Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
26 september 2010 under Inblick | kommentera

Bokmässan på en minut

Tobias Tobias

Kommentera
8 mars 2009 under Samtal, Utblick | kommentera

Martin Gelin om kulturpengar i Obamas stimulanspaket

red red

Martin GelinI USA var det in i det sista osäkert om kultursektorn skulle få del av det ekonomiska stimulanspaket. Det till slut dock 50 miljoner dollar till kultursektorn i Barack Obamas ”American Recovery and Reinvestment Act”.  I ett av de sista förslagen som lämnade kongressen var just kulturdelan struken efter kritik från det republikanska partiet.  Något som ändrades till den slutliga versionen efter ett ambitiöst påtryckningsarbete från stora delar av den amerikanska kultursektorn.

Pengarna går till NEA, National endowment of the arts, som ungefär motsvarar Statens kulturråd i Sverige. De 50 miljoner dollar som de nu får är en markant ökning av deras anslag, som annars ligger på 145 miljoner dollar årligen.

Vi pratade med Martin Gelin, kulturjournalist som bor i New York där han bland annat skriver SvD:s USA-blogg och en bok om Barack Obama, för att reda ut trådarna.
– Det var ju mindre än en promille av den totala summan, men det var just sådana här små saker som republikanerna valde att fokusera på i sin kritik av paketet, i försöket att skapa en populistisk revolt mot demokraternas ”slösaktighet”. Flera republikaner kritiserade representanthusets talesman Nancy Pelosi för att prioritera sina ”tjusiga vänner på gallerier i San Francisco”. Det var förstås substanslöst, men fick en del spelutrymme i medierna. Med svenska mått är det ju en väldigt liten summa, men som jag skrev i min artikel i SvD så fungerar statliga bidrag till NEA som ett slags katalysator. När NEA ger pengar till en teater eller dansgrupp får de en kvalitetsstämpel som gör att de privata donationerna mångdubblas.

USA har ingen kulturminister, inget kulturdepartement, inget kulturutskott etc. Kommer det efterfrågas mer kulturpolitik nu i kristider, när donatorer och sponsorer skjuter till mindre pengar?
– Både och tror jag. Dels innebär den allmänna krisstämningen i landet att folk är beredda att överge sin vanliga livsstil. Folk drar ner på lyx, nöjen och kulturkonsumtion, och även på de privata donationer som så många kulturinstitutioner är beroende av. Så kultursektorn kommer förstås drabbas väldigt hårt av krisen. Samtidigt är förhoppningarna stora på Obama, som är mer kulturellt engagerad än tidigare presidenter.

Pratas det överhuvudtaget om en statlig kulturpolitik i USA, det här uppropet för en kulturminister har ju ändå över 200 000 skrivit på…?
Diskussionen om kulturminister är kul, och jag kan tänka mig att Barack Obama kommer prioritera den om några år när ekonomin börjat återhämta sig.

Många inom kultursektorn hade stora förväntningar på Obama. Hur ser du på Obamas möjligheter att föra någon kulturpolitik överhuvudtaget sett till det ekonomiska och politiska läget?
– John F Kennedy sade att konsten förhindrar makten från att korrumperas, och det verkar som att Barack Obama tänker likadant, även om han inte kommer hålla några stora tal om kulturpolitik verkar han mån om att symboliskt lyfta fram den:  han var  på Alvin Ailey-dansteatern i Washington DC förra veckan, han har bjudit in Stevie Wonder till vita huset, han har skrivit och publicerat poesi (och åtminstone en av hans två böcker har litterära kvalitéer). Michelle Obama hade på sig designers som Isabel Toledo och Jason Wu på inaugurationsdagen, namn som bara folk i modebranschen hört talas om tidigare. Det märks på Obama att han är estetiskt intresserad, han har jämfört processen när man skriver god lagstiftning med att skapa en musiksymfoni. Sen ska man nog inte heller underskatta representanthusets talman Nancy Pelosi som kämpe för kulturen i praktiken.

Kommentera
26 februari 2009 under Samtal | kommentera

INTERVJU: Om filmstöd och digitala arkiv

Tobias Tobias

Apropå rörlig bild: Gör om filmstödet så att det tar hänsyn till all form av rörlig bild inklusive public service och webbaserade format. Det tycker Pelle Snickars som är mediehistoriker och forskningschef på Kungliga biblioteket (tidigare Statens ljud- och bildarkiv) i Stockholm. Vi intervjuade honom till det senaste analysbrevet.

Idag sker 97 % av allt tittande på rörlig bild någon annanstans än på bio. Ändå grundar sig mycket av den nuvarande filmpolitiken och filmstödet till stor del på just biografvisning/biografdistribution och på en gränsdragning mot övrig rörlig bild.

pelle

Pelle Snickars, forskningschef Kungliga biblioteket

Hur ser du på filmstödet som det är utformat idag?
- Nuvarande filmavtal är enligt min mening fullständigt obsolet; vad som är film, tv eller webbaserad produktion flyter ju ständigt samman. Det stora problemet med filmavtalet är alltså att det borde inkludera mer än film – till exempel även public service. Det borde alltså finnas en struktur som gav stöd till rörlig bildproduktion oberoende av medial plattform, eftersom det är så som verkligheten ser ut idag. Och det är ju även så som många kultur-/mediearbetare jobbar i praktiken – man växlar mellan press, radio, tv, webb etc.

Finns det andra skäl att biografien har en central roll i filmpolitiken?
- Biografen är filmpolitikens heliga tempel. Filmkultur håller på att bli lika ”fiint” som Operan och Dramaten. Det är å ena sidan bra; filmen är mer än hundra år gammal och varför skulle inte detta 1900-talets stora medium också förlänas en plats på konstarternas museala Pantheon? Men å den andra sidan kan man inte ensidigt ha en filmpolitik som är inriktad mot biografförevisad film.

– Vad är film idag?, borde ju en sådan som Mats Svegfors fråga sig (även om han nu nog mest tänker på radio). Svaret på den frågan är ju alls inte enkelt. I skarven mellan 50- och 60-tal halverade televisionen svensk biopublik. Idag är det webben som radikalt förändrat medielandskapet. Ändå fortsätter den svenska filmpolitiken att plöja i samma gamla fåror. Film är en del av de nya medierna och mediekonvergens utgör inte bara ett dystopiskt hot – det innebär också nya kreativa möjligheter.

Hur ser du på de organisatoriska förändringsförslagen i kulturutredningen vad det gäller ”sfären för arkiv och bibliotek” och synen på rörlig bild?
- Jag menar att förslagen om förtätning generellt sätt är bra. Idag brottas hela ABM-sektorn* med övergången från analogt till digitalt, men medlen är utsmetade på mängder av institutioner. Det är oklokt. Problemet är dock att även kulturutredningen tar alldeles för lätt på problemen med ”det digitala”. Vad Sverige skulle behöva för tillfället är en kraftigt expansiv digital minnespolitik, men vi har inte ens en e-plikt. Utvecklingen på webben håller ju därtill på att göra centrala kulturarvsmyndigheter obsoleta eftersom de inte har rättighet att lägga ut någonting annat än katalogposter online. En gång i tiden inrättades museer och arkiv för att tjäna kunskapsuppbyggnad och forskning; det var kraftiga satsningar. Nu finns det uppdaterade sätt att tillgängliggöra den information som dessa institutioner samlat på sig, men olika former av rättigheter kringskär ABM-sektorn fullständigt. Inte ens på europeisk nivå är det möjligt att till fullo använda webben – vilket ju är häpnadsväckande.

Idag sker en stor del av konsumtionen av rörlig bild på datorer, Ipods och telefoner uppkopplade mot internet. Hur påverkar det möjligheten för er på Statens ljud- och bildarkivs uppgift att arkivera den rörliga bilden?
- Uppdraget att försöka samla in och arkivera det rörliga bildutbudet på webben faller på sin egen orimlighet. Framtidens forskare kommer att få nöja sig med urval – något annat är inte möjligt. Det paradoxala är för tillfället att om vi på KB till exempel skulle börja att lagra och ladda ned webbaserad rörlig bild, så sker samtidigt med trenden kring cloud computing en rörelse där samma material just lagras och laddas upp i detta moln.

 

*ABM-sektorn står för Arkiv, bibliotek och museisektorn.

Kommentera
23 februari 2009 under Samtal | kommentera

INTERVJU: "Debatten om upphovsrätt är mansdominerad”

Tobias Tobias

En vecka med Pirate Bay-rättegången. Vilka som släpps in i diskussionen är intressant att fundera över. Hur många kvinnor, exempelvis, har du hört i diskussionen? Säkert några, inte minst målsägarnas advokat Monique Wadsted och på bloggar, och det finns fler vilket påpekades i kommentarstråden i Emmas inlägg häromdagen.

En som funderat kring upphovsrätt från ett genus- och historiskt perspektiv är Eva Hemmungs Wirtén, professor vid Uppsala universitet. Det här är vår intervju från analysbrevet KE#0209.

Eva Hemmungs Wirtén FOTO: Rebecca Wirtén

Eva Hemmungs Wirtén. FOTO: Rebecca Wirtén

Är upphovsrätten en manlig fråga?
- Det är alldeles uppenbart att debatten är mansdominerad. På seminariet i Malmö som jag just kommer ifrån, var det 25 inbjudna och bara tre var kvinnor. Jag tror att frågan är manligt kodad, en banal förklaring skulle ju kunna vara att det är ett teknikfixerat område.

Är det något vi missar?
- Det är klart att det är det, även om det är svårt att säga vad. Men det är absolut en fråga att gå vidare med och man kan jämföra med hur könsaspekten spelat roll i upphovsrättsfrågor även historiskt. Något som också är intressant och motsägelsefullt med debatten är att de allra flesta arbetar för en större öppenhet och demokratisering, men samtidigt är debatten i sig är ganska sluten och elitistiskt. Man måste behärska ett visst sätt att prata och viss tekniskt kunnande. Annars bjuds man inte in att delta.

Är det något annat vi missar när vi pratar upphovsrätt?
- Att det är ett område som rör mer än fildelning och nedladdning av musik och film. Det är problem som innefattar globala klyftor mellan nord och syd och påverkar ägande och kontroll av kulturella produktioner över hela jorden.

Kommentera
13 februari 2009 under Samtal | kommentera

Konstmässor i Stockholm

Tobias Tobias

Konstmässan Market och dess olydliga syskon Supermarket arrangeras i helgen i Stockholm. Vi har kikat lite närmare på Market, som med växtvärk utökar med fem gallerier sedan förra året på samma yta. Market är inne på sitt fjärde år, sedan starten på Konstakademien, och är sedan två år ett aktiebolag.

Min medarbetare Anton Waern ställde några frågor till Sofia Bertilsson, vd för Market.

Har Market blivit en institution redan efter fyra års verksamhet?
– Jag känner att vi har blivit ett viktigt inslag på den nordiska konstscenen, även med ett stort internationellt intresse. I år har vi också ett internationellt ”Collector’s program” där samlare från hela Europa kommer hit, men även mycket från de nordiska länderna.

Vad är nytt för Market i år?

– Dels en avdelning för unga gallerier som heter ”Market emerging” och det är ju jättespännande att se vad som händer på den unga nordiska konstscenen som är väldigt dynamisk. Där har vi gallerierna Belenius och Nordin från Stockholm, Lautom från Oslo och Larm Galleri från Köpenhamn. Vi har även ett skulpturprojekt som heter ”Market at large” där gallerier kan ansöka om att visa stora projekt, insprängda i arkitekturen på Konstakademien.

Konstmässan i Kista har ju ställts in i år, känner du att det är Market (och Supermarket) som konkurrerat ut den?
- Vi har ju inte samma publik, så att säga, eller har samma kunder i form av gallerier. Vi har väldigt olika typer av gallerier. Vi jobbar ju med en ganska liten grupp nordiska gallerier, i år endast 32 stycken och ganska exklusiva gallerier. Där har ju Kistamässan varit betydligt bredare, så vi har ju inte samma deltagare.

Kommentera
13 februari 2009 under Inblick | kommentera

KULTURUTREDN/ Regionernas kulturpolitik

red red

Regionaliseringen är en av de förslag som diskuterats mest. Maria Schottenius, DN, menar att det är den ”kritiska punkten” i utredningen och frågar sig idag om alla regioner har lika stor kompetens som Västra Götalandsregionen.

Själv är jag inte så orolig. Kulturpolitiken har ju varit regionaliserad länge redan – det gäller även sådana verksamheter som symfoniorkestrarna – och statens röst i har väl knappast ljudit klart, inspirerande och högt på länge.

I det sammanhanget är det intressant att lyfta fram en annan – men inte lika diskuterad aspekt – på regionaliseringen, något som redan är märkbart. Det som handlar om viljans eller ideologins betydelse. Även Lars Nordström, kulturnämndens ordförande i VG-regionen, konstaterade att all politik är prioriteringar när vi intervjuade honom i förra veckan.

Till förra veckans analysbrev intervjuade vi David Karlsson, doktor i offentlig förvaltning på Göteborgs universitet. I sin avhandling visade han att ideologi och politisk tillhörighet gör skillnad i den kommunala kulturpolitiken, även om de politiska företrädarna gärna såg det som att de företrädde en samförståndslinje.

Kommer det ideologiska att ha betydelse även på den regionala nivån?
- Jag är övertygad om det. Det finns ideologiska skillnader inom kulturpolitiken – allt ifrån grundläggande frågor om kultur är en mänsklig rättighet, vad som är bra och dålig kultur, vem som ska bestämma de till frågor om vad som ska finansieras offentligt och om det ska vara uppfostrande kultur. Samtidigt finns föreställningen hos politikerna att samförståndspolitik är bra och det gör att man inte låtsas om det ideologiska.

Men innebär det faktum att kulturpolitiken är ideologiskt präglad att det även blir stor skillnad i den reella politiken mellan olika kommuner och/eller regioner.
- Inte så mycket som det borde. På kommunal nivå är kultur ett oreglerat område där kommunerna i princip kan utveckla vilka kulturpolitiska modeller man vill. Men de gör det inte fullt ut, då kraften i konsensus är stark.

Det har kommit fram frågor om det finns tillräcklig kulturkompetens i regionerna för att ta hand om kulturpolitiken. Hur ser du på det?
- Det är också svårt att svara på. Landstingen och regionerna är ju nu dominerade av vårdpolitik, men samtidigt har man sett att utvecklingsfrågor och kulturfrågor tar oproportionerligt stor plats, så jag tror inte att det skulle vara ett problem. Och flyttar man över uppgifter från staten och länsstyrelserna till regionerna innebär det ju också en demokratisering.

Kommentera
10 februari 2009 under Samtal | kommentera

INTERVJU: "All politik är prioriteringar"

Tobias Tobias

Redan i somras presenterade kulturutredningen att regionerna kommer få en större roll i kulturpolitiken. (Se t.ex. DN igår.)

Västra Götaland, som blev region redan 1998, har bland annat legat bakom Film i Väst. Lars Nordström (fp), ordförande i Västra Götalands kulturnämnd, menar att starka regioner kan betyda mycket för kulturen:
– Det finns flera fördelar. Det krävs ett stort underlag för många kulturaktiviteter: den filmsatsning som vi gör med Film i Väst hade inte gått utan regionen och ett skatteunderlag på 1,5 miljoner. Göteborg hade heller inte kunnat driva Operan på det sätt den gör på egen hand. Samtidigt reser alla de stora regionala scenerna över hela regionen så det har inneburit ett breddat kulturutbud överallt, inte bara i centralorterna.

Ser du potentiella konflikter i utvecklingen med regioner – gentemot kommunerna eller staten.
Vi vet ju inte riktigt hur det blir än. Om det blir så att de här portföljpengarna från staten även innehåller kommunala pengar som regionen ska besluta om – då blir det något helt nytt. På den statliga nivån har vi skrivit avtal med kulturrådet och det har inte inneburit några problem hittills. Nu vet vi ju inte om kulturrådet blir kvar eller om det blir något annat i framtiden.

När man kommer ned på regionnivå, blir det inte en lätt så att kulturen ställs mot andra politikområden, som sjukvård, på ett väldigt konkret sätt?
- All politik är prioriteringar. I början fanns det konflikter mellan kulturområdet och vårdsektorn. Idag är den konflikten borta, även de som är renodlade sjukhuspolitiker har insett kulturens betydelse och blivit mer intresserade. Och om du tittar på reda pengar är vi i Västa Götaland outstanding: vi ger nästan 750 kronor per person och år till kultur, ungefär 200 kr mer än det län som kommer på andra plats. Det tyder väl på det motsatta att det på regional nivå går att stärka kulturen.

Kommentera
2 februari 2009 under Samtal | kommentera

INTERVJU/Chris Anderson: Om long tail-teorin och gratis som affärsmodell?

Tobias Tobias

 

chris_andersonPå onsdag talar Chris Anderson, chefredaktör på Wired och författare till ”The Long Tail”, på Media Evolution i Malmö. Vi har ställt några frågor till honom.

I analysbrevets premiumversion, som också kommer på onsdag, sammanfattar och analyserar vi Chris kommande bok ”Free – the future of a radical price” som utgår från att allt som kan digitaliseras kommer digitaliseras. Då resonerar vi också hur gratis som affärsmodell har påverkats av finanskrisen. (Vilket den har.)

Was he right about ‘the long tail’? Is he right about ‘free’? We asked Chris Anderson, editior in chief of Wired magazine and the author of ”The Long Tail”, a few days before his visit to Sweden and just after he has submitted the manuscript of his forthcoming book ‘Free – the future of a radical price’.

 

1) In two weeks, the trial of The Pirate Bay – the world’s largest bit-torrent site with estimated ten million users worldwide – will start. Can the American entertainment industry defeat the Swedish pirates? If not, what will happen: will the giants change or do you see other major players in that market?

I try to avoid the word ”piracy”, because it is too vague and sweeping. Not all file trading on ”pirate” sites is illegal or even unwanted. But even for that which is piracy in the traditional sense, I think of like parasites in biology. A few are a good thing, since they challenge the immune system and help it become more robust. But too many are a bad thing and kill the host. Keeping it to a ”dull roar” seems about right. I call this ”just enough piracy”: http://longtail.typepad.com/the_long_tail/2005/08/just_enough_pir.html

2) Your previous book ‘The Long Tail’ has been a huge success, but there has also been a debate whether the hits still dominate or not. Is there anything you would change or add, or is the book still as relevant now as it was three years ago?

”Not really”, and ”more”. Virtually all the debate about the Long Tail has focused on misunderstandings of it. All the points about this not being the death of the blockbuster, that it’s hard for producers to make money in the Long Tail, that aggregators need both head and tail,  that LT markets with poor filters don’t work very well, powerlaws vs lognormals, are all in the book. Most critics have either not read the book or have chosen to caricature it to make their own rhetorical point. That’s not to say that the theory is perfect and can’t be improved – like all theories it’s a work in process and more data will help refine it beyond my own work. But the basic premise – a powerlaw distribution reflects the nature shape of our culture in a marketplace without distribution scarcity – seem to be pretty widely accepted at this point.

3) Will we learn much more from your forthcoming book ‘Free’ than what we can from your article in Wired?

Of course! Chapters include the history of free (going back to the Babalonians and before), the psychology of free, the virtues of ”waste” (including the cost of ”unpriced negative externalities”, such as climate change), and lot and lots of economics and new business models.  Free is deeply misunderstood and often viewed with scepticism, but the book explains the difference between the 20th Century ”free”, which is about direct cross-subsidies in the inflationary economy of atoms (physical stuff) and 21st Century Free, which is about indirect cross-subsidies in the deflationary economy of bits (everything online). One is basically just a marketing gimmick while the other is a new economic model.

4) For how long can one talk about a book without releasing it? Seriously, is it more important to create expectations of what will come in the future than to actual deliver?

I’m a big believer in ”release early and often”. My model seems to follow a three-year path, from the first beta-testing of an idea in speeches and conversations, then blogging, then a Wired article, then more speeches and blogging, and finally a book. I think this is the best way to enhance and ”stress-test” an idea in progress, while building a constituency and potential market for the idea once it comes out in packaged form. In science, we call this peer review. In software, it’s beta testing. I think ideas grow best when they are shared as widely as possible. They get better by letting them go, and I just assume that the benefits will return to me, one way or another.

Kommentera
24 november 2008 under Samtal | 3 kommentarer

INTERVJU: Yudhishthir Raj Isar

Tobias Tobias

img_rajisar.JPG

I en paus som egentligen inte fanns på konferensen ”KulturSverige nu!” satte vi oss ner på Frimurarehotellet med professor Yudhishthir Raj Isar, som vi låter utnämna till en av de personer som har bäst överblick över kulturekonomi från ett globalt perspektiv. Han är en av medredaktörerna till nyligen utgivna storverket ”The Cultural Economy” och med bakgrund som bland annat chef på UNESCO.

Vilka är de tre största utmaningarna för kulturpolitiken idag?

”Ett: Avsaknad av expertkunskap hos beslutsfattare. Personerna som ansvarar för kulturen förstår inte kulturens ekonomi. De förstår inte det komplexa i marknaden eller processerna och därför fortsätter de endast med vad de kan, nämligen att ge subventioner till icke-vinstdrivande verksamheter. Det innebär att de skapar spänningar till övriga kultursektorn, som inte känner sig förstådda av beslutsfattarna.

Två: Orealistiska förväntningar på vad kulturen kan bidra till. Sådant som belysts i effektstudier, till exempel jobbskapande och ekonomisk tillväxt.

Tre: Kulturpolitik kan inte planeras och beslutas av kulturdepartementet enbart – för där finns inte den kompetensen. Det måste finnas en sektorsövergripande analys som involverar ekonomi, utbildning, arbetsmarknad etc. Som exempel kan jag berätta om ett tidigare samarbete med Sveriges regering. Jag föreslog en konferens där flera departement skulle närvara, men dåvarande kulturministern Marita Ulvskog satte stopp för idén. Hon menade att vi gick utanför kulturens område. Möjligen kunde hon tänka sig samarbete med utbildningsområdet, men inte mer. Jag menar inget illa med historien, vare sig mot henne eller mot Sverige, utan jag upplever detsamma på många ställen.”

Tycker du inte att det har skett en förändring? Vi ser nog att försök till samarbeten mellan politikområden börjar ske i Sverige.

”Det är möjligt. Men inte i Frankrike där jag bor. Och inte i Storbritannien.”

Varför valde ni titeln cultural economy på boken och inte cultural industries eller cultural economics?

”Framför allt tre orsaker. Vi ville sätta oss i ett vidare politiskt sammanhang och inkludera mekanismer som både rör och inte rör marknaden. Kulturnäringar (cultural industries) är också ’månadens smak’ så vi ville undvika den inplaceringen genom en bredare titel. Dessutom fanns rent intellektuella orsaker. Numera talar man enbart om ekonomi på ett sätt, men från ett historiskt perspektiv finns fler ingångar på området vilket vi försöker redogöra för. Vi har själva ett mer schumpeterianskt angreppssätt.”

Ville ni demonstrativt ta avstånd från kultur- och kreativa näringar som begrepp och diskurs?

”Mer handlade det om: varför inte var lite annorlunda? Vi vill inte vara ’en skola’ i bemärkelsen att alla författare i volymen tänker på samma sätt. I stället bjöd vi in författare med helt olika perspektiv. En större risk förstås, men roligare.”

I vår panel idag på konferensen höll vi väldigt mycket med varandra. Märks åsiktsskillnader annars bland forskare inom fältet tycker du?

”Oh ja. Du ser till exempel både nymarxistiska diskussioner om konstnärliga värden som exploateras och nyliberala hyllningar av den nya fantastiska världen. Man märker också olika infallsvinklar på kreativitet. Själv kan jag visserligen se att det finns en stor del kreativitet inom den kulturella sektorn, men jag skulle aldrig säga att de mest kreativa människorna finns inom konsten och kulturen!”

Riskerar det stora fokuset på kreativitet och kulturnäringar att leda till en baksmälla?

”Nej, det tror jag inte. Man kommer bara att tröttna på det. Att sådana begrepp används är inte heller nödvändigtvis något dåligt, även om det bakom det också står en stark lobby. Det handlar om att vara försiktig och veta vad man diskuterar. Samtidigt som det finns behov av forskning på fältet, just för att det är så populärt.”

Du skriver i din artikel i boken KulturSverige att det finns ett glapp mellan de som analyserar kulturpolitik och de som fattar beslut om den. Du ser inget problem i att forskare förlorar i trovärdighet om de börjar agera rådgivare?

”Varför skulle det vara ett problem inom just kulturen? Inom andra fält ser du inte den problematiken: finans, nationalekonomi, statsvetenskap. Det finns ett flertal forskare som blivit betydelsefulla politiker eller rådgivare. Henry Kissinger blev utrikesminister ursprungligen mot bakgrund av att han hade teoretiska modeller som blivit uppmärksammade. Men det är ett individuellt val och många tycker det är en bra idé att komma med råd för hur man skapar ett bättre samhälle, utan att se det politiskt.”

Kommentera