Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
9 september 2010 under Noterat | kommentera

Kvinna och chef

Emma Emma

Det var release för Christina Jutterströms memoarer ”Uppfostrad av män” häromkvällen.
Jag hade längtat efter den. Inte minst när jag i måndags satt i möte som ensam kvinna bland tio män, och med väggarna runtom fyllda av porträtt på flera män.
Ja, jag vet det låter såååå 1900-tal, men det är faktiskt min verklighet i dag.
Och det värsta är att männen – mina älskade, underbara kollegor – inte ens förstår problematiken.
Jag undrar: måste man själv ha varit i samma situation för att förstå?

Under relasefesten pratade jag med flera kvinnor med höga chefspositioner i kultur- och medievärlden – och ALLA kände igen sig. ALLA hade stött på liknande problem. En känd kvinna berättade hur hon fortfarande råkar ut för att männen i styrelserummet bara pratar med varandra och gör hennes kommentarer till sina egna; gör henne OSYNLIG.

Den situationen känns bekant. Jag sätter mig alltid strategiskt i mitten av alla möten där det enbart är män, för att de åtminstone inte ska kunna hoppa över mig med blicken. Fast det gör de ofta ändå. Liksom småblundar när de passerar mig. Jag undrar om de själva är medvetna om det. Och sedan pratar de bara med varandra, i det där ”orrspelet” som är så välbekant för alla som har varit ensam kvinna bland en massa män. Det är rätt fascinerande.

Christina Jutterström berättade hur hon i början gjorde felet att då försöka prata så fort hon fick chansen – i ett desperat försök att höras. Precis som jag ofta gör. Sedan lärde hon sig att strunta i det, låta männen orra av sig och själv komma med ett välformulerat och välförankrat inlägg i slutet. Jag ska lägga det på minnet.

Att läsa hennes memoarer blir också som terapi. Inte minst för mig, som kan känna igen mig redan i uppväxten i Uppsala, med den stränga fadern, och i att konstant befinna sig i en mansdominerad miljö. Jag inser att jag också är uppfostrad av män.

Det är därför den här typen av böcker är viktiga; de sätter ord på erfarenheterna. Sedan kan man kombinera det med forskning på området. Minnas och referera till forskning som visar att könsblandade grupper fungerar bättre och framför allt blir mindre likriktade, till exempel. Det är ett argument för att det inte är bra att vi sitter tio män och en kvinna i ett sammanträdesrum.

Som enda kvinna måste man också komma ihåg vad som händer när man är i minoritet; hur man ofta blir en stereotyp som får representera alla kvinnor; hur man å ena sidan blir osynlig och å andra sidan väldigt synlig, speciellt om man gör minsta fel. Man måste alltid vara mycket bättre än alla män, och det skapar press. Eller som Marianne Nivert sa: det är först när det finns lika många inkompetenta kvinnor som det finns inkompetenta män, som vi kan prata om jämställdhet.

Slutligen måste man också komma ihåg att man med allra största sannolikhet kommer att bli illa omtyckt. Beter man sig som sina manliga kollegor, blir man betraktad som hård, okänslig, okvinnlig, en ”Madam Saddam”. Det ligger i könsrollskraschen, i kombinationen av att vara chef och kvinna.

För övrigt tycker jag att den här bilden säger allt – och också får mig att inse varför jag på många sätt föredrar Nordamerika framför Europa:

Kommentera
4 juni 2010 under Noterat | kommentera

Snedställd sommarscen

Emma Emma

Ännu en rapport damp ned i går. Om sommarens festivaler ur ett jämställdhetsperspektiv. Genomförd av Ladyfest Göteborg och Nätverket 50/50.

Det var ingen munter läsning. En av de undersökta festivalerna var jämställd vad gällde könsfördelningen på scen, Krokstrandsfestivalen. Resten varierade från Sweden Rocks bottennotering på drygt 1 % kvinnor på scen, över Hultsfred och Peace & Love på 12-13 %, till Storsjöyran och Som en dröm på 23 – 30 %. Rapporten finns här: PM_könsfördelning_2010

Kommentera
2 juni 2010 under Noterat | kommentera

En historisk dag

Emma Emma

Strunt i sifforna, öppna champagnen! Handelshögskolan i Stockholm har i dag – för första gången någonsin – utnämnt en intern kvinna till professor! Det är en historisk dag!

Och det är dessutom inte vilken kvinna som helst, utan Ingalill Holmberg, som också har ett stort kulturintresse. Hon syns på såväl teatern som konstscenen och har också samarbetat med Nationalmuseum, Grafikens hus och många fler. Hipp, hipp, hurra!

PS Lite siffror ändå:
3 av 46 professorer är nu kvinnor, d v s 6 %.
14 % av fakulteten.
40 % av kandidatstudenterna.
En klassisk pyramid, med andra ord.

Kommentera
10 december 2009 under Noterat | kommentera

Bråkigast, igen!

Emma Emma

Ha, jag kom med på Passion for Business lista över Sveriges 50 bråkigaste kvinnor i år igen! Som nr 25. Återigen är jag förstås mäkta STOLT.

Att vara bråkig är det finaste epitet man kan få, för att bråka betyder att man bryr sig och vill förbättra saker och ting. Samtidigt som det ibland är sjukt jobbigt att bråka, vilket gör det extra viktigt med lite stöd och uppmuntran!

Min ena arbetsgivare fick dock ingen bra reklam i kväll när Jessica Löfström, som blev utnämnd till den bråkigaste kvinnan av oss alla, berättade hur illa behandlad hon hade blivit som gästföreläsare på just Handels (en historia som delvis går att läsa i SvD):

”När jag har hållit föreläsningar, bland annat på en mastersutbildning på Handels har jag fått känna av vad det innebär att vara kvinna och företagare. Jag har mötts av kritik, ovilja och ointresse från den övervägande manliga publiken som tydligt signalerat att jag är ”fel”, är fel klädd, pratar på fel sätt, har felaktiga saker att berätta. Jag skulle kunna mildra detta genom att anpassa mitt språk, mitt framförande och min klädsel, men det tänker jag inte göra.”

I verkligheten var historien ännu värre, och någon på Handels hade tydligen bett Jessica, och likaså en annan kvinnlig gästföreläsare som jag träffade på tillställningen i kväll, att inte klä sig kvinnligt, inte vara personliga och inte skratta när de föreläste!

Jag skäms å min skolas vägnar, och inser att det finns mycket kvar att bråka om.
Och från och med nu ska jag dessutom alltid bära klänning, fortsätta vara personlig och skratta jättemycket när jag föreläser. Huka er, Handelskillar!

Kommentera
22 november 2009 under Noterat | kommentera

Stormig vecka

Emma Emma

Det har varit en stormig vecka. Dagens Industri har gjort en granskning av jämställdheten på Handelshögskolan (i Stockholm, alltså; i exempelvis Göteborg ser det helt annorlunda ut) i en artikelserie, och resultatet har varit nedslående. Vi är SÄMST på jämställdhet av alla högskolor och universitet i Sverige, och SÄMST av alla europeiska ekonomutbildningar i Financial Times ranking (plats nr 50 av 50).

I dagsläget har vi två kvinnliga professorer (vilket ändå är en rejäl förbättring, eftersom vi länge enbart har haft en aktiv). Ingen kvinna har någonsin blivit professor på Handels. Närmare 90 % av fakulteten (d v s disputerade anställda) är män, och könsfördelningen har faktiskt blivit sämre det senaste året.

Dessutom – vilket inte har framkommit i artiklarna – ser det dåligt ut även på andra håll. De akademiskt tillsatta cheferna, t ex programcheferna, är ALLA män. De kvinnliga chefer vi har är inte disputerade, utan finns i stödfunktioner som personal, information, etc. En klassiker, med andra ord: männen styr kärnverksamheten, kvinnorna stöttar.

Och självklart kan man gå vidare och titta på direktionen och föreningen och advisory board och sådär. Men det kanske inte behövs. Det ser likadant ut på alla nivåer, med ett stort – och viktigt – undantag: STUDENTERNA! De senaste åren har vi tagit in drygt 40 % kvinnliga studenter på kandidatnivå.

Det är för deras, för studenternas skull som jämställdheten är en sådan viktig fråga. Som högskola har vi ett enormt ANSVAR. Vi måste vara FÖREBILDER för våra studenter, och därför – just därför – måste vi vara jämställda!

Men jag är faktiskt OPTMISTISK. Artikelserien i Dagens Industri har tagit skruv, debatten har aldrig varit så levande, och jag misstänker att såväl direktion och ledning som regering (vi har ju trots allt statsbidrag, även om vi är privata) kommer att tvingas agera. Dessutom har det kommit fram många bra och konstruktiva förslag, och fakulteten har för första gången mobiliserat. Det känns FANTASTISKT!

Att jag sedan har fått ta ofattbart mycket skit den senaste veckan, efter att ha uttalat mig i Dagens Industri, spelar mindre roll. Ja, jag skulle till och med kunna ta att få sparken, om det bara blir en FÖRÄNDRING!

Jag är hellre en som bråkar, än en som håller tyst och därmed indirekt upprätthåller systemet!

Och jag bråkar med skolans bästa inför ögonen. Jag tror nämligen inte att vi överlever om vi inte hänger med. Vi fyller 100 år i år, och det är hög tid att det händer något. Det har varit 100 år av mansdominans; nu är det dags att sikta mot 100 år av jämställdhet. Dags att bli förebild; inte förlegad!

Vem vet, år 2009, då Handelshögskolan i Stockholm fyller 100 år, blir kanske året då det äntligen händer och vänder.

PS Dagens citat kommer från Marie-Louise Ekman i tidningen Vi:

”När jag var chef på Konsthögskolan såg jag mig hela tiden som en elevrepresentant som råkat få en massa makt”.

Så borde alla rektorer resonera!

Kommentera