Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
25 mars 2013 under Noterat | 1 kommentar

Kreativa Europa (Kulturting, Jönköping, del 1)

Tobias Tobias

Kreativa Europa nämns ibland. Det är EU-kommissionens idéprogram och förslag på en sammanslagen och utökad budget för kultur- och medieområdet. Det är EU:s kulturavdelning (”DG Culture”) som står bakom det.

Men från ett annat håll pågår olika insatser, nämligen från ”DG Enterprise”, det vill säga näringspolitiskt. De har bland annat satt igång European Creative Industries Alliance.

Jag vet ganska lite om vad som pågår och i ärlighetens namn tycker jag att det varit ganska tyst, men till Kulturtinget i Jönköpings län hade vi lyckats få Johanna van Antwerpen från Amsterdam (jag var själv föreläsare och Volante hade hjälpt till med programmet). Hon är koordinator för European Creative Industries Alliance (ECIA) och det var intressant att få överblick.

Dessutom pratade hon om sitt arbete för Amsterdamregionen. Hon var med och grundade Amsterdam Innovation Motor, började själv men nu är organisationen en hörnsten i Amsterdams utvecklingsarbete.

Nedan inspelning från hennes föredrag från Jönköping. Hon börjar prata ungefär 35 minuter in.

Först ut är författaren Mian Lodalen som är uppväxt i Jönköping. Hennes föredrag är också värt att lyssna till. Mian pratar om hur kultur kan vara så mycket och hennes väg in.

(Tack till Jönköpings läns landsting och V-art.)

Kommentera
22 mars 2012 under Noterat | kommentera

European Creative Industries Alliance lanserat

red red

Kulturekonomi har under en längre tid följt utvecklingen som skett med att skapa den europeiska plattformen European Creative Industries Alliance, ECIA. Nyligen skedde till slut den officiella lanseringen under Innovation Festival i Milano, ECIA har också fått en egen hemsida www.howtogrow.eu/ecia/.

I samband med lanseringen sa Reinhard Büscher, chef för innovation på DG Enterprise and innovation att kulturnäringarna blivit en allt viktigare ekonomisk sektor och att  ECIA ska bidra till att politiker och investerare också förstår deras potential.

Plattformen är skapad för att ta fram bättre och mer heltäckande policies och strategier för de kulturella och kreativa näringarna och arbetar efter tre ben; Innovation och stödservice, inkubation och tillgänglighet till finansiering och klusteruppbyggnad och samarbeten.  Labkultur var på plats i Milano och dokumenterade lanseringen och också gjort en promovideo.

Kommentera
20 februari 2012 under Noterat, Rapport | 1 kommentar

Det europeiska projektets framtid

Tobias Tobias

Om kulturpolitiken traditionellt har definierats som en nationell företeelse så ser vi just nu en utveckling mot två andra håll. För det första mot en regionalisering beroende på samverkansmodellen.

För det andra mot en europeisk kulturpolitik — en utveckling som pågått i många år, men som blev tydlig med programförslaget ”Kreativa Europa” som kom i slutet av november förra året.

För två månader sedan arrangerades en välbesökt konferens i Stockholm på temat ”Det europeiska projektets framtid”. Jag har skrivit en rapport för Intercult som arrangerade ihop med Riksteatern.

Rapporten finns att ladda ner här.

I rapporten bygger jag bland annat vidare på min nyårskrönika om ”det stora skiftet”, nämligen att kulturen betraktas som en motor i utvecklingen generellt. Detta synsätt har varit på gång länge, men från början möttes s.k. aspektpolitik och nyttoargument med skepsis från inte minst kultursektorn själv.

Rapporten diskuterar utöver detta kulturpolitik på europeisk nivå och varför tiden verkar vara mogen för en nyttoorienterad syn på konsten och kulturen.

Intercult är över huvud taget på hugget när det gäller att stimulera en diskussion om europeisk kulturpolitik. Ibland blir det gensvar och i fredags bjöd Kulturdepartementet in till ett första rundabordssamtal om Kreativa Europa. I mars arrangerar Intercult ytterligare träffar för den som vill veta mer om idéprogrammet.

PS. Fler rapporter kommer snart! På torsdag släpper Tillväxtverket rapporten ”Musikbranschen i siffror” som jag och Linda Portnoff har skrivit och utrett på uppdrag av Musiksverige.

Kommentera
10 januari 2012 under Analys, Noterat | 1 kommentar

Året med skiftet

Tobias Tobias

Gott nytt år!

Och jag antar att ni har hunnit summera innan ni började blicka framåt. Själv har jag i mer än tio års tid på nyårsaftonens middag haft en punkt som avhandlat ”årets…”, vilket har varit allt från årets bad till årets ögonblick och alltid innehåller årets bok.

Min bild av 2011 från ett kulturekonomiskt perspektiv kan summeras i en tvådagsresa som jag gjorde i mars. Jag började i Sunne med en avslutningskonferens för ett piggt EU-projekt där kulturens roll för platsens utveckling diskuterades. Jag fortsatte på Hôtel Majestic i Cannes på fastighetsmässan MIPIM, där Stockholm stad bjudit in till en välbesökt frukost. Det märkvärdiga var att temat var ungefär detsamma i Cannes, men ändå tog plats i en värld som är så annorlunda. Med så mycket större pengar, med lyxbåtar som väntar vid kajerna, med de mest centrala politikerna vid borden. Och det där med pengar har inget med Cannes att göra, utan temat för mässan — fastigheter och samhällsplanering.

För mig illustrerar detta reseminne att skiftet som länge varit på gång verkligen ägde rum under året. Jag tänker på synen på kultur som en motor i utvecklingen generellt, inte som en egen, separat sfär. Det blev också tydligt på årets Generatorkonferens där en av talarna var professor Pier Luigi Sacco som med sitt fokus på deltagande i kultur och “Kultur 3.0” varit en av de som influerat idéutvecklingen (och som var mycket poppis i Sverige i år). Intrycket förstärktes vid läsningen av EU-kommissionens ”Creative Europe”-program och då detta diskuterades på Intercults och Riksteaterns heldagskonferens i december ”Det europeiska projektets framtid”.

Parallellt med denna utveckling har vi i Europa sett många exempel på neddragningar i kulturbudgeten. Men tendenserna hänger ihop. Kulturförsvararna har insett att de måste bli ännu bättre på att motivera sitt offentliga stöd och använder både nya och gamla sätt.

Då Kulturutredningen släpptes för några år sedan var debatten enorm om den ”aspektpolitik” som lanserades. Idag känns förslaget nästan helt okontroversiellt. Till och med så att jag ibland tycker att pendeln slagit för långt. Som Chris Marshall på Intercult sa till mig skämtsamt på konferensenen om ”Creative Europe”-programmet: ”Tidigare var du ekonom. Nu har du blivit kultur.”

För ibland blir argumenten lite väl svagt underbyggda och väl förväntansfulla. Jag försökte bland annat nyansera diskussionen i det provokativa inlägget ”Kreativa klassen en lögn?” (med denna uppföljning). Det fanns även andra reaktioner som tog upp andra aspekter, bland annat Timbros rapport ”Noll koll”. Nu sitter jag med en text om ”Creative Europe”-programmet och seminariet i Stockholm och funderar mer kring detta; så jag återkommer.

***

Europa har förstås varit i fokus många gånger under 2011 över huvud taget. Den ekonomiska krisen har varit ett återkommande samtalsämne och orosmoln för kulturen. Än är det dock för tidigt att tala om i vilken utsträckning Europas kulturbudgetar kommer drabbas. Hittills kan vi se att bilden ser väldigt olika ut mellan olika länder och administrativa nivåer.

Intresset för kultur och kulturnäringarna har också ökat på EU-nivå. Arbetet med grönboken för kulturnäringarna har fortsatt under året och EU-kommissionen lanserade som sagt sitt förslag för Creative Europe där KKN får ett större utrymme som en viktig del “Europa 2020-strategin”.

***

På hemmaplan har utvecklingen med samverkansmodellen fortsatt och sexton nya regioner har tagit fram kulturplaner som börjar gälla från årsskiftet. Kopplat till detta är även den nya Myndigheten för kulturanalys som startade i våras med uppgift att granska och utvärdera kultursatsningar. Jag sitter med i Insynsrådet och det har varit spännande att få en inblick i myndighetens försök att få grepp om både sin egen organisation och kulturpolitiken idag i Sverige. En viktig fråga för myndigheten är kulturens samlade finansiering och de har också under hösten startat upp ett forskningsråd.

En av fjolårets hetaste kulturdebatter startade Svenskt Näringsliv när de bland annat föreslog sänkt studiestöd till humaniorastudenter. Reaktionerna var många och både jag och Emma (i SvD) svarade. Emma har på sitt håll — på Handelshögskolan — gjort ett storartat jobb med att stärka humanioras roll på skolans grundutbildning, vilket får ses som en till markör för 2011 (mer här).

Ett annat nyckelord allmänt sett har varit innovation, med regeringens Innovationsplan Sverige i spetsen. Men kultursektorn hade nog tjänat på att vara lite mer på den spelplanen.

***

Under året har Kulturekonomi fortsatt att intervjua intressanta personer inom kultursektorn och låtit andra skriva gästkrönikor. Däribland kan nämnas Kati Hoflin, Calle Nathanson, Bill Gartner, Svante Beckman och Joakim Jardenberg.

***

Vilken blev årets bok? Alltid någon av Tomas Tranströmer, inte minst i år förstås. Annars var årets bok 2011 för mig ”Steve Jobs” privat och ”Monster” professionellt. Det sistnämnda eftersom arbetet som förläggare upptog ännu mer tid och fokus. Jag är i det sammanhanget lite glad över att vi lyckades bidra till en diskussion om nätbeteende genom vår bok ”Nedkopplad”.

Jag funderade på om ebok också var ett av årets fenomen, men insåg att jag för närsynt. På Volante har vi genomfört flera experiment med eboken och även om jag bytt över till läsning digitalt så gillar de flesta att bära runt på tryckta böcker.

Mitt företag Volante har över huvud taget växt och det var kul att dra igång både Volante Academy (som vi fortsätter med i vår) och Kreatörskaravanen som ägde rum dels i Stockholm, dels i Östersund (och 30 januari i Gävle).

Kommentera
3 november 2011 under Noterat | kommentera

Europeisk plattform snart igång

red red

”European Creative Industries Alliance”, ECCIA, är en plattform inom EU som sjösattes enligt förslag i grönboken om de kulturella och kreativa näringarna. I ECCIA ingår olika experter på KKN – akademiker, praktiker och politiker och tjänstemän – som arbetar för att utveckla de kulturella och kreativa näringarna och förbättra samarbetena inom Europa på området.

Plattformen är organiserad med olika arbetsområden för att skapa så heltäckande strategier som möjligt över administrativa nivåer och involvera en mängd olika typer av intressenter. Målet med initiativet är att mobilisera 100 miljoner euro extra i innovationsmedel för utvecklingen av KKN.

Tre nyckelområden har identifierats vara av särskilt intresse för ECCIA och för varje område har det tillsatts en grupp på fem experter som ska bistå i arbetet med att ta fram en översiktlig utvecklingsplan. De tre områdena är:

  • Innovation och stödservice
  • Inkubation och tillgänglighet till finansiering
  • Klusteruppbyggnad och samarbeten

.

Kommentera
21 augusti 2011 under Analys | kommentera

Europas kulturbudgetar under krisen

red red

image

Tobias avslutade sin genomgång över höstens händelser på kulturområdet med att påpeka att det största som händer framåt är utvecklingen i stort.  Finanskrisen begränsar sig inte bara till finanssektorn, utan mycket pekar mot en allvarlig, bredare kris. Särskilt gäller detta på den europeiska nivån. Vart Europa tar vägen efter den ekonomiska kris som vi nu går igenom och vad som händer om euron skulle braka samman.

Andreas Wiesand, vd för European Institute for Comparative Cultural Research, har skrivit en intressant och matnyttig genomgång över händelser under de cirka tre senaste åren i Europas kulturpolitik och -budgetar. Bilden som Wiesand målar upp är komplex och långt ifrån enhetlig och enbart dyster.

För det första finns det exempel på nedskärningar som börjat redan innan finanskrisens effekter nådde regeringar, exempelvis i Portugal och Tjeckien. För det andra är det inte nedskärningar i kulturbudgetar som drar rakt igenom Europa. Det finns ett flertal länder, regioner och städer där kulturbudgetarna ökat. Även inom länder har höjningar respektive sänkningar förekommit beroende på vilken administrativ nivå man tittar. I exempelvis Tyskland har den statliga kulturbudgeten ökat det senaste decenniet och även så 2011. Däremot på “Länder”-nivå, där dock majoriteten av kulturpengarna finns, har nedskärningarna i många gånger varit kraftiga.

I flera fall är det framför allt nya eller tillfälliga projekt som fått se pengarna dras in medan permanenta institutioner bibehållit sina stöd. Undantag finns dock och i exempelvis Hamburg har traditionella institutioner som teatrar och museer fått se sina budgetar minska till förmån för det nya Elb-Philharmonie. Ett infrastrukturprojekt med stort City Branding-syfte bakom planeringen.

Wiesand drar två slutsatser av genomgången. För det första kan inte finanskrisen användas som ursäkt för att göra större nedskärningar än de genomsnittliga budgetnedskärningarna för just kulturområdet, under devisen att “alla gör det så vi kan också göra det”. Ett flertal exempel finns på både städer och stater som arbetar “kontracykliskt” på kulturområdet.

För det andra, och viktigast, är att framtiden för kulturbudgetarna är starkt beroende av det stöd som kulturen kan få från en större del av befolkningen. Där kulturen saknar ett starkt stöd, eller upplevs som elitistisk, och där kulturens betydelse för social och ekonomisk utveckling inte fullt ut erkänns riskerar neddragningar att ske även efter den ekonomiska oron är över.

// Joakim Sternö, redaktör analysbrevet

Kommentera
10 juni 2011 under Noterat | kommentera

Internationella utblickar om KKN-strategier

red red

I senaste nyhetsbrevet från Sveriges utsända kulturråd fokuserar all rapportering på de kulturella och kreativa näringarna. Sverige har kulturråd i Belgrad, Berlin, Bryssel, London, Moskva, Paris, Peking och Washington och för samtliga länder görs en genomgång för hur de kulturella och kreativa näringarna är organiserade och en beskrivning av satsningar som görs på området.

För att lyfta fram några av de mer intressanta exemplen. I Frankrike är IFCIC en viktigt aktör, 49% statlig och 51% ägd av 20 större banker, som ger lånegarantier till banker som ger lån till kulturföretag och hjälper bankerna att göra riskbedömningar. I Tyskland där kulturpolitiken enligt lag är de olika förbundens ansvarsområde har det tagits ett politiskt initiativ från centralt håll att satsa på KKN som startade 2007. I Berlin, kulturcentrum i Tyskland, har de regionala satsningarna framför allt riktats mot mediasektorn som i stor utsträckning kopplats till att bygga fysiska platser för sektorn.

I USA finns det inte någon nationell politik för KKN men flera enskilda stater gör satsningar, definitionerna av vad som tillhör sektorn ser dock väldigt olika ut. Satsningar hamnar framför allt om inkubatorer. Även i Kina lyfts KKN fram som en viktig sektor för landets framtida utveckling, både nationellt och regionalt, framför allt spel på internet, nya medier och reklam har en hög tillväxt.

Läs hela nyhetsbrevet för internationell inspiration om de kulturella och kreativa näringarna

Kommentera
22 oktober 2010 under Rapport | kommentera

NY RAPPORT/Tillgänglighet till kultur för Europas ungdomar

red red

I en ny rapport från EU-kommissionen har olika nationella strategier för att säkerställa tillgängligheten till kultur för ungdomar, 15-24 år, analyserats. Fokus har varit att analysera tillgängligheten utifrån två perspektiv; dels från ett perspektiv på ungdomarna som användare, köpare, konsumenter och publik och dels ett perspektiv på ungdomarna som utövare och skapare av kultur.

I rapporten konstateras att ungdomar får tillgång till kultur både genom traditionella institutioner (kulturarvsplatser, museum, teatrar etc.) och andra mer informella kanaler. Politiken och strategierna i EU-länderna berör dock nästan uteslutande den förra och lagar som skulle kunna behandla ämnet existerar i stort sett inte. I stor utsträckning behandlas tillgänglighet till kultur i politiken som något som är relaterat till fritiden.

Några av de viktigaste slutsatserna i rapporten är att; ungdomar inte är en homogen grupp utan har olika behov beroende exempelvis på var de bor; ekonomisk situation, geografiska avstånd och tid är de huvudsakliga hindren för tillgängligheten; intresset för ungdomars tillgänglighet till kultur ökar på alla politiskt administrativa nivåer och det behövs mer forskning om vad ungdomarna själva anser i frågan och deras syn på framtiden.

Rapporten [.pdf] är omfattande och innehåller förutom analysen även intressanta exempel från olika länder och ett flertal konkreta råd till beslutsfattare på olika nivåer och civilsamhället om hur de kan förbättra ungdomarnas tillgänglighet till kultur. Läsning som är ett måste för alla som arbetar med denna typ av frågor.

Kommentera
19 maj 2010 under Samtal | kommentera

SAMTAL / Dominic Power om Europas kreativa regioner

red red

Dominic Power är professor i kulturgeografi vid Uppsala universitet och har i över tio års tid särskilt intresserat sig för kulturella och kreativa näringar. Nu är han aktuell, tillsammans med Tobias Nielsén, som författare till både en rapport från EU-organet the European Cluster Observatory och boken ”Creative Business: 10 lessons to help you build a business your way” som båda presenterades imorse på Handelshögskolan i Stockholm.

I rapporten, ”Priority Sector Report: Creative and Cultural Industries”, har de jämfört drygt 250 regioner i Europa sett till hur många som arbetar i företag inom de kulturella och kreativa näringarna. I kontrast till rapportens makroperspektiv har de i boken gått närmre och genomfört intervjuer med ett tiotal företag.

Rapporten kan laddas ned i sin helhet här. Boken släpps om två veckor men kan redan nu beställas här med specialpris för Kulturekonomis läsare. Den finns även tillgänglig i digital form via Amazon (läs mer kring detta i förra blogginlägget).

Vilken region är den mest kreativa i Europa?

Det är nästan omöjligt att säga vilken region i Europa som är den mest kreativa då kreativitet finns överallt och alla europeiska kulturer har rika och varierande kreativa traditioner. Däremot är det kanske möjligt att säga vilka regioner där flest som arbetar inom de kulturella och kreativa näringarna är samlade. Så det handlar mindre om vem som är mer kreativ utan snarare om att förstå varför vissa platser är bättre på att dra nytta av deras kreativa och kulturella aktiviteter.

Vad som blir synligt utifrån resultaten i rapporten är att Europas kulturella och kreativa näringar dras till några av de största städerna. Så London, Paris, Milano och Amsterdam är de största noderna där flest personer är anställda inom dessa sektorer. Självklart, som ett särdeles blodigt engelskt ordspråk säger, finns det fler än ett sätt att flå en katt och olika mätningar ger lite olika resultat. Till exempel om vi istället för att studera absoluta tal av antalet anställda och istället koncentrerar oss till andelen av en regions arbetsmarknad ser vi att London fortfarande är i toppen men att Stockholm och Prag inte följer långt efter. I alla dessa fall verkar det som att densitet av producenter och en hög grad av specialisering är nyckelfaktorer.

Hur kom ni fram till de här resultaten?

Jag har forskat om de här näringarna i över tio år nu så det är svårt att säga exakt var gränsen mellan den nuvarande forskningen och tidigare arbete går. Men för rapporten om europeiska kulturella och kreativa näringar som vi just har släppt, arbetade jag och Tobias i nära samarbete med statistikexperter på European Cluster Observatory och en internationell grupp av experter på dessa näringar och tillsammans med European Commission DG Industry and Enterprise kom vi överens om en metod för att studera dessa näringar. Den ledande principen här har varit att komma fram till en metod som kunde appliceras på 30 europeiska länder och en metod som även kan användas med Cluster Observatorys unika och detaljerade databas över industriell statistik och klustermätningar.

Varför är en klusteransats en bra början för att analysera de kulturella och kreativa näringarna?

Jag tycker att klusteransatsen är ett intressant och användbart verktyg för både analyser och för policyåtgärder. Det verkar som att förekomsten av en tät koncentration av liknande aktiviteter i en stad eller region är ett gemensamt drag för de kulturella och kreativa näringarna. Kluster verkar hjälpa företag att lära, utveckla och, det viktigaste, att kommersialisera produkterna. Så kluster handlar i grunden om en lokaliseringsstrategi vilket innebär att företag omvandlar ”dolda” vinster till konkurrensfördelar. Klustertanken är baserad på observationen att affärer som görs på en plats är annorlunda mot affärer som görs på en annan och därför har olika platser olika förutsättningar. Platser är unika och har unika resurser för företag att hämta och för politiker att bygga på.

Hur är det möjligt att stimulera kreativa företag?

Jag tror att människans kulturella nyfikenhet och uppfinningsförmåga är den viktigaste drivkraften för kreativa företag men bortom det är det svårt att definiera exakt vad som stimulerar kreativa företag: Jag tror inte det finns ett definitivt recept för framgång. Det underliggande budskapet i vår bok ”Creative business” är att för att stimulera och skapa tillväxt för kreativa företag måste man gå bortom de enkla managementsanningarna och slöa tänkandet. I boken går vi igenom och omformulerar tio av de vanligaste företagsmyterna och presenterar några intressanta och användbara fallstudier med företag som har klarat av att balansera kreativitet med ett hållbart företagande.

Kommentera
28 oktober 2009 under Noterat | kommentera

Diversity, diversity – och en ekonom som pratade kluster

Tobias Tobias

Mellan gränderna i Barcelona ekade det och solen hade gått ner före länge sedan. Davide Ponzini från Milano i Italien ropade: diversity, diversity, diversity. Han var glad och hade hunnit bjuda på några rundor – det var ju han som vann årets Cultural Policy Research Award för forskare under 35 år.

Jag var nominerad, men vann alltså inte. Dagarna var ändå värdefulla. Dels för alla informella och formella möten med folk som är intresserade av likartade frågor – utöver jämnåriga personer i Europa också några kloka, äldre personer som vägledde workshops och som jag drack  kaffe med, bland andra François Colbert, Yudhishthir Raj Isar, Milena Dragićević Šešić.

Dels för att det alltid är så nyttigt att ryckas ur sitt svenska sammanhang och diskutera samma frågor men i en annan kontext. I detta europeiska sammanhang – inte minst då kopplingar till FN och Unesco diskuterades – lyftes mångfald, det vill säga diversity, fram hela tiden. Davide – italienaren som vann – ville skapa ett policyverktyg för att kartlägga mångfald i städer; hans perspektiv är stadsplanerarens.

jordi

Vi var sex nominerade och varje person fick berätta om sitt förslag för att därefter svara på frågor från juryn och övriga i publiken (till vänster syns Jordi Balta Portoloz, Barcelonas universitet). Själv hängde jag inte alls på mångfaldståget (ostrategiskt!), utan pratade kluster, definitioner och kulturnäringar. Viktigt – menade jag – för att mängder av resurser i Europa läggs på sådana mätningar och i avsaknad av standarder går alltför mycket tid åt till definitionsdiskussioner i stället för konkreta insatser. Viktigt – menade jag också – att visa hur olika definitioner skiljer sig åt och att ta ett europeiskt perspektiv som tar hänsyn till olika förutsättningar.

Till varje ansökan skickade vi också en tidigare text. Min var till stor del en översättning av mitt bidrag till ”KulturSverige2009″:

>> [Ladda ner/PDF] The Creative Industries – Implications for Cultural Policy

Här är nomineringslistan:

Yohann Floch, France (research: “What cultural strategies for arts magazines?”)
Tobias Nielsen, Sweden (research: “The most creative regions in Europe? The right definition for policy making”)
Davide Ponzini, Italy (research: “Governing urban diversity? A policy tool comparison of five European capitals”)
Jordi Balta Portolez, Spain (research: “Building for diversity: The governance of culture & international development policies”)
Margaret Tali, Estonia (research: “The Janus faces of heritage collection: Contemporary art and the European nation states”)
Nadheza Savova, Bulgaria (research: “Tangible places of intangible heritage: Civil society & development revisited within European and Latin-American networks of cultural centres”)

Kommentera