Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
20 mars 2013 under Samtal | 2 kommentarer

SAMTAL/Gott självförtroende viktigt för internationell framgång i modebranschen

Tobias Tobias


Lisbeth Svengren Holm är professor i Fashion Management vid Textilhögskolan i Borås och har bland annat en bakgrund som forskningsansvarig på Svid. Hon är nu aktuell med två studier om svenka modebranschen; ”Internationell tillväxt i svenska modeföretag” i samarbete med ASFB och kapitlet ”Entreprenörskap och kreativitet i design- och modeföretag” i boken Kreativt kapital.

Är det relevant att tala om ett svenskt modeunder?
Det är en medieterm, antagligen som en följd av talet om det svenska musikundret, och därför att många modeföretag har varit framgångsrika internationellt under 2000-talet. Sverige har inte haft så många stjärnor i den internationella modevärlden och därför uppmärksammas det självklart när det blir nästan som en våg av företag som lyckas internationellt. Att de lyckas är dock resultat av hårt arbete och bra timing snarare än ett under.

Vilka är framgångsfaktorerna för de företag som har lyckats att växa även utanför Sverige?
Framförallt en stark ambition att bli internationell aktör, vilket till stor del beror på att man såg Sverige som en för liten marknad. Har man produkter med hög modegrad, bra kvalitet i ett högre prissegment än det som kedjorna erbjuder är den svenska marknaden mycket liten. Därför har export setts som nödvändig för att växa. Och växa vill man. Samtidigt växte dessa företag även i Sverige, vilket var en positiv överraskning. Det gav också resurser för den fortsatta expansionen utomlands. Dessutom – och lika viktigt – anser de framgångsrika företagen att deras produkter håller för en internationell konkurrens – det finns således ett gott självförtroende. Det är också bra timing för den svenska modedesignen, vilket inte minst utländsk media lyfter fram. Förutom rätt produkter i rätt tid har de svenska företagen en god leveransförmåga, vilket är A och O i en bransch som är oerhört tidsintensiv med korta säsonger för ordinarie försäljning.

Vilka marknader är viktigast för svenska modeföretag?
De nordiska marknaderna är viktiga därför att de är nära och har ungefär samma affärskultur, vilket underlättar. Men även europeiska marknader som Tyskland och Holland är viktiga. Frankrike är viktig därför att det har så hög modestatus och lyckas du där är det inkörsporten till flera andra länder. Inte minst de asiatiska som har sina främsta inköpsresor till Frankrike. Men den marknad som verkar locka mest är USA, och då framförallt New York. Fast USA har många handelshinder som kan vara svåra att forcera.

På vilken sätt har H&M haft betydelse för andra svenska modeföretag?
H&M marknadsför sig inte som svenskt företag, så på det sättet är H&M ingen ban­brytare för svenskt mode bland konsumenter. Samtidigt har H&M:s framgångar gjort branschen uppmärksam på svenskt mode och det kan ha haft betydelse för nya företag när de söker agenter och distributörer. Dessutom, och kanske viktigast, är att många personer som nu driver egna företag har arbetat på H&M och där har haft en mycket bra skola.

Du har följt diskussionen om design från ett flertal perspektiv och under lång tid. Hur står sig designbegreppet idag tycker du?
Inom mode har design alltid haft en självklar roll och det har inte ändrats. Men när det gäller själva designbegreppet har det vidgats och är mer nyanserat idag, inte minst på grund av att intresset för design rent allmänt har ökat. Det står inte bara för den ytliga formen utan även för process och funktion – och som något som skapar mening hos produkter – och det är något som sker i samklang med användarna. Design är inte längre något som bara professionella designer ägnar sig åt. Även konsumenter och användare är mer involverade i designprocessen, ibland till och med organiserat och med hjälp av tillverkaren som tillhandahåller verktyg för detta, till exempel via nätet. Deltagande processer så kallad ”participatory design” blir vanligare och därmed blir även konsumenterna designer – mer eller mindre. Även utvecklingen inom service design har lyft fram designprocessen, det vill säga den kompetens och det synsätt som designer har, i sammanhang som inte var lika vanliga tidigare, till exempel bland tjänsteföretag inom såväl offentlig verksamhet som privata tjänsteföretag.

I ert kapitel i boken ”Kreativt kapital” har ni träffat spännande företag som POC, Zound och Whyred. Vad blir du mest överraskad av?
Det som är slående är hur stark den muntliga diskussionen av vad varumärket står för på en nästan filosofisk och känslomässig nivå samtidigt som produkten står i centrum för varumärket. Alla känner för varumärket och för produkterna. Och det gäller alla oavsett vilken funktion man har. Zound har växt så otroligt snabbt, så det är nog ingen överraskning att man har behövt utveckla organisationen och ta fram fler styrdokument. Men annars är det överraskande lite skriftlig dokumentation. En annan sak som är slående är hur man betonar friheten – att man värnar om den och är rädd att förlora den när man växer.

Ni lyfter fram ledarna eller entreprenörerna ganska mycket och jämför med Steve Jobs passion för produkterna och fokus på kreativitet och perfektion. Samtidigt menar ni att det är ”de ständiga diskussionerna” som driver det kreativa företag framåt. Hur är det egentligen – vad är viktigast?
Ledarna, entreprenörerna, är absolut viktigast därför att utan deras visioner och passion skulle det inte bli företag – och de sätter en nivå för vilka frågor som är viktiga att diskutera. Utan de ständiga diskussionerna och frågorna – och idéerna – från medarbetarna skulle inte heller ledarna utvecklas, vilket skulle vara mycket negativt för företagen.

Kommentera
20 oktober 2012 under Noterat | kommentera

Framtiden för humaniora

Tobias Tobias

Hur ser framtiden ut för humaniora?

Häromdagen arrangerade Riksbankens Jubileumsfond Flexitdagen på Fotografiska i Stockholm. Flexit är ett projekt där forskare inom samhällsvetenskap och humaniora blir deltidsanställda på företag, som samtidigt utgör en bas för deras fortsatta forskning. Vi hörde bland andra forskarna Martin Berg och Alexandra Borg som sitter på just sådana tjänster, och som för dagen hade samlat ihop olika föredragshållare och paneler.

Bloggkollegan Emma Stenström betonade som så ofta betydelsen av humaniora inom såväl utbildningar som näringslivet.

Jag satt med i den avslutande panelen — med Eva Swartz Grimaldi, Lotta Gröning, Fredrik Lindström och Lars Trägårdh — som dock målade en mörkare bild. Själv kände jag ett behov av föra in ett mer realitstiskt perspektiv. Även om det blivit allt viktigare med kreativitet, estetik och historieberättande — så är det uppenbart att det är ekonomer och ingenjörer och inte minst programmerare som ges eller tar täten.

Så även om till exempel forskare inom humaniora har mycket att tillföra, så är det inte säkert att de får tolkningsföreträde, eller för den delen tar sig den rollen.

Det här är något som även gäller diskussionen om kulturella och kreativa näringar, ända bak till upplevelseindustrin. Pratet om konstnärer som de nya, stora vinnarna då upplevelser och storytelling ska skapas har ju visat sig vara ihåligt. De får tyvärr glada om de får vara med, som (underbetalda) underleverantörer. Det här är något som är farligt att snedvrida åt det överoptimistiska hållet, för då riskerar man den viktiga kulturpolitiska finansieringen i grunden.

Nåväl, tillbaka till humanioras roll. Här var det intressant att lyssna till Fredrik Lindström, som väl aldrig hade varit så frispråkig i ett mer offentligt sammanhang. Forskaren och författaren Jonas Andersson sammanfattade på sin blogg:

Fredrik Lindström, mest känd som komiker, har ju som många vet en bakgrund som akademiker (språkvetare), och uttryckte en förvånansvärt svartsynt, närmast pessimistisk syn på samtiden: (…) han beklagade sig över den ekonomism som råder, och dessutom pratade om samtida kälkborgerliga tendensen att avfärda sånt man inte förstår eller håller med om som ”elitism” eller finkultur/högkultur

Ett annat tema för våra panel var spridning av forskning, och här berättade jag för första gången om Volantes nya satsning Density. I rollen som förläggare upplever jag det ofta som problematiskt att inte fler forskare vill skriva för en bredare publik, att sådana incitament helt saknas för akademien. Men med Density, som blir ett internationellt eboksförlag med inriktning på kortformat, hoppas jag vi kan göra underverk när det gäller att utveckla och sprida kunskap.

Tack till Alexandra Berg för bilder.





Kommentera
9 maj 2012 under Analys, Noterat | kommentera

Att skapa en bransch (och jag var med)

Tobias Tobias

Det är skillnad på att berätta om hur upplevelseindustrin respektive ”upplevelseindustrin” växte fram i Sverige. Om det senare har Klara Tomson vid Södertörns högskola forskat och skrivit en artikel till Nordisk kulturpolitisk tidskrift (”Att skapa en upplevelseindustri”). Alltså om hur konceptet och begreppet fördes fram.

Jag citeras eller nämns 30 gånger i artikeln.

Det är inte något som jag är stolt över. Eller för den delen motsatsen. Jag kan mer konstatera att jag var väldigt involverad i det här arbetet.

Jag har i många sammanhang den senaste tiden reflekterat över olika lärdomar, men min drivkraft är på många sätt densamma: att försöka reda ut olika perspektiv och sätta saker i sammanhang. Men om det då handlade om att betona att företagande också finns i kultursektorn och att kultur bidrar till olika ekonomiska effekter, så har pendeln idag svängt ganska långt å andra hållet – att kultur inte bara bör handla om att skapa ekonomiska värden.

Nu har det gått tio år sedan vi för fullt höll på med definitionsarbetet till den första statistikrapporten om upplevelseindustrin. Vi var några som satt i ett rum på KK-stiftelsen och faktiskt skällde på varandra ibland. Definitionsdiskussioner kan framkalla stormiga diskussioner.

Det finns ju inga givna svar. Inte minst därför är det lite märkligt att se att Tillväxtverket, som den koordinerande myndigheten, använder samma avgränsning när de idag förklarar vad som ingår i kulturella och kreativa näringarna.

Det var jag som kläckte begreppet ”upplevelsebaserat lärande” – men… gör om gör rätt! (Framför allt så gillade jag inte det tidigare förslaget ”edutainment” och det här var kompromisslösningen.) Vi valde också delområden utifrån SCB:s branschkoder. Det är därför som ”film/foto” står ihop.

Klara Tomsons artikel är detaljerad och innehåller en viktig bakgrund till de samtal som nu förs under rubriker som KKN, innovation och entreprenörskap.

Den är också viktig för att fundera vad det offentliga bör bidra med och inte. Och den stora frågan i sammanhanget – varför uppifrån ”skapa” en bransch? Jag funderade på det då och gör det fortfarande. Skapar vi tillväxt eller ett bättre samhälle genom att bunta ihop ett gäng branscher och prata om ”KKN”?

Låt oss i alla fall fortsätta att fråga oss när det är viktigt jämfört med andra alternativ.

Kommentera
28 mars 2012 under Noterat | kommentera

Korsbefruktning konst & ekonomi

Emma Emma

Det händer mycket på forsknings- & utbildningsfronten just nu.

I dag var det seminarium på Dans- & Cirkushögskolan och slutredovisning av vårt nycirkusprojekt. Här samtalar till exempel Tilde Björfors med teatervetaren Camilla Damkjaer . Samtidigt var det premiär för den hemsida som sammanfattar (delar av) den forskning vi har bedrivit. (Mer kommer.)

Förra veckan avslutade jag också min kurs ”Business of Culture & Cultural Entrepreneurship” på Konstfack, bland annat genom en ”Dragon’s Den”, där vi bjöd in ett antal riskkapitalister och andra för att ge feedback på studenternas affärsidéer. Det var väldigt kul, och så snart jag får tid ska jag dela med mig av fler tankar om vad som fungerade bra och mindre bra i kursen. Jag tycker nämligen att det är viktigt att vi delar erfarenheter om hur det är att undervisa i den här typen av gränsöverskridande ämnen.

Ett litet smakprov kan du hitta på Innovationsbloggen, där jag gästbloggar den här veckan.

Vad mer? I helgen drar vi till London för att göra ytterligare en fallstudie, den här gången Zaha Hadid, ett av världens främsta arkitektkontor.

Annars är jag dränkt av jobb. På mitt köksbord ligger 300 tentor, som måste rättas innan lördag + ett antal projekt från både Handels och Konstfack, som väntar på feedback. När jag inte brottas med en mängd administrativa ärenden, som rör någon av de drygt 1000 studenter och 50 kurser som jag ansvarar för. Suck.

Det är tur att det finns ljusglimtar i form av spännande forskningsprojekt och kul undervisning!

PS Här är förresten en av artiststudenterna från första året, som sedan återkommit som föreläsare – i försäljning – på kursen. Det räcker med att se hans presentation för att förstå att det inte är givet vem som lär vem vad i ett sådant här möte mellan artister och ekonomer:

53_qvMQfvOE

Kommentera
4 mars 2012 under Noterat | kommentera

Apropå Kina

Emma Emma

… så sitter mina tre kollegor på planet på väg hem just nu. (Själv sitter jag fast i undervisning, och kunde inte komma iväg. Snyft.)

Som nästa led i vårt projekt om internationella arkitektur- och designkontor, har vi undersökt ett par kinesiska kontor, både MAD, som känns väldigt moderna, och ”>BIAD-Ufo, som springer ur BIAD som startades redan 1949 och bland annat står bakom byggnaderna vid Himmelska Fridens Torg. Hur intressant är inte det?

Jag tror fortfarande att det är viktigt med ett internationellt perspektiv på kulturella och kreativa näringar. Internationellt och interdisciplinärt; det är mina två käpphästar!

Kommentera
9 december 2011 under Samtal | kommentera

SAMTAL/Bill Gartner: ”Att misslyckas är ett sätt att lära”

red red

William B. Gartner är en av de mest rutinerade entreprenörskapsforskarna med sina över 30 års erfarenhet på området. Gartner har bidragit till att både utveckla och bredda fältet med sitt fokus på entreprenören i ett sammanhang snarare än individen. Den 14 december gästar han Stockholm och ger en föreläsning om entreprenörskap och storytelling, fri entré.

Varför är det viktigt att prata om misslyckanden inom entreprenörskap?
Vi pratar alltför lite om misslyckanden, i den utsträckning att misslyckanden måste vara en del av inlärningsprocessen. Annars vet vi inte var gränserna ligger. Beträffande vad vi lär oss, så lär vi oss vad som inte fungerar. Varför kunder inte köper våra produkter eller tjänster, varför våra kostnader är för höga, varför idéen vi hade inte fungerar som en livskraftig affärsmodell och så vidare. Så, ja, man bör se på misslyckanden som ett sätt att ta reda på varför ens första antaganden inte fungerade.

Varför pratas det så lite om misslyckanden i så fall?
Vi är verkligen rädda för att misslyckas på grund av en rad anledningar så det framstår som ett stort problem för många människor. De är inte villiga att försöka, för att de inbillar sig att konsekvensen av ett misslyckande skulle bli ödesdigert, ibland kan det innebära stora problem men oftast inte. Siten www.failureclub.org försöker att prata om de här frågorna.

Dessutom, en hel del av våra misslyckanden går ouppmärksammade förbi, då vi misslyckas med saker hela tiden. Men det är små misslyckanden. Karl Weick har skrivet en suverän artikel i ämnet, ”Small Wins”. När vi gör olika situationer stora i våra liv, så blir de ett problem.

Du har använt dig av pjäser, filmer och romaner för att beskriva entreprenörskap. Hur kan konst och humaniora hjälpa oss att förstå entreprenörskapsprocessen bättre?

  • Processen – hur det verkligen fungerar.
  • Motivationer – hur människor känner och beskrivningar av varför de gör som de gör.
  • Konsekvenser – vi ser människor gå till handling, och, de får svar tillbaka, och sedan måste de ta i tu med det.
  • Tankar – hur människor tänker igenom problem, planerar, planlägger, svarar och anpassar sig.
  • Sammanhang – vad händer i situationen, andra spelare, deras tankar, känslor, handlingar och så vidare.

Att allt detta sker också över tid, så, vi kan se hur tankar och handlingar fungerar över tid i särskilda sammanhang vilket får särskilda konsekvenser. Och det är moraliska, etiska och estetiska aspekter att lyfta fram också. Så, vad konst och humaniora gör, är att verkligen ta itu med alla de här ämnena, de vänder sig verkligen mot hela ”människan” i alla de situationer som nämnts ovan.

Och för det mesta lär vi oss från berättelser. Jag kan föreläsa och ge ut tusentals powerpoints om ett ämne, men, människor har förmodligen lärt sig mer av att se ”The social network” än från de flesta texter om entreprenörskap. Det är en utmärkt film, och den säger massor om alla de saker jag listat ovan till exempel.

Vad kan du säga om drivkrafter bakom entreprenörskap?
En av de första insikterna jag hade när jag började intervjua entreprenörer för mer än 30 år sedan var att en entreprenör som anger ”tjäna pengar” som sitt huvudskäl till att vara entreprenör, troligtvis är en väldigt olycklig människa. Det är helt enkelt inte en särskilt övertygande anledning för att finnas till.

Jag tror att kreativa människor är mer benägna att göra vad de vill, vilket är viktigt. Utmaningen för kreativa individer är att balansera det de vill göra på ett sätt att de kan tjäna pengar på det. Jag har sett, alltför ofta, konstnärer som inte är intresserade av att göra någonting som kan generera pengar, jag har så många bra fallstudier kring detta. Men, jag tror att det är möjligt för konstnärer att röra sig i en riktning där de kan göra tillräckligt av det de vill, och fortfarande tjäna pengar på det.

Kommentera
28 november 2011 under Noterat | kommentera

Kulturanalys

Emma Emma

I dag är det första mötet med det vetenskapliga rådet på den nya myndigheten Kulturanalys. Det ska bli spännande.

Eftersom jag inte hinner forska så mycket själv, är det ett bra sätt att ändå hålla koll på vad som görs och vad som händer samt regelbundet träffa kollegor på fältet.

Dessutom är det intressant att mer generellt fundera över vad en dylik myndighet förväntas analysera och utvärdera. Kan man till exempel analysera och utvärdera effekter av reformer som knappt trätt i kraft? Hur ser tidsperspektiven egentligen ut? Och – den ständiga frågan – har vi inte ibland, och speciellt i detta tidevarv då allt måste mätas, en väldig tilltro till kausalsamband?

Kommentera
1 november 2011 under Noterat | kommentera

Nytt forskningsprojekt ”Kreativitet & Kapital”

Emma Emma

I somras fick min kollega Lars Strannegård och jag, och våra två fantastiska forskningsassistenter, Erik Wikberg och Sofia Levin, pengar för ett forskningsprojekt om framgångsrika och internationellt verksamma design- och arkitektkontor.
Vi är nu i full fart med att skriva fallstudier om OMA, BDP, CKR, Tengbom, White och kanske Zaha Hadid och ett par till. Det är vansinnigt kul – och jag ska berätta mer när vi har kommit lite längre.
Dessutom har Lars och jag ansökt om att få starta ett nytt forskningscenter vid Handelshögskolan, under arbetsnamnet ABC – Arts, Business & Culture. Hur det går med det, får vi se. Men vi håller tummarna.

Kommentera
21 augusti 2011 under Samtal | kommentera

SAMTAL/Svante Beckman: Norden har en unik enhetlighet i kulturpolitiken

red red

Svante Beckman är professor vid Tema Q (tema kultur och samhälle) vid Linköpings universitet där han bland annat forskar kring kultursektorutveckling och kulturarbete. Fram till årskiftet 2011 var han även ordförande för SweCult, ett kulturpolitiskt center som arbetar för att främja kulturpolitisk forskning och skapa samverkan mellan forskare och andra typer av aktörer. Den 23-25 augusti är det dags för den femte nordiska konferensen för kulturpolitisk forskning som i år äger rum i Norrköping. Svante Beckman är ordförande för konferensens vetenskaplig- och organisationskommitté.

Vilka är de viktigaste frågorna under årets konferens?
Temat för årets konferens är kulturpolitikens gränser som är väckt av olika samtida förändringar som är av intresse för den kulturpolitiska forskningen och inom kulturpolitiken självt. När det gäller det politiska  systemets organisation gäller det fördelningen mellan internationell, nationell, regional och kommunal nivå. Där händer det mycket, dels så framträder ett nytt kulturpolitiskt etablissemang på EU‑nivå som vi har massor med åsikter om. Dels så är det den så kallade portföljmodellen som återaktualiserar frågan om ansvarsfördelningen mellan stat och region. Liknande typer av diskussioner förs även i de andra nordiska länder.

En annan dimension har att göra med fördelningen mellan hur mycket av den publika kulturen som ska vara under ett offentligt ansvar och hur mycket som ska vara marknadsdrivet. Ytterligare är en klassisk gränsdragningen kring beslutsfattning är också hur mycket konstnären, antikvarien eller politikern ska bestämma. Huvudtemat är egentligen att intressera sig för de grundläggande frågorna om hur kulturpolitiken är beskaffad, vilka som bedriver kulturpolitik och vad det är för förändringar som sker i det kulturpolitiska regleringssystemet.

Går det att se några trender kring vad det forskas om och diskuteras?
Ja, dels så har regionaliseringsfrågan väckt en massa forsknings- och utredningsverksamhet på olika nivåer. Sen så är det att kulturen i första hand inte ska uppfattas som någon offentlig bildningsinstitution utan som en typ av industri. Det är oerhört uppmärksammat både politiskt och inom forskningen. Under de senaste fem till sju åren har det vuxit fram en omfattande kulturekonomisk forskning i det här landet som det fanns väldigt lite av för tio till femton år sedan. Det har tagit en ordentlig skruv och pratet om ”cultural industries” och ”cultural planning” har närmast blivit en landsplåga i det kulturpolitiska pratandet.

Hur viktigt är det med just ett nordiskt utbyte?
Kulturområdet är ett gammalt nordiskt samarbetsområde, olika typer av kulturpolitisk samordning och gemensamma satsningar är något som vi kan hitta ända bak till mitten av 1800‑talet. Det finns därför en slående likhet i den grundläggande kulturpolitiska strukturen i de nordiska länderna som är uppbyggda efter en nordisk välfärdsstatlig kulturpolitisk modell där de nordiska länderna har inspirerat och kopierat varandra. Det finns internationellt sett en ganska unik enhetlighet, både i kulturpolitiska institutioner och i ideologin och synsättet i de nordiska länderna.

Sen så finns det också praktiska skäl. Det finns väldigt mycket samarbeten mellan forskare i de nordiska länderna. Så det är också en viktig anledning för de här personerna att få möjlighet att träffas då och då och utveckla nya typer av samarbetsprojekt.

Skiljer sig den nordiska diskussionen från Europa i övrigt?
Internationellt utmärker sig kulturpolitiken först och främst av att i en lång rad länder, dock inte alls de nordiska, så har finanskrisen lett till mycket omfattande nedskärningar utav offentligt stöd till kultursektorn. Så internationellt är det det mest uppmärksammade temat men i och med att det inte är aktuellt i de nordiska länderna så har vi inte märkt särskilt mycket av de diskussionerna i de nordiska länderna.

Det beror också på vad man jämför med eftersom den kulturpolitiska strukturen ser ganska annorlunda ut i olika länder. Exempelvis ser diskussionerna annorlunda ut där det inte alls är så omfattande offentliga åttaganden utan mycket mer priva stiftelser och liknande typ av aktörer. Portugal är extremexemplet där Gulbenkianstiftelsen svarar för väldigt mycket för vad som i Norden uppfattas som offentliga finansiella ansvarsområden.

Kommentera
18 juni 2010 under Noterat | kommentera

Ekonomi och ekonomi, del I

Emma Emma

Känner ett behov av att förtydliga begreppet ”ekonomi”. Som i kulturekonomi.

Först och främst kan vi behöva skilja på national- eller samhällsekonomi och företagsekonomi.
De första sysslar med samhällsnivån, till exempel regionala effekter av satsningar på kultur;
de andra med ekonomi på organisationsnivå, till exempel hur kulturföretag fungerar.

På engelska hörs skillnaden i ”Economics” (nationalekonomi) respektive ”Business” (företagsekonomi) och på Handels läser man till exempel sin grundutbildning i ”Business and Economics”, d v s i företags- och nationalekonomi.

Forskarutbildningen, däremot, skiljer sig åt. Då läser man antingen national- eller företagsekonomi, och sedan är det rätt sällsynt att man rör sig mellan fälten.
Jag, som är företagsekonom, skulle till exempel aldrig kunna undervisa i nationalekonomi och jag drar mig också för att forska på det fältet. Jag anser mig helt enkelt inte behörig, och hyser dessutom en annan grundläggande kunskaps- och människosyn.

På kulturfältet tar det här sig också uttryck i skilda begrepp och konferenser:
”Cultural Economics”, som nyligen gick av stapeln i Köpenhamn, har till exempel mer av ett samhällsekonomiskt fokus, alltmedan ”Arts Management”, som ägde rum i Dallas förra året, främst rör sig på det företagsekonomiska fältet.

PS I nästa avsnitt ska vi dyka ännu lite djupare, och också se till skilda traditioner inom företagsekonomin.

Kommentera