i att inte fokusera marknadsföringen mot biljettförsäljning.

I stället bör insatserna i huvudsak inriktas på att skapa en lojalitet och förståelse hos allmänheten för nyttan av att bidra med skattemedel till dessa verksamheter. Utan förståelse och gillande, inget stöd från väljare och därmed inte heller från politiker. Från ett kulturpolitiskt perspektiv handlar det förstås också om att tillgängliggöra kulturen. För orkestrarna skulle jag säga att det dessutom finns poänger i att upplysa och avdramatisera. Det är så många som har förutfattade meningar både både hindrar att öppna sinnena och till och med besöka ett konserthus.

I en krönika ifjol för Svensk Scenkonst resonerade jag utifrån de här argumenten och menar att sociala medier kan ha den förmågan. Det finns framför allt tre anledningar till detta. För det första att investering i bland annat tid och pengar gör att folk vill följa upp resultatet. För det andra  tycker folk generellt om att kunna påverka. För det tredje kan sociala medier bidra till att skapa relationer mellan människor och ett sammanhang.

Därför är det väldigt intressant att Helsingborgs konserthus, tillsammans med Joakim Jardenberg, går i bräschen och studerar hur de kan sända konserter direkt över nätet. Syftet med satsningen är att öka tillgängligheten för konsertupplevelser i glesbygden, öka intresset och fylla salen och stärka konserthusets varumärke.

Men jag har förstått att det finns några bromsklossar för att förverkliga detta i större skala och sända från fler institutioner, nämligen att avtalen måste lösas vad gäller upphovsrätt. Här har många aktörer en röst — musiker, dirigenter, körer, skådespelare, regissörer — men vi får hoppas att de inte bromsar för att de tror att de ska tjäna pengar. För så kommer inte ske förutom i några unika fall. Det här blir värdefullt material av flera skäl, men inte på så sätt att man kan ta betalt av samma personer som redan subventionerat verksamheterna genom skattesedeln. Utländska besökare? Kanske i något enskilt fall, men då ska man komma ihåg att konkurrensen är enorm. Börja surfa på Youtube på olika klipp och du blir aldrig klar (se till exempel Classical Youtube som uppdateras dagligen).

Mitt förslag är att man inte har några anspråk vad gäller ersättning såvida inte institutionen tar betalt för att låta publiken titta på föreställningarna över nätet, och om ett sådant projekt börjar generera intäkter, delar på intäkterna (utifrån de rörliga kostnaderna). I alla fall till att börja med. Jag hörde att Wienerfilharmonikerna bestämt sig för att testa under en tvåårsperiod utifrån en sådan modell. Se det som en förebild.

Kommentera