Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
16 juni 2010 under Analys, Inblick | kommentera

Festivalsommarens trängsel (liten undersökning)

Tobias Tobias

Festivalsommaren närmar sig. Jag var i Hultsfred i förra veckan – körde tvådagars seminarium för en norsk grupp på besök ihop med Putte Svensson – och såg hur festivalområdet börjar växa fram.

Vi pratade lite om konkurrensen i år. Jag tror aldrig jag har sett en större trängsel om uppmärksamhet. Vi konstaterade att det är många som lever högt just nu — och då blir fallet också desto större. Hultsfred själva har ju onekligen erfarenhet av både bättre och sämre år, vilket jag försöker skildra i mitt kapitel i ”Kulturens kraft”.

Enligt DN har Sverige flest festivaler per capita. Vid en titt på sommarens utbud på Festivalinfo har jag ingen anledning att betvivla påstående, även om jag hörde att Norge har ”tusen festivaler”. Men vi tar oss också faktiskt ut. Av de tretton största festivalerna ökade elva besökarantalet förra året. Kanske för att behovet av ett kollektivt lyssnande ökar i en postdigital värld?

Men hur ska arrangörerna nå ut och locka besökare? Betydelsen av sociala nätverk och olika former av digital interaktion med publiken var något som diskuterades i våras på Digital Music Forum East och som Kulturekonomi rapporterat om.

QNB gjorde vi därför ett test över hur 22 större festivaler använder sig av sociala medier. Nästan alla finns på Facebook men bara Hultsfred har en Iphoneapp. Låtlistor via Spotify är i vissa fall mycket populära med flera tusen användare; se till exempel Sweden Rock.*

Efter en liten spaning verkar det för övrigt gå att utkristallisera två övergripande trender. För det första att ökningen beror på ett stort antal mindre och nischade festivaler. Bland de större festivalerna verkar det dock bara vara hårdrock som har en riktigt nisch. Konkurrensen om hårdrockspubliken har heller aldrig varit större än i år då fem stora hårdrocksfestivaler äger rum i sommar, av dessa är två helt nystartade; Getaway Rock Festival i Gävle och Stockholm Rock Out.

Den andra trenden är ”lyxigare” festivaler. Folk vill ha möjlighet att kunna ta in på hotell, äta trerätters men samtidigt uppleva musiken tillsammans med andra. Stadsfestivalerna har här en fördel jämfört med campingsfestivalerna.

– Det handlar om att träffas på riktigt. Man vill uppleva känslan av att ha en samlingspunkt, festivaler är som gigantiska internetforum fast på riktigt. Man vill ha kul och musiken är inte lika viktig för alla. Det ska vara bekvämt, så den som vill kan komma i sina finaste kläder. Det gjorde ju ingen i början av 90-talet, då var det lera som gällde och besökarna var mera hardcore musikälskare, säger Ronny Mattsson på Peace & Love.

*Föjande festivaler ingick i undersökningen: Arvikafestivalen, Emmabodafestivalen, Getaway Rock Festival, Hultsfredsfestivalen, Malmöfestivalen, Metaltown, Nordic Rock, Peace & Love, Pier Pressure, Piteå dansar och ler, Popaganda, Putte i Parken, Rock Weekend, Sonisphere, Stockholm Jazzfestival, Stockholm Rock Out, Storsjöyran, Sweden Rock Festival, Trästocksfestivalen, Uppsala reggar festival, Way out west och West Coast Riot.

Festivalsommaren närmar sig. Jag var i Hultsfred i förra veckan – körde tvådagars seminarium för en norsk grupp på besök ihop med Putte Svensson – och såg hur festivalområdet börjar växa fram.

Vi pratade lite om konkurrensen i år. Jag tror aldrig jag har sett en större trängsel om uppmärksamhet. Vi konstaterade att det är många som lever högt just nu och då blir fallet också desto större. Hultsfred själva har ju onekligen erfarenhet av både bättre och sämre år, vilket jag försöker skildra i mitt kapitel i ”Kulturens kraft”.

Enligt DN har Sverige flest festivaler per capita. Vid en titt på sommarens utbud på Festivalinfo har jag ingen anledning att betvivla påstående, även om jag hörde att Norge har ”tusen festivaler”. Men vi tar oss också ut. Av de tretton största festivalerna ökade elva besökarantalet förra året. Kanske för att behovet av ett kollektivt lyssnande ökar i en postdigital värld?

Men hur ska arrangörerna nå ut och locka besökare? Betydelsen av sociala nätverk och olika former av digital interaktion med publiken var något som diskuterades i våras på Digital Music Forum East och som Kulturekonomi rapporterat om.

Vi gjorde därför ett test över hur 22 större festivaler använder sig av sociala medier.*

http://kulturekonomi.se/uploads/diagram-festivaler.jpg

Efter en liten spaning verkar det för övrigt gå att utkristallisera två övergripande trender. För det första att ökningen beror på ett stort antal mindre och nischade festivaler. Bland de större festivalerna verkar det dock bara vara hårdrock som har en riktigt nisch. Konkurrensen om hårdrockspubliken har heller aldrig varit större än i år då fem stora hårdrocksfestivaler äger rum i sommar, av dessa är två helt nystartade; Getaway Rock Festival i Gävle och Stockholm Rock Out.

Den andra trenden är ”lyxigare” festivaler. Folk vill ha möjlighet att kunna ta in på hotell, äta trerätters men samtidigt uppleva musiken tillsammans med andra. Stadsfestivalerna har här en fördel jämfört med campingsfestivalerna.

– Det handlar om att träffas på riktigt. Man vill uppleva känslan av att ha en samlingspunkt, festivaler är som gigantiska internetforum fast på riktigt. Man vill ha kul och musiken är inte lika viktig för alla. Det ska vara bekvämt, så den som vill kan komma i sina finaste kläder. Det gjorde ju ingen i början av 90-talet, då var det lera som gällde och besökarna var mera hardcore musikälskare, säger Ronny Mattsson på Peace & Love.

*Föjande festivaler ingick i undersökningen: Arvikafestivalen, Emmabodafestivalen, Getaway Rock Festival, Hultsfredsfestivalen, Malmöfestivalen, Metaltown, Nordic Rock, Peace & Love, Pier Pressure, Piteå dansar och ler, Popaganda, Putte i Parken, Rock Weekend, Sonisphere, Stockholm Jazzfestival, Stockholm Rock Out, Storsjöyran, Sweden Rock Festival, Trästocksfestivalen, Uppsala reggar festival, Way out west och West Coast Riot.

Kommentera
12 juni 2009 under Analys, Inblick | kommentera

Miljarder kronor snurrar runt artisterna på scen

Tobias Tobias

Vi har räknat. För två veckor sedan diskuterade vi det paradoxala i att vi dels står inför den bästa festivalsommaren hittills (succé!), dels pratar svårigheter på grund av konkurrens och kronans minskade värde i förhållande till flera valutor (kris!).

hultsfredsfestivalen_utanforFinns det tillräckligt med publik? Det var frågan som vi utgick från till en analys den här veckan, av hur många som behöver komma till tio av de största festivalerna (däribland Sweden Rock enligt nedan) och arenakonserterna (Madonna, U2, Springsteen, Coldplay, Britney, AC/DC). Om dessa ska sälja slut innebär det 575.000 biljetter. Målgruppen är givetvis varierande för dessa evenemang – jämför Britney och AC/DC – men för att ändå jämföra så motsvarar det nästan 3 av 10 i ålderskategorin 18-35 år.

Utifrån alla artister på festivalerna och konserterna snurrar dessutom en stor ekonomi. Publiken – som köper biljetter för ungefär en halv miljard kronor (avrundat nedåt; allting kommer inte sälja slut) – kommer också lägga pengar på resor, övarttningar och mat.

Det innebär ett rejält bidrag till besöksnäringen. Om vi utgår från tidigare evenemang innebär det turistekonomiska effekter på ca 430 miljoner kronor för tio av de största festivalerna och ytterligare ca 350 miljoner kronor för arenakonserterna. Ihop med biljettintäkterna innebär det sammanlagt 1,4 miljarder kronor. Notera att då har vi inte inkluderat fler än tio festivaler – och inte heller alla andra kulturevenemang i landet: teaterföreställningar, mindre konserter eller stadsfester. Totalt arrangeras nästan tusen ”festivaldagar” i Sverige från maj till och med augusti.

Ingår gör inte heller det kanske viktigaste, värdet av det som förmedlas från scenerna.

>> Läs hela analysen av sommarens festival- och konsertekonomi
>> Läs ”Rekordår eller krisår för sommarens festivaler?” (samtal med MI:s Lars Nylin)

Kommentera
10 juni 2009 under Essä | kommentera

Analys av sommarens festival- och konsertekonomi

red red

Det blir en svensk festivalsommar med tuffare konkurrens än någonsin: samtidigt som festivalerna blir allt fler och bättre, kommer många megaartister till Sverige för att fylla arenor i storstäderna. Ofta flera dagar i rad som Bruce Springsteens tre konserter på Stockholm stadion förra veckan.

De största rockfestivalerna och arenakonserterna förväntas dra över en halv miljon människor. Lyckas det kommer biljettintäkter och turismekonomisk effekt att landa på ca 1,4 miljarder kronor. (Då har vi bara räknat på tio av de största festivalerna* och de största arenakonserterna*.)

En fråga kvarstår dock: finns det verkligen publik till sommarens alla musikevenemang? Ska tio av de största rockfestivalerna sälja slut så är det 225.000 personer som ska köpa festivalbiljetter till ett snittpris på 1.363 kronor. Det innebär biljettintäkter på 307 miljoner kronor.

För att leka med ett räkneexempel: om vi generaliserar är festivalpubliken i kategorin 18-35 år – genomsnittsåldern hos konsertpubliken har dock ökat, men för att kunna räkna avgränsar vi så – vilket innebär att en av tio ska köpa en festivalbiljett (hänsyn ej tagen till den lilla gruppen som är på flera festivaler).

Dessutom finns ytterligare ett 50-tal mindre festivaler och stadsfester runt om i landet, som också vill ha en publik.

Gör man ett överslag på de stora arenakonserter i sommar* så handlar det om ytterligare ungefär 350.000 biljetter. Det ger ungefärliga biljettintäkter på 263 miljoner om man räknar på ett uppskattat snittpris på 750* kronor per biljett.

Motor i besöksnäring

Men det intressanta är inte bara det stora utbudet och den mängd publik som förväntas se på livemusik i sommar. Festivalerna är också motor i en besöksnäring som genererar mycket pengar till städer och regioner.

På Turismens utredningsinstitut i Göteborg har man räknat på vad arenakonserter och festivaler har för turistekonomisk effekt – då man även räknar boende och annan konsumtion som sker på platsen. Vid Robbie Williams två konserter på Ullevi i Göteborg 2006 var den genomsnittliga konsumtionen per person och dygn 1.386 kronor (totalt ca 236 miljoner i turistekonomi), och på rockfestivalen Way Our West 2008 var motsvarande siffra 1.600 kronor (totalt 69 miljoner i turistekonomi).

Om vi även utgår från andra studier av konserter och festivaler kan vi räkna fram ett ungerfärligt genomsnitt för arenakonserter i storstäder på 1.000 spenderade kronor per dygn och för festivaler 700 kronor per dygn, utöver biljettkostnaden. Något mer på festivaler i storstäder och mindre på campingfestivaler.

De tio festivaler som vi räknat på förväntar sig sammanlagt 225.000 besökare som gör av med 700 kronor per dygn i snitt. Alla är dock inte på plats alla dagar, så av sammanlagt 34 festivaldagar avrundar vi nedåt till 27 dagar (80%). Med det överslaget handlar det alltså om ca 430 miljoner i turistekonomisk effekt.

För arenakonserterna handlar det om 1.000 kronor per person på 350.000 besökare, det vill säga 350 miljoner kronor.

En miljardekonomi

Tillsammans alltså nästan 800 miljoner kronor. Lägger man till biljettintäkter handlar det om sammanlagt 1,4 miljarder kronor – och då har vi som sagt inte räknat med alla andra festivaler, teaterföreställningar eller konserter. Totalt arrangeras nästan tusen ”festivaldagar” i Sverige från maj till och med augusti. En uppskattning ger att festival- och konsertsommaren omsätter 4-6 miljarder kronor i biljettintäkter och turistkonsumtion. (Jämför med att det såldes böcker för 7 miljarder kronor under hela förra året i Sverige.)

Samtidigt tar de här beräkningarna bara med biljettköparna i beräkningen. En festival drar ytterligare besökare som volontärer, artister, journalister och försäljare. Personer som inte köper biljett, men som konsumerar på plats. Dessutom är fördelningen mellan endagsbiljetter och för alla biljetter olika på olika platser. Vi har inte heller hänsyn till alla kopplingar till underleverantörer för både scenproduktion och marknadsföring.

Det är hur som helst tydligt att livemusik – liksom scenkonsten i olika former – bidrar till stora intäkter; inte bara till det som kretsar kring scenerna men också till många andra aktörer. Det är ändå fel att säga att livescenen blomstrar. Pressen på arrangörerna är stenhård, med hög risk och i många fall oförskämda krav på förskott. Om enbart företagsekonomiska kalkyler skulle få råda skulle vi se långt färre konserter och festivaler.

För oss som publik liksom för alla företag och kommuner som tjänar på besökstillströmningen kan vi bara vara tacksamma för att alla de här konserterna genomförs. Det handlar inte bara om värdet i ekonomiska termer, utan dessutom det kanske viktigaste – värdet av det som förmedlas från scenerna.

Studien är gjord av Tobias Nielsén och Johan Scheele. [Skydd enligt CreativeCommons.]

* Sweden Rock, Hultsfred, Sonisphere, Siesta, Where The Action Is, Way Out West, Stockholm Jazz, Peace & Love, Arvika, Storsjöyran.

* Ullevi: Madonna x 2, U2, AC/DC; Stadion: Bruce Springsteen x 3, Coldplay; Globen: Britney x 2

* Madonnabiljetterna ligger mellan 700 och 1200 kronor, AC/DC mellan 500 och 750.

Kommentera
28 maj 2009 under Inblick, Samtal | kommentera

Rekordår eller krisår för sommarens festivaler?

red red

Aldrig har en svensk sommar varit så full av festivaler och stora konserter. Klassiska rockfestivaler som Hultsfred, Arvika och Sweden Rock har sedan två år konkurrens av mer nischade stadsfestivaler som Stockholms ”Where The Action Is” och Göteborgs ”Way Out West”. I år tillkommer dessutom stora arenakonserter med artister som Bruce Springsteen, Madonna, Britney Spears, AC/DC och U2.

hultsfredTendenserna är motstridiga. Både Peace & Love i Borlänge och Sweden Rock ha redan sålt rekordmånga biljetter, men det finns ändå anledning till viss oro. I krisens spår har den den svaga kronan redan gått hårt år många festivalbudgeter, då internationella artister tar betalt i dollar eller euro. Och räcker verkligen publiken till alla?
– Jag ser med blandade känslor på sommaren. Det är naturligtvis kul med ett sådant fantastiskt utbud. Jag har arbetat i branschen sedan 1980 och det är ingen sommar som kommer i närheten. Utbudet har exploderat bara sedan i fjol. Sedan känns det ju förutbestämt att det blir offer, och det är ju den tråkiga sidan. Jag känner folk på ansvarspositioner på festivaler och produktionsbolag runt om i landet och några av dem kommer att drabbas, säger Lars Nylin, chefredaktör på Musikindustrin.

Hur kommer det sig att vi ser den här festivalboomen just nu?
– Artisterna måste helt enkelt hämta igen utebliven skivförsäljningen på livespelningar. Om det är sanningen vet jag inte, men det är vad jag hör. Sedan är den här sommaren kryddad med många superartister som är ute och rör på sig. Om det är en slump vet jag inte.

Finns det, på längre sikt, utrymme för så många festivaler och stora konserter under sommarhalvåret?
– Svaret måste ju vara nej, det kan inte finnas underlag för ett sådant här utbud. Det är ingen dystergökeri att säga att det här inte kommer att hålla. Jag har hört att en av de stora festivalerna redan har uppenbara problem. Sedan är frågan om när, var och hur det slår. Hultsfred var på randen till konkurs för några år sedan och många har lärt sig av det. De flesta kör med både livrem och hängslen och det kan väl väl hjälpa ett tag.

Hur slår den svaga kronan mot festivalerna?
– När Acceleratorfestivalen ställde in pekade de ju ut den svaga kronan som huvudskäl. Jag tar för givet att det är tungt. Och när det handlar om stora artister så är förändringarna från när bokningarna gjordes i höstas/vintras.

Kommentera