Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
16 november 2009 under Noterat | kommentera

Sista synpunkt på ny bok?

Tobias Tobias

image001

Snart är det dags att trycka boken ”A penny for your thoughts –
10 Lessons to Help You Build a Creative Business”.

Vad tycker ni om omslaget?

Jag har skrivit ihop med Dominic Power (Uppsala universitet) och Margret Sigurdardottir (Köpenhamns handelshögskola och Islands universitet). Förhoppningsvis har det blivit en lättillgänglig och reflekterande guide för kreatörer och om kulturföretagande.

Vi har utgått från “tio sanningar” som vi smular sönder. Boken är ett resultat av ett projekt för Nordisk InnovationsCenter (NICe).

Det kommer bli både svensk och utländsk distribution. Boken är på engelska.

Kommentera
15 oktober 2009 under Inblick, Noterat | kommentera

Inkubatorer och Almi

red red

I förra analysbrevet återgav vi kritiken som näringsministern riktade mot Almi när handlingsplanen för de kreativa näringarna presenterades:

”Vi måste erkänna att banker och Almi inte har kunnat de kreativa näringarna. Det har funnits en misstro.”

Nu ska kompetensutvecklingen vara igång enligt Almis kommunikationsdirektör Lars Mårdbrant – en process som främst handlar om att ge handläggarna en djupare branschkunskap.

Man frågan är om det löser hela problemet?

På den kreativa inkubatorn Krenova i Umeå arbetar Lizzie Ragnarsson, tjänstledig från just Almi. Hon håller med om att rådgivningen på Almi i första hand inte är anpassad för kulturnäringarna, men att grundproblemet kanske är en kombination med att flera kreatörer trots fyra till sex år på högskolan inte har verktyg att bli företagare, ”det kan handla om marknadsföring, säljteknik, bokföring och presentationsteknik”. Steget från ambitionen att starta företag till Almi – som ska bedöma potentialen i en affärsplan – blir då långt.

Här spelar inkubatorer som Krenova en viktig roll (en satsning på inkubatorer ingår också i handlingsplanen). Där kan kreatörer få ett mer grundläggande och processinriktat stöd. Som Lizzie säger: ”Här på Krenova har de tillfälle att diskutera med varandra och med handledare. För handledarna handlar det om att man tillsammans med en kreatör söker rätt väg. Det handlar mycket om att ha tålamod”.

Att Almi skaffar sig branschkunskap som gör att de kan bedöma affärsidéer även inom kultursektorn är det såklart positivt och kan motverka delar av den ”misstro” som näringsministern snappat upp. Sedan kanske det är inkubatorer eller andra instanser som ska stödja kreatörerna så att de som kommer till Almi med en affärsplan som gör att de får tillgång till rådgivning och finansiering.

Almis perspektiv sammanfattas ganska bra av Lars Mårdbrandt: ”Det gäller samma utgångsläge för entreprenörer inom den här branschen som för alla andra branscher. Man behöver en plan för att affärsidén ska leda till ett företag som kan bli lönsamt.

Den planen måste kreatörerna själva ta fram.

[Av Johan Scheele]

Kommentera
17 juni 2009 under Noterat | kommentera

Det finns fler exempel

Tobias Tobias

Ibland får jag frågan om vad jag sysslar med. Egentligen. Och vad är kulturekonomi?

Igår uttalade jag mig om fanfinansiering (crowdfunding) i SvD. Idag säger jag en del i DN om festivaler och konserter, utifrån vad vi skrivit här på Kulturekonomi.

Hur kan jag säga något så vitt skilda saker? Och det finns ytterligare exempel på vad som ryms i lådan.

För det första lär man sig vissa metoder efter ett tag och de kan användas på många områden. För det andra är jag genuint intresserad av flera aspekter inom kultursektorn – och samhällsutvecklingen generellt. Det innebär att jag inte sätter några gränser för vad jag undersöker, såvida det finns ett antagande om att jag kan bidra till att tillföra något som inte fanns där tidigare. Jag har också en del hjälp av duktiga medarbetare. Johan Scheele gjorde till exempel mycket av jobbet bakom festivalstudien.

Vilket föranleder mig att smyga in en förfrågan – mot bakgrund av några förändringar i höst – om någon är intresserad av extrajobb (student?) eller kanske lite mer än så. Mejla i så fall tobias[at]qnb.se.

***

Hur som helst, om jag ska summera svar på frågan vad det för mig innebär att arbeta med kulturekonomi, eller vad jag gör, egentligen – låt mig utgå från vad jag sysslar med just nu:

  • Jag jobbar febrilt med att slutföra en utredning om incitament för att stimulera filmproduktion i Europa. Det är dagens huvudfokus.
  • Idag lämnar jag och forskare vid Malmö högskola och Internationella handelshögskolan i Jönköping in en ansökan för forskningsprojektet ”Boken, berättelsen och pengarna”. Vi vill utforska den strukturomvandling som bokbranschen just trätt in i.
  • Jag har börjat fundera kring en krönika som jag ska skriva för Svensk Scenkonst nästa vecka. Mina medarbetare har börjat sammanställa underlag om hur teatrar och orkestrar arbetar med social media.
  • Vi går på högtryck för att slutföra essäsamlingen ”Gratis? Om kvalitet, pengar och skapandets villkor”, liksom att sjösätta webbplats och göra videointervjuer med författarna. (Vilket innebär att jag idag läst en nyinkommen text, sett över formen för inlagan och diskuterat allt från förköpserbjudanden, inköp av videokamera till hur specialdesignade pikétröjor ska se ut.)
  • Igår lämnades en ny version av en rapport om forskning om upplevelseindustrin. Möte kring detta imorgon.
  • Två intressanta förfrågningar har inkommit. Tankar kring samband ska kluras ut. Offerter ska skrivas.
  • Jag noterar ett negativt besked på en, enligt mig själv, kanonidé som jag har kring en bok om kulturföretagande. Hmm, boken behövs – det måste till en annan lösning.
  • Sedan är det förstås en kontinuerlig omvärldsanalys som rullar, inte minst för Kulturekonomis analysbrev. Sista numret före sommaren kommer onsdagen 1 juli, bl.a. med rapport från Almedalen där jag medverkar vid två seminarier.

Den som vill läsa mer om mätningar av kultur kan kika på mitt kapitel i skriften ”Kultur och samhällsnytta” från SparbanksAkademin. Den trycks just nu, men kommer snart kunna beställas här. Emma har skrivit inledningskapitlet och varit involverad i skriften generellt.

Kommentera
13 juni 2009 under Noterat | kommentera

IKEA?

Emma Emma

Känner mig ambivalent till Ikea på Liljevalchs – och verkar inte vara ensam om det. Stefan Eklund och Erica Trejs i Svenska Dagbladet; Bo Madestrand i Dagens Nyheter, alla konstaterar de att det är knepigt att Ikea har sponsrat och att det inte förekommer mycket till problematisering i utställningen. Men ingen går riktigt hårt åt hela idén.

Det är i sig intressant. Det säger en del om hur tidsandan har svängt. Minns till exempel Ikea på Kulturhuset och Sony på Moderna, och vilket liv det blev då.

I dag präglas bemötandet av just AMBIVALENS.

Man kan undra hur det kommer att se ut om tio år. Kommer vi då helt att acceptera att storföretag betalar för att ställa ut sina produkter på offentliga kulturinstitutioner? Eller slår pendeln tillbaka?

Själv har jag inte sett utställningen, och har faktiskt ingen större lust att göra det heller. Ikeas historia har man ju hört till leda, i alla fall om man som jag arbetar i handelsmiljö där hyllningarna till företaget aldrig upphör. Ikea och Ingvar är och förblir företagandets IKONER, och det är väl en av anledningarna till att det inte känns särskilt spännande med en utställning som inte problematiserar detta faktum.

Dessutom är jag inget fan av deras produkter, utan tänkte senast i går – när min enda kvarvarande Ikea-bokhylla gick sönder i flytten – att målsättningen är att inte en enda till pryl eller pinal från Ikea ska komma in i nya lägenheten.

Jag gillar nämligen KVALITET, och tycker att Ikea har bidragit till att förstöra kvalitetstänket i samhället; att de har varit med och skapat en slit- och slängmentalitet, som på sikt är förödande.

Till förra lägenheten gjorde jag missen att köpa ovan nämnda bokhylla, en soffa och ett par sängar. Drygt fem år senare har alltihop gått sönder. Det är ju inte klokt!

Jag jämför till exempel med mina föräldrar som köpte hela sitt möblemang när de gifte sig för drygt femtio år sedan – och det håller än!

Vart tog kvaliteten vägen i vårt samhälle? När blev det fult att tänka i termer av kvalitet – och varför? Är det för att kvalitet ses som något uteslutande och elitistiskt? Varför tog till exempel Kulturutredningen bort kvalitetsmålet?

För mig handlar kvalitet alldeles uppenbart om BESTÄNDIGHET, och det är den som alltför ofta saknas i fallet Ikea.

Jag tror dessutom att Ikea, med flera, har bidragit till att skapa ett ekonomiskt feltänk; fått oss att tro att det är viktigt att kunna köpa billigt NU, när det i själva verket är priset över tiden som betyder något. Jag skulle vilja se vad det egentligen kostar samhällsekonomiskt, särskilt om man tar hänsyn till miljöaspekterna.

PS För en diskussion om kvalitet och beständighet, läs förresten Dan Jönssons krönika:

När jag som kritiker bedömer kvaliteten hos ett konstnärligt arbete frågar jag mig alltså inte främst: Är detta kul? Känns detta aktuellt? Utan: Kommer detta att betyda något om femtio år? Om fem? Om några veckor?

Det är frågan.

En reaktionär fråga, säger någon. Men tänk en gång till. Att ställa frågan om ett verks beständighet är inte att vända sig mot det förflutna, utan mot framtiden: Kommer det här att förändra något?

Kommentera
3 maj 2009 under Noterat | kommentera

Världens bästa näringsliv

Emma Emma

Just nu pågår ett viktigt upprop för ökad mångfald i näringslivet. Det är IFL vid Handelshögskolan som driver kampanjen ”Världens bästa näringsliv” – och det är bara att applådera initiativet.
Glöm inte att kika in på deras sajt!

Som jag ser det, förutsätter den så kallade ”kreativa ekonomin” just mångfald, varför frågan om mångfald är av största vikt även på det kulturekonomiska fältet; i kulturnäringslivet.

Kommentera
26 mars 2009 under Samtal | kommentera

"Skatteverket avrådde oss från att starta kulturföretag"

Tobias Tobias

Kulturentreprenörerna är en ekonomisk förening som funnits i två år i anslutning till Kulturentreprenörskapsskolan vid Västerås Folkhögskola. En av 39 medlemmar är Miriam Lundqvist, som även driver ett eget företag som dramapedagog. Vi pratade med henne inför förra veckans analysbrev om om hur det är att vara kulturentreprenör.

Notera särskilt samhällets ”stöd”. Skatteverkets uppmaning – vid upprepade tillfällen – var att avråda att starta kulturföretag. Här behövs förändringar så att statens myndigheter och andra redskap inser att kulturföretagare finns, är viktiga och behöver stöd. Det kostar inte pengar. Det handlar om politiskt ledarskap.

Går det att försörja sig som kulturentreprenör?
– Många i vårt nätverk kombinerar det med studier eller andra jobb. En del lever på det sitt kulturentreprenörskap, men de har ofta egna firmor vid sidan där de bedriver annan verksamhet inom kulturområdet.

Vilken är den största fördelen med att vara med i en ekonomisk förening?
– Det är väl att man i vanliga fall kan bli ganska ensam som entreprenör, men här finns alltid någon som står bakom en. Sedan försöker vi att hjälpa varandra att ta riktigt betalt. Det brukar vara bra att låta någon annan medlem sätta priset åt en, för ofta säljer man sig för billigt.
– Sedan är det bra att vi vi är så många, att vi är nästan 40 stycken innebär att vi kan ta stora och breda uppdrag. Nu i vår gör gör vi ett projekt för Västerås stad, där vi har ”prova-på-kulturdagar” för barn i årskurs 5-6. Det är allt från dansimprovisation, sårsminkning, live till marionettdocker. Sådana projekt hade vi inte kunnat tagit om vi inte hade alla olika medlemmar.

Vad har ni fått för stöd? Är det något du saknar i det stöd ni fått?
– Vi har fått bra stöd från vår utbildning och från Coompanion som stödjer ekonomiska föreningar. Men det känns om de stöd som finns för nyföretagare är väldigt dåligt anpassat till kulturföretag, inte bara i språket, utan till attityden att ha kulturföretag överhuvudtaget. När vi pratade med Skatteverket fick vi rådet att inte starta kulturföretag för att ”det var så krångligt”. Men sedan vi startade har vi fått bra respons från kunderna och samarbetspartners på det vi gör, så det håller nog på att förändras.

Är ni kulturentreprenörer eller ”ofrivilliga företagare”?
– Jag tror att det är blandat. Men jag förstår precis vad ”ofrivilliga företagare” kommer ifrån. Det är svårt att få fast anställning inom kultursektorn. För många är det så att antingen får man kompromissa med vad man vill göra, eller så satsar man på det men då som företagare.

Kommentera
19 februari 2009 under Inblick, Noterat | kommentera

Kulturföretagarna vill veta mer

Tobias Tobias

Förbereder mig inför föredrag i Västerås imorgon. Det kommer mest vara kulturföretagare – obs: deras eget ordval – på plats.

De vill veta mer: deras roll när kulturlandskapet förändras och hur ska det som de gör fungera bättre?

Det här är inget unikt och därför viktigt att komma ihåg när Kulturutredningen har kritiserats för sitt förslag om stärkt företagande i kultursektorn. Jag skulle säga att förslaget är viktigare än någonsin – av flera anledningar, men bland annat för att dels gemensamt kunna föra en diskussion kring de här frågorna och dels för att kompetensutveckla verksamma; många har ju ingen utbildning i företagarfrågor och vill veta mer. Det är inte något som går att sopa under matten. Diskussionen och behovet finns redan.

Sedan finns invändningar… varav många dryftats här, men de kommer inte heller fram om vi inte kan snacka öppet kring det här.

Kulturutredningens förslag om stärkt företagande har missuppfattats som en möjlighet för att minska kulturbudgeten. I själva verket ska det läsas tvärtom: hur finansieringen av kultur ska kunna växa.

Kommentera
16 januari 2009 under Essä | kommentera

ARKIVET/Nielsén: "Ta cd-n dit man kommer"

Tobias Tobias

Ta cd-n dit man kommer

Expressen kultur 2002-07-13

o En redan knäpp bransch har blivit galen på riktigt. Allt fler artister vänder skivindustrin ryggen.

o Tobias Nielsén skriver om en engelsk förebild i gör-det-själv-branschen.

När den engelska radio-DJ:en fick ett önskemål att spela en låt av
det gamla rockbandet Marillion, frågade han:

– Är inte de döda?

Bara några timmar senare kraschade DJ:ens dator. Han hade fått mejl
från Marillionfans världen över.

Inte hundra mejl, inte tusen mejl, utan tiotusentals.

Historien berättas i Michael Lewis Next – The Future Just Happened (2001) som ett exempel på hur makten förflyttas: ”från pyramider till pannkakor”, från insidan till utsidan, från Det Stora Bolaget till Kreatören.

Den engelska musikduon Exile Inside står för ett nytt och lite annorlunda exempel: ett nystartat band som själva skapar förutsättningarna.

De har skaffat sig fullständig kontroll över sina verk. Inget skivbolag står i vägen, de styr själva, de äger allt material själva.

Med Internet som främsta hjälpmedel samlade Jake Shillingford, ena delen av duon, ihop investerare som nu har möjliggjort skivinspelning och viss promotion. Han  berättar via telefon från London. På kvällen är det dags för första stora spelningen. Albumet släpps i augusti, men den tongivande musiktidningen New Musical Express har redan skrivit om projektet.

Det är en återkomst. Jake var frontperson i bandet My Life Story som hade några hits i slutet av 90-talet och brukade snurra på ZTV och MTV. Efter brytningen i  december 2000 åkte han till New York för en paus och började fila på nästa projekt, som blev Exile Inside. Då hade han tre skivbolagssamarbeten bakom sig och var missnöjd med att det inte längre gick att få tag på hans tidigare bands skivor. Han kunde inte heller påverka detta.

Han gick en kurs i webdesign. Han samlade ihop en lista med mejladresser, till vänner och till gamla fans. Sedan mejlade han och frågade om de skulle kunna tänka sig att investera 500 pund och vad de i så fall skulle vilja ha tillbaka.

– Jag fick idén när en vän gillade mina nya låtar och frågade om jag ville låna 500 pund för att kunna spela in en demo, säger Jake.

Han räknade ut hur mycket han skulle behöva och höll fast vid summan 500 pund – en hel del pengar, men ingen förmögenhet. 28 investerare skulle krävas. Han tyckte det lät realistiskt.

Numera är basen en webbplats (http://www.exileinside.com) där smakprov kan laddas ner och skivor köpas. Antag att försäljningspriset är 13 pund. Vid försäljning via hemsidan tjänar bandet då 11 pund, efter att en del har gått bort för att betala för porto och företaget som hanterar betalningen. I de fall Exile Inside har avtal med en distributör är andelen 5 pund. Det ska jämföras med den normala royaltyn 1,50 pund.

Målet är att snarast betala tillbaka investerarna, som också får ett tack för hjälpen genom till exempel bonusmaterial och gratis inträde till alla konserter.

Fansen/investerarna är också mer inblandade i projektet än att bara ha skickat in pengar på ett bankkonto.

– Vi har skapat en krets som vi kan ha kontakt med och som diskuterar med varandra. De har fått vara med och sätta låtordningen på albumet. Till en av konserterna frågade vi om någon ville hjälpa till med att köra utrustning. Flera svar kom. Så får de också några rock”n”roll-historier på köpet, haha.

Men att sköta hela projektet stjäl tid från det konstnärliga arbetet. Jake Shillingford säger:

– Först när skivan var inspelad startade vi för fullt med att sy ihop allt. Då hade vi något som vi trodde på och då kändes det inte så svårt att för sex-sju månader skifta  till vänster hjärnhalva-läge. Det är inte heller så stor skillnad jämfört med tidigare. Med ett skivbolag blir det oftast en lång period med promotion efter inspelning.

En begränsning ligger också i de mindre marknadsföringsmusklerna.

– Man måste inse att så här blir man ingen superstjärna. Men jag kan livnära mig på det jag älskar, vilket inte är självklart. Jag har flera vänner med större hitlåtar än jag som ändå inte kan leva på sin musik.

Men exemplet handlar inte bara om musik. Litteratur skulle fungera lika bra, eller bättre, eftersom själva det konstnärliga arbetet brukar vara billigare – mindre utrustning behöver köpas/hyras. Några Internetexperiment finns, till exempel släppte Stephen King en novell på nätet, men då krävdes det att man skrev ut texten själv.

– För mig handlar det om att komma tillbaka till punkrötterna, säger Jake Shillingford.

-Lär dig tre ackord. Sedan är det bara att gå ut och spela. Gör det själv. Det räcker.

TOBIAS NIELSÉN

FAKTARUTA: Engagemang skapar lojalitet

Ett sådant engagemang som fansen/investerarna har för duon Exile Inside ökar chansen för fortsatt lojalitet och benägenhet att berätta för andra om bandet. Konsumentmarknadsföringsteori ger tre förklaringar:

För det första är det känt att investeringar – i form av tid, ansträngning, kunskap, pengar – motiverar. Man vill ha något för sin insats och följer upp hur det går. För det andra är det mycket motiverande att kunna påverka resultatet. För det tredje tillfredsställs det fundemantala behovet av att ha relationer till andra människor, att känna gemenskap.

Kommentera
13 januari 2009 under Noterat | kommentera

Kulturnyheternas miniserie om kulturföretag

Tobias Tobias

I kväll inledde SVT Kulturnyheterna sin miniserie om kulturföretag. Ambitiös ansats – och det ska bli intressant att följa forsättningen som tydligen ska lyfta fram flera exempel.

Både jag och Emma är intervjuade i kvällens avsnitt. Jag gissar på att man imorgon kan hitta det här. (Uppdatering: serien ”Kultur eller entreprenör” nu samlade här.)

Vi diskuterade ämnet för en månad sedan i samband med inspelningarna:

>> Skilj mellan kulturföretagare och kulturentreprenörer (Tobias)
>> RE: Skilj mellan kulturföretagare och kulturentreprenörer (Emma)

Men vi har såklart inte diskuterat klart. Imorgon blir det seminarium på Riksdagen om musikbranschens svenska oberoende bolag, vilket ofta är detsamma som egenföretag. Kulturministern avslutningstalar och moderaterna arrangerar men ska slutdebattera med socialdemokraterna, efter att jag och några till lagt fram våra bilder. Ska bli kul och förhoppningsvis intressant.

Kommentera
12 januari 2009 under Noterat | kommentera

Motown – både kultur och ekonomi

Tobias Tobias

Historien om Motown, som idag fyller 50 år, är främst historien om Berry Gordy. Han hade ständigt ett öga på sista raden: ”Du vet, om du tjänar pengar eller inte?”, som han säger i Craig Werners A Change Is Gonna Come – Music, Race & the Soul of America (1999).

Samtidigt lyckades han skapa ”en magisk plats”, för att citera Martha Reeves i Martha & the Vandellas, bland annat genom att satsa både studiotid och en utbildning på en tolvårig blind kille (Stevie Wonder).

Det började genom att han sa upp sig upp från det löpande bandet på en av motorstaden Detroits fabriker och den 12 januari 1959 lånade 800 dollar från sin familj för att förverkliga sin dröm och startade Motown.

Som Stefan Thungren skriver i SvD idag, historien om Motown ”kom inte bara att förändra den globala musikscenen, han kom även att skriva soundtracket till delar av den historiska rörelse som idag har lett ända fram till en svart amerikansk president”.

Thungren återger även vad Gordy, i senaste numret av magasinet Mojo, säger om vad Motowns arv betyder nu efter 50 år – och det är fina ord: ”kärlek, och en tro på sig själv”.

En film som rekommenderas i sammanhanget är den om husbandet The Funk Brothers, Standing in the Shadows of Motown. Jag är ju en känslig man när jag ser på film – jag minns att jag fällde en tår när jag såg den.

Kommentera