Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
10 januari 2013 under Bok | 2 kommentarer

Passionssamhället

Tobias Tobias

image

I den debattantologi som släpps i nästa vecka, ”Framtidsutmaningar: Det nya Sverige”, lanserar jag och Emma våra tankar om passion och innovation. Vi diskuterar kring det passionssamhälle som vi tycker oss se.

Det är tankar som grott i oss ett tag som vi nu äntligen skrivit ner. Det har gått snart två år sedan vi pratade om att vi skulle skriva en bok om ämnet. Vi har pratat tidigare om att skriva böcker ihop utan resultat (det har mest blivit gemensamma rapporter), men vem vet, kanske blir det här gången vi sätter oss ner.

Så här introducerar vi vårt kapitel:

Passion kommer bli allt viktigare både för individen som vill förverkliga sig själv och göra något meningsfullt, och för samhället, som måste hantera det och behöver passionerade människor för att utvecklas på bästa sätt. Hur väl man lyckas hantera passionspotentialen – det vill säga medborgarnas möjligheter att finna och förverkliga sin passion – kommer att bli ett allt större konkurrensmedel för ett land eller en plats.

Notera att vi inte argumenterar för att alla har rätt att få syssla med sin passion. Det finns också utmaningar kring detta. Kan det skapa en ineffektiv stress att man alltid ska syssla med det som gör en passionerad? Vad händer med de jobb som anses mindre attraktiva men som ändå måste göras? Den sistnämnda frågan tangerar diskussionen om det finns utrymme i ekonomin för att enbart syssla med sin passion.

Ändå är det tydligt att när verkliga framsteg sker så härstammar dem utifrån en vilja att åstadkomma något extraordinärt. Och den drivkraften hämtas nästan alltid i en passion för det man vill uppnå eller det man vill göra.

I vår debattartikel för SvD Brännpunkt från november är vi också inne på en ytterligare dimension, nämligen att vi hittar många av de här passionsföretagen inom de kulturella och kreativa näringarna. Genom att förstå företagen i de här branscherna så skapar vi även manualer för den riktning som företagandet tar över huvud taget, det vill säga mot en passionsekonomi.

Kapitlet ”Passion och innovation” kan även köpas separat som e-singel (bland annat via dito). Boken är för övrigt den första på Volantes nya förlag 8tto som har skapats för samarbeten och inriktat mot samhällsfrågor och debatt.

Emma var även inne på det är temat på sitt föredrag på Generator-konferensen i Gävle i november:

Många kapitel i boken ”Framtidsutmaningar” är läsvärda. Helt ärligt så har läsningen av vissa kapitel givit mig en oerhört bra översikt över viktiga utmaningar framåt. Vad gäller kultur så missa förstås inte kapitlet om det nyskapande kulturlivet och samhället av Stina Westerberg, till vardags generaldirektör på Statens musikverk.

Se även Svenska Dagbladets recension (som kom en vecka före utsatt recensionsdatum).

image

 

Kommentera
13 november 2012 under Bok, Noterat | kommentera

Framtidens utmaningar

red red


Så här blir omslaget till boken ”Framtidsutmaningar — det nya Sverige” som släpps i januari. Det är Regeringens framtidskommission som har fått i uppdrag av regeringen att identifiera och analysera de viktigaste utmaningarna för Sverige med perspektiv på 2020 och 2050. Tidigare i höstas intervjuade vi Eva Bergquist, författare till kommissionens första rapport som tog upp kulturens utmaningar.

Vid sidan av rapporter har Framtidskommissionen också tagit fram den här debattantologin som Volante ger ut i januari 2013 — inte helt olik ”Framtiden är nu. Kultursverige 2040″ till form och upplägg.

I denna skriver Kulturekonomis Tobias Nielsén och Emma Stenström om passion och innovation. De introducerar begrepp som passionsekonomin och passionspotential. Även om inte kulturekonomiska frågeställningar nämns explicit så ruvar de i bakgrunden: konstnärer och andra kulturarbetare drivs ju av passion mer än kanske något annat. Å ena sidan blir passion på så sätt en förutsättning för prestationer och arbetsglädje. Å andra sidan så blir det en utmaning att hantera ”passionsjakten”; allt fler söker ju efter vad de brinner för.

I övrigt är det främst Stina Westerberg, Musikverkets generaldirektör, som analyserar konsten och kulturen från ett framtidsperspektiv. Hon betonar konstnärens roll som förändringsagent.

Redaktör för boken är Jesper Strömbäck, huvudsekreterare för Framtidskommissionen och professor i journalistik och politisk kommunikation. De medverkande kommer både från akademin och från näringslivet, bland andra Viveca Ax:son Johnson, Lars Trägårdh och Bo Rothstein.

Kommentera
23 juni 2011 under Noterat | kommentera

Stark tillväxt för medie- och underhållningsindustrin

red red

I veckan besökte vi Operaterassen där PWC presenterade resultat från rapporten Global entertainment and media outlook: 2011-2015 som den också kallas. Rapporten är en framtidsutsikt över medie‑ och underhållningssektorn under de kommande fyra åren i 48 länder. SIME arrangerade.

I Sverige kommer de snabbast växande medieområdena att vara de digitala sektorerna. Framför allt gäller det internet access (5 procent), internetreklam (8 procent) och datorspel (6 procent) som är de områden som sticker ut när det gäller den förväntade tillväxten i Sverige. Klicka på bilderna för att kunna se graferna bättre.

Jämfört med den globala förväntade tillväxten är ”business to business”, nyhetstidningar och bokpublicering de områden där tillväxten kommer vara högre i Sverige än det globala genomsnittet. De två senare dock endast i nivå med den förväntade tillväxten generellt på två procent. Den globala tillväxten för medie- och underhållningssektorn förväntas ligga på 5,5 procent. Det ser dock olika ut i olika delar av världen där siffrorna för de ”mogna länderna”, dit Sverige hör är siffran 3,9 procent, i BRIC-länderna 11,7 procent och hos de så kallade G8-länderna 12,7 procent.

Tillväxten är alltså väldigt hög i dessa sektorer och tittar man bakåt i tiden blir det väldigt tydligt hur mycket de olika medieområdena växer.

Ett nyckelord för framtiden som framhölls under presentationen är ”samarbete” och tre så kallade megatrender; 1) Den stärkta konsumenten, 2) Den involverade annonsören och 3) Förändra företagandet till digitalt.

Erik Wall och Alexander Rodriguez Forsgren från PWC som presenterade rapporten valde att tala mer om den första megatrenden. Den kommer innebära ett större behov av konsumentrelevans och -engagemang. Det vill säga att konsumenterna måste få möjlighet att påverka. När mycket media och underhållning finns tillgängligt gratis kommer fem faktorer vara viktiga för att få folk att betala:

  • Bekvämlighet.
  • Upplevelse.
  • Kvalitet.
  • Deltagande, exempelvis genom att rösta.
  • Förmåner, exempelvis att få se nästa avsnitt av ”Solsidan” snabbare på TV4 Play.

Jämför med Kevin Kellys essä från 2008(!), ”Better than Free”, där han tar upp åtta värden som gör oss beredda att betala för framåt. Journalisten sammanfattade essän i en krönika i DI Weekend.

Nya konsumentvanor innebär även att folk ger upp några gamla. Ett exempel är så kallad chord-cutting, det vill säga att folk exempelvis säger upp sitt fasta telefonabonnemang. Fler kommer också nöja sig med att hyra innehåll istället för att äga det, exempelvis som Spotify. Att folk kommer vara uppkopplade 24 timmar om dygnet innebär nya förutsättningar för annonsering och möjligheter för nya former av tjänster.

Kommentera
17 januari 2011 under Samtal | kommentera

Samtal/Jenny Johannisson om framtidens kulturpolitiska utmaningar

red red

Jenny Johannisson är forskare vid Centrum för kulturpolitisk forskning vid högskolan i Borås. I hennes forskning har hon främst intresserat sig för kommunal och regional kulturpolitik i relation till globaliseringsprocesser.

Den 31 januari inleder hon såsom ordförande det kulturpolitiska observatoriet SweCults konferens om kulturpolitikens framtid. Hon är även aktuell  i böckerna ”Framtiden är nu” (Volante) där hon skriver om kulturen som växtkraft, och ”På väg mot ett starkare Kultursverige” (SKL) som handlar om samverkansmodellen.

Går det redan nu att dra några lärdomar från de fem försökslänens arbete med att ta fram sina kulturplaner?
Det är svårt för mig att som forskare uttala mig om detta, jag har inte studerat arbetet med kulturplaner. Därtill tror jag att det är först när kulturplanerna ska realiseras som de mest intressanta lärdomarna går att dra. Men en lärdom som redan nu verkar skönjas är vikten av att förankra kulturplanen brett i regionen – i kommunerna, kulturlivet och civilsamhället.

Vad handlar framtidens kultur om? Vilka utmaningar står kulturpolitiken och kulturlivet inför?
Låt mig fokusera på framtida kulturpolitiska utmaningar. Svensk kulturpolitik presenteras ofta som framgångsrik, men jag tycker den har misslyckats med sina två huvudmålsättningar: att skapa rimliga arbetsvillkor för kulturutövare och att vidga deltagandet i kulturlivet. Detta är inte målsättningar som kulturpolitiken kan uppnå på egen hand, men hur kulturpolitiken kan bidra mer aktivt och på nya sätt är för mig avgörande framtidsfrågor.

Hur summerar du det gångna året sett till kulturpolitiken? Var det ett år som vi kommer att minnas?
Från ett demokratiperspektiv tycker jag att samverkansmodellen kan bidra till att göra 2010 till ett kulturpolitiskt minnesvärt år; som det år då fler aktörer släpptes in i de kulturpolitiska beslutsstrukturerna. Men det återstår att se huruvida samverkansmodellens förändring av kulturpolitikens organisation också kommer att avse kulturpolitikens maktförhållanden respektive innehåll.

Kommentera
9 januari 2011 under Noterat | kommentera

Vart är vi på väg? (Snart sista dagen)

red red

Den 31 januari i Stockholm arrangerar det kulturpolitiska observatoriet SweCult en konferens om vart kulturpolitiken och kulturlivet är på väg. Frågor som kommer diskuteras är exempelvis: Vad innebär kultur och kulturliv i Sverige om 30 år? Hur förändras spelplanen – och spelreglerna? Vad händer med kulturpolitiken? Vilka är utmaningarna, överraskningarna? Vilka är de sega strukturerna? Vad vet vi, vad tror vi vad vill vi?

Inför konferensen har boken ”Framtiden är nu” tagits fram. I boken medverkar ett 30-tal forskare och experter där kulturens och samhällets framtid diskuteras med sikte på 2040. På konferensen deltar några av författarna men även andra forskare och debattörer, inklusive kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. Konferensen består av både diskussioner och mer intima sessioner under rubriker som ”Plats för konsten?”, ”Teknikens herravälde” och ”Lokal kulturpolitik i globala virvlar”.

Ladda hem inbjudan/programmet och anmäl dig snart, senast den 15 januari.

Kommentera
11 november 2010 under Samtal | 3 kommentarer

SAMTAL/Sven Nilsson: "Den skamliga rovdriften på de skapande konstnärerna måste upphöra"

red red

Sven Nilsson har analyserat kulturpolitiken och -sektorn sedan 1970-talet, både som akademiker och praktiker. Sedan 1997 driver han konsultbolaget Polyvalent.

Han har skrivit ett flertal böcker inom kulturområdet och är nu aktuell som redaktör, tillsammans med Tobias Nielsén, för boken ”Framtiden är nu”, som är en antologi om de viktigaste utmaningarna framåt för kulturen och samhället.

Boken släpps om två veckor — men firas in nästa onsdag i Stockholm, 17 november, från kl 18 på Kåken/Restaurang 1900, Regeringsgatan 66, men en paneldiskussion som leds av Johanna Koljonen. (Facebook-event här.)

Du har följt den svenska kultursektorn, inklusive kulturpolitiken, på nära håll i fyra decennier. Är det mycket som har hänt eller ser det mesta ut nu som då?

Det har hänt väldigt mycket men för att peka på några saker: En ny mediesituation. 1970 fick Sverige en andra tevekanal. Det är långt mellan då och nu. Då fanns också ett starkt motstånd mot reklamfinansiering, medan reklamen idag finansierar det mesta.

1970 fanns också en välunderbyggd föreställning om ett kulturellt utanförskap och en barriär mellan folkflertalet och det kvalificerade kulturlivet. Idag är det svårt att tala om ett sådant utanförskap. Kulturbegreppet har expanderat, det vill säga att fler områden idag erkänns som kreativa uttrycksformer med kvalitativ verkshöjd, till exempel mode serier och design i vid mening. Institutionerna har blivit många fler men kulturlivet utanför dem är även mycket rikare idag med fler yrkesverksamma inom allt vidare kreativa domäner. Men fortfarande är det småpengar som går till denna del av kulturlivet.

Ni har valt år 2040 som utgångspunkt i analyserna. Varför 30 år?

Vi ville att skribenterna skulle blicka längre fram än man gör i existerande planering men inte så långt fram att det blir mer av science fiction. Vi påminde författarna om vad som hänt sedan 1980, då det kalla kriget fortfarande pågick och medie- och it-revolutionen ännu inte börjat.

Vad kommer ni fram till i boken?

Bokens artiklar beskriver mycket av det jag nämnt, medie- och it-revolutionen, mångfalden av aktörer och uttryck och så vidare. Men det är stor skillnad mellan områden som domineras av kommersiella villkor och sådana som finansieras via skattemedel. Förändringstrycket är enormt mycket större i de kommersiella delarna där bokbranschen dock är ett märkligt mellanting.

En annan sak är att vi samtidigt har globalisering och internationalisering å ena sidan och å den andra en växande betydelse för platsen, staden, den lokala miljön i mycket konkret mening. Det leder till ett slags nomadiskt förhållningssätt. Människor, framför allt kreativa människor, söker sig till olika platser och miljöer för att få impulser, utveckla relationer eller för att få arbetsro, isolera sig.

Är författarna i boken överens?

Alla är inte överens men det finns inte heller några tydliga kollisioner. Det har att göra med mångfalden och komplexiteten. Allt existerar samtidigt, sida vid sida men med helt olika existensvillkor ekonomiskt. Ingen drar den motsättningen till sin spets, alltså en situation där det skattefinansierade kulturlivet ifrågasätts på allvar.

Vilken är den enskilt största utmaningen för kulturen de närmsta åren?

Vi kan redan se hur kulturen lämnar politiken bakom sig. Med den så kallade koffertmodellen konsolideras de institutionella delarna av kulturlivet. Men den konstnärliga och kulturella utvecklingen sker främst inom andra delar av kulturen, både i den kommersiella och i det riskfyllda innovationsarbetet i det fria kulturlivet. Denna divergerande rörelse är illavarslande. Sedan menar jag att den skamliga rovdriften på de skapande konstnärerna måste upphöra. Deras betydelse måste erkännas och ligga till grund för en framtida kulturpolitik. Men där är vi alltså inte.

Just nu kan boken ”Framtiden är nu” beställas ihop med ”Noll Noll” — som i stället för att blicka framåt summerar nollnolltalets kultur och samhälle — för 249 kronor inklusive frakt. Läs mer och beställ här.

Kommentera
27 oktober 2010 under Bok, Noterat | kommentera

Pusselbiten som kulturutredningen saknade

Tobias Tobias

Min medredaktör, kulturanalytikerveteranen Sven Nilsson, har talat om boken som pusselbiten som vi tyckte att kulturutredningen saknade, nämligen utmaningarna framåt, inte bara bakgrundsbeskrivningen.

Boken är antologin Framtiden är nu där vi samlat drygt 30 forskare och andra experter och blir Swecults andra årsbok. Läs mer på Volantes sajt om författarna och deras ämnen.

Boken släpps 25 november med release i Stockholm 17 november och kanske något mer i Malmö. 31 januari äger sedan Swecults stora konferens rum i Stockholm. Boka in den dagen! Jag återkommer med mer information – och boken kan redan nu förbeställas (skickas då två veckor innan den kommer ut i handeln).

Undertiteln är Kultursverige 2040. Vad vi vet, vad vi tror, vad vi vill. Det var ungefär vad vi ville att författarna skulle ta itu med. De identifierar därmed utmaningarna framåt inom drygt trettio områden som rör kulturen, medierna, nätet och samhället med år 2040 som imaginär horisont. Från urbanisering till upphovsrätt och utbildning. Från kunskap till kreativa miljöer. Gör internet oss dummare? Hur ska staden utvecklas? Hur ska landsbygden överleva? Måste teatrar och tidningar förändra sig? Behövs bibliotek? Varför är platsen viktig när allt kan digitaliseras? Vilka är hjältarna i framtidens kulturliv?

Vad vi kommer fram till? Några saker, bland annat platsens betydelse samt kulturpolitikens marginalisering och trögrörlighet samtidigt som våldsamma förändringar slår mot vissa sektorer.

Boken är också en fortsättning inom ramen för ett av mina stora, kontinuerliga projekt som jag sysslat med sedan förra hösten, nämligen en samtids- och framtidsanalys. Förra året gjorde jag och Anders Rydell Noll Noll: decenniet som förändrade världen, en bok som från ett populärkulturellt håll summerade nollnolltalet. Det var en tillbakablick och nya boken en framåtblick. Tillsammans utgör de en träffsäker samtidsanalys.

Temat framtid är över huvud taget vanligt i höst och vinter i många sammanhang. Det verkar som att det är dags att se framåt. Valet är avgjort — kulturminister och näringsministern sitter kvar — så nationella satsningar ligger kvar. Efter en tid av reflektion över vad som egentligen hände under nollnolltalet — finanskris, klimathot, terrorspel — så verkar vi vara redo för visioner igen och en ny kulturpolitisk struktur är på ingång. På många håll knådas det just nu på nya kulturplaner för att matcha samverkansmodellen. Många organisationer är tvungna eller tar tillfället i akt att se över sin situation.

Kommentera
18 september 2010 under Analys | kommentera

Tidsandan styr

Tobias Tobias

Det är inte du eller politikerna som styr. Agendan kan likaväl sättas någon annanstans och få fäste i vad som egentligen styr: tidsandan.

Ingenstans har jag sett tidsandan slå igenom tydligare än i senaste numret av tidningen City (Stockholmsupplagan), där alla partiers stockholmsföreträdare verkar prata om Bondens marknad, det vill säga närodlat. Jessica Ritzén sammanfattar i City: ”Vi lever i harmoni med naturen i vår asfaltsbetong, odlar vår kolonilott och låter skyskraporna blomstra. Skildringarna är förvånansvärt samstämmiga trots att de bygger på helt olika ideologier från höger till vänster. Inte ens skillnaden i finansieringen av drömsamhället är avgrundsdjup mellan blocken.

Jag slutredigerar just nu en antologi om framtidens kultur och samhälle, ”Framtiden är nu”. I den boken slår också tidsandan igenom.

Boken har 2040 som imaginär horisont och jag och min medredaktör Sven Nilsson har diskuterat lite kring hur mycket den generella tidsandan  påverkar texterna. Vi kan ana en viss försiktighet — få utopiska visioner, till skillnad från de refererade politikerna ovan — och Sven, som varit med ett tag, konstaterar att tonen för trettio-fyrtio år sedan hade varit en helt annan. Då hade man kastat sig framåt när det gäller att beskriva kulturens framtid. Ingenting hade varit omöjligt.

Dagens tidsanda är ju vad som sätter agendan för de närmsta decennierna. Så se det som en framtidsbild snarare än en nutidsbild: fokus på miljö men inte på kultur. Oavsett valutgången imorgon.

Kommentera
20 april 2010 under Samtal | kommentera

Samtal/Leif Jakobsson om Finlands kulturutredning

Tobias Tobias

Leif Jakobsson hastar in efter ännu ett styrelsemöte i svenskt kulturliv. Han sitter i styrelserna för Operan och Konsthögskolan. Tidigare har nu varit programdirektör på SVT, liksom för den finska motsvarigheten. Han är finlandssvensk och numera i Helsingfors.

Nyligen avslutade han sitt arbete som ordförande i kommittén för den finska kulturutredningen, som han bläddrar i på bilden. Rapporten är en liten lätt sak på 38 skurna sidor, att jämföra med den svenska på nästan 900 sidor och i tre tunga volymer.

Titeln blir i svensk översättning ungefär ”Kultur — kraft för framtiden”. Siktet är ställt mot år 2035 och syftet är att skapa en grund och en färdkarta som kulturpolitiken kunna förhålla sig till framåt.

– Vi tar inte ställning till kulturens nya former, för det gör den ändå. Utan vilka kulturpolitiska förutsättningar som kan stärka kulturen.

Han kommer igen till Sverige för att diskutera kulturutredning med den svenska kulturministern på Timbro 29 april. Hans uppdrag skiljer sig jämfört med vad den svenska kommittén fick. Den finska utredningen har inte förhållit sig till politik eller organisation. Dessutom, säger Leif Jakobsson, har de undvikit att kultur ska vara ett redskap för regionalpolitiken. Det finns en risk i Finland, menar han, att all politik blir regionalpolitik.

– Den viktigaste tesen som ska bygga kulturpolitiken i Finland handlar om samordning. Idag finns de kulturpolitiska frågorna på så många ställen utan politisk samordning. Därför är det ett splittrat fält. Vår första rekommendation att sätta igång ett stort samordningsprogram.

Dessutom framhåller Leif Jakobsson utmaningarna för det allt mer mångkulturella Finland, liksom förslaget om ett ökat inslag av estetiska och praktiska ämnen i skolan.

– Idag kan en elev välja bort alla sådana ämnen efter sjuan. Vårt förslag är att de i stället utgörs av en tredjedel av undervisningen, även på gymnasiet. De här ämnena har ju en en stor effekt på annan inlärning. Att kunna gestalta blir till exempel allt viktigare.

Trots att utredningen tar sats i en uttalad tro på kulturens egenvärde, har den liksom den svenska under remissrundan kritiserats för att föra fram kulturens nyttor för mycket.

Framför allt pekar den finska utredningen ut några vägskäl. De behandlar kulturarv, mångfald, delaktighet, kreativitet och ekonomi. Till sist landar utredningen i tre ”kraftfaktor” inför framtiden: hållbar kultur, kulturens mångfald och den skapande människan.

Såsom ordförande har hans största jobb kanske bestått i att lyckas få kommitténs ledamöter att kompromissa. Dessa representerar en stor spännvidd och medvetet har många valts för att de har internationell erfarenhet. Hade det blivit en annan utredning om han gjort den själv? Leif funderar:

– Om det varit en ensamutredning hade man kunnat vara mer provokativ. Men jag står bakom den här. Visst är det så.

Kommentera
5 april 2010 under Bok, Noterat | kommentera

Acceptera

Tobias Tobias

Det är något speciellt med gamla böcker. Jag håller i en från 1931, men den kom att forma hur hus byggdes och samhället planerades många år därefter.

Boken är ”Acceptera” av bland andra Gunnar Asplund. Vad äldre böcker kan göra är att sätta nuet i ett perspektiv — dels vad som vad har förändrats, dels vad som består.

Exempel på det senare är inledningen och frågeställningen: ”Individen eller massan”. Jag skrev själv häromveckan att man måste prioritera i politiken. Men de första raderna i boken ger svar på tal:

Det personliga eller det allmängiltiga?
Kvalitet eller kvantitet ?
— en olöslig frågeställning (…)
Problemet heter i vår dagar:
kvantitet
och kvalitet, massa och individ.
Det är nödvändigt att söka lösa det även i byggnadskonsten och konstindustrin.

Jag håller inte med om allt i boken, men jag älskar dess uppmaning mot slutet. Hela våren och sommaren kommer handla mycket om framtidens kultur och samhälle och det känns som att ett samlingsnamn för dessa projekt får bli ”Acceptera”. För lyssna:

Hur lätt att vara kvick över tidens avarter och på detta sätt undfly de svårigheter som avspeglar sig i dem.
Hur svårt att hålla fast vid fordran på enheten av andlig och materiell kultur. Men hur nödvändigt.
Ur denna nödvändighet framväxer detta moraliska imperativ:

ACCEPTERA
den föreliggande verkligheten — endast därigenom har vi utsikt att behärska den, att rå på den för att förändra den…
Vi kan inte smyga oss ut ur vår egen tid bakåt.
Vi kan inte heller hoppa förbi något som är besvärligt och oklart in i en utopisk framtid.
Vi kan inte annat än att se verkligheten i ögonen och acceptera den för att behärska den.

Kommentera