Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
6 juni 2010 under Noterat | kommentera

LOVE Reckwitz

Emma Emma

Lagom till fåniga Love Stockholm startar (vad har Stockholm egentligen för varumärkeskonsulter??? ”Capital of Scandinavia”, ”Love Stockholm 2010″…), blir jag förälskad.
I den tyska kultursociologen Andreas Reckwitz.
Eller, rättare sagt, i hans tankar.

På inrådan av bästa väninnan, som doktorerar och därmed är uppdaterad, börjar jag i lördags morse läsa en artikel av Reckwitz, som sedan blir två, och sedan tre, och … lagom till söndagen har jag börjat damma av min slumrande skoltyska, för att kunna läsa ännu mer.

Mycket av det jag har kämpat med att försöka formulera de senaste tjugo åren, går Reckwitz på djupet med.
Som när han skissar utvecklingen av estetiken och ekonomin och psykologin under 1900-talet, och pekar på hur de ömsesidigt förstärker varandra i skapandet av ”det kreativa subjektet”, men också på hur det finns inbyggda motsättningar i just denna konstruktion.

Eller när han ger sig på ”kreativa städer” och pekar på hur de på många sätt skapar en vacker fasad som döljer de verkliga orättvisorna och den segregation som parallellt pågår. Likaså får ”cultural planning” eller ”självkulturaliseringen” sig en rejäl känga; förklädd till ”empatisk deltagardiskurs” går den nyliberalismens vägar, enligt Reckwitz.

I Reckwitz tolkning tar den kreativa stadsplaneringen fart i Storbritannien och USA på 1990-talet, med Charles Landry och Richard Florida som två föregångsfigurer. Målet är normativt. Platser ska bli kreativa. Det icke-kreativa är inte ett alternativ. Och i grund och botten handlar det om en yrkeskompetens. Det är inte kreativitet för sin egen skull, det är kreativitet som ska användas för att skapa tillväxt. Det är en annan typ av kontroll än den moderna, det är en diskursiv kontroll. Är du kreativ, lilla vän?

Det är uppfriskande att läsa Reckwitz, och det känns som om intellektet har fått sysselsätta sig med ännu en av helgens begivenheter: ett maratonlopp.
Ett intellektuellt maratonlopp.

Kommentera
30 maj 2010 under Noterat | kommentera

Much ADO About Nothing?

Emma Emma

ADO = ”Art, Design & Organization Studies” var temat för helgens workshop på Hönö – och rubriken var ett av de många namnförslag som dök upp.

Det var lite förvirrat minst sagt, men vänligt. Inga maktstrider, inget akademiskt Robinson, vilket gladde mig oerhört.

Workshopen började med att vi presenterade oss via våra ”evocative objects”, sådana som inspirerar oss i vårt arbete.
Jag kunde inte komma på ett enda.
Min relation till objekt är i princip obefintlig – eller möjligtvis omedveten. Det spelar ingen roll om jag skriver för hand, på Mac eller PC; om jag gör det i tystnad, till hög musik eller bland folk; hemma, på kontoret eller café; i ordning eller röra.

Kanske har jag något slags ”prylanknytningsproblem”. Jag har ingen relation till saker, vilket alltid möts med viss misstänksamhet i designkretsar.
Kan man ha det om man ska forska om eller i design? Måste man inte älska prylar?

På klassiskt kreativt manér fortsatte vi med att samla och bygga objekt som illustrerade de koncept vi var mest intresserade av, individuellt och i grupp. Jag hade turen att hamna i en interdisciplinär grupp med en designer, en kompositör och ytterligare en ekonom – och som alltid nuförtiden landade jag i slutsatsen att det var i själva samarbetet som det hände något. Åtminstone för mig.

Efter 45 år som ensamvarg, verkar jag gå en ny era till mötes. Nu är jag enbart intresserade av att arbeta tillsammans med andra.

Gruppen bredvid hamnade dock i motsatt slutsats och vägrade att bygga ihop sina respektive koncept till ett gemensamt. Trots att det enbart var en lek. Det var rätt talande, det också. Och rörande.

Sedan följde 24 intensiva timmar av mer traditionellt akademiskt workshoppande. Andra har säkert en helt annorlunda bild, men det jag tar med mig handlar främst om hur vi ska se på relationen mellan konst, design och organisationsforskning.

Återigen landade jag personligen i samarbetet. Jag ser mig varken som konstnär eller formgivare, men uppskattar att samarbeta med bägge grupperna. På så lika villkor det bara går.

Här skiljer jag mig dock från många av mina forskarkollegor. Många andra organisationsforskare inom detta fält vill också själva skapa konstverk och/eller designartefakter. De ser sig också som – eller är – konstnärer och/eller formgivare.

Just nu funderar jag mycket på om man måste vara det. Måste man själv skapa konst eller design om man arbetar på detta fält som organisationsforskare? Eller är det snarare ett hinder för att skapa interdisciplinära samarbeten?

Samtidigt råder det förstås ingen tvekan om att det också finns likheter mellan konstnärer, formgivare och organisationsforskare. Kunskapandet inom respektive kategori påminner om varandra. Alla sysslar på ett sätt med något slags organisation, eller, för att använda Bruno Latours ord, ”komposition”. Likaså sysselsätter sig alla förstås med något slags forskning, om än med olika förtecken, precis som det förstås finns konstnärliga, estetiska dimensioner överallt.

Fast spelar det egentligen så stor roll? Jag är säkert naiv, men jag kan tycka att behållningen inte ligger i att hålla på att definiera och positionera olika slags kunskapande, utan snarare i att hitta fruktbara samarbeten.

Och som alltid handlar det förstås mest om personer och relationer, och som alltid var det också den allra största behållningen av hela workshopen. Jag fick några riktigt bra idéer, några nya vänner och en hel del riktigt bra kontakter, som arbetar med liknande frågeställningar. Det var, som alltid, det mest värdefulla och den stora behållningen.

Förutom att jag för första gången i mitt liv fick chansen att besöka Bohusläns skärgård.

I morgon ska jag, likaså för första gången, träffa Anders Borg. Målsättningen är att vi ska förklara vilka konsekvenserna blir för ett antal scenkonstinstitutioner, däribland Dansens hus, om förslaget att skippa momsen för ideella organisationer och stiftelser blir verklighet. Men mer om det i morgon. Kanske.

Kommentera
28 maj 2010 under Noterat | kommentera

Art, Design & Organization eller ett akademiskt Robinson?

Emma Emma

Mellan hägg och syren, mellan stress och hjärtinfarkt… Våren är hysterisk. Förutom den aldrig sinande strömmen av examinationer, är det konferenser varenda vecka.

Nu i helgen är det Hönö som gäller, och en workshop på temat ”Art, Design & Organization” med ett tjugotal yrkesakademiker.

HDK/Handelshögskolan i Göteborg står värd, med sin stora, spännande satsning på just ”Business & Design”. Copenhagen Business School, Nordens kanske mest framsynta handelshögskola, med bland annat en filosofisk fakultet, är förstås representerade. Liksom några andra handels-, design- och, kanske, konsthögskolor.

Jag hoppas framför allt på att vi slipper alla fåniga maktstrider som ibland uppstår när man sätter representanter från olika högskolor tillsammans – på en ö. Att det inte blir något akademiskt Robinson, utan en givande och konstruktiv workshop på ett spännande tema.

Kommentera
12 maj 2010 under Noterat | kommentera

Välkommen: dubbelrelease 19 maj (bok+rapport)

Tobias Tobias

Välkommen till Handelshögskolan i Stockholm nästa onsdag, 19 maj kl 9.00. Då släpper jag och Dominic Power, Uppsala universitet, både en rapport och en bok. Vi håller på i en timme och hänger kvar lite till för den som vill eftermingla. Platsen är Terassrummet, ingång Holländargatan 32.

Anmäl dig senast på fredag genom att mejla Malin Ekberg, malin.ekberg [at] hhs.se.

Boken heter ”Creative Business: 10 lessons to help you build a business your way” och utgår från olika historier från entreprenörer om vad de lärt sig kring företagande i de kulturella och kreativa näringarna. Det är en liten, men tät bok där vi dissekerar tio olika myter om entreprenörskap, bland annat never say no, cash is king och big is beautiful.

Vi har skrivit den som en handledning för företag, men mycket fokus ligger på investeringar och ett elfte kapitel (Chapter 11, vitsigt för er som förstår) handlar om investerares erfarenheter och tips. Men boken riktar sig även till dem som vill förstå företagandet och personerna i de här sektorerna.

Och inte bara i de här sektorerna. När jag föreläst utifrån den här boken det senaste åren har många påpekat att de här lärdomarna inte bara gäller s.k. kreativa företag. Jag har blivit benägen att hålla med, så även om fallbeskrivningarna handlar om företag som sysslar med musik, mode, design, media och film, finns många lärdomar för alla småföretagare. Därför har vi ändrat i många fall till att tala om small businesses generellt.

En annan sak som ändrats är titeln. Boken bygger nämligen på det nordiska forskningsprojektet Penny for your thoughts som jag nämnt tidigare (bland annat om betydelsen av uthållighet, apropå Murlyn Music). Jag testade till och med ett omslag med samma titel som forskningsprojektet på er i november, men vi upptäckte att det finns för många böcker med den titeln.

Därav ”Creative Business”, som nu också ska bli en webbplats med allt mer information. Med den här boken ska vi på Volante också genomföra ett test, nämligen att direktsälja mot en global marknad i både eboksformat och via print-on-demand. Om man alltså lägger en beställning via Amazon.com i Brasilien och vill ha en fysisk bok, trycks den sedan i England och fraktas därifrån. Om en amerikan vill ha boken till sin iPad i USA ska han eller hon få den direkt. Det ska bli oerhört spännande att se hur det går.

Rapporten ”Creative and Cultural Industries” ges ut av European Cluster Observatory som arrangerar onsdagsseminariet. Tack vare deras omfattande databas av europeiska sysselsättningssiffror har vi kunnat ranka drygt 250 regioner i Europa sett till hur många som är anställda inom de kulturella och kreativa näringarna. Det är första gången som en sådan regional jämförelse har gjorts.

Hur Sverige ligger till? På onsdag presenterar vi resultaten.

Rapporten är den andra i European Cluster Observatorys serie av priority sector reports; se mer i pressmeddelandet här. Vi har verkligen försökt hålla rapporten kortfattad, men det finns ett gigantiskt appendix. De översiktliga resultaten presenterar vi i kartor av typen ovan.

Kommentera
12 maj 2010 under Noterat | kommentera

Akademisk stjärna – med konst i fokus

Emma Emma

I går besökte Bruno Latour Stockholm och Nobelmuseet. Han är rankad som en av de tio mest citerade akademikerna inom humaniora och samhällsvetenskap i världen – och förväntningarna var höga. Vi talar om en verklig akademisk stjärna på besök.

Mig gjorde han inte besviken. Visserligen var hans föreläsning lite knepig – och jag avskyr verkligen den akademiska formen. Mer och mer för varje år som går. Att stå bakom en talarstol och läsa innantill i en timme är inte kommunikation. Inte ens om man säger bra saker. Det är dött, stenålders, passé.

Som tur var blev det en lika lång frågestund efteråt, och då kom Latour helt till sin rätt. Ödmjuk, rolig, genuint intresserad av att försöka förstå frågorna, enkel i sina svar och bitvis dansande runt på podiet.

Inte minst var det spännande att höra hur han – denna gigant inom samhällsvetenskapligt tänkande – lyfte fram konsten. Det var konsten och estetiken han såg som framtiden, och som skilde det han kallade ”komposition” från det gamla, uttjänade och icke-fungerande ”konstruktion”.

(Ja, den som känner mig som akademiker, vet att jag hoppade högt av glädje. Jag har bråkat oerhört med mina kollegor om just konstruktioner och konstruktionism. Kanske är ”kompositionism” ett alternativ, jag ska definitivt gräva djupare i ämnet.)

Latour lyfte också fram konsten och konstnärernas roll i hållbarhetsdiskussionen och han var i full färd med att föra in konst på schemat på sitt eget universitet och starta en ”School of Political Art”, som han kallade det.

Det var faktiskt oerhört intressant, och dessutom skönt att få lyssna till ett antal intellektuella, filosofiska argument om konsten och estetikens roll, som omväxling till alla instrumentella, ekonomiska och andefattiga argument som hörs i de sammanhang där jag oftast befinner mig.

Kommentera
22 april 2010 under Noterat | kommentera

Kultur & hållbarhet

Emma Emma

Det stora bråket i forskarvärlden (OK, lite överdrivet, men i min lilla krets av kulturekonomiska forskare…), är hur/om man från kulturekonomiskt håll ska arbeta med hållbarhet.

Ett gäng tycker absolut att man ska det; ett annat suckar och himlar med ögonen så fort hållbarhet kommer på tal.

Ja, jag skulle faktiskt vilja kalla det den stora skiljelinjen i forskarvärlden i dag. Som när någon nyligen föreslog att den internationella konferensen ”Art of Management”, som försöker integrera konst och ledarskap, skulle döpas om till ”Art of Management and Sustainability”. Då jublade hälften, alltmedan den andra halvan hotade med att hoppa av.

Tills vidare, något att tänka på:

http://www.corporateknights.ca/multimedia/87-videos/560-art-deco-ed-burtynsky-and-yann-martel-on-the-art-of-sustainability.html

Kommentera
28 mars 2010 under Utblick | kommentera

Post-it notes & Powerpoints

Emma Emma

Söndag i San Francisco – och äntligen tid att summera resan. Utanför skiner solen och kineserna i parken mittemot praktiserar Qi Gong, Tai Chi, eller vad det nu är. På tv:n predikar Joel Osteen, en av alla dessa tusentals kristna ”motivational speakers” (för övrigt porträtterad i Barbara Ehrenreichs senaste ”Bright-Sided. How Positive Thinking Undermined America”, som jag varmt kan rekommendera).

San Francisco är inte min favoritstad. Jag har alltid tyckt att det är hyckleriets huvudstad, med en sådan fruktansvärd fattigdom och sådana mängder hemlösa – sida vid sida med allt det liberala, toleranta, bildade, organiska och alternativa. Det går inte ihop i mitt svenska huvud, men amerikanarna själva förklarar det med att San Francisco är en av de städer som låter de fattiga finnas. Andra städer skickar helt enkelt i väg dem med en enkel Greyhoundbiljett – och det är förstås inte bättre.

Fortfarande är annars det mest bestående intrycket att USA tappat såväl greppet som självförtroendet. Aldrig har jag så många gånger på en vecka fått höra – av amerikanarna själva – att vi ligger så långt före vad gäller forskning, utbildning, politik eller vad det än månde vara.

(Nu ska man förstås minnas att jag mest träffar amerikanska akademiker, och de är förstås inte representativa för hela befolkningen!)

Mest slående är skillnaden förstås mot Indien, som vi besökte för några veckor sedan. Där handlade allt om framtiden och självförtroendet var enormt. Raka motsatsen mot USA, faktiskt.

I Indien upprepades hela tiden hur den indiska modellen, med sin mångsidighet och sitt stora sociala patos, är framtiden. Här i USA talas det hela tiden om hur den amerikanska modellen med sitt fokus enbart på det mätbara och girigheten, måste ersättas med något annat.

Är det inte intressant?

Dock inte helt bra för vår studieresa. Det känns ju som om Indien var en bättre sådan, och jag ångrar att vi inte tittade närmare på hur man undervisar vid olika universitet där. Här blir jag inte så imponerad.

”Arts administration & policy”-programmet vid SAIC tycker jag fortfarande verkar bra (och som en liten parentes kan man konstatera att de har en 100%-ig europeisk fakultet – och inte en enda amerikan anställd). Jag gillade framför allt att det låg vid en konstnärlig högskola och hade en stark konstnärlig grund. Ett liknande, med annat namn, skulle jag gärna se att Konstfack hade.

SAIC:s design och arktitektur-program var ur min synvinkel mindre intressant. På mina områden var de långt, långt efter oss.

IIT:s rätt hajpade dubbla MFA/MBA blev jag heller inte så imponerad av. De låter helt enkelt sina designstudenter ta ett antal traditionella MBA-kurser vid sidan av sina designstudier. Jag intervjuade en student och han tyckte att det var ungefär som att studera ett främmande språk – och lika tråkigt.

Stanford’s d.school var nästa stopp – och de gör onekligen rätt mycket intressant. Inte minst gillar jag att de har ett sådant stort socialt fokus, och en del av deras kurser och case skulle jag gärna ta med mig hem. Samtidigt som jag också tycker att de är lite fast i sin egen (IDEO-)modell, och jag kan inte låta bli att skratta åt deras sjukliga fixering vid Post-it notes.

Den så kallade ”kreativa” sektorn är faktiskt lika fixerad vid Post-it notes som näringslivet är vid Powerpoints.

Efter Stanford bar det av in till San Francisco, CCA och deras MBA i Design Strategy, som jag gillade. Den står på tre ben: design, ledarskap och hållbarhet – och har rätt nytänkande kurser. Inte minst var det positivt att se hur de integrerade det kreativa med samhälls- och systemtänkande samt hur de förmådde att se att ekonomi både handlar om siffror och människor.

Det är annars slående att rätt många i designvärlden ser ekonomi som ett ämne som enbart sysslar med siffror.

Avslutningsvis har det varit konferens i ett par dagar på temat ”Education in Design & Business”, vilket förstås har varit toppen för mig. Nu känner jag mig inte längre ensam, och inte längre sådär mittemellan som jag ibland kan göra hemma. Dessutom måste jag säga att det var otroligt skönt att få vistas i en könsblandad grupp med lika många kvinnor som män – jag som annars alltid är den enda kvinnan i alla mina sammanhang (utom cirkusen).

Även om jag också blir rätt deppig när jag konstaterar hur extremt olika villkor vi har i Sverige och USA – och hur många fler timmar jag undervisar jämfört med mina amerikanska kollegor. De trodde inte sina öron när jag berättade att jag detta läsår har kursansvar för sju kurser, programansvar för ett nytt masterprogram, undervisar i ytterligare tre kurser samt forskar.

I USA undervisar man sällan mer än två-tre kurser per läsår och om man har programansvar sällan mer än en.

För mig var det en ögonöppnare – och jag känner starkt att jag måste göra något åt min situation när jag kommer hem.

Men tillräckligt om mig och tillbaka till konferensen. Vi var två européer, jag och Vincent från Amsterdam som ska starta en ny multidisciplinär masterutbildning i ”Creative Entrepreneurship and Leadership”, Mick från Nya Zeeland, tre kanadensare och resten var amerikaner. Många från Stanford, förstås, och flera från CCA. Sedan bland annat från Berkeley, som har en del spännande designkurser i sin MBA, och från University of Philadelphia, som likt Helsingfors slår ihop sina handels-, tekniska och designhögskolor nästa år.

Generellt kan man säga att trenden starkt går emot det multidisciplinära, att det råder en hel del ifrågasättande av traditionella silo-utbildningar, där studenterna inte lär sig att samarbeta med andra discipliner, samt att det råder ett stort fokus på att försöka integrera ekonomiska, ekologiska, tekniska, humanistiska, sociala och kulturella aspekter i såväl forskning som undervisning.

Däremot är det inte alls ett lika stort fokus på entreprenörskap här som hemma. När jag berättade att alla svenska universitetsutbildningar måste ha entreprenörskap på schemat gapade alla amerikaner. De hade aldrig hört på maken. Här tänker de fortfarande främst i stora, hierarkiska företagsmodeller, vilket märks på alla sätt och vis.

Spontant skulle jag alltså säga att Stockholm School of Entrepreneurship (SSES) ligger mer än i framkant. Vi skulle kunna göra mycket mer, och det finns aspekter jag tycker att vi saknar, framför allt vad gäller det hållbara, humanistiska och kulturella, men i det stora hela känns det, som sagt var, som om vi är minst tio år före.

Och så saknar vi förstås en PR-apparat. Jag är rätt chockad över den PR-apparat som en del av universiteten här har. Inga namn nämnda, men ett superhajpat MBA-program ”med designfokus” har i praktiken två korta obligatoriska kurser samt några valbara. Inte mer. Däremot en hel korridor av PR-människor som pumpar ut hur fantastiskt och nytänkande programmet är. Rätt sjukt, eller hur? Och rätt förlegat. I längden tror jag ändå att substans utgör den vinnande strategin, inte struntprat.

PS Av okänd anledning kan jag inte länka, ladda upp foton eller fixa med texten i bloggen. Sorry!

Kommentera
25 mars 2010 under Noterat | kommentera

Universitet i rasande fart

Emma Emma

Så mycket tid till bloggande blir det onekligen inte när man förflyttar sig i rasande fart mellan olika universitet i olika amerikanska städer.

Sedan sist har jag själv hunnit undervisa vid School of the Art Institute of Chicago (SAIC). Jag haft möten vid Illinois Institute of Technology (IIT), där man kan ta en kombinerad MFA/MBA, och d.school vid Stanford, där man kombinerar ekonomi, teknik och design.

I morgon blir det möten vid California Center for the Arts (CCA) – och sedan
konferens i San Francisco med deltagare från en massa nordamerikanska universitet som på olika sätt kombinerar design och ekonomi.

Intryck hittills: USA är på väg att halka efter. På område efter område är det vi som framstår som nytänkande och i framkant. Och de som vill lära av oss. Det är faktiskt en enorm skillnad mot förr, både vad gäller innehållet och inställningen.

Jag lovar att berätta mer så snart jag hinner.

Kommentera
1 mars 2010 under Noterat | kommentera

NY BOK: Understanding Corporate Life

Emma Emma

Var och varannan dag ligger stora bruna paket med böcker i mitt postfack. Som kurs- och programansvarig blir jag fullkomligt överöst med böcker. Tyvärr är de sällan intressanta. Snarare är det slående hur mycket smörja som skrivs. 99% är ren skit.

Ett undantag brukar böckerna från engelska förlaget SAGE utgöra. SAGE är utan tvekan mitt favoritförlag; de ger ofta ut kvalitet. I dag låg till exempel Philip Hancock och André Spicers redigerade ”Understanding Corporate Life” i mitt fack, och jag kastade mig direkt över kapitlet om Estetik.

Ja, bara det faktum att det finns ett kapitel om estetik i en bok om organisationsteori är intressant. Det säger en hel del om utvecklingen av ämnet.

Sedan görs en kort, men rätt intressant, genomgång av några av de viktigaste tankarna:

  • att estetik är en viktig del av vardagslivet i organisationer;
  • att vi lever i en era av estetisering, precis som jag själv brukar tala om;
  • att det är ett nytt och framväxande fält inom organisationsteorin;
  • att konstteori och filosofi må utgöra en viktig grund för att förstå organisationer;
  • att ”management” alltid har setts som ett slags konst, men att idén ökat i styrka de senaste åren;
  • att det har skett en explosion av olika ”arts-based-training” liksom av andra typer av samarbeten mellan kultur och näringsliv;
  • att vi alltmer går från ytlig sponsring och konstsamlande till mer djupgående samarbeten, men att den verkliga förändringen snarare syns i estetiseringen;
  • att estetiken är viktigare än någonsin i vad som brukar kallas ”den expressiva organisationen”,
  • men också att den – liksom konsten – alltmer ställs i företagandets och kapitalismens tjänst, och därmed kan komma att förlora en del av sin kritiska kraft;
  • att det kanske handlar mer om kolonialisering än frigörelse och humanism, vilket ibland glöms bort i den mer populära diskursen;
  • att estetiseringen märks inte minst i synen på kroppen som ett slags varumärke eller, som det brukar kallas, ”aesthetic labor” (tack, det är precis det jag skriver om!);
  • att den ”estetiska ekonomin” bygger på ”staging value”,
  • och att estetiseringen också kan leda till en ”anaesthetization” – att vi helt enkelt blir bedövade.

Inga nyheter, med andra ord, men schysst sammanfattat och, som sagt var, kul att det finns med i en allmän lärobok om organisationsteori!

Kommentera
26 februari 2010 under Noterat | kommentera

Alla dessa fantastiska konstnärer och ekonomer

Emma Emma

Om jag inte vore så fruktansvärt trött, skulle jag berätta mer om:

… alla de fantastiska, kloka och generösa cirkusartisterna som deltar i vårt pilotprojekt om cirkus och ekonomi;
… mina lika smarta konststudenter, som är så observanta, så nyfikna och så kul att undervisa;
… de riktigt suveräna cheferna från näringslivet som jag hade på en chefsutbildning häromdagen, som sprutade ur sig kreativa idéer och var helt inne på samarbeten mellan konst och företag;
… mina härliga handelsstudenter, som bjuder på sig själva, deltar med öppna sinnen och glatt regisserar cirkusnummer, övar tillit genom att falla, kastar knivar och mycket annat.

Jag älskar dem alla – och jag känner mig fylld av hopp. Det är så uppenbart att våra konstnärer och artister besitter en sådan makalös kompetens – och det är så glädjande att se att det finns folk i näringslivet som ser värdet av ett utbyte!

Kommentera