Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
26 augusti 2012 under Noterat | kommentera

Med humanistisk passion för samhällsutveckling

Tobias Tobias

Pontus Schultz har dött i en cykelolycka. Jag har känt honom i 18 år och den här bilden är talande: när han pratade, så lyssnade jag.

På den här bloggen har han nämnts flera gånger, senast från Almedalen där bilden är tagen. Kultursektorn var inte hans område, men i svensk samhällsdebatt stod han för en sällsam kombination av humanistiskt och framåtriktat tänkande.

På så sätt kommer diskussionerna i och om svenskt näringsliv bli fattigare. Pontus har i mer än ett decennium med egna tidningar, i krönikor och i teve, och senast som chefredaktör på Veckans affärer, passionerat bidragit till att diskussionen om innovation och kreativitet har lyfts fram och förts in i nya sammanhang. Se till exempel eboken ”Kreativitet är det nya stålet” som han initierade för ett halvår sedan. Han har lyft fram de ovanliga, de som gått mot strömmen, de som ofta varit före de andra.

Han har dragit fram med en sådan entusiasm och fart att det har varit omöjligt att inte smittas. För mig har han även betytt mycket på det personliga planet. Han kombinerade ju journalistik med entreprenörskap när han startade tidning efter tidning – och är troligen en orsak varför så många i min närmsta vänkrets blev företagare och inte stannade i rollen som anställd journalist. Vi var året efter Pontus på Värnspliktsnytt och flera av oss jobbade därefter för eller på någon av hans tidningar: Vision, Attention, FinansVision (och senare Veckans affärer).

Han till och med influerade var jag och min familj köpte hus. Det är bara några hundra meter från hans familj; fru och tre barn — och mina tankar har under helgen främst gått till dem. Så oerhört tragiskt.

Kommentera
5 juli 2012 under Noterat | kommentera

Almedalen 2: Furtillen, framtid, innovation och passion

Tobias Tobias

image

Dag 2. Almedalen/Visby.
Vilken morgon! Vaknar upp på Fabriken Furillen klockan 6 och tänker på Tranströmer: ”Ut på trappan. Gryningen slår och slår i havets gråstensgrindar och solen sprakar nära världen.

Det är ju något fantastiskt märkvärdigt som skapats här. Varför tilltalas man så mycket av de stillastående, övergivande fabriksbyggnaderna? Det är klart att de påverkas av balansen med det havsnära och inramningen i ljus och känsla av oändlig rymd. Men ändå fascinerande.

För snart tre år sedan ledde jag ett seminarium med entprenören bakom Furillen, Johan Hellström. Jag drog mig till minnes ett fint ord som han nämnde då: gnistbildning.

***

Från lugn till offentlig mittpunkt. I alla fall så var Framtidsdagen i centrum på Regeringskansliets sajt under dagen och det var många som besökte trädgården vid landshövdingens residens. Arrangör var Framtidskommissionen.

Jag deltog i en panel på temat innovation och passion — och de vida begreppen kanske gjorde det oundvikligt att samtalet spretade så vansinnigt åt olika håll. Vi hade kunnat prata hur mycket som helst där uppe. Pontus Schultz, Veckans affärer, fokuserade mer på politiken och nuet, medan vi andra höll oss mer övergripande och särskilt lyfte fram utbildningens betydelse för att skapa en grund för innovation framåt.

Entreprenören Mernosh Saatchi, Humblestorm, och Stina Westerberg, Statens musikverk, ledde panelen. Dessutom medverkande Janne Broman, grundare av Fotografiska, och Emy Blixt, grundare av Swedish Hasbeens.

Jag och Emma Stenström, som alltså inte var med utan höll sig i Kanada, ska ihop skriva ett kapitel just på temat innovation och passion till Regeringens debattantologi som släpps kring årsskiftet.

***

Frågan är om hur mycket som bör komma fram till i sådana här paneler? Vilket hör ihop med nyttan av Almedalen. Jag pratade med Pontus Schultz på väg till Visby och han menade att Almedalsveckan gått från att vara något ett forum då man lobbar mot politiker till idéutveckling. Politiker lyssnar verkligen, menade han.

Jag tänkte på Christer Nylanders närvaro i panelen dagen före, på seminariet om musikexport. Han fick i princip bara en fråga eller kommentar direkt riktad till honom som politiskt ansvarig. Inte heller försökte han själv föra fram vad regeringen redan gjorde. Det var verkligen en lyssnande roll.

Läs mer om Almedalen på kulturhuschefen Eric Sjöströms blogg.

Kommentera
26 mars 2012 under Noterat | 2 kommentarer

Så nära varandra?

Tobias Tobias

image

Plötsligt går man på en gata som man inte varit på sedan länge och nya affärer har öppnat. I det här fallet Grandpa och Awesome Rags som ligger bredvid varandra på Kungsholmen i Stockholm.

Bredvid?
Konkurrerar de inte då?

Det är förstås tvärtom. På samma sätt som bilhandlare brukar flockas till varandra så drar såväl butiker som producerande företag nytta av närhet.

Isolerade företag är sällan innovativa. När idéer utvecklas till produkter på en marknad handlar det snarare om ”evolution” än ”revolution”. Den individuella kreativiteten behöver alltså kompletteras med en kollektiv kreativitet. I en skapelseprocess är därför möten och kommunikation mellan individer och kompetensområden strategiskt viktiga.

Det finns mycket teori som visar att den geografiska koncentrationen av framgångsrika verksamheter och förnyelse är särskilt viktig i kunskapsintensiva sektorer. Fenomenet kallas agglomeration och exemplen visar att det inte är begränsat till någon specifik typ av verksamhet.

Vilka är då fördelarna som förklarar varför företag är lokaliserade i närheten av varandra?

1) Produktionen kan förbilligas genom möjligheten att dela kostnader för vissa resurser. Detta gäller inte minst infrastruktur och utbildning.

2) Transport- och transaktionskostnader kan sänkas eftersom samspelet mellan företag som gör mycket affärer med varandra kan sänkas. Personliga möten kan också underlättas.

3) En lokal marknad med specialiserad kompetens uppstår. Detta underlättar för både företag och arbetstagare, till exempel blir det lättare att byta jobb om övergången kan ske utan bostadsbyte. Miljön blir också mer attraktiv för specialister. En anledning är att det blir mindre chansartat att flytta till en plats som på lång sikt erbjuder flera företag som alternativ. Den andra anledningen har med nästa punkt att göra.

4) En miljö bildas som stimulerar kunskapsutbyte och innovation. Argumentet är att en miljö där många är verksamma inom samma område medför processer som oftare leder till innovationer. Information och kunskap flödar snabbare och goda exempel i omgivningen inspirerar. ”Tyst kunskap” – det vill säga erfarenhetsbaserad – aggregeras och kan överföras. Det finns också större sannolikhet för att det ”tredje rummet” uppstår vilket ökar sannolikheten för kreativa processer.

Resonemanget om geografisk koncentration kan även överföras till individnivå. Finns, till exempel, en stadsmiljö som underlättar informella möten för kunskapsutbyte? Sociologen Ray Oldenburg kallar denna typ av miljö för ”den tredje platsen”, efter hemmet (den första) och arbetet (den andra).

Den tredje platsen kan vara kaféer, restauranger och andra platser öppna för allmänheten – bara inte alltför långt från den första eller andra platsen. Även mötesplatser för mer eller mindre slumpmässiga möten betonas.

Oldenburg pekar på att med modernistisk stadsplanering ökade avstånden mellan platserna så att möjligheterna för socialt liv utanför hemmet och arbetsplatsen till stor del har försvunnit.

Kommentera
4 januari 2012 under Noterat | kommentera

Det är knark vi behöver

Tobias Tobias

Om Socialstyrelsen hade läst biografin om Steve Jobs hade den väl blivit censurerad i Sverige. Sällan har jag sett sådan reklam för LSD och knark. Han säger bland annat: ”Ingen som inte droppat syra kommer någonsin kunna förstå mig.”

Vad han refererar till är de ”sinnesutvidgande” upplevelser som han tycker möjliggjort hans förmåga att tänka nytt. Datorn hade inte kunnat skapas på USA:s östkust eller i Europa. Det var på västkusten som smältdegeln mellan hippierörelsen, experimenterande musik och tekniknördar möjliggjorde verkliga innovationer.

Det är ju så som vi också brukar prata om konstens och kulturens betydelse för innovationer. Även utan att behöva inkludera knark (och dess negativa effekter) i ekvationen. Om någon undrar så har jag aldrig testat LSD.

Strax före jul var jag med på arrangemanget B2B Conversations som Veckans affärer arrangerade med bland annat stöd från Tillväxtverket. Dagen tog plats på Berns i Stockholm. Det är alltid kul och inspirerande att vara med i nya sammanhang. Det innebär att perspektiv som kan kännas gamla laddas på nytt och ofta på ett nytt sätt. Så när VA ihop med Resumé och ett gäng vd:ar och marknadschefer droppar ord som är så bekanta för många av oss — innovationer och mötesplatser — börjar trevandet igen.

Vad vi egentligen pratade om var motsatsen till solklart, men det pratades i alla fall. Daniel Birnbaum, Moderna Museets chef, pratade bland annat om hur konst kan fungera som inspiration och motor för innovationer — strax efter det att Swedbank-vd:n Michael Wolf varit uppe på scenen.

Läs mer i sammanställningen av artiklar i Veckans Affärer och Resumé.

Själv stod jag på scen med Stina Algotson (då fortfarande på Tillväxtverket) och varumärkesstrategen Olle Söderberg och utfrågades av VA:s chefredaktör Pontus Schultz. Jag var mitt inne i min Steve Jobs-läsning och på frågan om hur mötesplatser ska kunna fungera bättre konstaterade jag att det behövs mer knark. Kanske börjar jag bli trött på alla strukturdiskussioner, men vad jag syftade på framför allt är smörjmedel för att få olika perspektiv att mötas och krocka.

Och detta är mitt råd inför 2012: Vi måste ut ur våra bekvämlighetszoner för att inte bara prata oss trötta i självbekräftande sammanhang.

Stina Algotson, Tobias Nielsén, Pontus Schultz

Kommentera
19 november 2011 under Noterat | kommentera

Samarbeten & humanistiska värden

Emma Emma

Det har varit en hektisk vecka, som skulle kunna sammanfattas i: ”vikten av samarbeten och humanistiska värden”.

Måndagen gick som vanligt till administration, med Boomtown Rats gamla låt klingande i huvudet. Jag blir aldrig en lydig byråkrat.

Tisdagen blev roligare, med två föreläsningar på raken om innovation. En del blev förstås irriterade på mig, som vanligt, men några fastnade för teorierna och exemplen på samarbeten och innovation på ett djupare plan, och har hört av sig efteråt. Det är sådant som är roligt!

Teoretiskt lutade jag mig bland annat mot Roberto Vergantis tankar om design-driven innovation, mot Lee Flemings idéer om interdisciplinär innovation, samt Otto Scharmers Theory U.

Speciellt Otto Scharmer är jag rätt influerad av just nu, men jag märker hur svårt det är att prata om hans teorier i en svensk kontext. I Danmark är han ju jättestor, men här verkar vi ha svårt att ta till oss hans tankegångar. Det är som om vi vägrar att tro att människan kan och behöver utvecklas, och att vi också måste lägga vikt vid det, om vi ska skapa ett innovativt samhälle.

Jag hade tänkt att skriva om Teori U i veckans krönika i Dagens Industri, men fick i slutändan inte riktigt till formuleringarna. Kanske är tiden inte heller mogen för det.

Krönikan kom istället att handla om bristen på humanistiska tankegångar i Innovationsplan Sverige, vilket förstås är ett näraliggande ämne. Dock är jag lite besviken på mig själv. Jag vet att det finns något stort där, men jag finner inte riktigt orden. Fast så ser ju ofta processen ut. Det gäller bara att ha tålamod; förr eller senare faller tankarna och orden på plats.

Här är i alla fall min senaste krönika i originalversion, innan redigerarna på DI varit framme och fixat. Och här är min förra, om ni har missat den. Bägge handlar egentligen om humanistiska värden, med rätt mycket utbildningsfokus. Det är det som upptar min tid just nu.

Onsdagen och torsdagen ägnade jag också mest åt Högskoleverket, som hade sin stora utvärdering av Handelshögskolan. Om det finns inte så mycket att säga, mer än att man kan lägga märke till att de starkt betonade vikten av etiska aspekter i utbildningen. Till min stora glädje!

På torsdagen gjorde jag också, tillsammans med Cirkör, en kort presentation av vårt samarbete mellan Handels, Cirkör och Dans- & Cirkushögskolan på Slottet inför kungafamiljen, halva regeringen, FN och en massa andra prominenta personer.

Sådant är ju alltid lite jobbigt, och bäddar för skamattacker efteråt. För att göra det hela ännu värre, hade jag dessutom lyckats lägga in en provtagning på Karolinska på morgonen, som resulterade i att jag svimmade. Från avsvimmad till kunglig talare, hmm….

Men samarbetet mellan Handels, Cirkör och DOCH är ju i alla fall fantastiskt, och ska bli ännu bättre i vår, då vi kör för tredje gången. Och snart, snart ska ni få läsa en liten rapport om det!

Kommentera
14 november 2011 under Noterat | 1 kommentar

Annie & innovation

Emma Emma

Jag fick tipset att kolla vad Annie Lööf sa när hon mottog Innovationsplan Sverige – och jag måste hålla med om att vi tänker rätt lika:

För mig börjar allt hos den enskilde människan. Därför vill jag att den nationella innovationsstrategin ska ta sin utgångspunkt i människor som kan. Som kan själva och som kan tillsammans. Människor som gör, som skapar, som tänker nytt, som ser saker och ting lite annorlunda. Som ser sådant vi andra inte ser.

Vi behöver med andra ord ta utgångspunkt i en bredare syn på innovation. Vi behöver en syn på innovation, som involverar, inkluderar och berör många människor. Detta synsätt utmanar oss. Bland annat att inte begränsa vårt sätt att betrakta innovation som bara sådant som rör forskning, ny teknik eller tillverkningsindustri. Inte därför att det inte är viktigt, men för att vi genom en sådan gränssättande syn skapar hinder för innovation, exempelvis genom att förstärka traditionella könsmönster eller utesluta vissa typer av innovation.

Idag talar man allt mer om att innovation skapar värden för kunden eller användaren. Innovation kan vara nya kombinationer av varor och tjänster på den globala telekommarknaden eller nya smarta transportlösningar. Det kan också vara nya sätt att utforma vårdtjänster för äldre, eller rådgivning från socialtjänsten via nätet. Det kan också vara nya sätt att nyttja urgamla, naturgivna förutsättningar som exempelvis att börja kyla energislukande dataservrar på breddgrader med kallt klimat.

Vi har därför allt att vinna på att ta tillvara allas kreativitet och förmåga och inte begränsa synen på innovation.

Hade det bara funnits också ett exempel från den kulturella sfären, hade det kunnat vara mitt eget uttalande. Jag håller faktiskt med om rubbet – och ser fram emot att följa regeringens innovationsstrategi.

Det hör nämligen inte till vanligheterna att människan utgör en utgångspunkt, varken i innovationspolitiken eller i innovationsforskningen. När jag frågar mina kollegor, konstaterar de att människan är mer eller mindre bortglömd i stora delar av innovationsforskningen, likaså. Med vissa lysande undantag, förstås, som jag ska berätta mer om i Göteborg i morgon samt i min krönika i Dagens Industri på torsdag.

Om Annie kan bidra till ett större utrymme för alla människor och en innovationsstrategi som utgår från människan är mycket vunnet. Själv har jag en rätt begränsad uppfattning om henne, men jag kan konstatera att hon är väldigt populär bland mina studenter. En av mina duktiga tjejer utbrast härom dagen i en veritabel lovsång till henne, och sådant är ju alltid kul. Vi behöver mer tilltro till våra politiker!

Låt oss därför hoppas på lite ”annivation”; en innovationsstrategi med utgångspunkt i och utrymme för alla människor.

Kommentera
5 november 2011 under Noterat | 2 kommentarer

Innovationsplan Sverige

Emma Emma

Satt ute hos en kompis i skärgården i går och lusläste Innovationsplan Sverige. Är det bara jag som tycker att det ibland finns en underliggande ton, som motsäger hela syftet?

Inledningsvis har de exempelvis en klok definition av innovation:

Med innovation menar vi att kunskap omsätts till nya värden. Det handlar om att utveckla produkter, tjänster och organisationer i såväl privat som offentlig verksamhet. Det kan gälla allt från industrirobotar, betalningssystem och energieffektivisering till ledarskap, affärsmodeller och hälsovård.

Så långt väl och läser man vidare står det bland annat att vi måste:

Skapa en kultur med värderingar som stimulerar förnyelse och risktagande.

Men sedan svänger det och man hittar till exempel formuleringar som:

På svenska arbetsplatser är attityden till innovation positiv, enligt en undersökning som SIFO genomfört… Men kunskapen om vad ordet innovation innebär är låg; det kopplas nästan inte alls till tillväxt och arbetstillfällen.

Fast så definierade de ju inte ens själva innovation… Är innovation alltså något som enbart handlar om att skapa tillväxt och arbetstillfällen? Hur var det nu med andra värden? Eller med regeringens definition:

Innovation handlar om nya sätt att skapa värde för samhälle, företag och individer. Värdet uppstår i tillämpningen, användningen och spridningen av en innovation. Det värde som skapas kan vara och värdet kan vara ekonomiskt, socialt och/eller miljömässigt.

(Obs: felskrivningen är regeringens, och inte min.)

I Innovationsplan Sverige finns ibland en underliggande ton, och formuleringar här och var, som gör att man får intrycket av att innovation enbart handlar om kommersialisering. Det tycker jag är synd. Inte för att jag har något emot kommersialisering, men det är ju inte det enda området som har behov av innovation.

Dessutom har jag otroligt svårt för det synsätt på utbildning som uttrycks:

Utbildning ses idag i alltför liten utsträckning som en investering. Konsekvensen blir att möjligheterna till arbete och nivån på livslönen – det vill säga avkastningen på investeringen i utbildning – spelar liten roll för både för individens val av utbildning och för utbudet av utbildningar.

Därmed kan vi stänga ned många av våra konstnärliga utbildningar, eller hur? Och det blir ju säkert jättebra när vi ska skapa ett innovativt Sverige! (Obs: ironi!)

Trots det finns det andra saker som är ännu värre, och framför allt verkar man ha glömt bort vad som utgör grunden för innovation, nämligen människan. Men det ska jag prata mer om på Kvalitetsmässan i Göteborg den 15:e november.

Kommentera