Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
17 augusti 2011 under Noterat | kommentera

Vad är konst?

Tobias Tobias

image

Lyssnade ni på S-partiledaren Håkan Juholts ”Sommar”? Hans radioprogram kretsade mycket kring kultur. En hel del sommarprogram har som vanligt gjort det. Det kanske mest förvånande var utrikesminister Carl Bildts hyllning till särskilt musiken (inledningen till hans program).

Juholt pratade även om Påskallavik. Det skulle jag också kunna göra. Juholts föräldrar är därifrån, liksom min pappa och alla andra bakåt på hans sida om man räknar in ön Runnö en sjömil ut. På kyrkogården kunde mina barn gå till deras farfars farfars fars grav, och det kan inte vara många förunnat. Tre veckor blev det i år i det lilla samhället vid småländska östkusten.

Vi besökte även Håkan Juholts morfars hem och arbetsplats under 30 år, Källströmsgården. Det är för övrigt denne konstnär, Arvid Källström, som har den största gravplatsen på kyrkogården.

Bilden är från Källströmsgården som är mest känd för den här skulpturen, ”Liggande kvinna”, men där finns också andra skulpturer (eller installationer) med ett direkt tilltal, som ”Vindorgel” och ”Blå pojken”.

Det blev där ett utmanande samtal med min dotter Judith, exakt 4 år. Jag försökte berätta om konst och hon gick mellan skulpturer, vanliga stenar och bänkar och frågade gång på gång: ”Är det här konst?”.

Hennes riktmärke blev efter ett tag om det fanns en lapp framför ”stenen” eller ”byggnaden”. Och det är såklart ett svar så gott som något. Konst är vad någon säger till oss är konst.

Ett annat svar kan man också läsa in i Håkan Juholts berättelse om hur skulpturen med kvinnan uppfattades i samhället då den byggdes på 50-talet. Juholt återgav hur flera barn var tvungna att hålla händerna för ansiktet för att inte råka få se en glimt. Och skulpturen är alltså placerad längs huvudvägen, bara några meter från vägkanten.

Vilket mod att bygga något sådant, konstaterade Juholt.

Kommentera
29 april 2011 under Analys | kommentera

Tid att prata framtid

Tobias Tobias

Det andas framtid igen. Efter några år då vi blev tvungna att stanna upp efter nollnolltalets finanskriser, klimathot och terrorattacker, känns det som att framtidsdiskussionerna känns lättare och mer hoppingivande. 2011 kommer att bli ett år som kommer att gå till historien – men snarare som ett avstamp framåt än inledning på en tid av oro. Revolterna som började i Nordafrika speglar inget annat än en tro på framtiden.

Men vad händer i framtiden? Ingen vet, men nästnästa vecka, 11 maj, ordnar jag och Sven Nilsson – min medredaktör för boken ”Framtiden är nu. Kultursverige 2040 – en seminariedag i Stockholm som ägnas åt en systematisk utforskning av olika möjligheter. Läs mer här.

Vi tror att samtalet är viktigt just nu, för även inom kulturen tycker jag mig se mycket framtidsarbete. Många i landet är eller har varit tvungna att formulera sina kulturplaner – men jag ser också fler ”visionsdokument” än tidigare. Inom kulturpolitiken har socialdemokraternas nya partiledare Håkan Juholt blåst liv i kulturdebatten, med både sitt linjetal och sin DN Debatt-artikel på skärtorsdagen.

Det kan bli ett intressant val för kulturpolitiken om han kommer fortsätta lyfta upp kulturpolitiken som ett prioriterat område. Den uppmärksamheten har vi inte varit bortskämda med.

Inom kulturella och kreativa näringar har många satsningar rullat på i ett antal år nu och jag kan spåra ett behov av utvärderingar och självrannsakan. Är vi inne på rätt spår? Behöver vi omformulera oss? Som en början på den här diskussionen presenterar Generator sitt arbete med en tankesmedja, ”Visisionsboxen”, i nästa vecka. Jag och Emma Stenström är med och fortsätter diskussionen 26 maj under ett fördjupningsseminarium i Stockholm. Läs mer här.

Kommentera