Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
24 september 2013 under Noterat | kommentera

Att sälja Stockholm i Paris

Tobias Tobias

Sverigefrämjande i praktiken — hur ser det ut?

Nedan ser ni två bilder. I centrala Paris i fantastiska kvarter finns, som Svenska Institutet själva skriver, Sveriges enda kulturhus i utlandet. Jag var där i torsdags kväll på ett samarrangemang mellan Stockholm stad och Svenska Institutet: Meet Stockholm in Parismeet, eat and mingle to the sounds of Stockholm.

Först ägde fyra olika seminarier rum med olika teman och mot olika målgrupper, bland annat om Stockholm som mötes-/evenemangsstad respektive för filmproduktion.

Jag var på plats med Filmregion Stockholm-Mälardalen och nedan på bilden syns producenten Lena Rehnberg som nu är aktuell med sin film om Monica Zetterlund. Här presenterar hon sin huvudrollsinnehavare i filmen, Edda Magnason, som sedan sjöng tre Monica Z-låtar med en flygel.

På nästa bild är det kulturrådet Mats Widbom som introducerar kocken Fredrik Eriksson som stod för buffématen.

Maten var bra och Edda sjöng fantastiskt. Men frågan är vilka effekterna blir?

De är svårmätta och inte omedelbara, men man kan fundera utifrån faktorer som hur många fransmän som var på plats eller om det mest bara var svenskar.

Vad som ändå står klart är hur kultur och mat anses ha ett värde för att ladda bilden av Stockholm och Sverige, och det är inte svårt att se hur de hänger ihop. Jag behöver bara blicka ut över Paris. Vad jag ser då är inte utsikten i sig, utan hur den påminner om vad jag sett i ett tiotal filmer. Jag ser även det myller som jag läst om i otaliga romaner, och inte bara det nutida Paris utan snarare 20-talets eller 60-talets.

Jag ser mina kulturminnen över och under hustaken.

Och jag är inte ensam. Tillbaka i Sverige öppnar jag resebilagan i söndagens Dagens Nyheter och läser om hur Paris är perfekt för en weekendresa och att vandra i filmens fotspår.

Paris — ihop med New York — står förstås ut i världen. Men jag tror att även Stockholm behöver bli bättre på att förstå hur bilden av staden skapas, förvaltas och laddas.

20130923-120622.jpg
20130923-120638.jpg
20130923-120721.jpg
Kommentera
23 september 2013 under Noterat | 1 kommentar

Böcker och bio slår idrott

Tobias Tobias

Ibland när jag vandrar igenom tågvagnar — jag reser mycket med tåg — så slås jag av hur få som läser böcker. I stället är det många som tittar på film eller tv-serier på sin dator.

Därför är jag både lite förvånad och glad (som förläggare!) över resultatet i en undersökning som vi genomfört. Bakom svaren finns en enkät med 600 svarande, som antingen bor i Stockholms län eller sydvästra Sverige (Skåne, Halland, västra Småland, Västra Götaland). Enkäten har gjorts i ett annat syfte inom ramen för ett uppdrag för Skåne Nordväst, och det blir säkerligen anledning att återkomma till utredningen i sig.

Inte bara böcker intresserar de som har svarat. Även bio, museer och teater lockar — mer än till exempel gå på konsert eller idrottsevenemang.

Det senare har förbryllat en del, men jag tror att det enbart är en viss och återkommande publik som faktiskt är på plats på arenorna. De flesta ser idrott på tv.

På motsvarande sätt kan man tolka det relativt svagare intresset för tv-spel. Det är en och samma grupp som spelar, men intresset är ännu inte spritt över alla grupper (även om det är på väg åt det hållet). Vi har dessutom enbart frågat en vuxen grupp; 20 år eller äldre.

Det är förstås också skillnad på vad man säger är intressant och hur mycket tid som faktiskt läggs ner på något. Enligt Nordicoms senaste undersökning så läggs enbart 5 procent av dagens mediekonsumtion — som är sex timmar i snitt — på böcker.

Kommentera
21 augusti 2013 under Noterat | kommentera

Malik om skapande – och när det är klart

Tobias Tobias

Ikväll ska jag besöka Media Evolutions utsålda The Conference i Malmö och lyssna på bland andra den svenska, Oscarbelönade dokumentärfilmaren Malik Bendjelloul.

Jag lyssnade på hans Sommar-program häromveckan. Efter en trevande inledning lyckades han fint knyta ihop sin berättelse och det är två saker jag tar med mig.

Han återkom till att det är skapandet i sig som är det lustfyllda, inte att njuta av frukterna av det. Egentligen sa han inte detta rakt ut om sig själv, men det var tydligt att han i efterhand snarare såg tillbaka med glädje på den mödosamma processen fram till resultatet, än njöt av den oerhörda Hollywoodframgång som han lyckades skörda.

Han hänvisade till exempel till en intervju han gjort med Bill Drummond, som för övrigt stod på samma konferensscen som Malik ska prata på ikväll för två år sedan. Bill Drummond var från början känd för sina KLF-hits, men senare för att han och sin artistkollega brände 1 miljon pund 1994. Orsak: han ville inte längre bära oket av framgång. (Okej, bakgrunden är något mer komplex, men detta var vad Malik tog fasta på.)

Vad som också fäste utifrån Maliks berättelse var frågan om när ett verk är klart. Enligt honom själv var Searching for Sugar Man inte alls klart då de första kopiorna började skickas ut. Han hade ju bara gjort sina 3D-animationer med en enkel iPhone-app för några tior.

Men till slut stod det klart att filmbolag och filmfestivaler tyckte att filmen var tillräckligt klar, och Malik slutade med sina invändningar — när alla andra var så nöjda.

Kanske är det ett av ett bokförlags, filmbolags eller musikbolags viktigaste uppgifter att säga stopp och sätta ramar. Oftast pratar man om motsatsen, att det viktiga är att förädla och utveckla. Men detta är ett annat perspektiv.

Detta ska inte blandas ihop med att enbart sträva efter good enough. Målsättningen måste alltid sättas högre, men på väg mot sin vision måste ibland en gräns dras. Skaparen själv riskerar att bli väldigt närsynt inne i processen. Samtidigt är det denna närsynthet — och ibland, besatthet — som ser till att arbetet fortsätter, med okuvlig omtanke kring alla detaljer. Om ni inte sett dokumentären The Promise om Bruce Springsteen så ger den en fantastisk inblick i detta. Läs vad jag skrev om den då den visades på SVT.

Men ändå. Någon behöver säga stopp till slut, och om inte upphovsmannen kan själv så blir det ”utgivaren”.

Det kan i många fall också handla om att sätta ramar från början. När jag själv pratar med potentiella författare så brukar jag framhålla att inte börja med att skriva ”Bibeln”. Att skriva en bok är alltid en utmaning och att börja med ett mer fokuserat verk är i de flesta fall att föredra. Låt i stället livsverket komma senare, efter ett par andra böcker.

***

På The Conference ser jag också fram emot seminariet Libraries in a Digital Age. Vi får se om jag återkommer i ämnet. Det har gått ett tag sedan jag gick loss kring eböcker här på bloggen.

 

Kommentera
18 januari 2013 under Analys | kommentera

Åtta perspektiv på film och nya medier

Tobias Tobias

Är det bara jag som har känslan att filmbranschen — såväl den svenska som internationellt — tittar sig lite villrådigt runt omkring på den teknologiska utvecklingen och inte alltid vet hur man ska förhålla sig. Ibland blir det huvudet i sanden, ibland några trevande försök för sakens skull.

Visserligen ser vi stora innovationer också, men kommer inte de utifrån, från andra håll än traditionella branschaktörer?

Jag är följeforskare för EU-projektet Moving Pictures 2, som drivs av Filmregion Stockholm-Mälardalen, och ett av deras delprojekt handlar just om nya medier. Frågan är förstås hur de ska angripa detta område som har så många olika infallsvinklar. Jag har tidigare varit inne på frågan i samband med rapporten ”Film utanför filmen” (om rapporten och releasen, om seminarium och andra artiklar,

I ett försök att bena ut hur man från filmens perspektiv kan fundera kring nya medier har jag landat i punkterna nedan. Har jag missat något? Andra kommentarer? Resonemanget är förstås basala till viss del, men sådana bitar måste också med, inte minst eftersom inte alla är insatta.

Hur filmen produceras. Nya sätt att filma, utveckla animationer och på övriga sätta ”göra film” har möjliggjorts av teknologisk utveckling. Till exempel har videokameran på mobiltelefonen använts för att filma (även om resultaten främst kan ses som experiment). Mer banbrytande har varit utvecklingen inom animation vilket märks i filmer som ”Sagan om ringen”-trilogin.

Hur en film definieras. Är ”film” detsamma som långfilm? Se till exempel hur Youtube, en av världens största webbsajter, därutöver huserar mängder av videoklipp som gjorts av både professionella och amatörer. I flera fall handlar det dessutom om bearbetningar av befintliga filmer; och det har i flera talats om att en film inte längre är färdig när den släpps utan det är då bearbetningar gjorda i en hybrid- eller remixkultur tar vid (prokonsumtion).

Hur en film bara är en medieform. Karaktärer som skapas på film har sedan länge även tagit sig ur filmen och sålts som leksaker, tshirttryck eller tagit plats i andra medieformer som bok eller datorspel. Det är då vi kan prata om crossmedia. Ett annat ord, myntat av amerikanske professorn Henry Jenkins, är transmedia som syftar på hur en historia som berättas i en film kompletteras av andra, unika berättelser på olika plattformar, men som är sammanflätade.

Hur en film distribueras. Digitaliseringen har medfört möjligheter för nya typer av distribution. Det gäller såväl hur filmer sprids till biografer som nya distributionskanaler (internet). Detta har medfört att fönsterneutralitet lyfts fram, till exempel inom ramen för Filmavtalet där vissa korrigeringar har skett som tar hänsyn till nya distributionssätt (även om biografdistribution fortfarande är huvudspåret; men i nya Filmavtalet står att Sverige ska vara ledande i Europa på nya tekniska plattformar). Till en följd av den teknologiska utvecklingen kan vi idag se filmer på en mängd olika sätt: via mobiltelefonen, via surfplattan, via datorn, utöver traditionella sätt som på biografen eller på teve. Bland hoten märks biografdöd och olaglig nedladdning.

Hur en film diskuteras och rekommenderas. Internet har möjliggjort enorma databaser med information om film, liksom hur människor kan koppla ihop sig genom sociala medier och dela med sig av åsikter och sprida filmklipp.

Hur en film konsumerasDetta hänger ihop med både distribution och diskussion och s.k. prokonsumtion (apropå definition ovan), men det är viktigt att betona mottagarperspektivet.

Hur en film finansieras. Nya medier har dessutom skapat större möjligheter för s.k. crowdsourcing, då en mängd människor genom ofta mindre insatser kan finansiera filmprojekt. I USA märks tjänster som Kickstarter, i Sverige finns inom filmområdet Filmbasen som arbetar med en crowd culture-plattform (och där detta EU-projekt också är involverade).

Hur en film arkiveras. Hur ska filmarvet tas om hand, helst både arkiveras och tillgängliggöras.

***

För filmbranschens aktörer blir det relevant att fundera i termer av inuti eller utåtvänt. Ska man koncentrera sig på sina egna frågor innan det är dags att sitta på möten med IKT-klustret i Kista?

Jag tänker mig att man måste jobba på båda spåren. Utan något som helst utåtvänt perspektiv så kommer man förtvina helt, vilket Theodore Levitt förklarar fint i sin klassiska HBR-artikel om närsynthet (Marketing myopia). Samtidigt måste en organisation i en bransch i strukturomvandling fokusera inåt och inte tro att allting fyller samma funktion som tidigare.

Kommentera
26 september 2012 under Noterat | kommentera

Filmbranschen fortsätter växa i Storbritannien

red red

Oxford Economics har uppdaterat sin rapport om filmindustrin i Storbritannien från 2010 med siffror för 2012 och filmindustrins ekonomiska betydelse i Storbritannien fortsätter att öka. Filmens kärnverksamheter har cirka 43.900 heltidstjänster och bidrar med 1.6 miljarder pund till BNP. Tillväxten är också betydligt bättre än i ekonomin som helhet. Filmen bidrar också med omkring tio procent av turismen, ungefär en miljard pund ytterligare till BNP.

Intressant nog konstaterar också rapportförfattarna att skattelättnader är en avgörande faktor till filmindustrins konkurrenskraft. Skattelättnader, eller dess avsaknad i Sverige idag, och olika former av rabatter diskuteras flitigt inom filmbranschen i Sverige också. För tre år sedan tog vi fram rapporten “Allt Räknas” där det gjordes en internationell genomgång av stöd till filmproduktioner och vilka vägar Sverige kan gå, med ett efterföljande seminarium på Kulturhuset.Ladda även ned den brittiska rapporten direkt.

Kommentera
8 december 2011 under Noterat | kommentera

Filmavtalet på väg mot undergång?

red red

Ett nytt förslag till filmavtal är klart men flera av parterna vägrar skriva under det, däribland Film- och tv-producenterna och Film i Väst. Kritik riktas bland annat mot att avtalet skulle omfatta mindre pengar, inte tar höjd i teknikutveckling och internationaliseringen av branschen.

Vidare har bredbandsbolagen uteslutits som avtalspartner vilket var tänkt som ett sätt att bredda det nya filmavtalets samverkan. Anledningen är piratdiskussionen där bredbandsbolagen inte vill agera poliser.

Det har tidigare under hösten flaggats för att det sett mörkt ut att komma fram till ett nytt avtal till årsskiftet. Någon avsiktsförklaring innan de skarpa avtalsdiskussionerna började kunde inte färdigställas och desperation har märkts i debattinlägg.

Kommentera
7 juli 2011 under Noterat | kommentera

Svenska filmundret – om kultur eller näring

Tobias Tobias

I måndags ställde Svenska Filminstitutet (SFI) till med stor uppvisning under Almedalsveckan i Visby. Rubriken innehöll ett frågetecken ”Det svenska filmundret — ett resultat av svensk filmpolitik?”. Men programpunkten utgick främst från att det var ett utropstecken mot slutet.

Det var en imponerande kavalkad av svenska framgångar som visades upp: skådespelaren Michael Nyqvist, Millenium-producenten Sören Staermose, samt Svinalängorna-producenten Helena Danielsson. Filminstitutets tf chef Bengt Toll menade att tillfället var unikt, en kombination av framgångar med både ”breda och smala filmer som håller hög kvalitet”. Han sa vidare: ”Svensk film är ett varumärke — och det är ett under.”

SFI:s produktionsstödschef Charlotta Denward sa att ”film är först och främst kultur”, men mot detta påstående stod Hollywood-trailers och prat om kommersiella exportframgångar för svensk film. Jag tror att diskussionen skulle ha tjänat på en tydligare förklaring av hur filmpolitik som kulturpolitik hänger ihop med marknadssuccéerna. För den som inte är insatt kan det ha tytt sig märkligt att å ena sidan prata om att filmstöd behövs och å andra sidan om hur många miljoner som håvas in.

Den brittiske utredaren Jonathan Olsberg pratade också om ytterligare värden och effekter från film — och tangerade i princip mitt eget föredrag om musikbranschen samma morgon. Ni som följt med ett tag har lärt er vad kulturanalytiker som Olsberg och jag brukar prata om då: en kombination av sociala, kulturella och ekonomiska värden. Se annars den här sammanfattningen i en rapport för Svensk Scenkonst: ”Kulturens värden och effekter”.

Jonas Holmberg på FLM sätter seminariet i ett större sammanhang i en Expressen-artikel och menar att fler måste bli intresserade av filmpolitik.

Blivande SFI-chefen Anna Serner var för övrigt den som livetwittrade mest. Se främst #filmialmedalen-taggen.

(Nedan en suddig bild på Michael Nyqvist på scen.)

Kommentera
10 maj 2011 under Noterat | kommentera

Kungen har rätt om Stieg Larsson

Tobias Tobias

Kungaparets uttalande om Stieg Larsson Milleniumtrilogi fick stor uppmärksamhet. Framför allt verkade han bekymrad över hur böckerna skildrade hans land: ”Sverige (har) inte tidigare har associerats med en sådan kriminell värld som Larsson skriver om. Jag är inte glad eftersom Larssons böcker är hemska snarare än glädjefulla.”

Han har förstås rätt i sin egen upplevelse av boken — och det är en viktig lärdom apropå kulturens roll som verktyg för profilering och marknadsföring. Bara för att en film skildrar en plats är det inte säkert att platsen uppfattas på ett tilltalande sätt (jämför knarkfokuset i skotska Edinburgh i Trainspotting).

Däremot tror jag inte att kungen behöver vara så orolig. Jag tror snarare att Sverige mår bra av att verka lite spännande. För ett år sedan träffade jag (här artikeln i Time Out) några indiska journalister som var här för att skriva om ”den svenska deckarvågen” och de var oerhört fascinerande av de nya beskrivningarna. Åtminstone skrev de hem om Sverige.

Kommentera
31 mars 2011 under Analys, Noterat, Rapport | kommentera

Milleniumeffekten för Stockholm (filmerna)

Tobias Tobias

Maria Hamrefors, KF-chefen som bland annat basar över Norstedts, sa i Svensk Bokhandel att hennes styrelse äntligen slutat fråga henne när nästa Stieg Larsson kommer. De börjar äntligen förstå att det inte kommer någon. Stieg Larsson-utgivningen innebar något exceptionellt, något som inte upprepas under en förlagschefs livstid.

Effekterna stannar inte heller i litteraturen. Först kom de svenska filmerna, sedan har de Hollywood-producerade börjat filmas, den första förra året delvis i Stockholm.

Hur ser effekterna ut utifrån de här filmerna? När vi sammanställde rapporten ”Allt räknas” för två år sedan — om incitatementsstrukturer för filmproduktion — sorterade vi effekterna under produktion och efter produktion.
(Ladda ned rapporten)

Turistkonsumtionen under själva filmproduktionen är ofta förvånansvärd stor. Men tänk på att en filmsinspelning ofta samlar en stor mängd personer, som ska bo och äta och slussas runt. Likaså är inspelningen beroende av lokala underleverantörer med utrustning. Bland effekterna efteråt återfinns turism men också imagevärden; de sistnämnda både apropå identitet (inåt) och profilering (utåt).

I morse presenterades en ny rapport (”Milleniumrapporten” [.pdf]) på det här temat. Intresset var stort — fullsatt på Klara soppteater då Stockholm Business Region och Filmregionen Stockholm-Mälardalen bjöd in.

Om jag ska använda samma uppdelning kommer rapporten fram till följande – och notera att undersökningen begränsar sig till filmerna:

Effekter efteråt: En slutsats är att Stockholmsregionen kan förvänta sig en 3-procentig ökning av turismen 2009-2013, tack vare både de svenska och amerikanska filmerna. De ökade turistströmmarna antas leda till en ökad konsumtion av 430 miljoner kronor. De svenska filmerna kommer till och med 2011 ha setts av 120 miljoner personer. Utifrån detta samt andra exponeringsytor såsom annonser och nätkommunikation uppskattas exponeringsvärdet till 960 miljoner kronor. Den amerikanska första filmen förväntas nå en biopublik på 120 miljoner personer.

Effekter under produktionerna: Av de svenska filmernas totala budget om drygt 100 miljoner kronor gick 93 miljoner kronor till huvudstadsregionen. Produktionerna av filmerna sysselsatte 284 personer.

Tilläggas kan även att Stockholmsregionen gick in med två miljoner kronor under inspelningen — en ganska bra utdelning med andra ord.

Kommentera
29 mars 2011 under Noterat | kommentera

Film är inte bara filmen

Tobias Tobias

Svenska Filminstitutets nya vd blir Anna Serner. Hon har inte en direkt bakgrund från filmbranschen (däremot har hon läst filmvetenskap), utan kommer närmast från tjänsten som vd för Tidningsutgivarna och har tidigare bland annat varit vd för Reklamförbundet.

Filmbranschen är dock större än ”filmen”. För några år var jag och med och skrev rapporten ”Film utanför filmen” på uppdrag av bland annat Film Stockholm där den audiovisuella industrins position och framtid undersöktes.

Några slutsatser var tydliga. Från ett individperspektiv är det mindre än en fjärdedel bland de som identifierar sig som ”filmarbetare” som enbart har sin försörjning från långfilm. En hel del får pengar via A-kassan och från jobb utanför kultursektorn, men släktskapen är stor med teater, tv och reklamfilm.

Över huvud taget är reklamfilmens betydelse för långfilmen ofta förbisedd. Den fungerar som plantskola för regissörer och som kassako för produktionsbolag, som sedan kan investera i mer konstnärliga projekt. Ett sådant exempel är ”Darling”.

Kanske kan Anna Serner, med sitt utifrånperspektiv, bli en drivkraft för att på allvar sätta in filmbranschen i ett större klustersammanhang där andra relaterade branscher ingår.

Kommentera